Signum förkunnar
”Ulf och Birgitta Ekman nu katoliker”
”Ulf Ekman, tidigare pastor för Livets Ord, och hans fru Birgitta är nu katoliker. Deras upptagning i den katolska kyrkans fulla gemenskap skedde i dag, onsdagen den 21 maj, inom ramen för en kvällsmässa i kapellet i Birgittasystrarnas kloster i Djursholm strax norr om Stockholm. Officiant var Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. I omedelbar anslutning till själva konversionen mottog Ulf och Birgitta Ekman också konfirmationens sakrament av biskop Arborelius.”
http://signum.se/ulf-och-birgitta-ekman-nu-katoliker/
Även Världen Idag rapporterar nyheten
”Här, i Birgittasystrarnas kloster i Djursholm i Stockholm, upptogs i kväll Ulf och Birgitta Ekman i den katolska kyrkan. Officiant var biskop Anders Arborelius .”
”Så är vi då katoliker”, skriver Birgitta Ekman på sitt instragramkonto. ”Efter en fin högtid i Birgittasystrarnas kapel i Djursholm står vi här med biskop Anders Arborelius mellan oss.” Övriga på bilden pater Fredrik Emanuelsson, Ulf Jonsson och Pascal René Lung. Foto: Instragram”
http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/05/21/Ekmans-nu-katoliker/
// Irène
PS Jag noterar att den ”VANLIGE” katoliken Ulf Ekman med hustru Birgitta blir lite OVANLIGT uppvaktade …….. inför starten på sitt ”helt VANLIGA katolska kyrkoliv……..”
Jag noterar att även Signums chefredaktör Ulf Jonsson tagit sig tid ……….
Ulf Jonsson som 2009 skrev en oförglömlig artikel i Signum där han pläderar för ” konsten att främja både mångfald och enhet i en levande världskyrka.”
Men även mångfalden har enligt Ulf Jonsson sin gräns……och den går vid SSPX och Katolsk Vision ……..
Vänner,
jag önskar dem lycka till och hoppas de känner sig välkomna på en lång, spännande och ibland mycket överraskande resa.
Det finns många sätt att vara katolik på, men längst inne bor en tillhörighet som är svår att sätta ord på. Men besök ett främmande land, gå in i en katolsk kyrka och du känner den – hemkänslan.
Många jämför att vara katolik med att tillhöra en förening med stadgar. Underförstått den som inte gillar stadgarna bör lämna föreningen.
Men att vara katolik är inte som att tillhöra en förening. Det är snarare jämförbart med nationell identitet och modersmål.
Gert
Gert
”Men att vara katolik är inte som att tillhöra en förening. Det är snarare jämförbart med nationell identitet och modersmål.”
Mycket sant och bra formulerat.
Men jag skulle vilja tillägga det Grundtvig framhöll ”människa först, kristen sedan” och som mitt och många andras ytterligare tillägg………. FÖRST DÄREFTER KATOLIK.
Någon har också sagt ”Alla människor är inte troende, men alla troende är människor.”
Och ingen människa -vare sig troende eller icke troende – vill känna sig diskriminerad.
Därför åligger det alltid ledare -såväl civila som kyrkliga- att ta ansvar för att det råder RÄTTVISA och att inga grupperingar GYNNAS och FAVORISERAS på andra grupperingars bekostnad……….
// Irène
PS Utifrån det faktum att alla troende är……bara människor ……..En ledare /herde som mycket selektivt och utifrån personliga preferenser rullar ut RÖDA MATTAN borde räkna med att kritik PROJICERAS på den inkommande…….
Jag har inte för inte precis skrivit 2 blogginlägg utifrån tema och rubrik FOLK och FÄ …….även passande för detta blogginlägg…..
Jag minns när jag upptogs i Rögle Kloster av Anders Piltz o Sven-Erik Pernler (en vän) tillsammans att mina barn o systrarna var närvarande o det var mycket fint. En god stämning. Ett fint minne för mig o barnen. Då.
Någon dag senare upptogs K-Arne Blom, deckarförfattaren. Då var det smockfullt i klostret o systrarna bjöd på middag efteråt. Gräddan av katolska Lund var där. I min naiva värld tänkte jag att jag oxå kunde få intaga samma måltid eftersom jag var upptagen bara som sagt någon dag innan K-A Blom. Och det var ju bara jag där förutom de inbjudna. Men se nej… Någon talade om för mig att detta var ett slutet sällskap o det hade ingen betydelse att jag var nybliven syster i Kristus. Här gällde alltså ingen gemenskap!
Detta var snart 20 år sedan o då fanns inte KV. Jag var en glad o förväntansfull tämligen ung kvinna o inte på tvärs med någon i klostret eller kyrkan. Jag minns chocken när jag ensam körde hem o egentligen tror jag att det redan då var slut med min tro på en andlig katolsk gemenskap. Jag ringde dagen därpå till systrarna o berättade vad jag kände men nej då de förstod inte. Man bör nog inte glömma att även systrar kan vara bra till lags för den andliga partiarkala överheten (faderfadervärld.)
Jag tycker det är bra Irene att du tar upp dessa saker…det ska inte hymlas med detta för det är vad det är. Ofta ett fjäskeri som har inget med tro att göra. Ja, det fjäskas alldeles ordentligt o ofta i den svenska katolska salongen.
Agneta
Så trevligt med gräddan av den katolska sverigeeliten. Så var det inte när jag blev upptagen i den katolska församlingen Sankt Olof 2012. Det liknade mycket mer det som Agneta Sofiadotter beskriver härovan.
Biskopen hade skickat lite krisma i en burk till ”vår” konfirmation (vi var två personer som upptogs).
Det var fint, och jag är ju inte Ekmans, bara en ensamstående mor till ett arabiskt barn.
Irena. Jag blir lite nyfiken men hur kan ditt barn vara arabiskt? Även om barnet har en arabisk pappa så är hen väl ett svenskt barn precis som andra svenska barn? Agneta