Lundadominikanen Anders Piltz har i nr 7 av det katolska magasinet Signum publicerat en både lärd och lärorik artikel om naturrätt och kanonisk rätt. Den rekommenderas till läsning. I artikeln kommer Piltz bland annat in på katolska kyrkans sakramentssyn. Han skriver:
”Kyrkan har ingen rätt att ändra sakramentens substans och kan därför inte ersätta bröd och vin i eukaristin med exempelvis ris och öl, även om dessa element vore mer välbekanta i den lokala kulturen. Genom samma princip, att inte ändra ett sakraments substans, kan det inte bli tal om att öppna det vigda ämbetet för kvinnor (”Den heliga vigningen kan giltigt mottagas endast av en döpt man” can. 1024) …”
Piltz använder ordet ”substans” i Aristotelisk mening. Sakramentets substans (väsen) förvandlas, transsubstantieras, på Guds uppdrag genom instiftelseorden respektive vigningen till något nytt. Brödet och vinet blir Kristi kropp. Mannen blir präst. Alla yttre tecken förblir dock vid det gamla. Det går inte att se någon skillnad.Aristoteles (384 – 322 f.Kr) och med honom Thomas av Aquino (ca 1225 -1274) menade att man kan ta bort alla yttre tecken (accidenser), det vi uppfattar med våra sinnen, utan att ett föremåls eller en levande varelses innersta substans förändras. Vid transsubstantiation och vigning förändrar alltså Gud substansen samtidigt som han behåller de gamla accidenserna. Därför kan vi inte se vad som hänt.Transubstantiationen, vad gäller nattvarden, definierades 1079 av biskop Hildebert av Tour och fastslogs som officiell lära vid Fjärde Laterankonciliet 1215.
Jag ser transsubstantiationsläran som ett snillrikt försök att med högmedeltidens vetenskapliga terminologi och föreställningsvärld göra naturvetenskap av trons mysterier. Kanske det snillrikaste någonsin. Men ändå misslyckat. Påståendena går ju inte att verifiera och utgår från en världsuppfattning som sedan länge är passerad. Transsubstantiationsläran för oss inte en millimeter från mysteriet. Men gör det någonting? Det är ju Gud, Jesus, mysterierna vi tror på – inte en viss förklaringsmodell, hur snillrik den än är. Men i så fall är också påståendet att kvinnor inte kan bli präster eftersom mannen är prästvigningens substans ett mycket bräckligt argument. Byggt som det är på en naturvetenskaplig syn som idag har föga mer än idéhistoriskt intresse.
Gert Gelotte
