Inför valet 2010 skrev Anna Karin Hammar i Kyrkans Tidning nr 37
”Den europeiska kristna traditionen rymmer den ikon som på grekiska kallas Xenofilia, kärleken till främlingen. Det är samma ikon som målats av den rysk-ortodoxe ikonmålaren Rublev och blivit känd under namnet Treenighetens ikon. Ikonen går tillbaka på berättelsen om de tre främmande som kommer till Sara och Abraham i Mamres terebintlund i utkanten av Hebron. Gud uppenbarar sig som den främmande och i de främmande. I Rublevs komposition råder en fantastisk jämlikhet och harmoni mellan de tre änglarna i ikonmålningen. Gud är källan till en gemenskap som inkluderar olikhet och gör så i en radikal jämlikhet och harmoni.”
Den kände rysk-ortodoxe teologen Paul Evdokimov skriver i sin bok L’Ortodoxie om Rublevs ikon Treenigheten.
”Man kan särskilja tre plan. I främsta rummet är det åminnelsen av den bibliska berättelsen om de tre pilgrimernas besök hos Abraham (1 Mos. 18, 1-15). Liturgins kommentar uttyder detta : ”Salige Abraham, du har sett dem, du har mottagit den Treenige Gudomen.” Redan utelämnandet av Abraham och Saras gestalter inbjuder att tränga djupare och att gå vidare till det andra planet, ”den gudomliga ekonomin”. De tre himmelska pilgrimerna bildar ”Det eviga rådet” och landskapet ändrar betydelse : Abrahams tält blir palatset –templet ; Mamres ek blir livets träd; kosmos en schematisk form i naturen, ett flyktigt tecken på dess närvaro. Kalven på ett fat lämnar plats för Eukaristins bägare.”
(min övers. i Ortodoxa Småskrifter 1991)
Ingemar Leckius dikt
Vid terebintträdet
\”I Mamres lund har vårt hjärta stämt möte.
Tre tungor av samma eld slår upp.
Vilka är dessa främlingar som vi bugar oss för
ända till jorden? Bara hjärtat vet.
Vi rör oss omslutna av en varm andedräkt.
Vi sjunker allt djupare in i passadvindars famn.
O dessa innerligt kretsande världar,
detta samspråk i stjärnornas kammare.
Tre främlingar klädda i himmel, jord och hav,
som om de rymde allt, livnärde allt och förenade allt.
Öga smälter samman med öga
och blicken badar i regnbågskällan.
Nu ser vi ett blixtrande, oräkneligt stim
i Abrahams mörka hav av kristall.
Här är den som vi överallt söker
och överallt finner. Hans namn är hängivelse.
Från en omärklig skåra i det grönskande trädet
rinner saven ned i en oändlig bägare.
Vi lever i ett ögonblick utan slut.
Det är kärlekens pulsslag.
Vi dröjer vid ingången till vårt tält,
som har förvandlats till ett lågande tabernakel.
Vi väntar, vi ilar. Blickstilla står vi
på ljusets strömmande tröskel …
(Rubljov)\”
// Irène
PS Rublevs ikon Treenigheten inbjuder varje betraktare att kliva fram och ta plats vid bordet och delta i den gemensamma måltiden.
Så klicka på länken och sätt dig till bords i gudomligt sällskap !
http://www.icon-art.info/hires.php?lng=en&type=1&id=161
Kärlek till främlingen – Xenofilia – är något som starkt förespråkas inte bara inom de tre abrahamitiska religionerna utan inom alla världsreligioner.
Så märkligt att det budskap som Jesus var hur tydlig med som helst och där vi har hans egna ord på hur vi ska handla och bete oss mot den Andre, mot den främmande, mot nästan, det har kyrkan ständigt ruckat på i praktiken och burit sig illa åt mot tex judar och muslimer.
Men sådant som Jesus överhuvudtaget inte uttalat sig om – tex kvinnor som ämbetsbärare i den kommande kyrkan, barnbegränsning och homosexuella – det har Jesu manliga arvtagare lyckats skapa ett patriarkalt synsätt på och förtryckartraditioner som tydligen inte går att rucka på.
Och inte har Jesus sagt ett knyst om sin mormor eller sin mammas jungfrudom eller hennes obefläckade avlelse.
Men ändå är detta stora samtalsämnen och tycks vara mer angelägna för Vatikanmännen än att ta itu med främlingsfientlighet inom egna led.
Iréne,
Det är en tänkvärd biblisk berättelse och en vacker ikon och dikt. Allt värt att bära med sig.
Men vad det gäller främlingsfientlighet tror jag att det är mer konstruktivt att resonera kring vad snarare än vem.
I Sverige har vi, (ett vi som sedan förhistorisk tid varit såväl födda här och på annan plats) byggt ett samhälle där värden som demokrati, jämlikhet i betydelsen alla ska ha lika förutsättningar, yttrandefrihet står högt i kurs. Hos den stora majoriteten svenskar oavsett etniskt ursprung, kön, religion vill säga.
Vi måste vara vaksamma på det fåtal människor som inte omfattar dessa värderingar oavsett vilka grupperingar de tillhör. Jag undrar t.ex hur RKK:s ledning ser på dessa grundläggande rättigheter?
/Anneli
Anneli
Jag förstår inte vad du egentligen försöker komma.
Irénes inlägg är jättebra och som du själv säger tänkvärt.
Varför röra till det?
Alex
– Gud uppenbarar sig som den främmande och i de främmande.
– Gud är källan till en gemenskap som inkluderar olikhet och gör så i en radikal jämlikhet och harmoni.
– Kalven på ett fat lämnar plats för Eukaristins bägare.
– Vi dröjer vid ingången till vårt tält,
som har förvandlats till ett lågande tabernakel
Fyra citat ur ett så rikt inlägg om kärleken till nästan, den andre.
Och som sedan vill tackla motsatsen, främlingsfientligheten.
Det blir kanske lite mycket på en gång, kanske till skada för bägge ”ämnena”.
Patos för bägge behövs ju, men skulle må bättre av att hanteras åtskilt,
i första stadiet,
tycker Krister B.
PS Klicka på ikonbilden igen och deltag i måltiden, som Irène skriver.
Jag har laddat ner ikonen ”Den heliga treenigheten” i min mobil som jag plockar fram och begrundar när jag får en paus i vardagen. Stunder när ord inte riktigt räcker till ….
Inom parentes har jag en ganska stor display på mobilen med god upplösning. Det går naturligtvis lika bra att ladda ner den till datorn.
Bruno, det var en god idé att lägga just denna ikon i telefonen, den blir än mer bortom orden. Och rena HD-kvalitéten enligt telefontillverkaren HTC. ”Min skärm är större än din”.
Irène, du har nämnt för mig olika ortodoxa tolkningar av vem som är vem av Treenigheten – De tre främmande i Rubljovikonen. Kunde du här nämna lite om detta? Mysteriet blir inte mindre för det!
Krister Bosco
Krister
Paul Evdokimov skriver (min övers): ”Om man förenar bordets två yttersta ändar med den punkt, som befinner sig precis ovanför den mittre ängelns huvud, så ser man att änglarna är exakt inplacerade i en liksidig triangel. Den betecknar enheten och likheten i Treenigheten vars spets är Fadern. Och slutligen bildar den linje som följer de tre änglarnas yttre konturer, en perfekt cirkel, tecken för den gudomliga evigheten. Denna cirkels mittpunkt är i handen på Pantokrator.”
”Linjerna utefter den mittre ängelns högra sida förstoras allteftersom de närmar sig den vänstra ängeln. I linjernas symboliska språk betecknar alltid konvexa kurvor , uttryckande, tal, förflyttning, uppenbarelse; de konvexa kurvorna betecknar däremot lydnad, uppmärksamhet, uppoffring, mottaglighet. Fadern är vänd mot sin son.
Han talar. Rörelsen som genomgår Hans väsen är extasen. Han uttrycker sig helt och hållet i Sonen. ”
” Hans (sonens) högra hand återger Faderns gest : välsignelsen. de två fingrarna som tydligt framträder mot det vitfärgade bordet -Bibeln tillkännager vägen för frälsningen-föreningen i Kristus av två naturer.”
”Mjukheten i den högra ängelns linjer antyder något moderligt. Ruach : ordet Ande är i de semitiska språken också femininum.”
// Irène
PS Även annan tolkning finns dock där Fadern skulle vara den vänstra ängeln mot vilken Sonen i mittenängeln och Anden i högerängeln vördnadsfullt böjer sig fram.
********************************************************************
Krister
”god idé att lägga just denna ikon i telefonen, den blir än mer bortom orden.”
Ja just det. Paul Evdokimov avslutar sin betraktelse över Rublevs Treenighetsikon med orden
”Förundran bryter fram i själen, den tystnar. Mystikerna talar aldrig om höjdpunkten, endast tystnaden upptäcker den”
Det kanske innebär att du inte längre behöver någon mobiltelefon med stor
skärm överhuvudtaget ……….
// Irène
Irène,
Tack för din utförliga redogörelse, nu kommer jag inte glömma den lika lätt
som tidigare – speciellt inte som jag så lätt kan kolla både i mobilen och på min stora kopia på väggen – inköpt i Marie Beb för många år sedan. En anledning att jag glömt den är att jag alltid spontant haft förkärlek för den andra tolkningen, att se Kristus i mitten.
Krister Bosco
Post Scriptum
Irène skriver:
”Det kanske innebär att du inte längre behöver någon mobiltelefon med stor
skärm överhuvudtaget ……….”.
Om du menar att jag då inte längre behöver någon bildmässig kommunikation ö h t,
så tror och hoppas jag verkligen inte det. Ty då vore jag inte en levande människa utan en död sådan.
Möjligen i mystikerns skådande kontakt med Allts ursprung och fullbordan.
Men nu är vi bra långt från ämnet för denna bloggpost: Om kärlek till främlingen contra
främlingsfientlighet. Så jag tystnar.