Kärleken lämnar en utan svar, stänger dörren o seglar iväg med osanningen och sanningen. Bort far Närheten. Det förtrogna. Det gemensamma. Sveket kommer krypande från den man litade på och flätar samman livet till en kramp. Det är svårt att andas. Vännen Giselas utställning berör mig som existentiell varelse och som troende. Det är inte bara de troende… inte bara de fullfjädrade katolikerna med sin katekes som bär på den naturliga mognad som kommer efter det att makterna har angripit en. Om man har överlevt , det vill säga. Demoners fula trynen kan finna sin plats sig i var och en människa. Vi ser dem ibland i vår spegel, de finns i oss och vi kan, när vi verifierar dem, skörda frukter av det lidande de trodde de skulle kunna injicera oss med. De vill stjäla vår skönhet .
Frukterna av denna insikt blir vinster. Mognad. Att välja liv. Kärlek. Det rena ansiktets fåror framträder (ofta med ålder).
Ärlighet, etik o moral, vem kan du lita på? Frågar Gisela i utställningen där hon låter oss skriva ner orden o verifiera dem som gott eller ont på hennes svarta vägg.
Inte en enda, Gisela! Det finns inte en jäkel man kan lita på! Inte präster, inte läkare, inte våra festkamrater från vernissagen igår och tro inte att fejkade vänskapsgrupper, organiserade eller ej är skydd mot svek. Nej, för 17…alla kan svika dig. Och tro inte att kyrkor eller fackförbund är att lita på. Möjligen kan vi lita lite på våra barn men egentligen inte, de kan nog förtränga vår existens om vi blir sittande en dag på långvården. Du kunde inte lita på den jordiska kärleken …den kärlek som inte bär det himmelska i sig…var lugn det kan inte heller jag. Kan jag då lita på den G-d jag tror på?
Med handen på hjärtat: Ja. Fast inte på det sötsliskiga sätt många människor förväntar sig det på. G-d litar jag på.
Du vet, G-d som bor i ett hus med många boningar (universum är rymligt). Ungefär som ditt leksakshus du målat svart med två stolar i. Två röda stolar. En fallen och en som står kvar. Två stolar o två älskande. Vem är det som sitter? Gör det någon skillnad ….kärleken bygger ju på ömsesidighetens lag. Ligger den älskade så måste du sitta för hans skull …om du fortfarande älskar. Så upplever jag kärleken från G-d, Gisela (och alla läsare). Om jag ligger så sitter G-d. Om jag ligger så sitter min älskade partner. Om G-d ligger så räcker jag ut en hand eftersom jag sitter. G-d i allt skapat därför måste min hand vara utsträckt. . Så ock med partnern. Sitter vi båda är det underbart. Sitter bara en så finns det hopp. Ligger båda så är det hopplöst. Demoniskt. Slut. Du skildrar huset o familjen o förhållandet. Såsom i himlen så ock på jorden….för mig är det lika mkt G-ds hus . Det finns ett syfte med allt och vi kan vandra för kärleken………… om vi vill vinna livet, det vill säga.
Jag tror att du redan vunnit din duell med det osynliga i det synliga. Du har tagit dig genom detta svåra som du så personligt förmedlar med din utställning. Du skriver i din text om utställningen att sanningen är obehaglig och att det är lättare att ljuga. Du ljuger inte. Var du himla glad för det! Till och med troende människor ljuger. Sedan kan de vara finfint folk inom katolska kyrkan eller i den kulturella eliten … men de ljuger. Det är då de skaffar sig en Jesus med lie. En sådan du hade på utställningen o satte synlig i en backspegel. Jesus stod dessutom även på askan av ditt hus som brann. I denna backspegel. Även mitt hus har brunnit en gång. Mina barns rum brann upp och jag fick ingen hjälp från katolska kyrkan, tvärtom. Jag var ensam som du. Fast i min värld stod G-d i askan av mitt hus. Utan lie.
Något brann i ett hus. Vi överlevde. Vi är vackra. Vi ÖVERLEVDE VACKRARE.
Tack för jättefin utställning som jag med din tillåtelse fick dela med mig här. Kramis Agneta
Välkomna andra med tankar? Om det finns någon som har tankar att dela, vilket vore roligt.
Agneta,
jag har sedan flera år en japansk dikt i svensk översättning på dörren till ett kökdsskåp:
”Sedan mitt
förrådshus
brunnit ner,
finns ingenting
som skymmer
anblicken av
den ljusa månen.”
Kan man lita på någon? Kan man lita på Gud? Som kristen förväntas du säga ja med övertygelse. Men så enkelt är det inte – ärligt sagt.
Jag mins en TV-film byggd på verkliga händelser i ett koncentrationsläger. En grupp judiska män bestämmer sig för att åtala Gud för löftesbrott. Gaskamrarna är inte förenliga med Hans förbund.
En rättegång organiseras och genomförs. Gud döms skyldig.
Och … ?
I filmens slutscen står de judiska männen i koncentrationslägrets gaskammare och väntar på gasen. Alla betäcker sina huvuden med det enda de har, sina händer. För vem kan man lita på i gaskammaren, om inte Gud?
Gert
Gert,
Tack.
Det tog mig tid att svara dig. Först tänkte jag inte göra det eftersom det finns en komplexitet i ditt svar som förbryllar o jag som själv ofta är motsägelsefull stod utan svar men idel frågor. Nu är det så att det nästan är omöjligt att ställa frågor till ditt svar eftersom det finns ett djup i sammanhanget. Ett knepigt djup.
Naturligtvis skulle jag kunna släppa loss dängan ”har du förlorat tron, Gert?” men sånt vill jag inte syssla med. Och det har du inte. Förlorat tron.
Lägger jag samman dikten med berättelsen om de förtvivlade judarna så finns det två berättelser till du kunde lagt till: ”Abrahams beredskap att offra sin son” : samt testen Job fick utstå.
Ja, det är vad jag ville förmedla till Gisela. Du, jag o Irene har genomgått många prövningar för vår tro o det erfar förvisso många troende men inte att de fördöms av sin egen kyrka. Där är jag förlorad som jag ofta tjatar om men inte du o Irene. Ni skriver o kämpar och förmedlar missförhållanden. Jag tar förgivet att det finns missförhållande eftersom jag anser att på lögner byggs inget som är rent. Det värsta för mig var Fransiskanerordens (tredje orden) slappa avskyvärda eftergivenhet i Lund för att grisexperimenten i Igelösa doldes bakom den HELIGE Fransiskus namn. En lögnaktighet o vanvördnad som präster accepterade med biskopens godkännande. Jag kan inte smälta det. Bland annat. En kyrka som ägnar sig åt den lögnen är inte värd Fransiskus lära! Det och vad Spinoza kallar ”svärmar av fanatiker” får mig att förstå att kyrkan är inte bra för mig. Varför är jag då kvar …en fråga jag måste ärligt förhålla mig till.
Finns ni, du o Irene så finns något. Är vi uppriktiga så finns något. Då är jag satt här liksom ni är satta här. Jag får lita på DET som får er att kvarstå. När ni förlorar det sista spadtaget så finns nog inte jag här heller.
Detta är mitt svar på Abrahams offer, Jobs test, judarnas förtvivlan o tro samt din dikt.
Kalla det kvantverklighet o kvantfält.
Sköt om dig o var rädd om dig i de vindar som tycks svänga på GP.
Agneta