Vänner,
helgonförklaringen av Johannes XXIII och Johannes Paulus II ställer frågan om vem som kan vara ett föredöme för hela kyrkan på sin spets. Johannes XXIII tycks bara bli större som människa ju fler år som går. Johannes Paulus II är ännu oprövad av tiden och allt mera omstridd. Lika vidsynt och närmast revolutionär som JP II var mot kyrkan och världen utanför den katolska kyrkan, lika trångsynt och reaktionär var han inåt i sitt sätt att leda den katolska kyrkan.
National Catholic Reporter har publicerat en utmärkt analys inför helgonförklaringarna:
http://ncronline.org/news/vatican/editorial-new-papal-saints-have-flaws-well-greatness
Gert Gelotte
Gert.
NCR:s ledarteam gör en serie träffande iakttagelser, som dessa om Johannes Paulus:
Wherever he trod the international stage, speaking truth across national and cultural boundaries, he was a fitting embodiment of one of his favorite lines of encouragement to the church at large: ”Be not afraid!” Indeed, he wasn’t. Even in his frailest state, this obviously deeply spiritual and prayerful man found ways to command the world’s respect. This bold witness alone, to a world yearning for truth and integrity, is sufficient to warrant sainthood.
Ett gudsfolk – en hel värld – som längtar efter sanning och rätt behöver en sådan herde på samma sätt som en kropp behöver en ryggrad. Men den cerebrala kärleken till sanningen utan hjärtats varma kärlek saknar det som ger oss liv. Vi behöver Johannes innerliga hjärtlighet:
Good Pope John rests in memory in the softer realm of the aforementioned categories, as a pastor deeply concerned for his people and for making life less difficult. He dismissed the doomsayers and was convinced of the basic goodness of humanity.
Sanning och kärlek är var för sig gudomliga makter, tillsammans kan de få omvälvande följder. Är det dessa makters förening vi nu ser äga rum inför våra ögon? Hoppet står till att Franciskus vågar fullfölja det Johannes påbörjade:
A hallmark of the council called by John XXIII was aggiornamento, which means updating. Who knows, if we’re truly ”not afraid” as a community, what updating might occur in a council of the future?
Samuel.
Samuel,
du tycks bara ha läst halva artikeln 🙂
Gert
Vid minsta misstanke om att påven Johannes visste om prästpedofilerna resp otäcka bankaffärer men inte gjorde något ÄR definitivt tillräckligt för att inte göra helgon av honom. Det sticker i ögonen på folk som inte är fanatiska. Det hela är hysteriskt o tycker jag bara…. sorgligt.
Gert.
Vilket innehåll syftar du på? Jag har med båda påvarna. Även om ledarförfattarna har kritik mot Johannes Paulus ifrågasätter de inte helgonförklaringen. Som du känner jag dock mest sympati för Johannes.
Samuel.
Samuel.
jag tycker nog att helgonförklaringen av JP II ifrågasätts genom den beskrivning han ges. Jag tänker då på dubbelheten. Det goda JP II gjorde utåt och det onda han gjorde inåt. Något föredöme för hela kyrkan kommer han aldrig att bli. Tvärtom kan det bli så att han blir ihågkommen som den siste av sin sort, den siste autokraten. Det kan vi i varje fall hoppas.
Gert