Vänner,
på denna blogg har vi publicerat en del citat från ”Katolsk observatör”. Att redaktörerna för denna publikation föredrar att skriva anonymt förstår vi. Språket och ordvalet hedrar inte upphovsmännen – om man säger så.
Katolsk observatörs redaktionskommitté består emellertid av: Ulf Silfverling, Natasja Hovén, Per Paul Ekström,
Benkt Stolpe, Mikolaj Malinowski, fdr Otto Michael Schneider.
Att en av stiftets kyrkoherdar ägnar sig åt att smäda på nätet är både intressant och anmärkningsvärt.
Gert Gelotte
Gert
Det är ofattbart att katoliker som officiellt betraktas som erkänt rättrogna här i landet – dvs har biskop Anders officiella välsignelse – ägnar sig åt att som du säger ”smäda på nätet”. Smäda en medmänniska som beskriver trostvivel. Hur det går att få ihop med katolsk troslära skulle jag bra gärna vilja veta.
Om redaktionen på Katolsk Observatör inte klarar av att höra på katolikers trostvivel, så känns det tryggt att veta att Gud inte är lika ynklig.
Gud är större. Större än kyrkoherdar och större än redaktioner. GUD SKE LOV !
”Redaktionen låter sig ledas – efter bästa förmåga – av de ideal som vår religionsstiftare, kyrkogrundare och Herre själv givit oss: Tro och Sanning. ”
Borde snarare stå ”efter sämsta förmåga”.
// Irène
Gud är större än kyrkoherdar och redaktioner! Kära Irène Nordgren: innerligt tack för denna djupa insikt! Du har alldeles rätt!
Kyrkoherde Otto Michael Schneider
Vill önska dig varmt välkommen till KV blogg.
Du är pionjär. Dvs du är den förste katolske präst som under eget namn skriver här på vår blogg.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Att din kommentar har tagit 2 år att komma fram och har som syfte att klippa till mig.
Det bjuder jag gärna på.
Det är inte alltid lätt att ta första kontakten.
Men det har du gjort och du är som sagt varmt välkommen.
Hälsningar
// Irène
Du borde skämmas, Irène (stavar du så?? ) , att smäda en kyrkoherde, och raljera över honom, när som du säger han är den förste samt är modig nog att sätta ut sitt namn i
din blogg, som jag inte med bästa vilja i världen kan kalla katolsk.
Natasja
Natasja
Jag tänkte när jag läste de bådas inlägg: oj vad roligt. Vad bra!
Sedan KV:s start har vi haft besök av skrivande katolska präster bakom ideliga pseudonymer och det är inte vare sig trevligt, sunt eller kristeligt. Därför är det en stor glädje att kyrkoherde Schneider står med sitt namn och blir svarad så i mitt tycke sympatiskt av Irene. Kanske svarar kyrkoherden an till det jag kritiserade angående KO att de som där skriver gömmer sig bakom gemensam redaktion utan att stå fram själva.
Hyvens av honom. Modigt och korrekt.
Träd fram du andre eller ni andra präster! Det blir redigare så och det visar allmänheten som också läser här att katoliker vågar vara olika. Tycka olika. Men är lika inför Gud. Varken herre eller slav.
Irene får ofta däng av katoliker som inte tycker som hon och jag är själv en (jag säger det igen)som förr både var osams med Irene och gav däng men det har idag fört med sig en större…. blunda nu Irene för jag kan uppplevas fjäska för dig o det om något är pinsamt!!… respekt från min sida och en ömsinthet gentemot Irene som vän och stolthet inför vad Irene gör. Utan Irenes glödande arga penna hade aldrig KV fått en sådan stor läsekrets som vi har idag. Kyrkoherden tog ju t.o.m. tid att läsa sig två år tillbaka i tiden för att svara an. Bara det! Du läser. Mängder läser. Mot en försoffad hålla-om-ryggen-mentalitet i RKK kan bara personer som Irene väcka … motstånd och reaktion.
Jag förstår inte vad det är du vill säga, Natasja. Irene smädar inte. Vi är så olika som människor. Upplever så olika. Men vi lever för Kristus. Vi förändras och utvecklas… förhoppningsvis. Vem vill vara statisk?
Fram med det levande livet och de levande diskussionerna. Den heliga vreden och det snara skrattet… och med det reformer. Livet är kort. Ansvaret stort.
Ett litet ps till dig Natasja: såg just en dokumentär på Kunskapskanalen av Maud Nycander om Einar Hekscher. Vilket härligt porträtt av tre personligheter: de tre bröderna Hekscher. Så olika. Sådan värme. Efter säkert många törnar. Och denne såsom jag tyckte helt gentemot livet ömme… Einar. Han sa att han ville göra sitt liv till konst. Jag skulle ville påstå att jag såg en man som lös av kristendom. Nycander väljer porträttera nunnan och så … Hekscher. Tänkvärt.
Dokumentären finns på nätet säkerligen att se.
Allt gott// Agneta
Hej Natasja
Tack för att du hörde av dig.
Om det är sant som du säger att kyrkoherden hörde av sig och menade allvar med det han sa så ber jag oerhört mycket om ursäkt.
Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att kyrkoherden efter 2 år vänder sig till mig i ärligt uppsåt.
Jag var helt övertygad om att jag ånyo fick mig en skrapa, då jag ständigt är van vid att få stryk och behöva försvara mig.
Det skulle aldrig falla mig in att ”smäda” någon med ärliga avsikter.
Jag ber dig alltså att framföra min ärliga ursäkt till kyrkoherden.
Det känns tragiskt att polariseringen i Stiftet gått så långt så att mina förväntningar och förföreställningar om katolska präster och kyrkoherdar blivit så negativa så att jag tar för givet att om en katolsk kyrkoherde tar kontakt med mig på bloggen så tolkar jag det ögonblickligen som ett skämt. Jag har blivit så utskälld av katolska präster under senare år så det föll mig aldrig in att tolka kyrkoherdens kommentar som något ärligt positivt.
Jag ber alltså kyrkoherden om URSÄKT och hoppas att han vill ta emot den.
Det är bloggvärldens baksida. Missförstånd och missuppfattningar sker tyvärr inte alltför sällan. Därför oerhört viktigt att reda ut när något sådant visar sig ha inträffat.
Jag håller med dig Natasja. Det var en jättemodig handling att som katolsk präst framträda på KV blogg under sitt riktiga namn.
Det uppskattar jag mycket.
All heder åt kyrkoherden.
Skulle han vilja återkomma och säga något till skulle jag uppskatta det.
Med en vänlig hälsning
// Irène
PS Känns angeläget att påpeka att bloggen inte är min utan Katolsk Visions och att varje skribent står som ensam ansvarig för sina inlägg.
Jag tar alltså ensam på mig ansvaret och skulden att kyrkoherden blivit sårad och kränkt.
Mea culpa.
Kära alla,
tänker inte skriva här mera. Det var inte meningen alls, utan jag ville ju bara bifalla ett underbart citat: GUD ÄR STÖRRE ÄN ALLA KYRKOHERDAR OCH REDAKTIONER! Och det är HAN verkligen! Och jag vill nu, när jag har fått möjligheten (jag kom hit för att jag i en moment av förmätenhet googlade mitt namn och hittade denna oförtjänta-tycker jag- angrepp på min person- bjuder jag på- och redaktionen av katobs.se) säga: kära Gert Gelotte och Irene Nordgren och Era vänner: besinna Er: Ni som vill vara katoliker, varför angriper och förgör i ord den Kyrka som Vår Herre har grundad på Petrus? Varför? Ni går på Martin Luthers spår, varför tar Ni inte på dagens helgons spår: Laurentius av Brindisi?
GUD ÄR STÖRRE ÄN VI ALLA, men HAN har nog anförtrodd sin Kyrka åt helige Petrus och hans efterföljare. Varför kan Ni då inte helt enkelt inrada Er i hans led och istället för att gnälla be rosenkransen, gå till bikt och kämpa därmed för en mera trovärd Kyrka som vi alla andra?
Jag skall inte mera svara här på Eran blogg, men jag ber för Er alla! Verkligen!
God natt Visionen!
Många hälsningar och min välsignelse
Fdr.Otto Michael Schneider, kyrkoherde i Eskilstuna (Guds andliga stenbrott) Uff!:-)
Bästa kyrkoherden
Tack för att du återkom men det känns motsägelsefullt att du ställer frågor samtidigt som du säger att du inte vill forsätta samtala med oss.
Det skulle vara en stor vinst om om du omprövade ditt beslut och kom tillbaka och att vi för första gången lugnt och sakligt skulle kunna samtala över bloggränserna.
Jag inbjuder i alla fall dig till detta.
”Ni som vill vara katoliker, varför angriper och förgör i ord den Kyrka som Vår Herre har grundad på Petrus? Varför? Ni går på Martin Luthers spår, varför tar Ni inte på dagens helgons spår: Laurentius av Brindisi?”
Om satsen ”Ecclesia semper reformanda” stämmer så borde det ju också gälla att ta tillvara de människor / budbärare som initierar reformer.
Kyrkan har genom hela historien gjort det motsatta. Skjutit budbärarna och vördat skyttarna.
Du nämner paradexemplet på detta Martin Luther.
”HAN har nog anförtrodd sin Kyrka åt helige Petrus och hans efterföljare.”
Stämmer.
Men problemet är att den demokrati som rådde bland Jesu första anhängare under kristendomens första tid har gått förlorad.
Jesus tålde alltid alla frågor som ställdes till honom och han besvarade alltid människors funderingar kring det budskap han hade att komma med. Han straffade aldrig människors nyfikenhet och debattintresse.
När Petrus efterträdare i våra dagar börjar likna Jesus mer på denna punkt så ska jag ”inrada mig i hans led ”.
Varken förr eller senare.
Varm hälsning från
// Irène
Kh Schneider,
Jag håller verkligen med dig om att Gud är större än alla kyrkoherdar och där vill jag lägga till kyrkliga ledare över huvudtaget och redaktioner. Frågan är vilka konsekvenser denna insikt får för ditt och andra kyrkoledares sätt att agera?
Den borde leda till en viss ödmjukhet inför att ingen människa kan förstå Guds planer fullt ut. Ändå anklagar du i första hand Gert Gelotte och Iréne Nordgren, i andra hand oss andra för att i ord angripa och förgöra Romersk katolska kyrkan.
Har du tänkt tanken att det kanske snarare är så att vi vill RKK väl, genom att peka på uppenbara brister i ledarskap och strukturer, som bland annat gjort de sexuella övergreppen och nedtystandet av dessa möjligt?
Det skulle kunna vara så att Gud vill ha en förändring i RKK och att det snarare är de som bromsar denna förnyelse som är på god väg att förgöra kyrkan inifrån, eller hur?
Vare sig du eller jag har svaret eftersom Gud som sagt är större än människan. Ska vi komma ens i närheten av förståelse är så vitt jag kan se lyhördhet för och dialog med andra än sina meningsfränder nyckelord.
Därför tycker även jag att det vore givande om du ville fortsätta att delta här och jag uppfattade inte Iréne Nordgrens välkomnande som att hon drev med dig.
/Anneli
Kyrkoherde.
Änteligen känner jag respekt för en präst.
Så mycket mörker och falskhet har jag erfarit.
Agneta
ps: fast jag tycker inte som du och det är helt o.k.
Bästa kyrkoherde
Du ser så mycket positiv feed-back du nu får här på KV blogg.
”tänker inte skriva här mera. Det var inte meningen alls, utan jag ville ju bara bifalla ett underbart citat: GUD ÄR STÖRRE ÄN ALLA KYRKOHERDAR OCH REDAKTIONER! Och det är HAN verkligen! ”
Kan du tänka om och se att det kanske PRECIS var MENINGEN att du skulle hamna här ?
Guds mening?
Du Googlade osv.
Om slumpen är synonym för Guden – som vi är överens om – är större än oss alla, har fört dig hit kanske du borde stanna ett tag och som en RIKTIG präst i Jesu TJÄNST och ANDA samtala med oss – en samling av Guds folk.
Jag hoppas
// Irène
Hej igen Natasja
Jag har ett par frågor också till dig.
Du skriver att du inte ”med bästa vilja i världen kan kalla KV blogg katolsk.”
Helt ärligt undrar jag vad det är som är OKATOLSKT i att lekmän har VISIONER.
Håller du med om att Katolsk Observatör räknas som konservativ och Katolsk Vision som liberal?
Jag förstår inte tanken att enbart konservativa bloggar skulle få kalla sig katolska.
Skulle du som redaktionsmedlem i KO ha något emot att ge din syn på saken ?
// Irène
Irène,
Både Natasja Hovén och Kh. Otto Michael Schneider är värda respekt för sitt mod att skriva under sina riktiga namn här. Förhoppningsvis drabbas de inte av några reprimander (kyrkoherden) eller pikar (Natasia Hovén) för detta. I stället kanske andra präster och ”ledande” katoliker kan inspireras att delta i diskussionen som sig själva.
Sedan är det en annan sak att jag inte alls ser vare sig dig eller mig som någon som förgör RKK och att vi i allra högsta grad är riktiga katoliker. Vilket jag utgår från att Otto Michael Schneider och Natasia Hovén också är.
/Anneli
Kära Ni,
vill ni verkligen här diskutera med en reaktionär lantpräst från Eskilstuna? Vad har jag att tillföra?
Jag döper barn, hör bikt (när utnyttjade Ni senast detta underbara sakrament? Förlåt! Borde inte fråga!), frambringar det heliga mässoffret dagligen (till 99% i Novus Ordo, en gång i månaden i den traditionella riten), konfirmerar (jo, får göra detta med alla våra kaldeiska barn), besöker sjuka och döende och meddelar de sjukas smörjelse, förrättar äktenskapets sakrament, begravar de döda, undervisar barn och ungdomar, har en korgossegrupp på 30 pojkar (jo, bara pojkar, för jag följer i allt Kyrkans tradition), ungdomsgruppen är svag (jag skulle behöva hjälp här), etc. etc. etc.
Jag tar emot studiebesök varje vecka (härliga svenska ungdomar som är så positiv och öppen för våra katolska positioner, hur jobbiga de än må vara), jag undervisar prospektiva konvertiter med Fdr.Anders Piltz Korta Katekes och min ”katolsk” näsa, jag försöker författa katolska predikningar för varje söndag (även om jag måste erkänna att jag stjäl mycket från nätet), jag är birgittinoblat och försöker livnära varje månad en grupp av 15 oblater med hjälp av Heliga Birgittas så härliga uppenbarelser och så är jag också kaplan för Malteserorden och försöker hålla mina damer och riddare nära Kyrkan och den helige Fadern. Och så vurmar jag för avlater (tack vare mig lilla lantpräst finns Portiunkulaavlaten omnämnt igen i stiftets Ordo-snart är det dags!) och för det bruna skapularet(den bästa livsförsäkringen som finns överhuvudtaget- instruktionerna finns på församlingens hemsida tror jag, men min sekreterare är på semester, så jag vet inte, och Agneta fnyste när jag hade informationen i vårt församlingsblad).
Kära ni: om ni vill verkligen diskutera med just mig på Eran blogg: var så god.
Lantprästen från Eskilstuna
tillg. Fdr.Michael
Bäste kyrkoherde,
Bara nu inte folk tror att detta var jag Agneta från Lund som fnyste åt något som stod i ett församlingsblad i Eskilstuna.
Det är riktigt gott att du skriver och visst är det väl så att man skulle kunna bli ödmjuk just inför dig och dina tjänster som Herrens gode lantpräst.
Jag kommer från en helt annan församling (Lund) där akademiska titlar alltför ofta är viktiga (viktigast) för prästerskapet och där (ego)maktspel hela tiden lurpassar bland prästerskapet, bröderna och bland församlingsmedlemmarna. Skulle jag fnysa åt något idag så är det just det: elitism, karriärssugenhet, feta otäcka hyllningsböcker och snobbism inom kyrkan … men alltså aldrig åt det du nämner.
Jag blir fortfarande hjärtligt glad åt det du skriver och att du skriver men eftersom jag faktiskt inte har något att fråga ( hoppla!) så väntar jag nu om morgonen in de andra och deras frågor. Ville bara säga till övriga läsare att jag inte är den fnysande Agneta du nämner.
Guds fred och frid och enkelhet // Agneta, som biktade mig för inte så länge sedan men som för närvarande tänker att den goda kristendomen finns utanför RKK… i de fantastiska ”icke-troende” ungdomar världen över som kämpar för fred, rättvisa och en värld fri från egots makt och girighet.
Bäste fr Michael,
Det är kanske ett utslag av Guds humor att just en konservativ lantpräst från Eskilstuna går i bräschen för de katolska prästernas medverkan under eget namn på bloggen?
Jag instämmer i Agnetas undran över varför du tror att vi som medverkar här inte skulle gå till bikt? Skulle vi inte vara lika djupt troende som du för att vi inte delar dina åsikter? För min egen del försöker jag ha Gud i centrum. Det är därför jag t.ex. blir upprörd över att inte alla prästkallelser prövas. Gud och inte människor ska bestämma vilka som ska bli och inte bli präster, det måste vi väl rimligtvis vara överens om?
Din omsorg om församlingen känns uppriktig och är värd all respekt, men jag vill verkligen be dig att ompröva din uppfattning att flickor inte kan vara ministranter. Som jag ser det är det en destruktiv del av kyrkans tradition, pojkar och flickor bör tvärtom så tidigt som möjligt se möjligheter och inte omöjligheter inom kyrkans ramar. Lika villkor och uppmuntran skulle förmodligen också ge ungdomsverksamheten ett uppsving.
/Anneli
Agneta,
Jag håller med dig om att Katolska kyrkan hela tiden riskerar att bli för akademisk och främmande för livets spretigheter. Dessutom beror prästbristen till en del på att för få präster vill arbeta pastoralt, utan hellre i den akademiska världen från vilken de, som du skriver, tyvärr ofta tar med sig lusten till intriger och maktkamper.
Samtidigt behövs forskare, jag fick nyligen i ett synnerligen givande samtal veta när några olika företeelser som ofta sägs vara självklara egentligen kom in i RKK. Det är oerhört viktigt att det finns forskare som kan utöka vår kunskaper och därmed utveckla tron.
Ett problem uppfattar jag är att de två världarna har för lite med varandra att göra. De teologer som arbetar med t.ex. etik har liten praktisk erfarenhet.
Det borde vara obligatoriskt för dem att följa med en sådan person som Staffan Bergström i fält och möta konsekvenserna av de regelverk RKK satt upp. Givetvis ska de ges någon vårdutbildning i botten, kanske undersköterska, så att de kan arbeta också och inte bara titta på.
/Anneli
Bästa kyrkoherde
”Vad har jag att tillföra?” frågar du.
Jag tror du har enormt mycket att tillföra oss alla genom att vårt samtal skulle kunna leda till en större ömsesidig förståelse. Och förståelse är grunden för respekt och kärlek, vilket var något som präglade de första kristna församlingarna som i alla fall jag har uppfattat det hela.
Som kristen gäller det därför att leta sig tillbaka till rötterna, till den första tiden i den ODELADE kyrkans tid.
Du är präst i rakt nedstigande led till någon av apostlarna som tog Jesu missionsuppdrag på allvar och gav sig ut för att göra människor till hans lärjungar och nu har du hamnat långt från ursprungsplatsen till ”där allt begav sig”.
Det har gått 2000 år och vi befinner oss långt uppe i Norden, i Sverige. Du upptäcker att du plötsligt hamnat mitt bland en massa bångstyriga och bråkiga lärjungar som hävdar både det ena och det andra och vägrar att ”inrada sig i ledet”.
Men huvudsaken till att börja med är att du överhuvudtaget betraktar oss som lärjungar.
Som Jesu lärjungar. Bråkiga men dock lärjungar.
”Inrada sig i ledet” ?
Vad innebär det rent konkret? Om jag ska ställa mig i ett led så vill jag veta vad det innebär.
Finns det bara ett led ? Eller finns det flera led som leder till samma mål ? Kan man i så fall välja led ?
// Irène
Varför jag kallade er ”icke-katolska” vilket var mycket oartigt och jag ber om ursäkt, var för att ni inte tycks följa den katolska läran – voilà tout. Jag tror i min enfald att det är tecken på att vara katolik att man tror på det som den katolska kyrkan lär ut och att annars om man inte tror det, då går man över till till exempel protestantismen (om man fortfarande älskar GUD men inte kan finna sig i några påbud utan vill ”tänka själv”). Jag är en enkel person, kanske detta är fel, men nu har jag svarat. Ville inte läsa mera i juli, för var illa berörd av alltihop, mest min egen ilska..
Korrespondensen i övrigt här ovan var mycket givande att läsa.
Hej Natasja
Du skriver
”annars om man inte tror det, då går man över till till exempel protestantismen ”
”inte tycks följa den katolska läran ”
Redan som barn fick jag lära mig i katolsk undervisning att det enbart är Gud som kan döma människor, då det enbart är Gud som kan se in i människors hjärtan och se vad en människas tro står för.
När jag läser att du anbefaller mig och övriga att ”gå över till protestantismen ” så ger du mig intryck av att ha satt dig på Faderns högra sida och jag måste säga Natasja att med den undervisning i katolsk troslära som jag har i ryggraden så skulle jag aldrig våga säga till en annan människa det du nu säger till mig och oss.
”En enkel person” säger du. I vilket avseende ”enkel ”?
Jag har haft ett intressant telefonsamtal med kyrkoherden och vi kanske ska träffas så småningom och prata närmare om saker och ting.
Men tills dess hälsa från mig och fråga kyrkoherden om det kan anses vara enligt ”katolsk lära” att en lekman tipsar eller indirekt uppmanar en annan lekman lämna katolska kyrkan.
Jag fick också tidigt lära mig som barn av de jesuiter som gav mig undervisning att det var oerhört viktigt att ”tänka själv ”. Att alltid ”kritiskt granska ” och därefter ta ställning.
Fråga kyrkoherden om han har en annan uppfattning.
Hälsningar
// Irène
Natasja,
Kanske borde man i stället för att försöka klassa folk som bättre eller sämre katoliker,fråga sig vad som är verkligt väsentligt i tron?
Är det moralregler? Är det mässfirande på latin, eller finns det rent av några som anser att det är centralt för den Katolska kyrkan att återinföra den grekiska mässa som föregick den latinska?
Jag kan inte se att detta kan vara vad tron går ut på, dess verkliga kärna. Inte heller kan jag tänka mig att Jesus föddes för att vi människor ska tävla om vem som tror bäst och försöka få andra att framstå som mindre seriösa.
För min egen del blir jag allt mer övertygad om att det enda som verkligen betyder något är att var och en försöker förstå vad Gud vill och så gott man kan följa den. Då får allt annat också sina rätta proportioner.
/Anneli
Bästa Kyrkoherde, on 25 nov. 2012
ödmjukhet !!!
Hälsningar
// RGV-G