Michael Hultsten har översatt en intervju med David Berger i der Spiegel. Läs den !
David Berger 42 år känd tysk teolog, thomist och fd ledamot av påvliga Thomas av Aquino akademin var redaktör för den konservativa månadstidsskriften Theologisches (Teologiska frågor) från 2003 till april i år. Han sade upp sin tjänst efter att då ha kommit ut som homosexuell. David Berger arbetar nu som gymnasielärare och har nyligen skrivit en bok om sina erfarenheter i katolska kyrkan i Tyskland ”Den heliga illusionen. En homosexuell teolog i katolska kyrkan. (”Der heilige Schein. Als schwuler Theologe in der katholischen Kirche”)
Boken har ännu inte kommit ut på engelska.
******************************************************************************************************************************
David Berger samtalar med Spiegel om homofobi och kyrkans högervridning.
SPIEGEL: Herr Berger, du beskriver den katolska kyrkan som en homofobisk organisation. Varför tog det, dig som homosexuell teolog så långt tid innan du avgick från dina uppdrag i kyrkan?
Berger: Därför att ett sådant utträde inte är en fråga om dagar. Redan som barn ville jag bli präst, men när jag slutat läroverket stod det klart för mig att jag inte skulle kunna leva ett liv i celibat.
SPIEGEL: Och du blev en teolog ändå?
Berger: Ja, eftersom kyrkan aldrig förlorat sin dragningskraft på mig. Den tridentinska mässan var inkörsport, en drog för mig. När jag var 17 var jag med Brödrasällskapet Pius X i Nedre Bayern. Det jag såg det var en fascinerande estetisk barock dröm i bladguld och brysselknypplade spetsar. Jag kunde inte värja mig från det. Det blev bara klart för mig först senare vad jag hade involverat mig i, och drömmen blev mer och mer till en mardröm.
SPIEGEL: Varför?
Berger: Därför att mitt eget liv, mitt liv med en partner, undan för undan motsa allt vad som sades och krävdes i min kyrka miljö. Genom min entusiasm för den traditionella mässan, och konservativ teologi, blev jag alltmer involverad i konservativa katolska nätverk av unga aristokrater, industriidkare och välrenommerade akademiker. De fördömde helt homosexualitet.
SPIEGEL: Hur visade det sig?
Berger: Jag tvingades lyssna till omänskliga åsikter. Till exempel, Hitler berömdes för att ha internerade och mördat homosexuella i koncentrationsläger. Punkten kom när jag inte kunde hålla tyst längre …
SPIEGEL: … efter dig och din karriär som hade dragit nytta under en lång tid av kontakt med dessa högerextrema kretsar.
Berger: Ända sedan påven Benedictus XVI, och nu senast, måste du vara anti-modern för en karriär inom den katolska kyrkan. Jag kritiserade den relativa progressiva teologin och den Karl Rahners vänsterkyrkliga policy. Det var så folk märkte mig. Eftersom jag var expert på den medeltida tänkaren Thomas av Aquino blev jag inbjuden av nästan alla högerextrema konservativa grupper att hålla föreläsningar. Jag var i kontakt med Sedevacantisterna, Det prästerliga brödraskapet S:t Peter, föreningen för försvar av tradition, familj och egendom, Una Voce, Opus Dei och de anställda i Jesus och Maria.
SPIEGEL: Vad hände vid mötena?
Berger: Dessa grupper är mycket försiktig med vem de bjuder. De träffas på ställen med hög klass, ibland i tidigare adelsresidens eller lyxhotell. Äldre män som röker feta cigarrer, dricker dyrt rött vin och äter gott. Det är en parallellvärld vars invånare trotsar den moderna världen.
SPIEGEL: Och vad diskuterar de?
Berger: De talar om en påstådd judisk global konspiration eller om hur man håller upproriska element, frimurrare och homosexuella från kyrkan. Under många år fanns det ”Gentlemanna aftnar” i Düsseldorf som organiserades av en skatterådgivare. De blev alltmer i fokus för det borgerliga katolska nätverket. Vid ett av mötena, som regelbundet besöktes av ledande präster, mannen som sitter bredvid mig, en pensionerad universitetsprofessor, var rasade över gayparader på Christopher Street Day (i Tyskland): ”istället för att stå i ett hörn, och skämmas och bara stänga munnen, beter de sig som lössläppta svin” ”.
SPIEGEL: Varför vände du inte kyrkan ryggen vid denna tidpunkt?
Berger: Många homosexuella lockas av den tydliga hierarkin, av en manlig värld av katolska ritualer. Bland prästmän upptäckte jag extrema feminina beteenden av det slag jag kände väl från vissa homosexuella miljöer. De ger varandra kvinnonamn och fäster mycket stor vikt vid ämbetsdräkter i alla möjliga färger. Tänk bara på smeknamnen biskop Walter Mixa (som nyligen avgick mitt i anklagelser om våld och ekonomiska oegentligheter) och hans husföreståndare till vän som kallade varandra: ”hasi” eller ”bunny” och ”Monsi,” kort för Monsignore.
SPIEGEL: Fick du intrycket att din homosexualitet hjälpte din karriär?
Berger: I prästkretsar blev jag vittne till omisskännliga blickar, kramar, strykningar på mina överarmar och alltför långa handslag som tecken på att man inte bara uppskattar mitt mycket. Det faktum att många prelater hade homosexuella tendenser har säkert gjort dem mer redo att hjälpa mig att få positioner.
SPIEGEL: Och dessa herrar var inte homofober?
Berger: Motsättningen mellan uppenbar homosexuella böjelser och homofobiska uttalanden är ett sätt på vilket människor i kyrkan tar itu med sina egna, oftast undertryckta böjelser.
SPIEGEL: Du måste förklara det för oss.
Berger: Det är tydligt hos de som ger efter för sina begär avvisas särskilt kraftigt av dem som smärtsamt undertrycka sådana tendenser i sig. Det jag under mitt nära samarbete med präster, inte ville kännas stod plötsligt klart för mig: Den hårdaste homofobi i den katolska kyrkan kommer från homosexuella präster som desperat undertrycka sin egen sexualitet.
SPIEGEL: Kände du detta tryck själv?
Berger: Jag publicerade tidningen Teologiska frågor och kallades av sponsorerna varje gång en svagt liberal uppfattning kunde anas. Opus Dei folk var alltid där för att observera. De sa att jag fick inte skriva ”livskamrat,” istället bör det kallas ”otukt partner.” ”Homosexualitet” var alltför neutral, sa de. Man måste hänvisa till det som ”onaturlig otukt”.
SPIEGEL: Vad utlöste slutligen uppbrottet?
Berger: Uppenbarelsen av biskop i Essen, Franz-Josef Overbeck, på Anne Will (en framträdande politisk talkshow söndagskvällar som sänds på tyska offentliga TV-stationen ARD), när han beskrev homosexualitet som onaturligt och en synd under en debatt om sexuella övergrepp .
SPIEGEL: Gjorde det då klart för dig att du varit en del av kyrkan för länge?
Berger: Istället för att stå upp för mina rättigheter och min partner stödde jag anti-demokratiska och anti-liberala grupper som kämpar mot dessa rättigheter och där en del människor drömmer om en fundamentalistisk katolsk religiös stat eller allvarligt kräver en katolsk jihad. Jag gick med i denna lek med elden och var då naivt bestört när hela huset brann. Jag beklagar det.
SPIEGEL: Det låter som om din bok är en bekännelse. Men dina tidigare kollegor inte är beredda att ge dig absolution.
Berger: En ansedd teolog lojala till påven uttrycka det tydligt: Han sa att jag fick möjlighet att diskret avlägsna mig från ”scenen”. Jag erbjöds att fortsätta hyckleriet och fortsätta upp på karriärstegen. Eftersom jag inte ville delta i denna kyrkliga ”krishantering”, blev jag anklagad för ”skamlöst söka offentlighetens ljus.”
SPIEGEL: Vilken inverkan hoppas du din bok kommer att få?
Berger: Jag hoppas att kyrkan äntligen itu med frågan om homofobi. Den måste erkänna att en stor del av de katolska prästerna och prästkandidater i Europa och USA är homosexuella.
SPIEGEL: Kan man verkligen tillämpa dina erfarenheter av perifera högergrupper på hela kyrkan?
Berger: Ända sedan rehabilitering av Brödraskapet Pius X med Förintelseförnekelsen bland dess ledare, har det blivit uppenbart hur stort inflytande extrema konservativa kretsar har vunnit på bara några år. De synpunkter som tidigare diskret utbyttes på ”gentlemannakvällar” eller i redaktionella konferenser på tidningar och tidskrifter har nu förklarat del av den officiella doktrinen i den katolska kyrkan av ledande företrädare.
SPIEGEL: Var tror du denna utveckling kommer att sluta?
Berger: Rädslan för världen, av en bortskämt gudlöst civilt samhället, där den katolska kyrkan vill räkna sig själv som en bastion, kommer att leda till isolering. Det finns inte längre mycket tecken på den öppna andan, känslan av förnyelse som kom från Andra Vatikankonciliet. För att försvara sig, förlitar sig Vatikanen istället allt mer på reaktionära trupper. De sluter leden med förkunnare, bibelfundamentalister och extrema reaktionära krafter. Men en fundamentalistisk parallell värld kommer att göra folkets kyrka till en sekt.
Intervju av Anna Loll och Peter Wensierski
PS. Översättningen är gjord från engelskan i all hast men den fångar ändå in det västentliga i intervjun. Vad David Berger berättar är ingen nyhet för Katolsk Vision. I somras skrev Irène Nordgren under rubriken ”David Berger, känd tysk thomist utesluten ur påvlig akademi pga. sin homosexualitet” http://www.katolskvision.se/blog/?p=891
Michael Hultsten
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,730520,00.html
Snyggt jobbat Michael.
Ett intressant sammanträffande att påvens bok Världens ljus kommer ut ungefär samtidigt som David Bergers bok.
Kanske den Helige Ande menar att böckerna bör läsas parallellt ?
För att få en fylligare bild så att säga.
Jag noterar från intervjun
”Jag tvingades lyssna till omänskliga åsikter. Till exempel, Hitler berömdes för att ha internerade och mördat homosexuella i koncentrationsläger. ”
Påven lär i sin nya bok ångra vissa manövrar i samband med SSPX och upphävandet av exkommuniceringen av Richard Williamson.
”Om jag hade vetat…………..” påstår påven.
Men hallå påven.
Richard Williamson är ju bara toppen av ett isberg.
Hans chef Bernard Fellay – som länge var FÖRNÄRMAD över SVT ”oförskämda arbetsmetoder”, försvarade Williamson in i det längsta. Till slut offrades Williamson när trycket blev för starkt.
Men Fellay fortsätter viga präster i högönsklig välmåga. Och nu tvättas det.
Påven passar på att två sina händer i den nya intervjuboken och i Rom pågår förhandlingar för att tvätta svarta biskopar vita. Eller rättare sagt bruna biskopar ……..
// Irène
http://www.katolskvision.se/blog/?p=891
Berger uttrycker mkt tydligt vad jag själv erfarit och förstått.
Frågan är vad händer efter påvens död.
Härligt att läsa. Ridån går än mer upp för denna ”heliga” satir/komedi.
Lagom till jul….
Agneta
Tack Mikael! förresten.
Nu har vi liksom två nya ansvarstagande ”skribenter”. Mikael o Samuel.
Och ni är liksom Gert o Krister inte rädda för att synas med några stygga varginnor.
Härligt igen.
Agneta
Jag instämmer i tacket! Den här intervjun ger inblickar i vad som sägs och sker i dessa slutna katolska sällskap. Uppgifterna är så pass obehagliga att det är bra att även den som inte läser obehindrat på engelska kan ta del av dem.
Vad man skulle önska är forskare och journalister undersökte de här grupperna närmare. Främst för att där finns makthavare med högerextrema åsikter, som förintelseförnekelse.
/Anneli
Hurrah Anneli!