”Kyrkan är en kvinna” ”Kyrkan är inte ”il Chiesa” utan ”la Chiesa” sade Franciskus vid sitt tal till deltagarna i konferensen om kvinnans roll i kyrkan som just hållits i Vatikanen och som arrangerats av Kvinnosektionen inom Påvliga rådet för Lekfolket.
”Påven varnade för 2 saker – att förminska moderskap till en social roll och att kvinnors emancipation ska bli för extrem.”
”A woman’s role in the Church must not be one of servitude. The Church is a woman. God entrusted humankind to women.”
// Irène
PS Frågan om kvinnliga ämbetsbärare inom katolska kyrkan har inte funnits på agendan för Kvinnosektionen inom Påvliga rådet för Lekfolket som arrangerat helgens konferens i Vatikanen om kvinnans roll i kyrkan. Ska detta tolkas som att eftersom kvinnliga ämbetsbärare inte kommer på tal inom katolska kyrkan så kommer de heller inte på tal under en konferens om kvinnans roll i kyrkan……..?
Det hade varit bra om Franciskus varit mer konkret i sina varningar angående kvinnors emancipation. Var går gränsen ?
Har män och kvinnor olika gränser när det gäller emancipation ? Och hur ser Franciskus på faderskap ? Kan faderskap förminskas till en social roll ? Jag är övertygad om att påven inte ser att någon sådan risk existerar – för annars är jag övertygad om att påven låtit kvinnorna i auditoriet få veta att han inom kort kommer att gå ut med en varning också till män.
Eftersom frågan om kvinnliga ämbetsbärare inte fanns på dagordningen så har Franciskus åter igen lyckats undgå frågan.
Den påve som vågar anordna en konferens med kvinnliga feministteologer där frågan om kvinnliga ämbetsbärare inom katolska kyrkan finns på dagordningen – den påven vet att slaget är förlorat ……..
http://www.katolskvision.se/blog/?p=10779
Irène,
påven betraktar kvinnor som lika men åtskilda. Det som med en vänlig formulering brukar beskrivas som komplementärt, men som jag föredrar att kalla könsapartheid eftersom det trots allt som sägs innebär manlig överordning och kvinnlig underordning. Det påven beskriver som extrem emancipation är ju inget annat än den jämställdhet vi eftersträvar.
Gert
Irène, vänner.
Efter den rapporten om påvens uppfattning om extrem emancipation – ”two extreme opposites that destroy woman and her vocation.” – känns det angeläget att ge honom ett konkret förslag om dialog med de mest emanciperade kvinnorna i Kyrkan, så jag undrar demokratiskt, ska sista stycket från mitt första förslag vara med? Alltså detta:
You surely know Benedictine sister Joan Chittister. We consider her a modern mother of all reform oriented catholics. We’d hope to see her by your side. Invite her and other female followers of Christ to listen and engage with them. On an equal footing.
Samuel.
Dear brother Francis.
Re: equality in Christ.
You have opened the gates of Rome in order to listen to humanity and thereby started an intense global conversation on a glowing world wide web, an interaction filled with the joys and pains of rebirthing a universal Christian spirituality of divine and human love speaking the language of the 21st century. It’s a language where equality is a given, an integrated part.
You have St Peters keys in your hands; open the gates of history for female equality in the Church.
We want to manifest Christ in our lives in the glocal community and we think that that manifestation can happen only in a society of friends; equal friends of Jesus as he said himself: ”I’ve called you friends, because I’ve made known to you everything that I’ve heard from my Father.” Now we all have access to that deposit of faith given to us by the apostles.
Revelation reveals no special spiritual significance in the male gender; it is all in Jesus name.
One of our spiritual and carnal mothers, St Birgitta of Sweden, was a truly emancipated woman born into the highest echelons of our newborn country. We consider ourselves her equally emancipated heirs and heiresses made holy by the blood of Christ and therefore given access to the throne of God, equal access, just like our foremother and her male contemporaries.
But despite her being recognized by the Church as patron saint of Europe, the women – long ago politically emancipated in the western world – are not recognized as being equal to men in our beloved Church. Our relationships are still deeply asymmetrical to the detriment of the entire Church, already struggling with the moral corruption coming from illegitimate patriarchal power.
This inequality is a sin as we can conclude from holy writ in the well-known words of the apostle: ”There is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free, there is no male and female, for you are all one in Christ Jesus.” We have abolished slavery, but not inequality. Now is the time. Open the gates of history.
So we plead, help make us all a true society of Jesus friends. Equal friends. There is no other kind.
You surely know Benedictine sister Joan Chittister. We consider her a modern mother of all reform oriented catholics. We’d hope to see her by your side. Invite her and other female followers of Christ to listen and engage with them. On an equal footing.
Sincerely,
Vänner.
Jag föreslår denna nya inledning till påvebrevet:
Last saturday in Clementine Hall you said:
“I suffer – speaking truthfully! – when I see in the Church or in some ecclesial organizations that the role of service that we all have, and that we must have – but that the role of service of the woman slips into a role of “servidumbre”.
Confident in that compassion of yours we’d like to convey to you our convictions in this matter.
[Här följer resten av brevet]
Samuel.
Gert
”Det påven beskriver som extrem emancipation är ju inget annat än den jämställdhet vi eftersträvar.”
Huvet på spiken ! Sanningen i ett nötskal!
Samuel
Om det inte anses FÖR vågat kanske du i brevet till påven skulle ställa frågan………
Do you consider equality between men and women as ”emancipation taken to the extreme” ?
Och eftersom påven i sitt tal gör ett stort nummer av ”service” så kanske vi kunde göra ett tillägg om något med ”tjänst vid altaret”, alltså för Guds skull inte nämna kvinnliga ämbetsbärare, utan i all enkelhet tala om ”ödmjuk tjänst inför Gud vid altaret ……….”
// Irène
Irène,
ja, jag funderade precis på det. Jag sätter in den frågan så här:
”Re: equality in Christ.
Question: Do you consider equality between men and women as ”emancipation taken to the extreme” ?
[sedan följer resten av brevet]
Samuel.
Läs gärna Tina Beatties artikel om en teologi för kvinnor skriven för The Tablet men också publicerad på hennes blogg. http://tina-beattie.blogspot.se/2013/10/the-holy-see-united-nations-and-womens.html
Hon diskuterar där bl.a. katolska ledares syn på äktenskap och kvinnans roll som hon menar är byggd på en romantisk grund. Hon är rätt tuff och betonar också att det redan finns en fördjupad teologi för kvinnor men att de feministiska teologerna inte bjudits in i samtalet vare sig av Franciskus eller hans företrädare.
Jag har lyft fram några saker i artikeln på min blogg http://annelimagnusson.wordpress.com/2013/10/13/tina-beattie-om-en-katolsk-teologi-for-kvinnor-som-redan-finns/
Men det finns mer att hämta.
Anneli
Anneli
Att bjuda in typ Tina Beattie eller Elizabeth Johnson eller Elisabeth Schüssler Fiorenza eller Joan Chittister till ett samtal – och du är ”förlorad” som påve ……
Alla män i Vatikanen vet att det numera finns så mycket kvalificerad vetenskaplig kunskap om ämnet kvinnliga ämbetsbärare att det enda sättet att klara det egna skinnet är att i det längsta skjuta upp KAPITULATIONEN ……..
Låt någon av de nämnda kvinnorna få en 1 timme i enrum med Müller och han är lost for ever som inkvisitor…..
// Irène
Iréne,
Franciskus har ju visat prov på mod och beslutsamhet på andra områden. Hans betoning av vikten av att leva enkelt har inte varit populärt bland alla t.ex. Tyvärr tror jag att det är viljan som saknas.
Men visst det handlar om att fördröja kvinnors inflytande.
Anneli