Anders Alvestrand professor em vid Karolinska institutet skriver 18 febr en intressant understreckare i SvD under rubrik
”Påvens frågor om sex ger biskopar problem”
”Är tiden inne för katolska kyrkan att ändra sin anakronistiska syn på familjeplanering och, åtminstone, användningen av preventivmedel?”
http://www.svd.se/kultur/understrecket/pavens-fragor-om-sex-ger-biskopar-problem_8997378.svd
// Irène
PS Spännande tider. Frågan är om Franciskus vågar ändra på det katolska idealet att ” varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare” eller om idealet kvarstår och enbart pastoral praxis ändras …….?
För att ställa frågan på sin spets. Hänger ”katolskt” ihop med ansvarsfullhet och i så fall ? Vilket kommer i framtiden att anses mest ansvarsfullt / ”katolskt” ? Att använda artificiella preventivmedel om man inte vill ha barn eller att INTE använda artificiella preventivmedel ?
Varför inte låta idealet vara att katoliker SJÄLVA får välja preventivmedelsmetod ? Det skulle ge ALLA katoliker valfrihet INKLUSIVE katoliker som tycker att NFP (naturlig familjeplanering) är TOPPEN !
Kommer denna familjebild (resultatet av naturlig familjeplanering ) att fortsätta vara katolskt ideal ?
Kommer nedanstående paragrafer i Katolska Kyrkans Katekes att ändras? Dessa 2 paragrafer utgör grunden för en diskriminering mellan män och kvinnor och mellan hetero-och homosexuella som strider mot allt vad kristet ideal heter. Så länge paragraferna består och den enskilde själasörjaren tillåts att efter eget huvud tolka dessa i sin pastorala gärning så länge kommer katoliker att utsättas för godtycklig själavård beroende på i vilken världsdel, i vilket land eller i vilken kultur katoliker råkar leva.
§ 2366 ”Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet” att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare.” ”Denna lära som flera gånger har lagts fram av läroämbetet, har sin grund i den oupplösliga förbindelse – som Gud har avsett och som människan inte på eget initiativ kan bryta sönder – mellan de båda betydelserna av den äktenskapliga akten: förening och framkallande av nytt liv.”
§ 2357 ”Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.”
§ 2366 och § 2357 hänger ihop.
Ändras synsättet i § 2366 att varje ”äktenskaplig akt” inte alls måste ha som ideal att vara öppen för nytt liv utan att en ”äktenskaplig akt” kan vara ett mål i sig så faller huvudargumentet i § 2357 om ”homosexuella akter” ”De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv.”
Och i så fall uppstår nya problem.
Vad händer om katolska kyrkan godtar ”homosexuella akter” men håller fast vid att ”sexuella akter” enbart hör hemma inom äktenskapet ?
Ska homosexuella tvingas till utomäktenskapligt sex ? Eller- varför får homosexuella ha sex utan att vara gifta ?
Eller – måste man vara homosexuell för att få ha sex utan att vara gift ?
Irène,
påvens inställning hittills har varit att inte ändra på några regler vad gäller tron och moralen men att tona ner reglernas betydelse genom att sätta pastoralen före principerna. Det skulle förvåna mig om han inte gör på samma sätt nu.
Präster och biskopar kan då anpassa sig till verkligheten utan att behöva erkänna att den traditionella synen på äktenskap och sexualitet blivit obsolet. Idealet förläggs lite längre bort skulle man kunna säga.
Det kan också beskrivas som första steget en en utveckling från förbjudet till påbjudet via tolererat, godkänt och rekommenderat.
Gert
Gert
”att tona ner reglernas betydelse genom att sätta pastoralen före principerna. Det skulle förvåna mig om han inte gör på samma sätt nu.”
Håller med.
Men jag gläder mig åt varje liten LJUSPUNKT.
Jag tycker mig se att Franciskus genom sin personalpolitik – åtminstone till en del-vill rensa ut de mest HÅRDFÖRA och KÄNSLOKALLA PRINCIPRYTTARNA inom hierarkin som B16 handplockat och hållt om ryggen.
Jag tänker närmast på Burke som – B16 utnämnde till kardinal, medlem i Biskopskongregationen och chef för Högsta domstolen i Vatikanen – har haft ett enormt inflytande på hela USA katolska situation genom bla sitt inflytande på USA biskopsutnämningar.
Genom att B16 gav Burke inflytande i USA kunde B16 sätta sig på åskådarplats och Burke gjorde där grovjobbet åt B16. Förödande !
Mary Hunt skrev ”Vatican Pitbulls Make Cardinal”
http://www.religiondispatches.org/archive/politics/3602/vatican_pitbulls_make_cardinal
En enorm vinst för hela katolska kyrkan att Franciskus har åsidosatt ”pitbullterriern” Burke i Biskopskongregationen.
Franciskus har också låtit tyska biskopskonferensen ”hålla på” trots att prefekten för Troskongregationen MORRAT.
// Irène
Irène,
ja det tycks som om påven gör sig av med de värsta paragrafryttarna. Man kan också ana en utveckling där inte alla stift hålls i samma strama koppel. Detta är naturligtvis bra. Moral med ett mänskligt ansikte är bättre än moral utan mänskligt ansikte.
Men jag tror inte detta löser den inomkatolska förtroendekrisen, för att inte tala om förtroendekrisen gentemot omvärlden. Möjligen blir det en kort andhämtningspaus.
Men sedan … De grundläggande problemen finns kvar och de försvinner inte med en mildare pastoral.
Gert
Gert
”Men sedan … De grundläggande problemen finns kvar och de försvinner inte med en mildare pastoral.”
Jag vet. Jag håller med.
Jag var fortfarande tonåring när den positivt omvälvande påven Johannes XXIII dog.
Men det är kardinal Ratzinger, JP2 och B16 som utgjort den tongivande och för mig så frånstötande hierarkin under nästan hela mitt katolska vuxenliv.
Jag är därför på ålderns höst tacksam för denna som du förmodligen korrekt kallar ”andhämtningspaus” med påve Franciskus.
// Irène
”Preventivmedel sammankopplas med Mussolini” blir Signums rubrik när den aktuella understreckaren kommenteras på Signums hemsida.
http://signum.se/preventivmedel-sammankopplas-med-mussolini/
// Irène
PS En sak är säker Signum kommer inte att invitera prof em Anders Alvestrand på en espresso.
Den som tillskriver påvar och helgon värderingar som kan sammankopplas med kriminella pedofiler eller fascistdiktatorer – den kommer absolut inte ifråga för en sådan ynnest.
Det gör däremot den som tex tillskriver /sammankopplar den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén med att ha ”icke-kristna värderingar.”
Ty för Signum är det skillnad på vad som OFFENTLIGT tillskrivs och sammankopplas med vem.
Tex anser nog Signum att det också är högst ofint att det blivande helgonet DEN HELIGE Johannes Paulus II offentligt tillskrivs sammankopplingar med skandalprästen och pedofilen Marcial Maciel Degollado.
Och högst opassande att i tid och otid offentligt tillskriva Opus Dei grundaren DEN HELIGE Josemaría Escrivá sammankopplingar med Franco.
Irène,
svaret på din fråga, ”kommer katolskt familjeideal att överges” är nog i all enkelhet att det har redan skett. Men hierarkiens medlemmar försöker dölja det – kanske mest för sig själva.
Gert
Gert
”Men hierarkiens medlemmar försöker dölja det – kanske mest för sig själva.”
Jag trycker på GILLA -knappen.
// Irène
Irène,
Signums redaktion kan vara glada att Anders Alvestrand nöjer sig med att nämna konkordatet med Mussolini.
Konkordatet med Hitler var faktiskt en värre skamlighet. Det medförde bland annat att det katolska partiet Zentrum upplöstes på påvens order, vilket passade Hitlers planer på likriktning, som hand i handske, samt att de tyska biskoparna förpliktigades till lojalitet mot staten.
Konkordatet med Franco innebar en välsignelse av den fascistiska diktaturen. Bland annat tillerkändes Franco samma religiösa privilegier som den tidigare spanske kungen.
Gert
Gert
Det blir ingen espresso för varken dig eller mig på Signum…….
// Irène
Konkordaten är ett sidospår eftersom det inte handlar om familjefrågor och kyrkans syn på preventivmedel som var vårt huvudämne.
Men när nu saken är nämnd, låt oss belysa vad det hamnar om. De som vill bilda sig en uppfattning bör ha ett lite fylligare underlag än Gerts förkastelsedomar när temat nämns här i förbigående.
Hittade en intressant understreckare i SvD från 2004 av Barbro Eberan som tar upp forskaren Peter Godmans bok Der Vatikan und Hitler. Die geheimen Archive (Droemer). 2003 började man öppna tidigare hemlighetstämplade arkiv, vilket ger nya möjligheter att studera och förstå vad som verkligen utspelade sig bakom kulisserna i Vatikanen. Eberan skriver bl.a.:
”I sitt förord kritiserar Godman skarpt ”den förenklande polemiken” som dömer Vatikanen kollektivt som medskyldig till Förintelsen. Han är angelägen om att visa hur starka protesterna mot eftergiftpolitiken var inom Vatikanstatens slutna murar. Han tar inte påvarna i försvar – han betecknar deras hållning som mycket opportunistisk – men han vänder sig med eftertryck mot att Pius XII stämplas som antisemit. Pacelli leddes inte av rasistiska motiv, säger Godman, och han var inte heller feg. Både han och Pius XI var övertygade om att de handlade klokt och ansvarsfullt när de undvek en öppen konflikt med nazisterna. Och man får, betonar Godman, inte underskatta hur farligt läget var: vi vet i dag att Goebbels och Hitler hade planer på att förinta den katolska kyrkan.”
http://www.svd.se/kultur/understrecket/tigandet-blev-en-strategi-utan-atervando_147189.svd
Se också denna artikel:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/den-modige-paven-undvek-konflikter_403203.svd
Bengt
”Konkordaten är ett sidospår ……….”
Inte av Signums rubrik att döma.
Tvärtom !
Mussolini görs till HUVUDSPÅR när Signum kommenterar Anders Alvestrands långa Understreckare.
”Preventivmedel sammankopplas med Mussolini ”
http://signum.se/preventivmedel-sammankopplas-med-mussolini/
Signum får skylla sig själv !
// Irène
PS Och du Bengt kan nog vid tillfälle räkna med en espresso hos Signum.
Irène!
De facto är konkordatet ett sidospår menar jag. Du har rätt att det är Signum som lyfter upp det till ett huvudspår genom att göra en stor sak av det. Onödigt tycker jag. Vid genomläsning av Alvestrands artikel en gång till ser jag att inte heller han gör det till ett huvudspår. ”Kanske hade Pius XI också andra motiv” skriver han och nämner mera hypotetiskt att ett motiv bakom skrivningen i Casti connubii med förbud mot födelsekontroll skulle kunna vara att hjälpa Mussolini med ökad befolkningstillväxt genom att tvinga italienska kvinnor att föda mera barn.
Angående espresso: Jag tar gärna en kopp med dig. Eller varför inte du, jag och Fredrik Heiding från Signum-redaktionen? Och så tar vi med Marcus Birro också. Det kunde bli ett intressant samtal.
Ha ha, lysande förslag!
För den goda sakens skull så bjuder jag på Avec och mitt detagande
i espressopartyt.
Krister
Bengt,
du antyder att det jag skriver om konkordaten mellan Heliga stolen och ena sidan och Hitlers respektive Francos diktaturer å andra sidan skulle vara negativt missvisande. Det vore därför intressant att få ta del av vad det är i konkordaten du finner så positivt att det överväger det uppenbart negativa jag nämner.
Gert
Gert, Kanske har jag inte så mkt övervägande positivt att anföra, ville bara nyansera bilden och ge lite bakgrund.
Bengt,
Men vad är det då för ”förkastelsedomar” jag fäller som du vill nyansera och på vilket sätt?
Gert
Gert!
Kanske tog jag i. Du skrev ”skamlighet” och lämnade det vid det. Många känner säkert inte till konkordaten och vad som ligger bakom. Jag tycker de två artiklarna i SvD som jag länkade till ger en allsidigare belysning och bra kunskap och som man bör känna till för att bilda sig en egen uppfattning.
Bengt,
intressant! Du menar alltså att det inte var skamligt av påven att ingå ett konkordat med Hitler som bland annat medförde att de båda ”katolska” partierna Zentrum och Bajerska folkpartiet upplöstes på påvens order?
Lika illa gick det i Italien. Där såg påven till att det kristdemokratiska partiet upplöstes och ersattes med ett av Mussolini godkänt parti. För säkerhets skulle skickade kyrkan kristdemokraternas grundare don Luigi Sturzo i landsflykt.
Var inte det skamliga handlingar?
Gert
Gert! Jag medger att det vore ärofullare om berättelsen från 1900-talet handlade om att påvarna och de kristtrogna i Europa samfällt och rakryggat protesterade och med glädje tog på sig martyriet, såsom under de första århundradena i Romarriket. Påvar blev ju inte länge på sin post då eftersom de blev dödade. Hjältar har vi dock som Sofie Scholl, Edith Stein eller Maximilian Kolbe och många fler som kanske inte blivit så kända.
Jag avstår emellertid från högröstade moraliska omdömen, utan försöker lära mig mer om historien och av historien och ber framförallt för mig själv att jag inte må komma på fall och förneka min tro för att undgå martyriet om jag nu skulle hamna i den situationen.
Bengt,
påven riskerade ingalunda något martyrium när konkordaten med Hitler, Franco och Mussolini ingicks. Det var tyvärr vanlig kyrkopolitik där kyrkans ledning föredrog auktoritära regimer framför demokratiska regeringar. Det är ju inget snack om på vilken sida kyrkan, med få personliga undantag, stod under hela spanska inbördeskriget.
Konkordatet med Hitler ingicks 1933. Då var Hitler ny vid makten, men nazisternas ideologi och politiska mål ingen hemlighet. Att då beordra upplösning av Zentrum var att medverka till Hitlers politiska likriktning av Tyskland. Det var verkligen en skamlig handling dessutom extremt arrogant och maktfullkomligt. Partier bildas och upplöses av sina medlemmar, inte av påven.
Gert