”Den stora kristna traditionen består av Andens livgivande ström sedan apostlarnas dagar, skriver Peter Halldorf apropå den senaste tidens debatt om Ulf Ekmans konvertering.”
Under rubrik ”Vägen till enhet är inte att vi konverterar till varandras kyrkor” skriver i dagens DAGEN Peter Halldorf en intressant debattartikel .
”Omtumlande händelser har väckt liv i samtalet om den kyrkliga identiteten. Det är välgörande. Sekulariseringens centrifugalkrafter slungar oss obarmhärtigt mot yta och periferi. Att motstå dessa kräver mer än flammande appeller. Och ängslighet är sällan en fruktbar drivkraft till förnyelse.
Vi behöver få tillgång till hela det vitala andliga arv som den stora kristna traditionen är bärare av. Det har blivit nödvändigt att åter ställa de mest grundläggande av frågor: Vad konstituerar en kristen kyrka? Hur byggs Jesu Kristi församling?”
http://www.dagen.se/insikt/kulturdebatt/pa-vag-mot-en-evangelisk-katolicitet/
// Irène
PS Peter Halldorf ställer väsentliga frågor typ ”Vad konstituerar en kristen kyrka?”
Om man som katolik varit med om Ratzingers dokument Dominus Iesu som publicerades 2000
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dominus_Iesus
och alla därefter ursäktande katolska bortförklaringar så kvarstår känslan av katolska kyrkans ÖVERSITTARATTITYD gentemot andra kyrkor och samfund samtidigt som det finns ett hukande för katolska kyrkan inom vissa TVÄRKYRKLIGA falanger och grupperingar som bla gärna vill ha fortsatt stöd för diskriminering av kvinnor och homosexuella.
Ett problem som vore intressant att Peter Halldorf skulle ha gett synpunkter på är all splittring och söndring som finns INOM samfund och kyrkofamiljer och utifrån detta faktum hur man ska se på REPRESENTATION.
Vem ska kunna representera och föra talan för sin kyrka, sitt samfund ?
För katolskt vidkommande är detta särskilt intressant då det inte finns kvinnliga ämbetsbärare inom världens största kristna och religiösa samfund med 1,2 miljarder medlemmar.
Varför vill ingen utomkatolsk företrädare ta i frågan hur det kan komma sig att Gud säger så olika saker till olika kyrkliga företrädare angående kvinnors roll inom kyrkor och samfund ?
Ett annat problem Peter Halldorf diplomatiskt undviker att kommentera är svensk och internationell TVÄRKYRKLIG alliansbildning kring sk ”familjefrågor ” som döljer infekterade ämnen som abort och homosexuellas likaberättigande.
Vore spännande att höra vad Peter Halldorf lägger in i det så ofta i debatten använda begreppet ”klassisk kristendom ?”
Inte heller verkar Peter Halldorf pigg på att tala om vad som försiggår i den sk Enhetens Kyrka och vad Peter Halldorf och hans Vänner där har för sig i Sverige.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=84
Till sist vore det viktigt att Peter Halldorf närmare utvecklar vad han menar med följande passus
”För frikyrkorna, och för Svenska kyrkan, innebär det att synlig kristen enhet till sist också förut-sätter en form för gemenskap med Roms biskop och aposteln Petrus efterträdare. Vi talar då inte om enhet under Rom, utan enhet med Rom. En sådan gemenskap förutsätter givetvis en ömsesidig respekt.”
Som icke-katolik vet nog inte Peter Halldorf att ”ömsesidig respekt” inte på något sätt är en ROMERSK-KATOLSK dygd som gärna odlas i umgänget med andra kyrkor och samfund!
Irène, vänner,
jag tycker mycket om hur Peter Halldorf avslutar sin artikel:
”För frikyrkorna, och för Svenska kyrkan, innebär det att synlig kristen enhet till sist också förut-sätter en form för gemenskap med Roms biskop och aposteln Petrus efterträdare. Vi talar då inte om enhet under Rom, utan enhet med Rom. En sådan gemenskap förutsätter givetvis en ömsesidig respekt.
Om vi som kommer från de yngre kyrkorna behöver en medveten överlåtelse åt de katolska och ekumeniska ideal som utmärker traditionen från kristenhetens första årtusende, behöver de äldre kyrkorna, i synnerhet den romersk-katolska, en vilja att erkänna de reformatoriska rörelsernas profetiska bidrag till kyrkan.
Vägen till enhet går inte genom att vi konverterar till varandras kyrkor – om än det kan vara enskilda människors personliga kallelse och därmed göra dem till omvända brobyggare – ännu mindre genom att den ene lägger den andre under sig. Jesu väg ser annorlunda ut: Han är mitt ibland oss som Guds tjänares tjänare. Och förmodligen kommer vägen till den synliga enhet som Jesus bad om bland sina lärjungar att få oss alla att häpna. Har inte överraskningsmomentet alltid varit utmärkande för den helige Andes gärningar?”
Jag tycker inte Halldorfs text är svår att förstå. Enhet börjar med ömsesidig respekt och ett ömsesidigt erkännande av att vi behöver varandra. Ännu enklare uttryckt så börjar enheten med full sakramental gemenskap. Uppriktigt sagt förstår jag inte varför detta ses som ett problem.
Sakramenten är ett sätt att stryka under viktiga händelser i Jesu liv. Om vi stryker under två eller sju spelar ingen roll för evangeliet.
Att vi kyrkorna emellan talar olika teologiska språk är inte märkligare än att några talar svenska, andra tyska. För att det skall vara ett problem krävs att vi först gör det till ett problem.
Gert
Irène, Gert.
Vi talar olika teologiska språk ni och jag – metaforiskt vs reellt enligt Inez – just därför känns det bra att kunna instämma helhjärtat i era positiva recensioner av Peter Halldorf vars vision jag till fullo delar.
Om Franciskus formaliserar sin abdikation från den teokratiska monarki som kallas Vicarius Christi, så att även kommande påvar nöjer sig med att vara tjänare och herdar som Petri efterträdare är det inte osannolikt att vi kommer att få se en ekumenisk utveckling där de många frikyrkorna går in i gemenskap med Petrus och erkännas av Rom som de profetiska förnyelserörelser de är i Kristi kropp.
Kanske kan de rent av erkännas som nya katolska spiritualiteter?
Samuel.
Gud är min högsta auktoritet
Inte Bibeln, inte kyrkan, inte påven, pastorn eller prästen Förr skulle kristna ha uppfattat dessa som auktoriteter.
http://rolferic.blogspot.se/2014/03/gud-ar-min-hogsta-auktoritet.html
Pingback: young