Flickor som ministranter inom katolska kyrkan ?
Trots formellt centralt kyrkligt beslut från 1983 (? ) så är det upp till den lokale kyrkoherden / prästen att bestämma om flickor ska få ministera eller inte.
Godtycklighet får råda …….det tycks vara Roms hållning.
Inte bara kardinal Burke har gått ut hårt mot flickor som ministranter som en av orsakerna till feminiseringen inom katolska kyrkan.
Nu har prästen Josephy Illo i ”Star of the Sea Church” i San Fransisco kommit med ett förbud mot flickor som ministranter i hans församling.
”At Star of the Sea, boys and girls are only allowed to serve at Masses for students at the parish school; girls currently trained as altar servers will continue to serve until they leave but no other girls will be added. Altar boys will now be used at the parish’s regular Masses where only adults had been allowed to assist the priest.”
http://americamagazine.org/issue/san-francisco-priest-bars-altar-girls
Lyssna nedan på prästen Josephy Illo i Star of the Sea Church i San Fransisco när han lägger ut den djupsinniga teologin bakom förbudet mot flickor som ministranter.
// Irène
PS Helt oförblommerat förklarar kardinal Arinze i en intervju MISSTAGET att tillåta flickor som ministranter.
Intervjun är gammal men tankegångarna är tyvärr fortfarande helt up to date.
https://www.youtube.com/watch?v=KWByiwHE4MY
Vad tycker Franciskus ? Anser Franciskus att godtycklighet ska råda inom katolska kyrkan inom en rad områden ?
Ska tex katolska flickors liv påverkas av kyrkoherden för dagen i deras församling?
Ska katolska kvinnor som vill ha preventivmedel i tredje världen vara beroende av vilken typ av katolsk gynekolog eller katolsk präst de råkar hamna hos?
Irène,
visst är det godtycke som råder. Jag har upplevt ett stort antal byten av kyrkoherde. Varje gång har församlingen helt ändrat karaktär. Till det bättre eller till det sämre. Skiftet kan vara så genomgripande att man efteråt kan ifrågasätta om det fortfarande är samma kyrka – mer än formellt.
Det talas mycket om kyrkan som Guds folk, men i realiteten råder snarare ett klientförhållande som påminner om relationen mellan patient och läkare.
Det är inte alla präster som vill ha det så men många lekmän kräver det. Kanske till och med flertalet.
På sätt och vis kan man säga att både präster och lekfolk är traditionernas och vanans fångar.
Gert
Gert
”…..i realiteten råder snarare ett klientförhållande som påminner om relationen mellan patient och läkare.”
Håller med men det finns en avgörande skillnad.
”Patienten” i katolskt sammanhang är ”rättsligt” helt oskyddad för felaktig behandling och felaktiga råd.
Ta tex en katolsk homosexuell som kommer till en katolsk präst som förespråkar bön och livslångt celibat som ”behandling.”
Eller en katolsk kvinna som vill använda artificiella preventivmedel men blir avrådd av sin själasörjare som anser att det är synd och att kvinnan kan komma till helvetet …..
Det går inte att i efterhand anmäla katolska präster som förstör människors liv ty någon katolsk ansvarsnämnd existerar inte……
// Irène
Irène,
jo på så vis är min liknelse/metafor missvisande. Problemet med klerikalt maktmissbruk är att lusten till makt svarar mot en lust till underkastelse. Relationen är symbiotisk.
Gert