Åke Bonnier Svar till Marcus Birro
”Bäste Marcus,
Tack för Ditt svar (http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/oppet-svar-till-ake-bonnier/ )! Min erfarenhet av bloggandet som jag sysslat med sedan 2008 är att man alltid blir påhoppad av de som ”vet bättre”. Och de som ”vet bättre” talar gärna om att den de angriper är en urusel teolog, förkunnare, etc, etc”
”För olikheterna finns ju där och det har de alltid gjort. Dialog om olika tolkningar har funnits i den kristna traditionen sedan Paulus och Petrus tid. Måste man vara omskuren för att bli kristen? Ja, sa Petrus. Nej, sa Paulus. Man kan nästan säga att diskussionerna och debatterna började omedelbart efter Jesu uppståndelse. Jesus visste nog detta när han bad sin översteprästerliga förbön om att vi alla må vara ett. (Joh 17:21) Men hur lever vi denna utmanande förbön? Och vad betyder det att vara ett? Jag tror inte att det betyder att vi alla tillhör en och samma kyrka oavsett om den är evangelisk luthersk eller romersk katolsk. Jag tror att det handlar om en enhet i mångfald, en enhet där vi får vara olika, en enhet där vi får ha lite olika bibeltolkning, olika syn på olika viktiga frågor men där vi får känna att vi hör samman i en ömsesidig kärlek – ja där inget kan skilja oss åt därför att vi lever den ömsesidiga kärleken där vi har Jesus själv mitt ibland oss. Då blir det den ”kör” jag talade om i mitt förra inlägg och dirigenten själv är just Jesus – den inkarnerade, korsfäste och uppståndne.”
”Marcus, du är inte ensam ute och talar om kristen tro och om dess betydelse. Vi är många från många olika håll. Åter igen; vi talar på olika sätt och utifrån olika perspektiv, men vi är många.”
”Marcus, risken är att den som tar till svärd förgås genom svärd.”
”Marcus, Du har valt att påbörja konverteringsprocessen. Så får det vara. Risken är stor att Du kommer in i en kyrka där paradiset inte är fullbordat.”
Läs svaret i sin helhet här
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2014/07/15/svar-till-marcus-birro/
// Irène
PS Om det är något jag tycker Marcus Birro ska ta med sig från Åke Bonniers svar in i Stockholms katolska Stift – dotterbolag till Vatikanens Troskongregation – så är det följande
”Jag tror att det handlar om en enhet i mångfald, en enhet där vi får vara olika, en enhet där vi får ha lite olika bibeltolkning, olika syn på olika viktiga frågor men där vi får känna att vi hör samman i en ömsesidig kärlek – ja där inget kan skilja oss åt därför att vi lever den ömsesidiga kärleken där vi har Jesus själv mitt ibland oss.”
Agneta.
Vi står inte så långt från varandra som det kan verka. Jag förstår att du ser kristendomen genom dess historia av brott mot mänskligheten, medan jag ser Kyrkan genom dess huvudperson, dess tidigaste prekonstantinska historia och de senaste påvarnas böner om förlåtelse och många uppgörelser med Kyrkans tusenåriga förräderi av sin Gud och nuvarande påvens återupprättelse av den pastorala teologin i centrum. Jag har därför förlåtit henne.
Gäller inte Guds nåd också Kyrkans brott?
Samuel.
Godmorgon. Samuel.
En människa tar på sig prästens roll o Jesustroende/kristendom ikläder sig rollen ”kyrka”.
Jag kan förlåta människan som burit sig illa åt e varit ondskefull när hen gjort det i den märkliga rollen: präst. Jag kan förlåta kristendom när den krängt på sig det underliga system som kallas : kyrka. De första kristna samlades i synagogor o därefter blev det ”församlingar” o det blev ”kyrka”.
Jag tror inte G-d är nämnvärt intresserad av just präster eller kyrka.
Det är ju människors fantasier o behov som skapat en maktens kyrka.
Jag gillar inte prästrollen o jag gillar inte existensen av kyrka såsom den har varit genom historien o fortfarande är. Jag ser inte poängen med dess existens. Det finns inget extraordinärt gott som kommit mänskligheten till del genom dess existens. Mer ondska än kärlek har kyrka o präster varit.
Ett uppriktigt hjärta har inget med tro att göra. Det är gåtfullt o där är G-d.
G-d gav oss mosaiska lagen o det är det enda som kan rädda Jerusalem idag om de tre religionernas folk som vill åt staden …. lydde den.
Ärligt talat tror jag G-d skider (danska för svenskt ord) i ”religion” o ”kyrka”.
Den mosaiska lagen är G – ds enda talspråk till människan. Evangelierna är subjektiva biografier där författarna decennier senare försöker minnas sin Mästares ord: rabbinens lära, liv o tro.
Den mänskliga konstruktionen ”kyrka” kan inte få G-ds nåd eftersom det är en konstruktion…en roll…ett rollsystem. Men människor kan. Förutsatt att de har kunskap o följer den mosaiska lagen. Det var judarna som gav oss vetskapens möjlighet genom Moses o rabbinen Jeshuas fullbordade den som sann jude.
Agneta
Samuel,
Som du ser vi är långt ifrån varandra!
I din värld är jag körd.
I andra kristna människors värld är jag fallen…avfälling…kättare…o fy fasen vad jag kan vara.
Jag är tror på G-d o det gjorde även det folk som förr av kristna brändes upp eller som de som idag bränns upp i mellan östern. Kristna, judar o muslimer …de som glömt den mosaiska lagen.
allt gott Agneta
Nej, Agneta, i min värld är du inte ”körd”. Ingen människa med ett känsligt samvete som ditt är körd.
Vi är långt ifrån ense om allt – evangelierna ser jag som ögonvittnesskildringar och kongeniala teologiska tolkningar – men det jag tar fasta på hos dig och som för oss nära varandra är utsagor som denna: ” Det var judarna som gav oss vetskapens möjlighet genom Moses o rabbinen Jeshuas fullbordade den som sann jude.” Att rabbinen Yeshua var en sann mosaisk jude som kom för att rädda oss är just en av mina huvudpoänger.
Dessutom inleder och avslutar du ditt svar med just det jag efterlyser: förlåtelse för kristendomens rollinnehavare: människorna. Att du i samma andetag underkänner prästrollen och kyrkokonstruktionen har jag inga större problem med. Vem älskar system och strukturer? Vi har en påve som är på god väg att avskaffa det enväldiga påvedömet, fast någon … ordning måste det vara även i en kyrka.
Jag delar din syn att det är vad som rör sig i människors hjärtan som är det avgörande. Det är där som sanning finns. Det är där Gud bor. ”Rollsystemen” är tillfälliga utanverk utan varaktighet in i evigheten.
Du är varken fallen eller avfälling – möjligen kättare – det är din sanningstörst som gör dig till min syster.
Samuel.
Samuel,
Det var fina ord o det tackar jag dig för.
Agneta