Till Signums redaktion som senaste veckan – för ovanlighetens skull – engagerat sig i Wir sind Kirche…….
http://signum.se/ledarna-for-rorelsen-wir-sind-kirche-i-osterrike-exkommunicerade/
http://signum.se/kardinal-schonborn-stoder-exkommunikationen-av-ledare-for-wir-sind-kirche/
http://signum.se/ledaren-for-wir-sind-kirche-uppmanas-att-avga/
Kanske även detta kan vara av nyhetsvärde ? Var så god !
Kyrkoherdeinitiativets uttalande genom dess ordförande Helmut Schüller
”Österrikiska kyrkoherdeinitiativet är djupt berörda över kyrkoledningens sätt att hantera Martha och Gert Heizer. 2 kyrkomedlemmar exkommuniceras som sedan årtionden hängivet och med stort engagemang bemödat sig om reformer i vår kyrka. Detta beslut är en ödesdiger signal till alla som genom påven Franciskus hoppas på en kärleksfull kyrka som står nära människorna. Vilket budskap förmedlar en kyrka som ger lindrigare straff till sexuella förövare inom sina egna led än åt kyrkomedlemmar som genom sin personliga trospraxis ger uttryck för hur mycket de lider av den gällande kyrkoordningens gränser ?
Martha och Gert Heizer har genom sitt eukaristifirande utan präst tagit ett steg som man givetvis kan ha olika uppfattningar om och som man antingen eller kan se eller inte se som profetiskt och som förutspår övergripande kyrkliga reformer. För Kyrkoherdeinitiativet hör eukaristifirande och prästämbete ihop så länge som kyrkan kan ställa präster som delar människors liv och trosväg till förfogande för sina församlingsbor. Men alltmer fråntar den samtida utvecklingen inom kyrkan församlingsbor att på söndagar ha möjlighet till eukaristifirande med en vigd präst. Utifrån detta sätter Martha och Gert Heizer fingret på en öm punkt som i församlingar världen över gör alltmer ont : på grund av det minskande antalet präster blir det alltmer sällan möjligt att fira eukaristi och mässa – det mest centrala i vår tro och församlingsliv. Därför arbetar sedan länge kyrkliga reformgrupper för att prästämbetet öppnas även för gifta män och för kvinnor och som gemensamt med manliga och kvinnliga kyrkomedborgare utvecklar nya former av ledarskap inom församlingar.
Ex -kommunikationen av Martha och Gert Heizer innebär bokstavligt slut på kommunikation för öppen och rättvis diskussion. Ett sådant hanterande är inte bara helt utan proportioner utan blottar också oförmågan hos vår kyrkoledning att i evangeliets anda i kärlek lösa meningsskiljaktigheter och konflikter. Det är ett tecken på armod. Vi vädjar därför till de ledningsansvariga att dra tillbaka exkommunikationen och istället med medlemmarna i kyrkoreformrörelsen påbörja en ärlig och rättvis dialog om kyrkans framtid . ” (min i all hast egna översättning)
http://www.pfarrer-initiative.at/
http://www.wir-sind-kirche.at/content/index.php?option=com_content&task=view&id=1996&Itemid=14
// Irène
PS Kanske är det så att Martha och Gert Heizer initierar ett paradigmskifte inom katolska kyrkan i synen på prästämbete och prästroll ?
Sådana initiativtagare brukar inte bli populära under sin livstid. Inte ens Galilei ……..
Irène, vänner,
Det är en mycket bra reaktion från Kyrkoherdeinitiativet. Jag tror det är så vi skall se den konflikt som nu bränner till.
För övrigt stämmer det som Schüller skriver helt med det som de nederländska dominikanerna skrev för några år sedan och som vi har refererat till så många gånger.
Gert
Iréne,
Tack för att du tagit dig tid att översätta dessa tänkvärda ord! Jag får intrycket av att Vatikanen upplever det som att de försöker segla mellan Scylla och Charybdis.
Den akuta prästbristen gör att det på många håll inte finns i närheten av präster nog ens för det viktigaste, gudstjänst och eukaristin. Trots idogt tjatande i mer eller mindre anklagande ton på församlingsbor anmäler allt färre män intresse för ett liv utan familj och normalt socialt umgänge. Ett liv som dessutom är svårt att lämna eftersom den utbildning flertalet får inte är värd något utanför Katolska kyrkan.
Församlingar som ser att de måste agera om inte det andliga livet ska tyna bort visar, säkert utan att det var avsikten, att det faktiskt går att klara sig utan präster om man måste. Dessa betraktas som ett hot av kyrkans ledning.
Lösningen Vatikanen väljer är att fortsätta hävda att prästen måste vara man och leva i celibat, vilket bara förstärker prästbristen. Man väljer nu också att skoningslöst straffa församlingar som försöker hitta praktiska lösningar på situationen.
Kort sagt i stället för att se möjligheter till förändring, uppdatering och i viss mån att gå tillbaka till ursprunget, väljer Vatikanen likt sjörövarna i Asterix att själva sänka sitt skepp i stället för att lösa situationen. Omoget? Ja visst.
Anneli
Vänner,
jag har plockat fram en engelsk översättning av de nederländska dominikanernas skrivelse från 2007 om kyrkan, församlingen och prästämbetet. Den är mycket läsvärd, för att inte säga profetisk:
http://www.liturgy.co.nz/worship/matters_assets/Church_and_Ministry.pdf
Gert
Vänner,
Slutsatsen i dominikanernas skrivelse lyder som följer:
”Criteria for Leaders in the Church
Which criteria should be used at the selection of community leaders?
– Those who preside in local celebrations should be inspired members of the community in question. Whether they be men or women, homo- or heterosexual, married or unmarried is irrelevant. Of interest is whether or not their faith attitude is stimulating and inspiring.
– They also should have expertise, that is know how to use the Scriptures and the material from Christian traditions, in order to be able to preach.
– They should allow the local community to assess their liturgical creativity.
11
– It is also important that they have a flexible talent for organisation, with an eye for the chances there are to continue what takes place in the community.
An Urgent Plea
With some emphasis we urge our faith communities, the parishes, to realize what is at stake in the present emergency situation of the shortage of ordained celibate priests and to take – and to be allowed to take – the extent of freedom which is theologically justified to choose their own leader or team of leaders from their own midst.
On the basis of the priority of the `people of God’ over the hierarchy – stated explicitly during the Second Vatican Council – a diocesan bishop may be expected to confirm such a choice after due consultation by the laying on of hands. If a bishop should refuse such a confirmation or `ordination’ on the basis of arguments not involving the essence of the Eucharist, such as obligatory celibacy, parishes may be confident that they are able to celebrate a real and genuine Eucharist when they are together in prayer and share bread and wine.
We urge parishes to act in this way with a great amount of self-confidence and courage. It is to be hoped that, stimulated also by such a relatively new practice, bishops may in the future live up to their commitment to serve and eventually confirm the leaders of local communities in their office.
In conclusion we would like to emphasize once more that our argument is based on statements of the Second Vatican Council and on publications of professional theologians and pastoral experts which have appeared since this council. We present a selection from it below.”
Katolsk Observatör har också visat ett plötsligt intresse för Wir sind Kirche under sin rubrik OBSERVERAT
”Grundare av reformrörelse exkommunicerade”
http://katobs.se/
med länk till
http://www.ncregister.com/blog/edward-pentin/we-are-church-founder-excommunicated
Givetvis står såväl informationen och översättningen av Kyrkoherdeinitiativets uttalande – liksom Gerts information om de nederländska dominikanernas skrivelse från 2007 (om kyrkan, församlingen och prästämbetet) – inte bara till Signums förfogande utan självfallet också till Katolsk Observatörs förfogande.
Katolsk Observatör behöver dessutom – när det gäller Kyrkoherdeinitiativets uttalande- inte engagera sin egen så flitiga översättare Natasja Hovén.
Däremot har jag inte sett någon översättning till svenska av de nederländska dominikanernas skrivelse, så om Natasja Hovén får tid över så kan kanske detta vara ett angeläget översättningsuppdrag.
// Irène
Vänner,
Tiroler Tageszeitung har publicerat en videintervju med Martha Heizer. Dialekten är en utmaning, men inte alldeles omöjlig 🙂
http://www.tt.com/panorama/gesellschaft/8423709-91/wir-werden-in-der-kirche-so-weiterleben-wie-bisher.csp?tab=video
Gert
Hihi!
HOLE IN ONE IRÈNE!
Irène.
Att röra vid eukaristin är att röra vid Kyrkans hjärta. Det kräver varsamhet. Negativt laddade ord är sällsynt kontraproduktiva. Brott mot den kanoniska lagen ifråga om kommunion ökar inte reformrörelsens chanser att vinna gudsfolkets hjärtan och sinnen för sin sak.
Jag håller därför med Hans Peter Hurka när han skriver: ”Eukaristin får absolut inte missbrukas till ett kampmedel. Eukaristin är en kärlekens måltid. All slags polemik och instrumentalisering av eukaristin måste avvisas.” Samma inställning har Österrikes ledare för lekmannarådet och Kyrkoherdeinitiativet i Tyrolen.
Så länge lagen ser ut som den gör borde alla medlemmar respektera den, samtidigt som vi bildar opinion för att kvinnor och gifta av alla kön ska kunna prästvigas. Eller för att skilda och omgifta ska välkomnas in i full gemenskap med Kyrkan.
Debatten måste vara fri men vi borde eftersträva att den sker i en anda av ömsesidig respekt.
Samuel.
Samuel,
ursäkta att jag lägger mig i din ordväxling med Irène. Du skriver att ”debatten måste vara fri men vi borde eftersträva att den sker i en anda av ömsesidig respekt.”
Jag vill påstå att Martha Heizer i intervjun ovan uttrycker sig mycket respektfullt. Tycker du att berörda biskopar, troskongregationen och ytterst påven bemöter henne med respekt? Jag tycker inte det!
Om nu kyrkans ledning är övertygad om att en mässa utan präst i en husförsamling är av noll och intet värde, så kunde de väl ha nöjt sig med att säga det. Mässdeltagarna lurar ju i så fall inga utom sig själva.
Exkomuniceringen är bortom alla proportioner. Den uttrycker dumhet, inskränkthet och andlig brutalitet.
Gert
Gert.
Rätta mig om jag har fel, men som jag har förstått medlemskapet i Kyrkan förbinder man sig att följa den kanoniska lagen med risk för påföljd om man bryter mot den. Vad den säger om yttrandefriheten vet jag inte, men så länge man yttrar sig som privatperson borde man vara fri att bilda opinion för att lagen skrivs om där den strider mot gudsfolkets rättskänsla.
Ingen borde bannlysas för sitt nattvardsfirande, men så länge monopolet finns så borde man nöja sig med att kunna debattera saken.
Det är i varje fall den distinktionen jag efterlyser och som jag tror också påven eftersträvar.
Samuel.
Samuel
”men så länge man yttrar sig som privatperson borde man vara fri att bilda opinion……..”
Biskop Anders anser inte detta. Det hörs att du inte varit med från början…..KV har enbart hållt sig till att bilda opinion genom att uttrycka sina visioner men dessa anser inte biskop Anders har ”bemyndigande att kalla sig katolska. ”
”medlemskapet i Kyrkan förbinder man sig att följa den kanoniska lagen med risk för påföljd om man bryter mot den.”
Saken är den att du helt FÖRBISER att hierarkin OCKSÅ måste följa den kanoniska lagen vilket den kan sägas inte lyckats med genom sitt misslyckande att tillhandahålla tillräckligt med vigda präster för att tillgodose lekmännens behov av sådana. Varje annan organisation genomför OMORGANISATION för att kunna motsvara tillgång och efterfrågan …..men inte katolska kyrkan……
Det är ju 2 skilda saker om lekmän VÄLJER BORT att gå till ett eukaristifirande med en vigd präst för att ISTÄLLET välja att själva fira eukaristi i hemmet och att välja mellan eukaristifirande på egen hand eller INGET eukaristifirande ALLS……
Eller …..?
Kan inte hierarkin leva upp till de ideal de själva satt upp : enbart manliga celibatära präster -så borde de för skams skull ligga lite lågt när det gäller att döma andra.
De översittarfasoner som nu blottas från hierarkins sida befrämjar inte precis från gräsrotshåll de egenskaper du efterlyser typ ”varsamhet och respekt ” ……
// Irène
Irène.
Hur biskop Anders ser på yttrandefriheten principiellt vet jag inte – bortsett från ordvalet ”katolsk” i KV – men Franciskus har flera gånger återkommit till att han vill ha uppståndelse i Kyrkan, vilket jag tolkar som en direkt inbjudan till livlig debatt i kontroversiella ämnen där uppriktiga åsikter om Kyrkans väg in i framtiden diskuteras. Familjesynoden måste ju ses som ett forum där skarpa förslag till politiska kursändringar ska kunna tas fram.
Vad gäller eukaristin anser jag att det redan finns en pragmatisk lösning: ordets tjänst med kommunionutdelning ledd av en förtroendevald. Då finns ingen anledning att bryta mot lagen.
Samuel.
Samuel
Du vet alltid det du vill veta och det du inte vill veta det vet du inte……
Så praktiskt. Då tror jag inte vi har så mycket mer att säga varandra för den här gången.
Det var exkommunikationen som var ämnet -inte den kommande familjesynoden.
Vi ser olika på det som nu skett. Jag undanber mig att du försöker tvinga på mig din åsikt i fallet.
Var god och respektera att jag inte håller med dig i vad du anser.
// Irène
Nej, Irène, jag påtvingar dig inte något, jag argumenterar för min övertygelse. Det tillhör den demokratiska debattens spelregler…
Irène, jag har redan sagt min mening om exkommunikationen:
”Vad gäller eukaristin anser jag att det redan finns en pragmatisk lösning: ordets tjänst med kommunionutdelning ledd av en förtroendevald. Då finns ingen anledning att bryta mot lagen.” … ” Ingen borde bannlysas för sitt nattvardsfirande, men så länge monopolet finns så borde man nöja sig med att kunna debattera saken.”
Samuel.
Samuel,
det vanligaste sättet att bli katolik är att bli döpt som barn. I den ceremonin förbinder sig barnet till ingenting. Däremot åtar sig kyrkan dvs församlingen och föräldrarna att förmedla tron till barnet.
Vad gäller konvertiter så måste de försäkra att de tror allt det som kyrkan lär – egentligen ett sätt att försäkra sig om att protestanten blivit katolik.
Men vad kyrkan lär är långtifrån entydigt. Mycket förändras över tiden, annat är oklart därför att vi inte vet. Och, viktigast av allt:
Kyrkan är inte en förening med stadgar, inte en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap. Vi är förenade i hoppet, inte i en gemensam verklighetsuppfattning.
Makarna Heizer har brutit mot den kanoniska lagen, men har de därmed brutit mot trons och hoppets gemenskap? Jag kan inte se det.
Vad gäller den kanoniska lagen är det också viktigt att förstå att den är ett av flera sätt att förhålla sig till tron – det juridiska. Som sådan är den ett arv från högmedeltiden.
Utan lagar fungerar inget samhälle – inte heller kyrkan. Men för mycket lag blir förtryck. Kyrkans biskopar kan alltid välja att använda den kanoniska lagen med förnuft och måtta. Exkomuniceringen av makarna Heizer är såväl oförnuftig som måttlös.
Kan det vara bra att bryta en lag? Ja, om lagen motverkar något som viktigare att upprätthålla.
Du framhåller ordets gudstjänst med kommunionutdelning som en tillräcklig ersättning för eukaristin. Jag tror flertalet katoliker uppfattar den som ett torftigt substitut, vilket även gäller hierarkin.
Å ena sidan lär kyrkan att eukaristifirandet är det centrala i katolsk trosutövning. Å andra sidan kan eukaristifirandet ställas in om biskopen inte har tillgång till tillräckligt många prästvigda celbatära män. Är då eukaristifirandet fortfarande det centrala? Har det inte blivit tillgången på prästvigda celibatära män?
Något hårdraget kan man säga att konflikten kring makarna Heizer handlar om vad som är viktigast i kyrkan, eukaristin eller manlig kön och celibat.
Gert
Innan debatten fortsätter vill jag bara påpeka att den rätta stavningen är exkommunicering. Två m alltså.
Gert
”Något hårdraget kan man säga att konflikten kring makarna Heizer handlar om vad som är viktigast i kyrkan, eukaristin eller manlig kön och celibat.”
Bra att du ”hårdrar” konflikten -det är ofta ett effektivt hjälpmedel att se klarare.
Svaret på din fråga blir därefter mycket enkelt.
”Manligt kön och celibat” är inte bara viktigare än eukaristi.
”Manligt kön” är viktigare än allt annat.
Att skydda ”manligt kön” är kyrkans absolut i särklass viktigaste UPPGIFT PÅ JORDEN.
Därför har skyddet av ”manligt kön” också gått före skyddet av barn.
”Manligt kön” har kunnat sexuellt förgripa sig på på barn utan att bli uteslutna från kyrkans sakrament.
”Manligt kön” har inte ens blivit avkragade från sin prästtjänst. ”Manligt kön” har inte fått något straff alls fast Jesus talar om ”kvarnstenar om halsen och kastas i havet……”
De mest mest kända exemplen är Marcial Degollado och inte att förglömma kardinal Gröer som sexuellt förgrep sig på prästnoviser.
Deras beskyddare har till och med blivit helgon.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=12839
Att detta är en världslig maktkamp – där makthavaren tar till alla vapen som står till förfogande – står väl utom allt tvivel. En maktkamp som i grunden inte handlar om eukaristi överhuvudtaget…..
Tyvärr står inte längre i dagens värld straffmetoden att låta bränna en så häxliknande människa som Martha Heizer på bål till förfogande. Det hade ju i det här läget annars varit en hur praktisk och effektiv straffåtgärd som helst……
Då får hierarkin ta till den åtgärd som återstår nämligen att BRÄNNMÄRKA Martha Heizer genom att exkommunicera henne och hennes man och hoppas på det bästa när det gäller att i förebyggande syfte avskräcka efterföljare.
I vårt eget Stift har Signum och Katolsk Observatör länge mörkat allt som har med världsvida inomkatolska reformrörelser att göra.
Varför väcka en svensk-katolsk björn som sover så gott med information om något så ovidkommande som Wir sind Kirche ? Nej istället signaleras STÖRSTA MÖJLIGA TYSSSSSTNAD …….
Men om en ledare för denna helt ovidkommande rörelse exkommuniceras då finns all anledning att I FÖREBYGGANDE SYFTE bryta tystnaden och informera svenska katoliker anser Signum och GO dvs GENOMKATOLSK OBSERVATÖR.
// Irène
Gert
Du lyfter ytterligare en i sammanhanget central fråga.
”Kan det vara bra att bryta en lag? Ja, om lagen motverkar något som viktigare att upprätthålla.”
Jesu liv och Jesu död är väl här lackmustestet på att ditt påstående är rätt.
// Irène
Tycker det är BOTTENDÅLIGT att inte biskop Anders tar bladet från munnen i denna fråga. Det verkar som BÄ har BERÖRINGSSKRÄCK när det kommer till paret Heizer.
Gert.
Ett uppriktigt tack för en matnyttig lektion.
”Något hårdraget kan man säga att konflikten kring makarna Heizer handlar om vad som är viktigast i kyrkan, eukaristin eller manlig kön och celibat.”
Detta är konflikten i ett nötskal och eftersom varje kristen borde sätta försoningen och därmed eukaristin högst som ” det centrala i katolsk trosutövning” utgör frågan ett av de starkare argumenten för att avskaffa det manliga privilegiet.
Men just för försoningens skull anser jag det viktigt att vi som reformvänner respekterar Kyrkans nuvarande ordning, eftersom även ”det juridiska förhållningssättet till tron” är fullt legitimt. Gud är inte oordningens Gud eller som du skriver: ”Utan lagar fungerar inget samhälle – inte heller kyrkan”.
Vi är dock fria att ifrågasätta den förhärskande ordningen som uttryck för förlegad patriarkalism, som inte längre är i linje med gudsfolkets rättskänsla och därför kräva ett nytt koncilium som speglar den nya verklighet vi lever i.
Det finns tillfällen då civil olydnad är nödvändig men detta är inte ett sådant tillfälle anser jag. Tack vare den extraordinära kommunionutdelningen går det att bevara respekten för Kyrkans liturgi- och ämbetsordning samtidigt som vi öppet deklarerar att vi vill se Jesus och Paulus egalitära ideal förverkligade.
Priscilla, Junia, Foibe och alla Mariorna uppfordrar oss att låta deras Jesusvisioner bli verklighet.
Samuel.
Vår ”skämtare” är i farten igen ser jag och med tanke på att en och annan trots allt kan ta hen på allvar, föreslår jag att även den här signaturen med tillhörande e-postadress förpassas till papperskorgen.
Jag tycker att Gerts påpekande att Katolska kyrkan inte är en förening med stadgar utan gemenskap i tro är viktigt. Som jag ser det är de olika församlingarnas försök att upprätthålla den gemenskapen även när inget präst finns tillgänglig lovvärd.
Problemet är att kyrkans ledning snarare ser juridisk på gemenskapen. De sexuella övergreppen är föremål för juridiska finter snarare än verklig omvändelse från de ansvarigas sida. Det gäller att minimera skadan för institutionen Katolska kyrkan och nu talar jag om ekonomi och möjligen anseende.
Lekfolk som försöker hantera konsekvenserna av prästbristen ses som hot mot institutionen med dess lagar och regler och ska oskadliggöras så effektivt som möjligt. Exkommunicering uppbackat av nedvärderande kommentarer och ryktesspridning är de medel Vatikanen har att tillgå och man använder dem fullt ut. Vi har här i Sverige kunnat se det i t.ex. Signum. Intressant på sitt sätt.
Anneli
Jag blir lite förvånad när jag läser om det här. (Har varit borta från den här bloggen en tid) När jag såg att Martha Heizer hade firat mässa tänkte jag att det handlade om firandet av en sk kommuniongudstjänst i mässans ställe. Det är ju inte ovanligt, åtminstone var det inte det för några år sedan. Är inte hela den här historien med exkommunicering en aning upphaussad, kanske för att skandalisera Wir sind Kirche? Vad tråkigt i så fall.
– När jag bodde i Norrland var vi två stycken som var utsedda att vara gudstjänstledare. Vi fick gå kurs i detta. Det här var i slutet av 1980-talet. Kursen avslutades med att vi skriftligen erhöll biskop Hubertus uppdrag– Det var inte tal om huruvida det passade för kvinnor eller inte. Ej heller om gudstjänstledare var teolog eller inte. Och denna kommunionsgudstjänst kunde ske på mässans ordinarie tider när det behövdes.
I Oremus, femte upplagan, Stockholm 2004 på sidan 621 finns ordning för ORDETS GUDSTJÄNST MED ELLER UTAN KOMMUNION. Ordningen följer i stort mässans ordning.
Elisabet
i ärlighetens namn ska jag säga att jag inte läst alla kommentarerna här. Men undrar hur kanoniska lagen om detta lyder.
Hej Elisabet! Minns du mig? Jag var med när det begav sig i Luleå på 80-talet. Jag minns tryggheten du utstrålade!
Samuel,
vi tycks vara oeniga om när det är befogat med civil olydnad i kyrkan. Men vi kanske är eniga om att exkommuniceringen av makarna Heizer är obefogad?
Gert
Ja, Gert, det är en bra sammanfattning av samtalet. Bannlysning är alltför ultimativt. Samuel.
Samuel
Inte undra på att det är svårt att ha en dialog med dig när du inte ens i efterhand själv märker din egen motsägelsefullhet som Gert så elegant försöker få dig att INSE !
// Irène
Irène.
Sedan vi fick en sann kristen påve som lever som han lär, som är mottaglig för bibliska, sanningssökande, kärleksfulla argument och som i sin förkunnelse förenar ressourcement med aggiornamento, har en ny tid inträtt, en tid då det blivit meningsfullt att söka kristenhetens enhet.
Jag söker inte längre strid med en maktmissbrukande teokratisk monarki, ty den finns inte längre, och att slåss mot imaginära fiender till väderkvarnar är bara tragikomiskt. Enhet, samförstånd, ömsesidig respekt har blivit överordnade mål. NCRs ledarskribenter visar vägen ifråga om konstruktiv kritik och vilja till dialog. Och ifråga om eukaristifirande finns redan en lösning som bevarar enheten.
Istället för ett enkelt enten eller gäller nu ett paradigm av både och, där vi ser Kyrkan som helhet.
Vi har en bundsförvant i Casa Santa Martha.
Samuel.
Samuel,
jag finner ingen kommentar från NCR:s ledarskribent, endast ett referat av vad som hänt. Kan du skicka en länk till det du läst?
Gert
Gert.
Ledaren Disconnect between preaching, practice on LCWR is painful från den 23 maj börjar så här:
In his address to pilgrims in St. Peter’s Square May 11, Pope Francis departed from his prepared text and told them to ”knock at the doors” of their pastors, saying it would make them better bishops and priests. ”Bother your pastors, disturb your pastors, all of us pastors, so that we will give you the milk of grace, of doctrine, and of guidance.”
Sedan vänder sig författaren direkt till Franciskus:
Pope Francis, today we’re here to bother you, to knock on your door until you open it.
http://ncronline.org/news/vatican/editorial-disconnect-between-preaching-practice-lcwr-painful
Samuel,
tack! Jag missförstod dig och trodde du läst en ledarkommentar om exkommuniceringen av makarna Martha. Någon sådan har såvitt jag kan finna inte publicerats på NCR. Men den text du länkar till kan förvisso läsas som en indirekt kommentar.
Gert
Det ser ut som att SIGNUMS och GO (Genomkatolsk Observatör) intresse för Wir sind Kirche hastigt avsvalnat i samband med Kyrkoherdeinitiativets uttalande.
Och Natasja Hovén på GO verkar ha fullt upp med sitt översättningsarbete av kardinal Müllers och Carlo Buzzis texter för att också hinna med att översätta de nederländska dominikanernas skrivelse från 2007 om kyrkan, församlingen och prästämbetet.
// Irène
Gert.
Med Franciskus har Guds folk fått en herde som vill skapa ”a culture of encounter” på alla nivåer och det är där jag finner NCRs ledare föredömlig i att rikta tydlig, skarp men också konstruktiv kritik mot Vatikanen samtidigt som man ger upplysning och vädjar till påven att gripa in. Man vädjar till hans och alla andra herdars omsorg och rättskänsla. Samtal istället för utskällning. Diplomati.
Detta är det mönster som krävs längs hela linjen av angelägna frågor, från eukaristi till demokrati.
Samuel.
Samuel,
då återstår bara att se hur Franciskus handlar. Exkommuniceringen av makarna Heizer är ju hans ansvar.
Gert
Huvudet på spiken Gert! Dags för honom att bekänna färg! Med oss eller mot oss?
Ingbritt,
jag hoppas han är med hela kyrkan, alltså även den del som makarna Heizer och Wir sind Kirche kan räknas till. Jag hoppas också att han skall inse att exkommuniceringar tillhör det förflutna. De är farliga, inte för de som blir exkommunicerade utan för kyrkans trovärdighet och respekten för det ledarskap som kyrkan behöver.
Gert
Vänner,
NCR har nu publicerat en insiktsfull kommentar till exkommuniceringen av makarna Heizer:
http://ncronline.org/news/people/austrian-bishop-uses-canon-law-excommunicate-couple
Gert
Gert
Intressant ! Det låter som om det hela skötts direkt via Troskongregationen dvs STORINKVISITORN själv.
Franciskus verkar inte blivit informerad av Müller, vilket i svåra fall ska vara praxis.
”Nach dem Kirchenrecht ist es auch möglich, dass die Glaubenskongregation in besonders schwerwiegenden Fällen, die zum Beispiel Strafmaßnahmen gegen hochrangige Kleriker nach sich ziehen, auch den Papst persönlich informiert. In der Causa Heizer dürfte dies aber nicht der Fall gewesen sein.”
http://www.kathpress.co.at/site/nachrichten/database/62520.html
Vi har alltså inte sett slutet ännu……
Om det skulle stämma att Müller skippat att informera Franciskus för att slippa mothugg ……..
I så fall hoppas jag att det finns en paragraf i kanoniska lagen (CIC) som säger att Müller har exkommunicerat sig eo ipso……….och förpassas på livstid till samma kloster dit blingblingbiskopen av Limburg förpassats och som Müller försvarat.
// Irène
Gert.
Intressanta upplysningar artikelförfattaren har att komma med angående ”home liturgies”:
This is what thousands — maybe millions — of Catholics are doing now: celebrating home liturgies in Intentional Eucharistic Communities and communidades de base on every part of the globe.
Stämmer det att ”not since [1077] have too many prelates used the threat of interdict.”
Innebär det att biskoparna inte är skyldiga att exkommunicera vid ”lagbrott”? Att de kan låta nåd gå före rätt? Det ställer saken i ett annat ljus. Är i så fall påven fri att häva ”interdikten” och avlägsna Müller?
Samuel.
Samuel,
Jag känner inte till hur interdiktet har praktiserats.
Självklart har biskoparna en möjlighet att låta ”nåd gå före rätt”. Att låta saker och ting passera i stället för att ställa till en rättsprocess är typiskt katolskt beteende.
Gert