Igår samtalskväll på Katharinastiftelsen i Stockholm
Hedenius och ateismens nya ansikte
Madeleine Fredell, OP dominikansyster
PC Jersild, författare
Christer Sturmark, ordförande Humanisterna
Kvällen ytterligare en illustration på hur det pågår en tvärkyrklig och tvärreligiös postionering runt om i världen i synen på mänskliga rättigheter som tex rör kvinnor och homosexuellas likaberättigande.
Att i teori och praktik INTE diskriminera kvinnor och homosexuella förenar människor tvärs över kyrkliga och religiösa gränser. Tvärs över gränser som har med Gudstro att göra.
Att FORTSÄTTA diskriminera kvinnor och homosexuella förenar människor tvärs över kyrkliga och religiösa gränser. Tvärs över gränser som har med Gudstro att göra.
// Irène
PS Har det någon betydelse vad man kallar sig i livet ?
Rimligen har det större betydelse vad man är i livet, än vad man kallar sig.
För mig blev den lysande kvällen starkast en kunning och klok demonstration
av Humanisternas goda kamp mot den negativa religion som utövar makt och förslavar. Den frigörande gudstron och religionen hade som alltid en så kunnig, varm och klok uttolkare i sr Madeleine OP. Heder åt henne! Jag pratade efteråt med två bekanta vänner från Humanisterna, som tyckte hon visade en sådan
djup tro – som inte var baserad på ”åsikter om”, utan ”tro på människans växt”. Det senare visade ju Sturmark och Jersild att de också tror på!
Och visst förenades panelen i att hävda att MR är djupt mänskligt, inte ”bara” kristet förankrat!
Krister Janzon
Ibland när man inte kan låta bli – får man lov att citera sig själv.
”Sr Madeleine blir en katolsk röst som mer effektivt kan bidra till att åter höja trovärdigheten för katolska kyrkan i Sverige än alla de gängse “försvarsadvokater” som bara gör sitt jobb och rabblar i förväg instuderade fraser och floskler dvs ger redan förutbestämda svar på alla frågor.”
Sr Madeleine ”Alla ska i princip kunna få plats inom kyrkan ”
http://www.katolskvision.se/blog/?p=283
// Irène
Såväl Krister som Irène kommenterar var och en på sitt sätt förtjänstfullt föreläsningen.
Det som främst fångade mig den här kvällen var Sturmarks och Jersilds distinkta redogörelse av relationen vetenskap och tro samt att organisationen förvägras statsbidrag i egenskap av folkrörelse.
Självklart kom katolska kyrkan i skottgluggen när de satte fingret på hur de mänskliga rättigheterna efterlevs. Jag skämdes fruktansvärt å kyrkans vägnar; inte minst genom att jag inbjudit en vän att lyssna till kvällens tema. Som Krister framhåller gav dock Sr Madeleine viss svalka för själen då hennes inlägg andades en genuin kristen patos.
Det var imponerade att lyssna till Sturmarks och Jersild beskrivning av synen på det transcedenta, människans inneboende strävan efter samarbete och altruism; kort sagt det goda. Mina tankar gick här till en föreläsning av Rainer Carls SJ där han beskrev Det onda som bristen på Det goda. Han gav en bild av hålet i skosulan där hålet (Det onda) saknade speciella egenskaper och därmed utgjorde hålet en brist på sula (Det goda). Min konklusion är att vi i grund och botten delar en identisk världsbild och implicit gudsbild vilket min neutrale vän framhöll på sitt personliga sätt efter föreläsningen. Irène ger också på sitt sätt uttryck för denna utvecklande dialog.
Alla våra gudsbilder krockar ständigt och utvecklar varandra i kraft av vetenskapens ständiga nya rön vilket Sr Madeleine underströk. Jag tänker jag på min egen gudsbild som dagligen får sig en törn av min egen spegelbild.
Gud är alltid större
Michael Hultsten
Jag såg precis en notis på DN under rubriken Påven halvvänder i kondomfrågan.
Ingressen lyder ”I vad som inte kan tolkas som något annat än ett nytt synsätt säger påven Benedictus XVI nu att det ”under vissa omständigheter” är acceptabelt att använda kondom, och det gäller i så fall ”för att reducera risken för att smittas” av hiv-viruset.”
Humanisterna leds i större utsträckning av Den helige ande än biskopen i Rom med följe.
// Michael H