Efter sin rundtur i USA har han nu skrivit en reflektion, som samtidigt innebär att han förtydligar vad han menar och svarar på kritiken mot honom. Mig syns det att kritikerna inte förstått Robinsons huvudbudskap.
Artikeln är så mångfacettat till både innehåll och form, jag kan inte ge en intresseväckande sammanfattning. Den är publicerad 3 juli på siten Catholica i Australien.
Läs artikeln och kommentera här eller där. En spännande ”sidoreflektion” han gör är att situationen för katolska kyrkan tycks vara mycket annorlunda i USA än i Australien:”It is said that ex-Catholics constitute the second largest religion in the country, and this trend may well continue.”
Krister Janzon
Det är uppenbart att dessa präster nära ”toppen” och påven alltmer ägnar sig åt att hitta sätt att exkludera människor som inte ställer in sig i ledet. Samtidigt som ”snaran dras åt” för personer som väljer att följa sitt samvete och förtroendet för kyrkan minskar så ägnar sig alltfler av kyrkans präster åt att skruda sig i prakt och prål från forna dagar i värsta kejsarstil samtidigt som de försöker att skapa en utvald elit. Allt detta går rakt emot det kristna budskapet.
Vad är det i personligheten hos dessa präster som gör att de har ett behov av att känna sig utvalda att tillhöra denna av människor skapade lilla ouppnåeliga skara?
Carl
Carl,
det finns mycket att kritisera, men också en hel del att älska i kyrkan. Ibland även det som är gammalt och fornt. Det viktiga är att iaktta sans och måtta. Det tycker jag inte att du gör i din replik ovan. Det som gör att biskop Robinsons kritik är så svår att bara svepa undan är att han inte faller för frestelsen att överdriva i hastigt mod. Han iakttar sans och måtta.
Gert Gelotte