Vänner,
om gifta män (viri probati) eventuellt kommer att kunna bli prästvigda kan det ses som en första länk i en reformkedja där den viktigaste länken är full och oinskränkt jämställdhet mellan män och kvinnor. Men man kan också hysa farhågor – att fler manliga präster, som lindrar prästbristen, skapar en möjlighet att skjuta jämställdheten på framtiden.
Jamie Manson skriver tankeväckande om denna farhåga i NCR:
”Allowing married men into the priesthood while continuing the ban on women’s ordination will only further the exclusion of women’s voices, expertise and insights from church doctrines, canon laws, moral teachings, and decision-making offices. A married male clergy will only justify the patriarchal belief that men should rule over women in the family, the church and society.
So before we rejoice in the possibility of the inclusion of married priests, we must be sure we understand hierarchy’s criteria for ”proven men.” What may seem like an incremental movement toward reform could actually result in the reinforcement of the church’s restrictive teachings on women.”
http://ncronline.org/blogs/grace-margins/step-forward-married-men-giant-step-backward-women
Jamie Mason kan ha rätt. De svenska gifta diakoner jag känner någorlunda är synnerligen konservativa och kommer, om de prästvigs, inte att kämpa för jämställdhet mellan könen. Snarare tvärtom. Men det är Sverige – där kyrkan behärskas av konservativa män. I andra länder kan det se annorlunda ut. Hur som helst tror jag inte det är en bra idé att avstå från en bra reform av rädsla för att den skall förhindra en annan bra reform.
Gert Gelotte
