Stefan Kiechle SJ, Stefan Dartmanns efterträdere som provincial för de tyska jesuiterna, tycks vara en annorlunda och ovanligt modig typ som (17 september) offentligt pläderar inte bara för att avskaffa det obligatoriska celibatet och öppna prästämbetet för gifta män( vir probati ) utan också för ett övervägande av prästvigning av kvinnor.
Dessutom kritiserar Stefan Kiechle den kyrkliga hierarkins utnämningsförfarande som påminner om ”korruption.”
http://www.kath.net/detail.php?id=28155
Rysk – ortodoxe metropoliten Hilarion uttalade sig i samma veva också om att gifta män borde få prästvigas inom katolska kyrkan på samma sätt som gifta män får göra inom den ortodoxa.
http://www.kathweb.at/content/site/nachrichten/database/34674.html
Stefan Kiechle SJ är född 1960 i Freiburg
http://www.hfph.mwn.de/lehrkoerper/lehrende/kiechle
// Irène
PS Utifrån att vår nuvarande påve tycker att det är toppen med obligatoriskt celibat som han ofta talar sig varm för, får det betecknas som tufft av den nye provinsialen att offentligt föreslå motsatsen, att göra regel av undantagen.
”Roma locuta est, causa finita est” (Rom har talat, fallet är avslutat). Så har det hetat om kvinnliga präster. Om det är något som är toppen så är det att den nye provinsialen indirekt uppmanar Rom att ”ta upp fallet på nytt.”
Och äntligen någon kyrklig företrädare som vågar ta bladet från munnen och påtala det fördärvande i hierarkins utnämningsförfarande.
Det är inte alls ovanligt i Sverige att katolska präster är tuffa i slutna rum. Tvärtom. Oj, vad tuffa många präster då är. Men i Stockholms Katolska Stift finns inte – utanför de slutna rummen – en enda så modig präst som jesuiternas nye tyske ordensprovinsial.
Som sagt, det finns tre saker som inte ens Gud vet:
– hur många kvinnliga kongregationer det finns
– hur franciskanerna knyter fattigdomsknuten med korsade fingrar
– vad jesuiter menar med ”lydnad mot påven”
Iréne,
Jag uppfattar det som att diskussionsklimatet är mycket öppnare i resten av Europa än vad det är i Sverige. Det har säkert att göra med att det är så få katoliker här, att det på något sätt inte får plats med mer än en åsikt i taget.
Stefan Kiechle ger verkligen hopp om RKK:s framtid, kanske är läget inte fullt mörkt som det verkar.
/Anneli
NV,
Jag tror det är Gud både jesuiter och andra kristna ska lyda. Har du en annan uppfattning?
/Anneli
Vänner,
Stefan Kiechle är ”en spricka i muren”. Det säger mycket om tillståndet i vår kyrka att det kräver stort mod av honom att våga prata. Men börjar en brukar flera följa efter. Till sist kanske muren rämnar.
Men jag tror det kräver mer än prat. Bara prat ger de mest konservativa och förändringsobenägna tolkningsföreträde. Ska deras makt brytas krävs handling – till exempel en biskop som vägrar prioritera celibatet före före kyrkan och som vägrar diskriminera kvinnor.
Gert Gelotte
@Anneli: Säkert, men om jag inte missminner mig ingår det i jesuiternas löften att lova just ”lydnad mot påven”.
John Stenung skriver
Det är verkligen bra att någon tar bladet från munnen!
Om det är så många som 50% som Kyrkan själv har utestängt från att ta emot sakramentet p.g.a. kyrkans eget regelsystem så borde det väl stämma påven och kurian till insikt om att det är kris på många plan och att det behövs en inre reformation kanske ett Vaticanum III och inte ett mottagande av rörelser som t.ex. förnekar Holocaust.
Katolska Kyrkan borde ju kunna vara öppen mot oss människor och säga som så att eftersom Kristus älskat så ska också vi älska-istället för att ställa rigida krav som bara gör henne till en löjeväckande narr som man möjligtvis känner sorg inför.
********************************************************************
John Stenung
Alla inlägg som görs på bloggen hamnar också i mailboxen hos den som skrivit blogginlägget. Därför såg jag att du förgäves upprepade gånger försökt få in din kommentar och jag tar mig därför friheten att nu lägga in den åt dig.
// Irène
Gert och alla,
Det krävs säkert mod, men Stefan Kiechle är inte ensam. I The Tablet 14 augusti citeras fr Timothy Radcliffe OP han säger bl.a. ”The priest presides at Holy Communion, the sacrament of our unity in the Church, and so an ordination that is productive of division would be a contradiction in terms.”
Många skrider ju till handling också The Women’s Ordination Conference, fick på sitt sätt ett erkännande nu när de firar 35-årsjubileum. Att vigning av kvinnliga präster anses vara en allvarlig synd, tror jag är ett tecken på att Vatikanen verkligen tar dem på allvar.
I citatet nedan hävdas ju att det inte är någon brist på prästkallelser, låt oss hoppas att dessa får prövas.
/Anneli
”The Pope told the Scottish people in his homily at Bellahouston Park on Sept. 16, that ”Just as the Eucharist makes the Church, so the priesthood is central to the life of the Church.”
That same week, the Women’s Ordination Conference (WOC) celebrated its 35th anniversary — 35 years of witnessing to the Church that there is no need for ordinations to be declining worldwide because there is no shortage of vocations to the priesthood among women.”
http://ncronline.org/news/women/pink-smoke-portrays-growth-womens-ordination-movement
NV
”Som sagt, det finns tre saker som inte ens Gud vet ”
Du glömde en fjärde sak.
Hur många pekpinnenissar inom katolska kyrkan det finns som arbetar extra inom
F T P K FRIVILLIGA TROS POLIS KÅREN.
Jag hör att jag har äran att stöta på en i KÅREN som nu tagit fram pekpinnen och påmint om jesuiternas fjärde löfte – lydnad mot påven.
1. Som om det vore OLYDNAD att komma med förslag och kritik (som provinsialens samvete bjuder) mot en påve som helt UPPENBART har problem med sin TROVÄRDIGHET inför världen.
2. Påven har också ett lydnadsbud. Nämligen att vara den främste bland likar. Så är inte fallet idag.
Så fort påven ser till att lyda detta bud så kommer utnämningsförfarandet att se annorlunda ut och Gudsfolket kommer per automatik mer till tals och reformer till stånd.
// Irène
Iréne,
Jag tror att NV hör till de frivilliga krafter som försöker styra bort diskussionen från det väsentliga ämnet och det ska vi väl inte låta honom/henne göra, eller hur?
😉
Jag hade inga illusioner om att jag skulle kunna styra bort er från ert diskussionsämne.
Jag inbillade mig dock att här fanns människor med åtminstone ett litet mått av självdistans som, liksom jag, fann det underhållande att en människa som formellt sett svurit ”lydnad mot påven”, polemiserar mot kraftigt mot just påven.
Jag hade uppenbarligen fel.
Är det egentligen fråga om polemik åtminstone inte av det ironiserande slaget.
”Lydnad mot påven” kan väl rimligtvis inte i vår tid innebära total tystnad?
Om så vore fallet så skulle påven bara vara en despot och knappast Petrus efterföljare.
Quod erat demonstrandum.
Jag har läst latin men jag har inte tid med det nu eftersom jag ska börja på en utbildning i
morgon som kan sägas spinna vidare på temat-bären varandras bördor!
John,
”Quod erat demonstrandum” betyder ”Vilket skulle bevisas”. Används bl a inom matematiken när något teorem ska härledas – och man har gjort det. Då skriver man under beviset ”QED”. Kanske du redan visste men det kan finnas andra som inte gör det.
NV vill säga att du genom ditt svar bevisat hans påstående om att det finns en konflikt mellan ”lydnad mot påven” och ”kritik av påven”, men att du inte kan se det, eller det ”ironiska” i det. NV har fel. Du ser rätt. Lydnaden mot påven är inte absolut – lydnaden mot Gud och samvetet är det däremot. Påven är människa och inte despot, eller på något sätt allsmäktig. Jag tror att han på en direkt fråga knappast skulle påstå det själv. Ergo (alltså) är det mycket väl rimligt och rätt för en Jesuitpräst, eller annan troende välinformerad kristen, att kritisera påven eller som i det här fallet – för det är inte påven Kiechle kritiserar – kyrkans regler, mänskliga påfund, om de strider mot hans/hennes samvete och/eller uppfattning om Jesu Kristi budskap. Jesus själv gjorde detsamma på sin tid.
QED.
P.S. Heja Stefan Kiechle! Du har mitt fulla stöd. D.S.
Anna Maria
NV
Apropå ”underhållande” och om nu påven själv skulle anse att Stefan Kiechle sviker ett lydnadslöfte mot honom.
SSPX biskoparna som säger sig vilja ”lyda” under påven men mitt framför ögonen på honom i godan ro fortsätter viga präster mot hans vilja och påven inte säger flasklock.
Skulle påven nu säga flasklock till Stefan Kiechle. Det tycker jag skulle vara i högsta grad ”underhållande”.
Jämför att viga präster utan kanonisk behörighet med att i ord föreslå reformer och komma med kritik så får du lite proportioner på vad som kan räknas som LYDNAD och ICKELYDNAD.
// Irène
PS Stefan Kiechle SJ tillhör Societas Iesu. Obs alltså inte SP Societas Papae
Det verkar hända nåt på Irland också med en biskop Lee som uttalar sig i en vital fråga
som rör Kyrkans möjliga ”framtida” gestaltning.Framtiden är ju redan här och till vissa
delar har den varit det under många år redan.
John,
Kan du länka till uttalandet av biskop Lee? Det vore bra om fler kan ta del av det.
Stefan Kiechle gör det vi all borde göra och som Anna Maria nämner, följer sitt samvete.
/Anneli
Tyvärr kan jag inte sånt men kanske jag får lära mig under kursen jag har börjat men det har
ju inte ni nån nytta av nu.
Jag hittade nu nedanstående länk till ett brev från William Lee, bishop.
http://www.catholicbishops.ie/media-centre/press-release-archive/71-press-release-archive-2010/1823-25-march-2010-statement-of-bishop-william-lee
Torde väl vara han som John har hört eller sett mer om?
Krister Janzon
PS Se även http://www.catholic-hierarchy.org/bishop/blee.html
och http://en.wikipedia.org/wiki/William_Lee_(bishop)
Kolla
facebook
Womens Ordination Conference
Irish bishop is said to favor women priests
John ,
Om du vill koperiera en länk, öppnar du den sida du är intresserad av, markerar koden i menyfältet, högerklicka och kopiera. Sedan går du vidare hit t.ex. och högerklickar igen för att klistra in koden, dvs länken i kommentarsfältet.
/Anneli
Jag tror detta är länken som John vill hänvisa till:
http://www.irishcentral.com/news/news_from_ireland/Irish-bishop-is-said-to-favor-women-priests-104628899.html
Elisabet
Irène, Anneli, Gert, John och envar.
Direkt ur hästens mun kommer det. Annelis kärnfulla påvecitat avslöjar mer om RKK än aldrig så många avhandlingar: “Just as the Eucharist makes the Church, so the priesthood is central to the life of the Church.” Här summerar påven i en enda mening vad som är grundproblemet med Romersk-Katolska Kyrkan: den patriarkalt präglade liturgi- och ämbetssynen. Påven dristar sig till att höja det bräckliga prästerskapet i nivå med det allra heligaste i kyrkans liv.
Som om själva ceremonin och dess officianter skulle konstituera Kyrkan! Detta är ett gammaltestamentligt och gammalromerskt sätt att tänka där ritualerna var i centrum; bara man utför dem på ett korrekt sätt – helst på latin! – så kan man känna sig på den säkra sidan… detta magiska tänkesätt, denna inskränkta teologi, är verkligen att förväxla orsak och verkan. Sådant är pseudomatiskt, falskt, oegentligt i ordens tyngsta betydelser.
Det är istället hela Kristushändelsen alltifrån de tidigaste messianska profetiorna i Gamla Testamentet till Nya Testamentets bebådelse, via de centrala passagerna i passionshistorien, till Johannes profetiska syner i Uppenbarelseboken och alla symbolhändelser och budskap däremellan som utgör grundvalen för Kyrkan; dess orsak, dess livsbetingelse, dess existensberättigande.
Vem är det som har huvudrollen på Pingstdagen, Kyrkans födelsedag? Ingen mindre än Gud själv i form av den heliga Andes eld och lågor som fyller lärjungarna – inte bara apostlarna – som alla går ut på Jerusalems gator och förkunnar Herrens gärningar. De 120 andefyllda förkunnar på alla kända språk! Apg.1:14 nämner uttryckligen att ett antal kvinnor var med i väntan på Pingstdagen. Ingen könsapartheid där.
När Gud får råda visar han att han inte gör skillnad på kön; det patriarkala tänkandet och Andens frihet är i direkt konflikt med varandra. Anden ges inte efter mått ej heller efter kön. Och helt utan någon annan medlare än Kristus själv går Gud in i direktrelation, i kommunion, med oss var och en.
”Ingen annan grund kan läggas än den som är lagd, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.” Paulus i 1Korinter.3.
Sätt samman det långa citatet ovan med den korthuggna sentensen i 2Korinter.3: ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” Eller annorlunda uttryckt: korrekt genomförda formaliteter – enligt bokstaven – saknar avgörande betydelse för vårt andliga välbefinnande; det andliga livet ligger helt och hållet i gemenskapen, den oförmedlade gemenskapen med Gud och med varandra. Via virtuellt relationsbyggande exempelvis.
Det är vare sig formellt oantastliga offerritualer eller dess romerskt skrupulösa officianter som förmedlar liv till Kristi kropp; det är det levande brödet från himlen, det levande vinet från Anden som i direkt kommunion med envars sinne och hjärta vidmakthåller oss som vandrande Kristushändelser för varandra och världen.
Samuel.
Samuel
“Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”
Du har rätt i det du skriver, tycker jag som tycker lika som du. Anden är det viktigaste.
Vi måste alltid söka Andens mening. Andemeningen.
Men genom hela kyrkohistorien har det funnits människor som tyckt tvärtom.
Vad säger bokstaven ? Vad står det ordagrannt?
Så länge Saulus var nitiskt bokstavstroende jude förföljde han de Jesustroende.
Det ångrade han bittert och gav oss därför sitt viktiga budskap om Anden som ger liv och som gjorde honom till Paulus.
Men till föga nytta.
Det är än idag BOKSTAVEN , den korrekta formen, ”de korrekt genomförda formaliteterna” som styr flertalet människor.
// Irène
Men kära nån, visst är jag trött så här på fredagseftermiddagen, men så många skrivfel som jag inte såg vid genomläsningen…
Jag kopierar in en rättad version:
Ja man kan verkligen undra vad eller vilka Katolska kyrkan står och faller med? Är det prästerna, som man kan få intryck av i citatet från påven?
Nja, det verkar som om även prästlösa församlingar lever vidare, kanske för att de leds av kvinnor och män som har en prästkallelse de inte får utöva formellt.
Klarar sig kyrkan utan lekmän? Ett tag kanske, men eftersom präster i allmänhet inte reproducerar sig skulle en katolsk kyrka med bara präster och ordensfolk snabbt dö ut.
Men det viktigaste tror jag är att det andliga livet skulle bli oerhört torftigt i en kyrka med bara en sorts människor. Alla behövs med sina olika erfarenheter och kunskaper för en dynamisk och levande tro.
Man ställa frågan om vad som är oundgängligt om annat, tradition, ordet kontra Anden osv. Jag tror svaret är att vi behöver en balans av allt, annars kommer Katolska kyrkan att förtvina.
Slutligen är jag övertygad om att kyrkan, alltså vi alla, måste lära sig/oss att sätta Gud i centrum som den enda vi inte kan vara utan.
/Anneli