Vänner,
Påven vill återevangelisera Europa. I detta syfte har han inrättat ett nytt ämbetsverk vars första uppgift blir att högtidlighålla den nya katekesens 20-åriga tillvaro.
Jag tror inte det är en djärv gissning att resultatet kommer att bli en stor besvikelse.
Det krävs ett helt annat tilltal och en helt annan självinsikt. Om detta skriver NCR förtjänstfullt.
http://ncronline.org/node/20972
Gert Gelotte
”Let’s speak with those who have found and who honor the spirit outside our church. Let’s place a premium on humility. Then let’s focus on living and teaching Jesus’ liberating messages of faith. Joyfully, let’s celebrate together. We might be surprised at the results”
Jag tror….
”Mellan ordens vingar
genomskinliga
målar varje ögonblick Herren på nytt”
(lite bearbetning av en strof av Rabbe Enckell.)
Jag tror det är MER än sant att resultatet blir förvånande.
Agneta
Tar påven fasta på artikelns avslutande stycke så kan det arta sig till något överraskande bra.
”It’s time to tear down artificial church barriers to Christian re-evangelization. Let’s listen more; judge less. Let’s speak with those who have found and who honor the spirit outside our church. Let’s place a premium on humility. Then let’s focus on living and teaching Jesus’ liberating messages of faith. Joyfully, let’s celebrate together. We might be surprised at the results”
/Anneli
Agneta,
Vi måste ha läst artikeln och kommenterat i stort sett samtidigt och fastnat för samma sak!. Hoppas att vi får rätt
/Anneli 🙂
Tack National Catholic Reporter.
Jag konstaterar gång på gång att jag gärna vill definiera mig som katolik i NCR tappning dvs BACK TO BASIC
“But how about making the focus the core teachings of Jesus? Is our church adequately proclaiming and living his teachings? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion? Are we celebrating and encouraging parents and their children? Are we hearing these teachings echoed from our pulpits?”
Jag kan med bästa vilja i världen inte känna igen mig som katolik i påvens senaste PÅFUND. Jag tror inte mina ögon. Det måste vara ett skämt är min första tanke.
“To combat secularization, he called for a more effective presentation of the faith, saying the first task of the new agency is to prepare a 20th anniversary celebration for the revived Catholic catechism in the year 2012.”
NCR sätter fingret på orsakerna till Vatikanens MISSLYCKANDE genom att peka på elefanten i rummet.
“And then there is the elephant in the living room. It just sits there and blocks a vision for advancing good evangelization. There’s the issue of women in the church. At this point, a decade into the 21st century, 20th-century cultural and educational shifts that have taken women into leadership positions worldwide are not mirrored in our church. Women simply have no say in key decision-making. Let’s be clear here. No effective re-evangelization of the West will occur as long as women are treated as they are today within the Catholic church. It simply won’t happen. Many Western mothers have long stopped encouraging their sons to join the Catholic priesthood; most find it difficult to impossible to defend Catholic canons to their daughters. Instead of addressing this matter squarely, as a prerequisite for sharing the faith, the Vatican shuns women’s issues at every turn. When women really share leadership with men in our church, evangelization in the West will have another chance. Not before.”
Vatikanens PARADARGUMENT att ”Jesus valde 12 män som apostlar ” håller inte längre på 2000 talet som OEMOTSÄGLIG orsak till att påven och ett gäng celibatära MÄN förskansar sig bakom Vatikanens murar och ber folk läsa en katekes med överspelade sanningar.
// Irène
PS Nej back to basic and pope back to Bavaria
Gert, Agneta, Anneli, Irène.
När jag läser era kommentarer till NCR Editorial sprider sig ett varmt leende över hela ansiktet.
Här finns det liv!
Här finns det hopp!
Här finns den urkristna visionen om frihetens och kärlekens evangelium direkt ur Jesu mun!
Du har helt rätt Irène om BACK TO BASIC. Det är precis vad även jag menar. Att få en indirekt bekräftelse från en så tung röst som NCR med John Allen i spetsen är exhilarating; refreshingly thrilling som det står i Wiktionary. I kontrast till den döda hand den formalistiskt religiösa patriarkalismen fortsätter att lägga över Guds folk ända in i vår upplysta tid. Dess tid är över.
Ingen annan grund kan läggas än den som en gång för alla lades av Livets Gud.
I Kristi gärning och anda har vi direkt tillgång till det befriade livets alla källsprång.
Samuel.
Samuel
”Elefanten i vardagsrummet”. B16 kommer inte att komma någon vart i Europa med sin ”evangelisering.”
Varje gång han här framträder och säger något så stirrar ju alla bara
på elefanten ……………….
I Europa har tiden sprungit förbi vår 83 -årige bayerske påve som fortfarande lever i tron att drömmen för en europeisk kvinna är
Küche – Kinder – Kirche
Det tycks inte hjälpa att påven – med sin djupt rotade syn på kvinnors underordning – får information om att katolska kyrkan generellt sett ökar
i länder med patriarkalt samhällsskick och där det fortfarande råder analfabetism och minskar i länder med hög jämställdhet mellan könen och där kvinnor är VÄLUTBILDADE.
Jämställdhet mellan könen inom katolska kyrkan rör ju inte bara frågan om prästämbetet.
Ordenssystrar lever ju också i underordnad ställning i relation till präster och biskopar ÖVERALLT inom kyrkan.
Stockholms katolska Stift inget undantag. TYVÄRR !!!!
Och som sagt kyrkans Läroämbete är synonym med ”påven och alla biskopar”.
Och eftersom det då bara rör sig om män och ett MANLIGT SYNSÄTT kanske det inte är så konstigt att kvinnor OCH MÄN i jämställda samhällen inte gillar LÄGET längre.
Varje gång särskilt en manlig kyrklig företrädare säger ifrån och pekar på elefanten betyder extra mycket.
// Irène
Samuel och alla,
Egentligen är hela artikeln värd att citeras. Back to basic är nog ingen dum strategi och nedanstående citat ställer verkligt relevanta frågor om just den saken.
”Yes, let’s get back to teaching the faith. But how about making the focus the core teachings of Jesus? Is our church adequately proclaiming and living his teachings? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion? Are we celebrating and encouraging parents and their children? Are we hearing these teachings echoed from our pulpits?”
/Anneli
Anneli och envar.
”But how about making the focus the core teachings of Jesus? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion?” frågar NCR och du Anneli.
Eller BACK TO BASIC som Irène formulerar det. För att ge lite substans till dessa slagord kopierar jag in mitt senaste – mycket långa – inlägg i samtalet med Irène.
Jesus gjorde rent hus med allt vad judiskt elitistiskt prästerskap och romerskt religiösa offerriter heter när han själv tog på sig rollen som överstepräst och gick in i den himmelska helgedomen och genom evig ande frambar sig själv som det fullkomliga offret en gång för alla. Detta är huvudbudskapet i Hebréerbrevet (se kap.9) och därför också en av hela Bibelns huvudläror.
Det tål att upprepas: en gång för alla bar Kristus fram det fullkomliga offret, sig själv, för att rena oss från våra synder. En gång för alla. Att försöka göra om det som redan är fullkomligt är naturligtvis omöjligt och meningslöst. Det är med Jesu egna ord “till åminnelse” av detta offer vi firar eukaristin, tacksägelsen, och genom kommunionen förnyar vårt förbund med vår frälsare och den ende verklige översteprästen, Jesus Kristus.
Ingenstans i Nya Testamentet står det att den kristna kyrkan ska fortsätta det judiska prästväsendet eller ännu värre det romerska. Eller värst av allt: kalla en syndig människa Pontifex Maximus som om det kunde finnas någon annan medlare mellan Gud och människor än gudsmänniskan, himlens och Marias son. Genom Jesus har vi direktkontakt med livets Gud.
Aposteln Petrus var den förste att inse följderna av denna teologiska omvälvning. Därför kallar han oss alla som är döpta till Kristus för “kungar och präster”, 1Pet.2. Detta bekräftas av den lärde Paulus: “Därför ber jag er … att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Rom.12:1ff.
Något annat “mässoffer” finns inte i NT. Jag avstår från att använda starkare fördömande ord eftersom jag inte vill såra “de troskyldigas” känslor, kanske odlade sedan barndomen. Men radikaliteten i apostlarnas lära är kompromisslös.
Härmed finns ingen plats för en prästerlig elit som tar hand om “det religiösa” medan vi övriga likt passiva spädbarn låter oss matas. Klerikalismen är en judisk-romersk kvarleva som hela NT förklarar vara överspelad, obsolet. Den romerska uppfattningen av vad religion är saknar all nytestamentlig grund. Det romerska och det judiska badvattnet måste kastas ut och kvar blir Jesusbarnet, hans liv, hans lära, hans död och uppståndelse.
Eftersom vi är döpta till, identifierade med, den himmelske Kristus – och därmed emanciperade, myndigförklarade – är det oegentligt att kalla oss med det förbarnsligande diminutiva “lekfolk”. I själva verket är vi alla kallade att agera kungligt och prästerligt i gudstjänsten: “När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, etc. Var och en. 1Kor.14:26.
Denna utläggning av Guds ord bekräftas på Kyrkans födelsedag när Den heliga Andes eld fyller församlingens alla medlemmar med andlig insikt och inspiration. Då gör Gud ingen skillnad mellan män och kvinnor, eller mellan präster och lekfolk eftersom all sådan skillnad är upphävd i Kristus. Grunden för Kyrkans jämställdhet, dess demokrati, är därmed lagd. Alla är fyllda av samma anda och alla blir tilldelade samma uppgift: att förkunna evangelium för hela mänskligheten. Var och en med sitt sätt, sin språk, sin begåvning.
Och som vi vet fick denna religiösa revolution en formidabel framgång genom hela Romarriket och bortom dess gränser. Men bara efter några generationer tog den gamla religiösa, patriarkala mentaliteten överhanden och en maktberusad hierarki har sedan dess dominerat scenen. Resultatet blev en religiös maktapparat av synkretistiskt slag där vi, Guds folk, reducerats till undersåtliga konsumenter av religion.
Men troende människor kan inte längre behandlas som mindre vetande barn. Vi är bibliskt bildade, vetenskapligt upplysta, självständigt tänkande individer oavsett kön, och efter demokratins genombrott är vi alla ansvariga för maktutövningen i de sammanhang vi ingår i, vare sig det är samhälle, samfund eller andra sorts entiteter. Och för Kyrkan kommer den demokratiska reformrörelsen att innebära en mycket omvälvande revolution.
Ty framför våra ögon har den klerikala hierarkin förlorat sin moraliska trovärdighet och med den har den andliga auktoriteten också gått förlorad. Fisken ruttnar från huvudet och tydligen har föruttnelsen pågått i århundraden, åtminstone bland de makthavande, till skillnad mot munk- och nunneordnar.
Själva hjärtat, Kristuslivet, har dock på ett mirakulöst sätt överlevt, kanske främst tack vare det friska inflytandet från de många spirituellt förnyande “väckelserörelserna” i form av ordnar. Och lekfolkets “barnatro” på kommunionens mysterium.
Men detta levande vin kräver snabbt nya läglar medan de gamla krackelerar.
Samuel.
”Let’s speak with those who have found and who honor the spirit outside our church. Let’s place a premium on humility. Then let’s focus on living and teaching Jesus’ liberating messages of faith. Joyfully, let’s celebrate together. We might be surprised at the results”
Jag tror….
”Mellan ordens vingar
genomskinliga
målar varje ögonblick Herren på nytt”
(lite bearbetning av en strof av Rabbe Enckell.)
Jag tror det är MER än sant att resultatet blir förvånande.
Agneta
Tar påven fasta på artikelns avslutande stycke så kan det arta sig till något överraskande bra.
”It’s time to tear down artificial church barriers to Christian re-evangelization. Let’s listen more; judge less. Let’s speak with those who have found and who honor the spirit outside our church. Let’s place a premium on humility. Then let’s focus on living and teaching Jesus’ liberating messages of faith. Joyfully, let’s celebrate together. We might be surprised at the results”
/Anneli
Agneta,
Vi måste ha läst artikeln och kommenterat i stort sett samtidigt och fastnat för samma sak!. Hoppas att vi får rätt
/Anneli 🙂
Tack National Catholic Reporter.
Jag konstaterar gång på gång att jag gärna vill definiera mig som katolik i NCR tappning dvs BACK TO BASIC
“But how about making the focus the core teachings of Jesus? Is our church adequately proclaiming and living his teachings? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion? Are we celebrating and encouraging parents and their children? Are we hearing these teachings echoed from our pulpits?”
Jag kan med bästa vilja i världen inte känna igen mig som katolik i påvens senaste PÅFUND. Jag tror inte mina ögon. Det måste vara ett skämt är min första tanke.
“To combat secularization, he called for a more effective presentation of the faith, saying the first task of the new agency is to prepare a 20th anniversary celebration for the revived Catholic catechism in the year 2012.”
NCR sätter fingret på orsakerna till Vatikanens MISSLYCKANDE genom att peka på elefanten i rummet.
“And then there is the elephant in the living room. It just sits there and blocks a vision for advancing good evangelization. There’s the issue of women in the church. At this point, a decade into the 21st century, 20th-century cultural and educational shifts that have taken women into leadership positions worldwide are not mirrored in our church. Women simply have no say in key decision-making. Let’s be clear here. No effective re-evangelization of the West will occur as long as women are treated as they are today within the Catholic church. It simply won’t happen. Many Western mothers have long stopped encouraging their sons to join the Catholic priesthood; most find it difficult to impossible to defend Catholic canons to their daughters. Instead of addressing this matter squarely, as a prerequisite for sharing the faith, the Vatican shuns women’s issues at every turn. When women really share leadership with men in our church, evangelization in the West will have another chance. Not before.”
Vatikanens PARADARGUMENT att ”Jesus valde 12 män som apostlar ” håller inte längre på 2000 talet som OEMOTSÄGLIG orsak till att påven och ett gäng celibatära MÄN förskansar sig bakom Vatikanens murar och ber folk läsa en katekes med överspelade sanningar.
// Irène
PS Nej back to basic and pope back to Bavaria
Gert, Agneta, Anneli, Irène.
När jag läser era kommentarer till NCR Editorial sprider sig ett varmt leende över hela ansiktet.
Här finns det liv!
Här finns det hopp!
Här finns den urkristna visionen om frihetens och kärlekens evangelium direkt ur Jesu mun!
Du har helt rätt Irène om BACK TO BASIC. Det är precis vad även jag menar. Att få en indirekt bekräftelse från en så tung röst som NCR med John Allen i spetsen är exhilarating; refreshingly thrilling som det står i Wiktionary. I kontrast till den döda hand den formalistiskt religiösa patriarkalismen fortsätter att lägga över Guds folk ända in i vår upplysta tid. Dess tid är över.
Ingen annan grund kan läggas än den som en gång för alla lades av Livets Gud.
I Kristi gärning och anda har vi direkt tillgång till det befriade livets alla källsprång.
Samuel.
Samuel
”Elefanten i vardagsrummet”. B16 kommer inte att komma någon vart i Europa med sin ”evangelisering.”
Varje gång han här framträder och säger något så stirrar ju alla bara
på elefanten ……………….
I Europa har tiden sprungit förbi vår 83 -årige bayerske påve som fortfarande lever i tron att drömmen för en europeisk kvinna är
Küche – Kinder – Kirche
Det tycks inte hjälpa att påven – med sin djupt rotade syn på kvinnors underordning – får information om att katolska kyrkan generellt sett ökar
i länder med patriarkalt samhällsskick och där det fortfarande råder analfabetism och minskar i länder med hög jämställdhet mellan könen och där kvinnor är VÄLUTBILDADE.
Jämställdhet mellan könen inom katolska kyrkan rör ju inte bara frågan om prästämbetet.
Ordenssystrar lever ju också i underordnad ställning i relation till präster och biskopar ÖVERALLT inom kyrkan.
Stockholms katolska Stift inget undantag. TYVÄRR !!!!
Och som sagt kyrkans Läroämbete är synonym med ”påven och alla biskopar”.
Och eftersom det då bara rör sig om män och ett MANLIGT SYNSÄTT kanske det inte är så konstigt att kvinnor OCH MÄN i jämställda samhällen inte gillar LÄGET längre.
Varje gång särskilt en manlig kyrklig företrädare säger ifrån och pekar på elefanten betyder extra mycket.
// Irène
Samuel och alla,
Egentligen är hela artikeln värd att citeras. Back to basic är nog ingen dum strategi och nedanstående citat ställer verkligt relevanta frågor om just den saken.
”Yes, let’s get back to teaching the faith. But how about making the focus the core teachings of Jesus? Is our church adequately proclaiming and living his teachings? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion? Are we celebrating and encouraging parents and their children? Are we hearing these teachings echoed from our pulpits?”
/Anneli
Anneli och envar.
”But how about making the focus the core teachings of Jesus? Are we characterized by nonviolence, mercy, forgiveness and compassion?” frågar NCR och du Anneli.
Eller BACK TO BASIC som Irène formulerar det. För att ge lite substans till dessa slagord kopierar jag in mitt senaste – mycket långa – inlägg i samtalet med Irène.
Jesus gjorde rent hus med allt vad judiskt elitistiskt prästerskap och romerskt religiösa offerriter heter när han själv tog på sig rollen som överstepräst och gick in i den himmelska helgedomen och genom evig ande frambar sig själv som det fullkomliga offret en gång för alla. Detta är huvudbudskapet i Hebréerbrevet (se kap.9) och därför också en av hela Bibelns huvudläror.
Det tål att upprepas: en gång för alla bar Kristus fram det fullkomliga offret, sig själv, för att rena oss från våra synder. En gång för alla. Att försöka göra om det som redan är fullkomligt är naturligtvis omöjligt och meningslöst. Det är med Jesu egna ord “till åminnelse” av detta offer vi firar eukaristin, tacksägelsen, och genom kommunionen förnyar vårt förbund med vår frälsare och den ende verklige översteprästen, Jesus Kristus.
Ingenstans i Nya Testamentet står det att den kristna kyrkan ska fortsätta det judiska prästväsendet eller ännu värre det romerska. Eller värst av allt: kalla en syndig människa Pontifex Maximus som om det kunde finnas någon annan medlare mellan Gud och människor än gudsmänniskan, himlens och Marias son. Genom Jesus har vi direktkontakt med livets Gud.
Aposteln Petrus var den förste att inse följderna av denna teologiska omvälvning. Därför kallar han oss alla som är döpta till Kristus för “kungar och präster”, 1Pet.2. Detta bekräftas av den lärde Paulus: “Därför ber jag er … att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Rom.12:1ff.
Något annat “mässoffer” finns inte i NT. Jag avstår från att använda starkare fördömande ord eftersom jag inte vill såra “de troskyldigas” känslor, kanske odlade sedan barndomen. Men radikaliteten i apostlarnas lära är kompromisslös.
Härmed finns ingen plats för en prästerlig elit som tar hand om “det religiösa” medan vi övriga likt passiva spädbarn låter oss matas. Klerikalismen är en judisk-romersk kvarleva som hela NT förklarar vara överspelad, obsolet. Den romerska uppfattningen av vad religion är saknar all nytestamentlig grund. Det romerska och det judiska badvattnet måste kastas ut och kvar blir Jesusbarnet, hans liv, hans lära, hans död och uppståndelse.
Eftersom vi är döpta till, identifierade med, den himmelske Kristus – och därmed emanciperade, myndigförklarade – är det oegentligt att kalla oss med det förbarnsligande diminutiva “lekfolk”. I själva verket är vi alla kallade att agera kungligt och prästerligt i gudstjänsten: “När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, etc. Var och en. 1Kor.14:26.
Denna utläggning av Guds ord bekräftas på Kyrkans födelsedag när Den heliga Andes eld fyller församlingens alla medlemmar med andlig insikt och inspiration. Då gör Gud ingen skillnad mellan män och kvinnor, eller mellan präster och lekfolk eftersom all sådan skillnad är upphävd i Kristus. Grunden för Kyrkans jämställdhet, dess demokrati, är därmed lagd. Alla är fyllda av samma anda och alla blir tilldelade samma uppgift: att förkunna evangelium för hela mänskligheten. Var och en med sitt sätt, sin språk, sin begåvning.
Och som vi vet fick denna religiösa revolution en formidabel framgång genom hela Romarriket och bortom dess gränser. Men bara efter några generationer tog den gamla religiösa, patriarkala mentaliteten överhanden och en maktberusad hierarki har sedan dess dominerat scenen. Resultatet blev en religiös maktapparat av synkretistiskt slag där vi, Guds folk, reducerats till undersåtliga konsumenter av religion.
Men troende människor kan inte längre behandlas som mindre vetande barn. Vi är bibliskt bildade, vetenskapligt upplysta, självständigt tänkande individer oavsett kön, och efter demokratins genombrott är vi alla ansvariga för maktutövningen i de sammanhang vi ingår i, vare sig det är samhälle, samfund eller andra sorts entiteter. Och för Kyrkan kommer den demokratiska reformrörelsen att innebära en mycket omvälvande revolution.
Ty framför våra ögon har den klerikala hierarkin förlorat sin moraliska trovärdighet och med den har den andliga auktoriteten också gått förlorad. Fisken ruttnar från huvudet och tydligen har föruttnelsen pågått i århundraden, åtminstone bland de makthavande, till skillnad mot munk- och nunneordnar.
Själva hjärtat, Kristuslivet, har dock på ett mirakulöst sätt överlevt, kanske främst tack vare det friska inflytandet från de många spirituellt förnyande “väckelserörelserna” i form av ordnar. Och lekfolkets “barnatro” på kommunionens mysterium.
Men detta levande vin kräver snabbt nya läglar medan de gamla krackelerar.
Samuel.