Anneli Magnusson skriver:
I gårdagens SvD skriver de tre läkarna Bengt Malmgren, Christina Doctare och Tomas Seidal en artikel som välkomnar en resolution från Europarådets parlament om samvetsfrihet för vårdpersonal när det gäller att t.ex. utföra abort och ge dödshjälp.
Vid första anblicken är det förstås lätt att sympatisera med skribenterna i dessa svåra etiska frågor. Men tänker man ett steg vidare, till konsekvensen för patienterna blir det genast mer komplicerat. Hur ska ska t.ex. en kvinnoklinik kunna ge god vård om dess personal inte vill genomföra aborter eller kanske inte ens förskriva preventivmedel? Det fungerar om det gäller en läkare eller barnmorska, men skulle det vara flera drabbas kollegorna av ökad arbetsbelastning och patienterna av längre väntetider. Hur har artikelförfattarna tänkt sig att dessa frågor ska lösas?
Bättre då med tydliga riktlinjer och att den
som för sitt samvetes skull inte kan tänka sig att utföra aborter eller ge preventivmedelsrådgivning väljer en specialitet där dessa frågor inte blir aktuella.
/Anneli Magnusson
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vardpersonal-har-ratt-till-samvetsfrihet_5541571.svd
Anneli,
I en offentligt finansierad sjukvård anser jag att alla skall ha rätt till den vård och de ingrepp som hälso- och sjukvårdslagen föreskriver eller medger – alltså även legal abort. Då får det orimliga konsekvenser om enskilda läkare eller sköterskor ges rätt att med hänvisning till samvetet neka att ta hand om vissa patienter. Samvetsfriheten är viktig. Men vårdpersonalens samvetsfrihet tillgodoses, menar jag, genom att ingen är tvungen att arbeta på en avdelning med abort på programmet. På detta sätt tillgodoses båda parterns samvetsbeslut.
Gert
Gert,
Jag håller med dig helt och hållet. Frågan är varför någon väljer en specialitet som man vet innehåller arbetsuppgifter som går emot ens samvete???
/Anneli
Vad RKK än säger och och anser så tycker jag för min egen del att gärna skulle tänka mig
dödshjälp för min egen del under vissa betingelser och omständigheter.
Vilka svåra situationer kan man inte tänka sig att läkarna ställer patienterna inför om dom-
läkarna prioriterar sitt samvete framför patientens val
Sorry, det känns inte som att det är samvetsfrihet som sådan som undertecknarna Malmgren, Doctare och Seidal i första hand är ute att försvara och är måna om.
I så fall borde i alla fall Malmgren och/eller Doctare ha hörts i debatten om katolska politiker i USA som PÅVEN inte tycker ska omfattas av samvetsfrihet i deras YRKESUTÖVNING.
En katolsk yrkespolitikers samvete säger honom/ henne att i sin yrkesutövning agera /rösta för att abort ska vara legal möjlighet på det att varje kvinna oavsett ekonomisk förutsättning ska ha SAMVETSFRIHET dvs själv få ta ställning till abort eller ej.
Vad händer tex i USA ? Jo påven via sina hantlangare tex nyutnämnde kardinal Burke tar sig frihet att straffa vederbörande genom att beordra präster att vägra ge en sådan politiker kommunion.
Inte ett ljud av indignation har hittills hörts här hemma av katolikerna Malmgren och Doctare – samvetsfrihetens främsta beskyddare.
// Irène
John och Iréne,
Detta är oerhört svåra frågor, vi är väl alla överens om att en abort inte kan vara annat än den minst dåliga lösningen i en svår situation. En minst lika svår fråga är om man ska intensivvårda patienter som är döende för att kunna transplantera fler organ och rädda liv. Och hur ställer man sig till att lidande person vill avsluta sitt liv?
Frågan här är dock i första hand samvetsfriheten och att den kan leda till stora problem i vården. En gynekolog som inte vill befatta sig med preventivmedel, aborter eller olika typer av behandlingar för barnlöshet orsakar onekligen problem för kollegor och patienter. Hur ska man lösa dessa? Hur ska i så fall läkarens rätt att slippa ge vård vägas mot patientens rätt att få ta del av den?
Kan man med hänvisning till samvetsfriheten vägra ta sig an sjuka rökare eller personer med idrottsskador för att dessa är självförvållade? Var ska man sätta gränsen för samvetsfriheten? Vad blir kostnaden om man måste ha mer personal för att ”täcka upp” för olika typer av samvetsfrihet?
Iréne, det är en intressant fråga du tar upp med samvetsfriheten för de amerikanska politikerna. Jag skulle gärna vilja veta hur Malmgren och Doctare ställer sig till den.
/Anneli
Kyrkan har väl ett index med alla syndare som ingen bättring kan få del av-inte den och
inte den och inte…
Vid något annat tillfälle är det andra som exkluderas!
Vad kan man göra som lekman för att bevara sin sinnesfrid-vägra be för sina fiender?
Finns det nåt konstruktivt sätt på vilken den vatikanska sjukdomen kan botas?
Anneli
” Jag skulle gärna vilja veta hur Malmgren och Doctare ställer sig till den.”
Denna gång handlar det till synes om samvetsfrihetens skyddande.
För inte så länge sedan var det Bevara Äktenskapet. Äktenskapet som skulle skyddas.
Biskopen själv deltog aktivt från katolskt håll.
Den gången var det motståndare till homosexuellas likaberättigande som slog sig ihop och ville ge sken av att äktenskapet som sådant var hotat.
Den här gången är det abortmotståndare som slagit sig ihop. Tomas Seidal är fd ordförande i Ja till livet.
Debattörerna undviker att ta upp att sjukhuspersonal i tex vissa länder också kan skyddas av att inte kunna åberopa samvetsfrihet då det på olika håll förekommer att personal PRESSAS att åberopa samvetsfrihet dvs neka till att medverka vid aborter.
Frågan tål att vridas och vändas men då gäller först att inte ha någon dold agenda vilket oftast är fallet när Claphaminstitutets vänner är i farten.
// Irène
Gert, Anneli, Irene
Nu kommer vi in på ett ämne där jag inte tycker lika som er. Frågan är då: går det att diskutera utan att hamna i en skottlossning? Jag är knappt intresserad av katolska frågor längre vilket kanske är bra eftersom jag inte reagerar känslomässigt längre. Än läser jag bloggen dock, då o då.
Jag tycker nog att ni förenklar och det är möjligt att Malmgren, Doctare etc oxå förenklar.
Det är ingen lätt fråga huruvida läkare ska kunna säga nej utifrån samvetet.
Men….
Det har trots allt vapenvägrare fått göra och en del har varit kristna som vill följa tio Guds bud. Att hävda att ”då ska man inte välja den specialiten” håller inte heller i alla lägen. I fattiga länder får alla typer av läkare rycka in när det krisar. Dessutom tycker jag att det är en förenkling … och till slut om dödshjälp är nästa fas på agendan så kommer alla specialiteter i fokus. Mer eller mindre.
Jag tycker att det är bra att läkare o övrig personal får rätt att följa sitt samvete. Har vi /ni inte hävdat här förr att det är viktigt att följa sitt eget samvete och att man själv har tolkningsföreträde? Jag tycker dessutom att det är bra att patienten inte lullas med utan att det självklart är ett SKIDEsvårt beslut som får konsekvenser ev. för en själv genom samvetsofrid. Ju svårare beslutet är att ta desto bättre beslut kanske.
Slutligen vill jag säga att jag är emot abort. Men inte alltid! Jag är för abort om moderns liv är i fara.
Agneta
Jag för min del kör inte ett varv till i abortfrågan utan repriserar här nedan ett av mina tidigare svar till dig från 2008 som fortfarande står sig.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=170
// Irène
***********************************************************************
Agneta
“antingen är man för eller emot abort och då ska man inte giddra,”
Lagstiftningsmässigt står valet mellan säkra lagliga aborter eller osäkra olagliga aborter. I det valet röstar jag för säkra aborter.
Kan du visa på något dokument eller uttalande från någon som propagerat MOT förebyggande åtgärder ?
Det ligger ingen motsättning i att vara FÖR en lagstiftning som tillåter säkra aborter SAMTIDIGT som att vara FÖR så mycket förebyggande arbete SOM MÖJLIGT.
De som önskar kriminalisera abort försöker SAMTIDIGT ofta göra sig till förespråkare med ensamrätt i att ivra för förebyggande arbete. Eller för människokärlek – agape.
Tyvärr, tyvärr skiljelinjen mellan människokärlek och icke-människokärlek är oerhört mycket mer komplicerad.
Och mycket floskler i abortdebatten har tyvärr inte ett smack att göra med agape.
// Irène
Det förebyggande arbetet är givetvis a och o när det gäller att undvika aborter. Problemet är att Bengt Malmgren och förmodligen även de båda andra skribenterna paradoxalt nog är mot preventivmedel. Troligen ogillar de också insemination och ivf-behandlingar.
Varför någon med den inställningen skulle välja att bli gynekolog är för mig en gåta, det blir inte så många möjliga arbetsuppgifter kvar för den personen.
Om någon med ovanstående samvetsbetänkligheter arbetade på en mottagning som behandlade ofrivilligt barnlösa par uppstår troligen problem redan vid tidsbokningen.
Mottagningssköterskan måste höra med paret om de bara vill bli utredda och möjligen vid behov få en hormonbehandling eller om de om det visar sig vara en möjlighet vill ha IVF-behandling?
I det första fallet kan de få tid om en månad, men vill de få till gång till IVF är väntetiden tre månader eftersom en av doktorerna inte vill åta sig den typen av behandlingar.
Så föreställer jag mig att konsekvensen av samvetsfriheten kan bli, i ett något mindre kontroversiellt exempel.
Varför utsätta sig som läkare och patienterna för det?
/Anneli
Iréne,
Det är mycket oroande om samvetsfriheten används som påtryckningsmetod mot andra!
Men visst borde katolska präster kunna viga samkönade par och hänvisa till samvetsfriheten om man följer Malmgrens, Doctares och Seidals argumentation. Det kan inte vara någon skillnad på att ställa sig över hälso- och sjukvårdslagen och kyrkans föreskrifter eller hur?
/Anneli
Anneli
Tillåt mig medvetet spetsa till det hela lite genom att elakt generalisera svenska ultrakonservativa katolikers nu gapande och skrikande om EU och samvetsfrihet inom sjukvården.
Samvetsfrihet är enligt dem något heligt som dock enbart åberopas när det civila samhället sätter begränsningar och stiftar lagar som inte sammanfaller med Vatikanmännens åsikter dvs med katolska kyrkans officiella föreskrifter.
Då minsann rycker alltid samvetsfrihetens beskyddare fram ur sina görmmor där de DÄREMOT ligger och trycker när Vatikanmännen KRÄNKER katolikers SAMVETSFRIHET när det gäller frågor som tex rör abortlagstiftning, preventivmedel, homosexuellas likaberättigande och kvinnors kallelse till prästerskap.
Aldrig har jag hört Malmgren och Doctare förfasa sig över när påven och co straffar och exkommunicerar enskilda lekmän och modiga kyrkliga företrädare som i ENLIGHET med sitt samvete talar och gör som samvetet bjuder i tidens kontroversiella frågor.
När det gäller att viga samkönade par behöver inte präster från något samfund oroa sig för att få problem med samvetsfrihet.
Alla präster med särskilt känsligt samvete vad beträffar sex mellan homosexuella kan lugnt luta sig tillbaka.
Det finns garanterat inte något samkönat par som frivilligt skulle välja som vigselpräst
en dokumenterad motståndare till homosexuellas likaberättigande.
Det har ju inte ens varit trängsel till ”positiva” protestantiska präster av homosexuella par.
Katolska homosexuella behöver ju enligt katekesen inget sexliv överhuvudtaget eftersom det inte kan leda till barn och behöver ju följkaktligen inte heller äktenskap överhuvudtaget.
De katolska homosexuella vars samvete säger något annat kan ju med förtroende vända sig till Malmgren eller Doctare som kanske kan hjälpa till med en protest direkt till Vatikanen med åberopande av SAMVETSFRIHET.
Ty i det fallet hjälper det föga med en artikel i Svd.
// Irène
Irene.
Oj vad trött jag blir!
Det var inte jag som introducerade ämnet. Och dessutom är ämnet annorlunda.
Det blir bara aggressivt och yttrandefriheten osäkrad när du svarar som du gör.
Och det är synd, jag gillar ju dig men man bör nog inrätta sig i ledet av likatyckande.
Hej då från Agneta som inte bara orkar utan jag tycker det är bra att KV talar med sig själva. Och tycker lika. På så vis vet vad man gränsen mellan olika fotbollslag och inget- absolut inget- är nytt i dessa sammanhang utan likt de flesta sammanhang. etc etc.
Allt gott från en Agneta som är ute ur samtliga katolska sammanhang. Not bad at all.
Iréne,
Jag undrar om europeiska och t.o.m. svenska läkare riskerar att utsättas för påtryckningar och kanske t.o.m. hot från extremkristna för att de ska utnyttja möjligheten till samvetsfrihet när det gäller t.ex. aborter?
Kan det vara därför det inte duger med att välja en mer lämplig specialitet för Malmgren, Doctare och Seidal? Jag vill inte tro dem om det, men är de medvetna om vilka risker deras kollegor i framtiden kan utsättas för pga införande av samvetsfrihet är det fruktansvärt att de propagerar för den utan att nämna dessa faror!
/Anneli
Till dem som känner sig berörda.
Det är med smärta jag konstaterar att Agneta lämnar in, särskilt som Gert gav en salomonisk lösning på detta komplexa problem redan i den första kommentaren:”På detta sätt tillgodoses båda parters samvetsbeslut.”
Med manifestets ord: En enda moralregel är absolut: att ingen får handla mot sitt samvete.
Allas samveten måste mötas med respekt. Också Agnetas.
Samuel.
PS. Jag råkar ha en livslång väninna som i sin ungdom tvingades till abort. Det smärtar henne ännu.