Biskop Anders och yttrandefriheten

Vänner,

På SVT debatt har biskop Anders publicerat ett lovtal till yttrandefriheten:

http://www.svt.se/opinion/article2589900.svt

Ur detta lovtal saxar jag gärna följande formulering:

”Men oavsett vad lagar och förordningar säger har människan som Guds avbild rätt till obegränsad frihet att yttra sig och följa sitt samvete”.

Visst är det vackert sagt. Tänka sig: biskop Anders försvarar yttrandefriheten. När kom han på den tanken? I det stift han själv ansvarar för gäller, vad jag vet, bara den yttrandefrihet som också gällde i DDR – rätten att hålla med de som äger makten.

I Stockholms katolska stift är det exempelvis inte tillåtet att yttra följande:

”I omkring 40 länder över hela världen finns katolska reformgrupper som gått samman i ett internationellt nätverk, We are Church/Wir sind Kirche. Dessa grupper vill verka för förnyelse och utveckling genom en öppen diskussion i Andra Vatikankonciliets anda.

Vi har tagit del av den internationella reformrörelsens program. Sedan har vi funderat och pratat med varandra en längre tid. Nu har vi kommit fram till några ståndpunkter som vi vill gå ut med offentligt. Vi hoppas på detta sätt få reda på hur stort intresset är i Sverige för ett tänkande som går åt detta håll. ”Vi” är redan nu fler än de som valt att symboliskt underteckna detta manifest.

Kyrkan har under de senaste decennierna gått mot en allt starkare centralstyrning. Varje stift, varje katolik är direkt och i detalj beroende av beslut som fattas av påven i Rom, eller av personer i påvens närhet. Vi menar att detta är ett orimligt tillstånd som inte kan motiveras med Jesu uppdrag till Petrus: ”föd mina lamm, var en herde för mina får”.

• Vi anser att Petrusämbetet ska vara samlande, inte uniformerande.

• Vi förordar en konkret regionalisering av kyrkan i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

• Vi ser det angeläget att, med respekt för vigningens betydelse, utreda förutsättningarna för att kyrkans ledare väljs demokratiskt.

• Vi menar t.ex. att påven bör utses av en valförsamling av både män och kvinnor i olika åldrar och med olika uppgifter i livet.

• Alla beslut i stift och församlingar som inte med nödvändighet hör till ämbetet bör fattas i demokratisk ordning. Hur demokratin utövas kan variera efter lokala förhållanden. I Sverige vore det naturligt att ta till sig folkrörelsetradition och studiecirkelpedagogik.

• Vi menar att ett ökat reellt inflytande för lekfolket är vad som uppmuntrar till ökat ansvarstagande för kyrkans liv och utveckling.

Vi vill gärna kunna säga detta om kyrkan:

• Oliktänkande ses som gåva och stimulans, inte som hot mot den bestående ordningen. Ifrågasättande välkomnas som en möjlighet till fördjupning och breddning av kyrkans närvaro i olika kulturers verklighet.

• Fullständig jämlikhet mellan kvinnor och män råder i alla hänseenden. Kvinnor tjänar kyrkan på samma villkor och i samma funktioner som män. Kvinnor med prästkallelse mottages med glädje till prästseminarierna.

• Stiftspräster kan välja om de vill leva i celibat eller gifta sig. Deras utbildning inriktas alltmer effektivt på ett liv i samarbete med lekfolket.

• All kärlek mellan människor som bygger på ansvarstagande, omsorg och trohet är vacker i Guds och kyrkans ögon och är en välsignelse. Homosexuell kärlek är lika vacker och eftersträvansvärd som heterosexuell kärlek.

• Det hör till människans villkor att misslyckas – även med livets största uppgifter. Men efter ett misslyckande reser man sig och gör det bästa av situationen. Att gifta om sig efter en skilsmässa är för många den bästa vägen vidare.

• Kyrkan välkomnar alla som hungrar och törstar efter Kristus till kommunionen.

• Kyrkan framhåller människans ansvar för sin fruktsamhet och ser medicinskt biverkningsfria preventivmedel som ett viktigt hjälpmedel.

• Kyrkan uppmuntrar respekt, hänsyn och omsorg i alla relationer – mellan människor och mellan människorna och den övriga skapelsen. En enda moralregel är absolut: att ingen får handla mot sitt samvete.

• Kyrkan tar sitt medansvar för världen genom sitt intensiva och outtröttliga engagemang för att främja fred, bidra till att lösa världsvida konflikter, utplåna massförstörelsevapen, värna om miljön, arbeta för social rättvisa, utrota fattigdom, svält, hemlöshet, drogmissbruk och våld, samt medverka till att epidemiers och andra allvarliga sjukdomars framfart (särskilt HIV/Aids) stoppas.

• En djärvt profetisk steg-för-steg-ekumenik betonar möjligheterna mer än problemen och gläds över mångfalden.

• Den interreligiösa dialogen vinner allt bredare och djupare engagemang på alla nivåer.

• Kyrkan vet att Guds omfamning är kosmisk. Därför kännetecknas kyrkans närvaro i sekulariserade samhällen av värme och uppmuntran och en sakligt välunderbyggd diskussion.”

Det är Katolsk Visions manifest som vi publicerade för tio år sedan och vars formuleringar  biskop Anders två gånger  på stiftets hemsida förklarat för oacceptabla i katolska kyrkan. Vi som undertecknade uppmanades att återvända till kyrkans tro. Vilket biskopens mindre finkänsliga anhängare uppfattade som biskopliga skottpengar på undertecknarna. Detta ville säkert inte biskop Anders. Men han har inte lyft ett finger för att förhindra det.

Att läsa biskop Anders lovtal till yttrandefriheten utlöser en mängd känslor, varav några inte lämpar sig för trycket. Men nu när han lovordar yttrandefriheten på SVT debatt kanske han även tänker lovorda yttrandefriheten på stiftets hemsida. Det ser jag fram emot. Det räcker fullständigt om biskop Anders, likt påven Franciskus under familjesynoden, uppmanar till fri debatt – även om sådant han inte gillar eller instämmer i.

Gert Gelotte