”The realities of life ’cannot be a third reality of the revelation next to Holy Scripture and the Magisterium,’ says Cardinal Kurt Koch.”
Kardinal Koch -ordförande för Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet – har i en intervju i tyska katolska Die Tagespost gett stöd åt kardinal Cordes (som tagit avstånd från kardinal Marx) och gjort jämförelser med en liknande historisk situation under Tredje Riket då ”tyska kristna” anpassade sin tro till Nationalsocialismen nämligen dess rasistiska och nationalistiska idéer.
He said: “Let us think of the ’German Christians’ during the time of National Socialism, when, next to the Holy Scripture, they also raised up the Nation and the Race as sources of revelation, against which the Theological Declaration of Barmen (1934) [which rejected the submission of the Protestant churches under the state] protested.”
”Vi måste här mycket noga skilja på och lyhört lyssna till tidens tecken -och till anden som visar sig i dessa tecken: ”Vilka är evangeliets tecken och vilka är inte ?”
// Irène
PS Konflikten inom katolska kyrkans HIERARKI mellan dess konservativa och progressiva falanger fördjupas och polariseras alltmer.
Kardinal Koch borde skämmas. Något så oförskämt som hans jämförelse mellan progressiva katoliker och nazister kräver en ordentlig ursäkt om den ska kunna förlåtas.
Om Bekännelsekyrkan och Barmendeklarationen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bek%C3%A4nnelsekyrkan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Barmendeklarationen
Den konservativa falangens främsta språkrör Kardinal Müller har tidigare kallat medlemmar i Wir sind Kirche för ”parasitära existenser”.
Apropå lyhördhet som kardinal Koch förespråkar. Det är väl knappast en egenskap som han själv eller hans kompisar Müller och Burke gjort sig mest kända för…..
Irène,
världen förändras med eller utan kyrkan. Om kyrkan inte talar till sin samtid blir hon ett slags andligt museum eller, om man så vill, en sekt. Det kommer alltid att finnas människor som trivs i sekter, men sekter bidrar inte till mänsklighetens utveckling.
På många sätt lever vi i en allt hårdare verklighet. Tolerans, generositet, medmänsklighet är knappast högsta mode. Då behövs en motkraft. Jesus är en sådan motkraft. Men då gäller det att kunna skilja på evigt och tidsbundet. Det mest eviga av allt är att vi skall behandla andra som vi vill bli behandlade själva. Så mycket mer behövs inte. Resten kan beskrivas som helig bråta. Allt är inte oviktigt. Men att lägga tunga bördor på andra för att slippa omprövningens plåga är snudd på oförlåtligt.
Gert
Gert
Att vara aktiv reformkatolik i Stockholms katolska Stift innebär ett stort utanförskap.
Att vägra låta sig domesticeras dvs som reformförespråkare vägra iaktta påbjuden diskretion har sitt pris.
Det överstiger min fattningsförmåga hur man som svensk katolik kan nöja sig med att leva i en församling och vara totalt absorberad av allehanda lokala församlingsproblem och samtidigt helt låta bli att bry sig om vad som händer där ovanför församlingsnivån, där uppe i hierarkin, därute i den universella kyrkan.
Du brukar tala om hembygdsförening …….jag passar inte in i den svensk-katolsk hembygdsföreningen……
// Irène