Vänner,
Thomas Reese SJ skriver i NCR om hur kyrkan hämtat och förändrat sitt styrelseskick från det omgivande sekulära samhället:
”De som försvarar kyrkans styrelseskick som oföränderligt säger ofta ” Kyrkan är ingen demokrati”, underförstått att kyrkan inte kan lära sig något från civila styrelseskick. Sanningen är att kyrkan lånat sitt styrelseskick från civila samhällen nästan från första början.”
Vi vet att biskopar, inklusive biskopen av Rom, valdes av folket under kyrkans första tid. Senare i det romerska imperiet, innan kardinalskollegiet skapades, var den romerska senaten ibland inblandad i påvevalen. …
Uppfattningen att kyrkans strukturer är unika och oföränderliga är naiv och historielös. Det är i högsta grad befogat att studera samtida samhällen för att hämta idéer om hur kyrkan kan styras”. (min översättning)
http://ncronline.org/blogs/faith-and-justice/political-models-papacy
Gert Gelotte
Det var inte bara den romerska senaten som styrde påvevalen, även kungar påverkade vilken kandidat som valdes. Dessa maktkamper var ju största orsaken till cirkusen med påvar och motpåvar under framförallt 1000 och 1100-talen.
Endast de bristande historiekunskaperna hos många och oviljan att använda sina kunskaper hos ett fåtal gör att myten om den oföränderliga kyrkan och förstås hur den leds får spridning.
Anneli