Det är visst skillnad på jude och grek, på fri och slav och på män och kvinnor inom katolska kyrkan.

Kärlek och respekt för FRÄMLINGEN är en dygd inom såväl kristendom (underförstått alltså också inom katolicism) och judendom och islam. Och trots detta har alla tre religioner förgripit sig på främlingar.  Genom historien och ännu in våra dagar.

”Redan Nya testamentet talar för övrigt samma universalistiska språk: ”Här är inte jude eller grek…” skriver Astrid Söderbergh Widding på Signumbloggen.

För att nu hålla mig till min egen religion och min egen kyrka,  den katolska.

Inte kan man tro att Paulus ord varit ett rättesnöre inom den katolska delen av kristendomen.

Det behövs bara att nämnas korståg mm som ett motbevis.

För att inte tala om ärkekatolska paret Ferdinand och Isabella i Spanien och Isabellas biktfar inkvisitorn dominkanmunken Torquemada.  Förföljelse av judar och muslimer. Inte bara i ord och argumentering. Utan i handling.  I tvångsdop, deportation  och  i  dödande.

SD en västanfläkt.

Vad betydde  Paulus ord i 1400 och 1500-talets KATOLSKA Spanien ? Hade inte Torquemada tillgång till Paulus text?

Vad jag vill säga är att det som katolik i tider av ökad främlingsfientlighet inte räcker med att slå sig för bröstet för allt det goda katolska kyrkan fört med sig.  Sociallära mm.

För att vinna respekt i sin samtid måste kyrkans företrädare  låta ALLA  grupperingar inom kyrkan komma till tals I DET OFFENTLIGA RUMMET och i beslutsprocesserna inom Vatikanens kuria.

Vatikanen kan inte  som hittills  ENSIDIGT gynna VÄRDERINGSMÄSSIGT ultrakonservativa krafter i  vad det vara månde inom sina egna led och samtidigt plädera för tolerens utanför kyrkan.

Som högste chef anger påven tonen när det gäller tolerens  och respekt av andras åsikter än hans egna.

Vatikanen måste börja tala med We are Church. Varför inte fixa personalprelatur för We are Church där även kvinnor kan vara präster ?

Finns bara den goda viljan går allt att lösa. Se bara på hur fint påven har löst frågan med de Anglikanska kyrkorna som vill övergå till den katolska kyrkan.

Påven har bevisat att om han bara vill så går det att skräddarsy lösningar.

Det gick finfint med Opus Dei vars medlemmar står högt i kurs.

Och fn sys och tråcklas det i Vatikanen på en skräddarsydd lösning för SSPX.

För vissa katoliker är kyrkans viktigaste frågor om mässan läses på latin eller inte och åt vilket håll prästen  står vänd mot vid altaret och att inga flickor ska ministrera vid en katolsk mässa.

Marcel Lefbvre  vigde sitt liv åt dessa frågor samtidigt som han exakt i samma ordalag som Sverigedemokraterna talade om muslimer.

Lefebvre accepeterade heller aldrig Vat 2 syn på interreligiösa frågor.

Skillnaden ligger i att Jimmie Åkesson inte kan klandras för att inte ta Paulus ord på allvar.

Men Marcel Lefebvre som katolsk ärkebiskop kan klandras för detta.

Att Lefbvre exkommunicerades hade inte ett smack med hans muslimska främlingsfientlighet att göra utan med att han vigde 4 biskopar utan lov.

Att exkomunikationen hävs INNAN dessa 4 biskopar kan anses ha bevisat att de i sin tur accepterar VAT 2 syn på interreligiösa spörsmål är en skandal och en grogrund till fortsatt främlingsfientlighet mot muslimer inom katolska kyrkan. På lokalt som på centralt håll.

Tänk om även liberala grupperingar inom katolska kyrkan kunde få en FRISTAD på samma sätt som Opus Dei och SSPX ?

En fristad med  egen biskop och där namn ingår som  Roy Bourgeois,  Jacques Gaillot,  Jon Sobrino,  Leonardo Boff , Hans Küng,  Charles Curran med jättemånga flera.

När tolkning står mot tolkning.   Vem är dissident och vem är rättrogen i Herrens kyrka ?

Det kan bara vara Herren som avgör detta.

Men till dess borde ingen gruppering  få vara förmer än någon annan. Ingen gruppering gynnas på andra grupperingars bekostnad.

// Irène

PS  Det är sant och jättebra att som Astrid Söderbergh  Widding skriver om EU  ”just katolska politiker har varit dess inspiratörer”

Varje generation måste TYVÄRR  på nytt och på nytt bekämpa främlingsfientlighet inom och utom kyrkan.  Det är vad historien lärt oss. Inom och utom kyrkan.

EU och katolsk sociallära till trots läser jag på nätet

” Av den Europeiska Unionens 27 medlemsländer har nio ett högerextremt eller främlingsfientligt parti representerat i landets beslutande församling. Dessa nio är Belgien, Bulgarien, Danmark, Grekland, Italien, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien och Österrike. I Italien, Polen och Slovakien ingår högerextremister i ländernas regeringar. I Danmark är Dansk Folkeparti stödparti åt den konservativa regeringen.”

Och i Nederländerna brer den främlingsfientlige parlamentsledamoten  Geert Wilders ut sig alltmer.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Det är visst skillnad på jude och grek, på fri och slav och på män och kvinnor inom katolska kyrkan.

  1. A. Hasselgren skriver:

    Isabella den katolska var ett helgon. Jag hoppas hon ber för dig.

  2. Samuel Johansson skriver:

    Irène.

    När jag läser din apell framstår din och KV:s sak som så självklar. Hur har det alls varit möjligt att under årtusenden förneka den sanning som redan Paulus slår fast så kategoriskt? Den att vi alla är iklädda Kristus och därför i Guds ögon hans älskade barn utan åtskillnad.

    Att i Kristus upphör alla mänskliga, kulturella och politiska bestämningar att gälla. I Kristus blir Guds urbild i oss fullkomligt återställd. Vi är lika heliga som älskade personer, oavsett alla andra egenskaper och omständigheter som råkar definiera oss i just vår tid, i vår kultur.

    Och här finns ingen gradskillnad; vi är alla i grunden lika värdiga att tjäna varandra efter vars och ens förmåga i den kropp vi tillsammans utgör. Och kroppen är Kristi kropp, inte Petri. När Kyrkan föddes gjorde inte Gud skillnad på människor i någon som helst bemärkelse; alla fylldes av samma Ande; alla delgavs gåvor med vilka vi skulle tjäna världen och varandra.

    Såväl de katolska som de ortodoxa makthavarna har begått samma synd: de har reducerat, förvanskat, förött, en av evangeliets huvudpunkter – befrielsen från världens definitioner – till en liturgisk ämbetsfråga, till klerikalism uttryckt i liturgisk form. Som om den klerikala hierarkin – vilket ju betyder ”den heliga makten” – och inte Kristushändelsen vore fundamentet för vår kyrka.

    Vilken viktig insikt det är att Anden inte kan sättas i något klerikalt fängelse.

    Evangeliet är sannerligen en befrielseteologi avsedd att manifesteras på ett påtagligt annorlunda sätt mot världens sätt i oss som fått Kristi namn uttalat över oss i det heliga dopet, heligt oavsett om ”den heliga makten” är närvarande eller inte.

    Tänk om ”ultrakonservativ” hade haft en radikalt annorlunda betydelse: den att vilja bevara troheten mot allt Guds ord. I en sådan kyrka skulle de kategoriska sentenserna i uppenbarelsen spela en huvudroll i all teologi, i all praktik.

    Samuel.

  3. John Stenung skriver:

    Jag tror att katolska kyrkan är chanslös i ett land som Sverige.Katolska kyrkans särmärken

    ger inga positiva vibbar.Pedofili,konservatism och latin för jämnan det är inte nåt som tilltalar

    mer än en liten klick som vill vill vara med i ett fint sällskap som sysslar med en massa

    obegripliga riter.

  4. Irene Nordgren skriver:

    Ja, Samuel

    ”Hur har det alls varit möjligt att under årtusenden förneka den sanning som redan Paulus slår fast så kategoriskt? ”

    Visst är det oerhört märkligt, sett i historiens backspegel hur kristna betett sig och fortfarande beter sig mot sina medmänniskor mot bakgrund av de kristnas troslära om alla människors lika värde, livets okränkbarhet och om kärleken till nästan.

    Så märkligt att å ena sidan bekänna att Gud skapat människan – underförstått alla människor- till sin avbild och å andra sidan ta sig rätten att förfölja, tortera, diskriminera, göra till slav eller döda människor – precis som om vissa inte vore Guds avbild eller gentemot vilka den kristna trosläran inte gällde.

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *