Gert
”Om vi tänker oss att endast män installerade av en biskop KAN fira eukaristin, inklusive förvandlingen, så innebär det att denna förmåga att använda instiftelseorden, på ett sätt som ingen annan kan använda dem, förmedlas vid prästvigningen. ”
Låt oss ta detta som en sann katolsk läromässig utgångspunkt.
Om tillgången på dessa män med denna EXKLUSIVA ”förvandlingsförmåga” inte räcker till ?
Om lekmännens EFTERFRÅGAN på eukaristifirande överstiger TILLGÅNGEN på exklusiva förvandlingsmän som kan stå till tjänst med denna tjänst…….med denna GUDSTJÄNST …….vad händer då ?
Nöden har ingen lag brukar vi säga. Inom juridik talas om NÖDRÄTT osv vilket tas i beaktande vid utdelandet av straff alternativt ger straffrihet.
Så är icke fallet inom katolska kyrkans juridik dvs kanon.
Det finns lekmän inom katolska kyrkan som tar saken i egna händer ……..använder sig av NÖDRÄTT dvs ordnar eukaristifirande utan förvandlingsman.
Varför sätts inte denna handling in i sin kontext ?
Varför bedöms denna handling som en provokation?
Signum är mycket angelägna att citera kardinal Schönborn
”Om några väljer att följa en väg långt utanför vår tro vad gäller ett så viktigt område som eukaristin, då har man också tagit stort steg utanför kyrkans gemenskap”.
http://signum.se/kardinal-schonborn-stoder-exkommunikationen-av-ledare-for-wir-sind-kirche/
Underförstått om kardinal Schönborn tycker så här så är det så här. Som om icke senaste året illustrerat att även katolska kardinaler till och med offentligt har börjat uttrycka olika uppfattningar i samma frågor ……
Jag tänker
Om Signum väljer att ENSIDIGT se problemet ur Schönborns och biskop Scheuers synvinkel och inte ur lekmannasynpunkt då har man på Signum markerat hur man ser på detta med DOPET och ”kyrkans gemenskap”, hur man ser på detta med det allmänna prästadömet, hur man inte skiljer på auktoritet och auktoritär, hur man väljer att blunda för urkonceptet med HEMEUKARISTIFIRANDE och hur man blundar för historien hur det gått till med den tudelade ämbetsvigningen till biskop och diakon och först senare också prästvigning.
Situationen i urkyrkan var ju motsvarande den vi ser idag. Apostlarna som ”biskopar” räckte inte till och så fick ”föreståndare” rycka in – något som så småningom utvecklades till prästämbete.
Hur pragmatiskt som helst.
Idag är situationen den att katolska präster på kontinenten ser sig som ”kommunionautomater” dvs de åker runt i storförsamlingar och firar mässa på heltid och delar ut kommunion till sådana som aldrig varit gifta eller sådana som är gifta för första gången.
Ve dem som är OMGIFTA ….. DE KOMMER INTE IFRÅGA för kommunion.
Själavårdssamtal sker på vägen till bilen på väg till nästa ställe…..
Någon familj som kan stötta får inte katolska präster ha. Inte något sexliv heller.
Är det konstigt att det inte är kö till prästseminarier ? Hur attraktivt på en skala 1-10 är det att idag bli katolsk präst i västeuropa ? När tillgång på MANLIGA prästseminarister understiger EFTERFRÅGAN ………Vad händer ? Man tager vad man haver ……..
Katolska kyrkan har KVINNOR med prästkallelse. Men de får inte söka till prästseminarier ……
När dessa kvinnor idag börjar låta prästviga sig illegalt så exkommuniceras de eo ipse.
Så många aspekter det finns att diskutera. Men Signum som har tillgång till sakkunnig expertis -som skulle kunna PROBLEMATISERA frågan med exkommunikation -väljer att istället bara förkasta Wir sind Kirche med kommentaren ”antiromersk åsiktsplattform.”
Bottendåligt!
Och vi här på KV som anstränger oss att se problemen i sin komplexa kontext vi har inte bemyndigande att kalla oss KATOLSK !
Sorgligt om Wir sind Kirche splittras !
Wir sind Kirche, eukaristifirande och exkommunikation
// Irène
PS Signum som redan på förhand dömt ut Wir sind Kirche som en ”antiromersk åsiktsplattform” engagerar sig nu för fullt i konflikten som uppstått inom Wir sind Kirche med anledning av exkommunikationen av ordföranden i den österrikiska delen av Wir sind Kirche Martha Heizer.
”Ledaren för Wir sind Kirche uppmanas att avgå”
http://signum.se/ledaren-for-wir-sind-kirche-uppmanas-att-avga/
Irène, vänner,
jag tycker inte att det i första hand handlar om nödrätt utan om den grundläggande frågan om präster finns därför att kyrkan finns eller om kyrkan finns därför att präster finns.
Svaret på den frågan definierar två helt olika syn på prästämbetet.
Om kyrkan finns därför att präster finns är biskopsvigningen/prästvigningen det viktigaste sakramentet och prästerna nödvändiga förmedlar av Gud.
Finns däremot präster därför att kyrkan finns är dopet det viktigaste sakramentet och prästämbetet en praktisk inrättning därför att någon bör leda eukaristifirandet.
Därtill undrar jag naturligtvis hur ett eukaristifirande kan beskrivas som en väg långt utanför vår tro. Eukaristin uppfattar jag som vår tros materiella kärna. Makarna Heizer har firat eukaristin olovandes, men vem äger eukaristin? Den frågan är granne med en annan fråga: Kan någon hävda förfoganderätt över Gud?
Påven, biskoparna och prästerna skall vara kyrkans tjänare, men de uppträder påfallande ofta som dess härskare. Det är mänskligt. Vem vill inte förfoga över något som andra behöver. Lite elakt så är det prästerskapets affärsidé att vara nödvändiga mellan Gud och människor. Inte bara praktiskt nödvändiga utan även principiellt nödvändiga. Utan präst ingen kyrka. Utan präst ingen Gud.
Nu har jag varit lite provocerande. Men mina frågor är allvarligt menade.
Gert
Gert
”jag tycker inte att det i första hand handlar om nödrätt utan om den grundläggande frågan om präster finns därför att kyrkan finns eller om kyrkan finns därför att präster finns.”
Kanske handlar det om både och……..som det kommer till uttryck i Kyrkoherdeinitiativets uttalande.
Vi får se om Signum publicerar uttalandet …….. Ett lackmustest på vad intresset står för hos Signum……..
// Irène