Vänner,
Synen på sex och samlevnad bland katoliker i Tyskland och Schweiz är precis så långt från kyrkans officiella lära som flera undersökningar tidigare visat. Det avslöjar svaren på Roms frågor inför den kommande synoden om familjen.
Här är ett referat i National Catholic Reporter:
http://ncronline.org/news/global/surveys-german-swiss-catholics-reject-many-church-teachings-family
”the German dioceses reported that ”’pre-marital unions’ are not only a relevant pastoral reality, but one which is almost universal,” since between 90 percent and 100 percent of couples who seek a Catholic wedding are already living together, despite church teaching that sex outside of marriage is sinful.”
Och här är den tyska biskopskonferensens pressmeddelande:
”The Church’s statements on premarital sexual relations, on homosexuality, on those divorced and remarried, and on birth control, by contrast, are virtually never accepted, or are expressly rejected in the vast majority of cases.”
Vilka tror ni konsekvenserna blir när avståndet mellan kyrkan/biskoparna och kyrkan/Guds folk är så stort och tycks öka?
Gert Gelotte
Gert.
Avståndet är stort och till synes oöverbryggbart, men jag tror vi begåvats med en påve som ser verkligheten i vitögat och ämnar göra något åt saken på ett beslutsamt sätt. Det nästan revolutionära tilltaget att bjuda in hela Kyrkan att säga sin mening i det här komplexa ämnet tyder på det. Reformrörelsen tänker gripa tillfället i flykten och samlas i Rom dagarna innan den extraordinära synoden i höst.
I deras senaste nyhetsbrev skriver de:
CCR’s Advisory Group has decided to hold a meeting in Rome October 2 and 3, two days prior to the start of the Extraordinary Synod called by Pope Francis. The intent is to gather there to show our support for Pope Francis and encourage him to continue to move forward to bring renewal to our Church.
Sedan citerar de ”Father Gaston Roberge, S.J., a CCR consultor, theologian, and film scholar from Kolkata, India, [who] reminds us that ”Alone, the pope cannot change the world. A pope for the people must have a people for the pope.”
När vi nu har en påve emeritus som abdikerat från tronen som Vicarius Christi och en ny påve som refuserat den teokratiska monarkin genom att avsäga sig det Kristliga ställföreträdarskapet och den doktrinära ofelbarheten och därtill bemöter oss alla i ögonhöjd som en broder och vän öppnas ett historiskt fönster för förändring.
Bara en påve med Franciskus höga grad av trovärdighet som sann kristen herde och en älskad folkets man – som alla kan identifiera sig med – är förmögen att visa vägen och leda Guds folk in i en ny tid där detta gudsfolk kan evolvera ideologiskt, stödja reformer i progressiv riktning och inta sin rättmätiga demokratiska plats som myndiga ”kungar och präster” i Guds tempel.
Om en progressiv kritik ska kunna göra verkan måste den ta sin utgångspunkt i föreningen av tro och förnuft, i ett samtidigt erkännande av den bibliska uppenbarelsen och den vetenskapliga upplysningen. Och om förtroende ska kunna byggas måste debatten bedrivas i den anda av respekt för motparten som Reformrörelsen har visat i sina brev till påven.
Bara genom samtidig ressourcement och aggiornamento kan Reformrörelsen nå framgång.
Samuel.