3 augusti 1963 deltog jag som 18-åring i invigningen av karmelitklostret i Glumslöv. Första gången efter reformationen hade Sverige åter fått ett katolskt kloster sedan religionsfrihetslagen hade utfärdats 1951.
http://www.katolsktmagasin.se/Arkiv/Karmelitklostret+i+Glumsl%C3%B6v+50+%C3%A5r.b7C_wtHQ3C.ips
Minns att allmänhetens intresse var enormt. Gick tyst runt i klostret tillsammans med lutherska besökare och lyssnade till deras ömsom fascinerade ömsom lite skräckblandade kommentarer.
Sedan dess har mycket hänt i Sverige vad beträffar svenskars positiva nyfikenhet och intresse för katolska kyrkan, för kloster, för reträtter / retreater och till och med för Ignatius av Loyola och ignatianska övningar.
Vinden har vänt och just därför extra trist att katolska företrädare river upp gamla sår och drar igång gamla ”arvstvister”
Så onödigt nu när ”lutheraner” mer än någonsin vill möta katoliker i katolsk kontext.
Som tex Anne Lundberg som hälsar på hos Birgittasystrarna i Vadstena och hjälper till i köket och gör ett TV program.
Vill verkligen rekommendera programmet och särskilt den JÄTTEGULLIGA historien om syster Monika och fotbollsmålvakten Ronnie Hellström……..
Håller med Fredrik Heiding SJ i Signum
”Klosterlivet hos Birgittasystrarna i Vadstena skildras i ett fint reportage i programmet ”Landgång” i Sveriges television. Det knappt halvtimmeslånga programmet kan man se i efterhand på svt play, via denna länk här”
http://signum.se/birgittasystrarna-i-vadstena-i-svt/
// Irène
Irene
Jag såg oxå programmet o det var ett livsbejakande o friskt program.
Agneta
Agneta
Eller hur !
Evangeliet sägs ju vara ett glädjebudskap. Det illustrerades bra i programmet.
Det har man dock svårt att tro när man läser om Ulf Jonssons och Co sura ”arvstvister”….
// Irène
Vänner,
underbart program. Dessutom på pricken. Särskilt roligt att syster Patricia (hon från Nya Zealand) fortfarande hänger i. Henne underfundiga humor gillar jag skarpt.
Filmen påminner mig om att det finns en katolsk glädje som är lite speciell. Trist att vi måste ägna tid åt så många av kyrkans tråkmånsar.
Gert
Gert och Agneta
”Filmen påminner mig om att det finns en katolsk glädje som är lite speciell. Trist att vi måste ägna tid åt så många av kyrkans tråkmånsar.”
Eller hur !
// Irène