Ärkebiskopen av Genua och ordföranden för den italienska biskopskonferensen kardinal Angelo Bagnasco förklarade i veckan orsaken till varför skilda och omgifta personer inte får gå till kommunion.
”Det finns ingen yttre faktor utan anledningen ligger snarare inom själva nattvardens sakrament som är den bestående enheten mellan Kristi kärlek och mänskligheten”
”Läroämbetet säger att katoliker inte får åsidosätta Jesu lära om att rättrogna inte får skilja sig och gifta om sig. Kyrkan säger att de troende som avlägsnat sig från det som Jesus lär, för sina själars bästa inte ska gå till kommunion.”
Läs hela artikeln.
**************************************************************************************************************
Alltmer upplever jag att katolska kyrkan kan delas in i 2 lag / läger.
Ett elitlag – dit bland andra kardinal Bagnasco genom veckans förkunnelse har kvalificerat sig med råge. I detta läger råder Lagen. Utan nåd. Utan barmhärtighet.
Att gå till kommunion ses som en belöning för de ”rättrogna” de ”friska ”.
I det andra lägret finns kardinal Martini SJ och hans medförfattare Georg Sporschill SJ och många andra inom den världsvida katolska kyrkan.
I det laget framhävs barmhärtighet och förlåtelse. Till det laget vill jag gärna höra.
Till det lag som tar Mark 2:17 på orden ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
// Irène
Kardinal Bagnasco uttalar sig om ”Jesu lära”.
Ingen ska inbilla mig att Jesus säger olika saker till olika människor – till olika kyrkor och samfund. Vilket fånigt påfund att tro att Jesus skulle säga en sak om skilsmässa till påven och en sak till de ortodoxa patriarkerna.
En annan egendomlighet är att helt plötsligt har biktens – försoningens – sakrament ingen betydelse i den officiella katolska synen på nattvard.
// Irène
”Påven har avslagit en bön från Italiens premiärminister Silvio Berlusconi att få gå till kommunion.
Berlusconi har under semester på Sardinien vänt sig till den lokale biskopen och frågat honom när kyrkan ska upphäva kommunionförbudet för omgifta / skilda personer.
”Herr premiärminister”, hade Monsignore Sebastino Sanguineti svarat, ”ni har makten och kan fråga någon som är mig överställd”.
I söndags kom det indirekta svaret från påven själv, då han bekräftade kyrkans tidigare regel.
”Den svåra synden är inte förenlig med nattvardens nåd, vilken man inte kan ta del av utan absolution. Men absolution kan bara de troende få som inte fortsätter att leva i synd. Och därför kan inte omgifta skilda få absolution , eftersom de inte vill avstå från sin sexuella förening” betonade påven.”
http://religion.orf.at/projekt03/news/0806/ne080623_kommunion_fr.htm
**************************************************************************************************************************
Jag har svårt att förstå påvens tankegång. Och som sagt märkligt hur katolsk och ortodox teologi skiljer sig åt i nattvardsresonemang och i synen på obligatoriskt celibat och gifta präster.
”Auktoriserade” teologer från katolskt och ortodoxt håll tolkar Jesus på olika sätt, men som vanligt kräver påven tolkningsföreträde.
// Irène
Irène,
om detta kan man, som sagt, ha olika meningar. Min är en stilla undran: Varför fråga? Om man frågar får man svar, olika beroende på vem man frågar. Klassisk katolsk lekmannataktik är att fråga någon med auktoritet, som har samma mening som man själv har.
Jag tycker man skall lyssna på argument, särskilt de som går emot de egna önskemålen, och sedan besluta själv.
Ingen har makt över oss om vi inte först beviljar dem denna makt.
Så till kardinalen. Hans ståndpunkt är inte så enkel som den kan tyckas. Det är ovedersägligen så att Jesus motsätter sig skilsmässor och omgifte. Men vad jag kan påminna mig, har ingen bibel till hands just nu, så drar han inte slutsatsen att de som ändå är skilda och omgifta skall avstängas från sakramenten. Detta är kyrkans tolkning. Och varje tolkning är per definition öppen för omtolkning.
I synen på skilda och omgifta lider kyrkan av att nästan uteslutande bygga sin moralteologi på logik. Resultatet blir som matematik. Ett plus ett är två. Den som lever i ett nytt äktenskap lever i pågående synd. Alltså …
Logik är bra, men ett klumpigt instrument i umgänget med människor. Argumentet att sakramenten står öppna för omgifta om de lever ”som bror och syster” är utomordentligt logiskt, men inte bara orealistiskt utan också destruktivt. Varför kan nog celibatärer inte förstå.
Och där hittar vi kanske en av knutarna. Celibatärer med sina erfarenheter och, får vi hoppas, brist på erfarenheter, tar sig friheten att bestämma över icke celibatärers innersta privatliv.
Men mycket av detta är, som de flesta katoliker vet, sken. Den som frågar fel potentat offentligt får ett oönskat svar. Den som i stället frågar rätt potentat mellan fyra ögon, och lovar att inte skvallra, får ett önskat svar.
Varför det är så är en komplex fråga. Dels vet naturligtvis många av kyrkans präster att livet inte allitid stämmer med katekesen. Livet är viktigast. Löser man problemen i tysthet utmanas ingen auktoritet. Väck inte den björn som sover. Dels tror jag det handlar om makt och kontroll. Kyrkans ledning står ut med det mesta, utom att utmanas i sin makt.
Bästa lösningen på denna krångliga problematik är att sluta fråga. Låt kardinalen ha sin uppfattning i fred. Lev och låt leva.
Gert Gelotte
Gert
”Min är en stilla undran: Varför fråga?”
Håller med dig och har samma erfarenhet och uppfattning. Man ska inte fråga.
Men är man premiärminister så är man ständigt iakttagen och då gäller inte den regeln. Skulle Berlosconi bara följa sitt samvete (efter att ha konsulterat en ”bra” själasörjare)och gå fram till kommunion så kan du ge dig på att trospolisen ”gör en anmälan” och så blir problemet lika offentligt som det nu blev genom att Berlosconi frågade ”högt”.
Det som jag undrar över är varför han inte har sett till att få sitt första äktenskap ogiltigförkarat. Det vore väl ingen match för Berlosconi. Även om han har 2 barn med fru nr 1 (och 3 barn med fru nr 2). ”Barn inget hinder” som det heter. Inte heller när det gäller att få ett äktenskap ogiltigförklarat.
Detta URKNÄPPA fenomen som vår kyrka håller sig med. Så pinsamt att tvinga 2 personer som tom har barn med varandra att först tvingas förneka varandra för att sedan kunna gifta om sig.
Nej jag måste säga att jag är mycket mer attraherad av det ortodoxa synsättet på äktenskap och skilsmässa.
”Det är ovedersägligen så att Jesus motsätter sig skilsmässor och omgifte. ”
Ingen säger emot dig.
Men samma budskap HANTERAS på olika sätt inom ortodox och katolsk kanon.
Kanon ska ju återspegla ANDEMENINGEN i Jesu budskap. Eller hur?
Andemeningen kan bara vara EN och då väljer jag att tro att det är den ortodoxa kanon som fångar denna andemening och som menar att en skilsmässa är ett ”svaghetstecken” hos kontrahenterna ett misslyckande.
Kyrkan har en särskilt viktig uppgift att HJÄLPA – inte stjälpa- svaga människor och därför tillåter ortoxa kyrkan skilsmässa.
När sedan skilsmässan är ett faktum kommer så nästa problem.
Tillåtelse av omgifte?
Katolska kyrkan tvingar frånskilda personer som funnit ny partner att välja mellan att kunna gå till kommunion eller ha sex.
Ortodoxa kyrkan tycker valet är ORIMLIGT.
”Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; Det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå.” Detta synsätt gällde hos Paulus för människor i allmänhet men ortodoxa kyrkan tillämpar det även på frånskilda.
Jag gillar i det här sammanhanget de teologiska termerna OIKONOMIA och AKRIVEIA.
”OIKONOMIA ” ett sätt att få ”frälsningsekonomin” ”Guds hushåll” att gå ihop. Då gäller det att vara ”FLEXIBEL ” och det är vad Ortodox teologi / kanon går ut på i mycket större utsträckning än katolsk teologi /kanon, som präglas av ”AKRIVEIA” strikthet och rigiditet.
Det är som att jämföra 2 familjer. Båda har samma normsystem som de vill uppfostra barnen till att lära sig. Men metoderna att nå samma mål är mycket olika. I den ena familjen är föräldrarna flexibla och i den andra strikta /rigida.
Jag tror personligen på att om normer ska internaliseras på ett djupt och VARAKTIGT sätt hos barn så ska det ske på ett FLEXIBELT sätt.
Dvs barnet måste få förklaringar på regler utifrån sin mognadsnivå och sanktioner som utdelas måste vara RIMLIGA sett utifrån barnets perspektiv. Inom mitt yrkesområde talas om att barnet ska utsättas för OPTIMALA frustrationer. Inte maximala och inte minimala.
Jag tror Gud är en mer ortodox pappa än en katolsk sådan.
// Iréne
Irene och Gert
Uppenbarligen är det ett hyckleri av värsta sort. Det är sorgligt att kyrkans ledning lägger tid på att granska flisan i sin broders öga. Jag vill minnas att det var hycklarna och inte syndarna Jesus gick hårdast åt! Tyvärr är detta en stor bakomliggande orsak till att många ”vanliga” människor drar sig från att gå i mässan och aktivt delta i kyrkliga sammanhang trots att de egentligen har en tro. Kyrkans hållning blir inte trovärdig.
Carl
Irène, Carl, vänner,
allt hänger ihop, brukar man säga. Att ortodoxa kyrkan och Svenska kyrkan har en mer mänsklig syn på äktenskapet än vår katolska kyrka kan väl bero på att de har gifta präster.
Den som har egna erfarenheter av vad det innebär och kan innebära att vara gift är nog inte så snabb med att fördöma andra.
Principer behövs och kan inte hanteras hur som helst. Men principer utan hänsyn till praktisk erfarenhet blir lätt ett mordvapen.
Gert
Carl, Gert
”Kyrkans hållning blir inte trovärdig.” Carl du pekar på det mest centrala för en auktoritet om den vill vinna gehör, vare sig det gäller föräldrar, politiker eller religiösa ledare. Jesus kanske det mest kända exemplet. Trovärdighet A och O.
Människor i västvärldens datoriserade demokratier är vana vid att IFRÅGASÄTTA. Detta behov har kyrkan inte klarat att möta upp. När människor här märker att Kyrkans råd och rön för världen därute inte gäller för världen inom kyrkan, då tappar folk förtroende.
Eller som du uttrycker det Carl
”Tyvärr är detta en stor bakomliggande orsak till att många “vanliga” människor drar sig från att gå i mässan och aktivt delta i kyrkliga sammanhang trots att de egentligen har en tro.”
När människor också märker att den karta som katolska kyrkan tillhandahåller för livets orientering inte stämmer med terrängen, så slänger de hela kartan åt sidan.
Katolska kyrkans hierarkiska struktur bygger på att lojaliteten uppåt ”toppen” är viktigare för dess präster och biskopar än lojaliteten mot det egna samvetet. Det är detta som bäddar för den förödande och bristande trovärdigheten på gräsrotsnivå.
Gert
När jag bara jämför katolska kyrkans syn på äktenskap och skilsmässa med den ortodoxa och inte den svenska kyrkans syn så beror det på att katolska kyrkan har en så bristande respekt i mångt och mycket för den svenska kyrkan.
När det gäller den ortodoxa kyrkans teologi så är katolska kyrkan dock inte lika kaxig.
När påven talar om och utifrån K Y R K A N så är det alltid på sin plats att påpeka att han endast talar om och utifrån HALVA kyrkan och därför kanske bör sänka tonläget något.
// Irène