Gert
Jag vill gärna kommentera dina 2 senaste blogginlägg genom att sätta dom i relation till Heliga Stolens -Vatikanens roll i FN.
Du skriver
”Men jag saknar något väsentligt i påvens tal – en tanke som börjar sin resa i verkligheten och inte i ideologin. Aborter finns, vare sig de är lagliga eller olagliga, medicinskt säkra eller livsfarliga. Hur hanterar vi den verkligheten”
Tack för den kommentaren. Oerhört CENTRAL.
Du undrar
”Vad gör vi för att ingen skall behöva välja abort för att inte bli utstött och försatt i en omöjlig social och ekonomisk situation?”
Du sätter fingret på den springande punkten
”För det andra är den katolska dubbelheten inte enbart en trohet mot höga ideal utan även ett sätt att fly från svåra moraliska ställningstaganden”
Ofta triggas i abortdebatter hos vissa ett inre behov av att påpeka hur rysligt det är med det sekulära Sveriges abortstatistik.
Det märkliga är att diskussionen snabbt tystnar när samma personer ska förklara hur det kommer sig att ”katolska” länder typ Polen har samma siffror när det gäller abort – om antal illegala aborter räknas in i statistiken.
http://bulletinen.org/wordpress/2011/05/19/150-000-illegala-aborter-om-aret-i-polen/
Kvinnors reproduktivitet och sexuella hälsa är varken Franciskus eller hans föregångares bästa gren att bre ut sig om. Inga celibatära påvar ska ha tolkningsmonopol inom detta område. Det är min bestämda uppfattning . Lekmän ska här inte bara få komma till tals utan ska även ha en direkt möjlighet att påverka katolska kyrkans lära och praxis inom området sex-och samlevnad.
Det är hur enkelt som helst att säga sig vara abortmotståndare och kalla sig pro –life, värna om gruppen befruktade ägg och ofödda embryon och samtidigt undvika att tex kommentera världens miljoner gatubarn.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=640683
Ulf Jonsson SJ skriver på SvD Brännpunkt i väntan på en ny påve.
”Oavsett vem man önskar som påve får man inte glömma att påven i första hand är andligt överhuvud för världens 1,2 miljarder katoliker. I svenska medier beskrivs han nästan enbart i icke-religiösa kategorier, som en sekulär företagsledare eller politiker. Men då missar man det som katolikerna själva tycker är viktigast med påven; att han ska vara en andlig ledare som kan inspirera och vägleda människor till en levande kristen tro.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/den-nye-pavens-uppgift-blir-omanskligt-svar_7990452.svd
Om påven vill betraktas som en till 100 % andlig ledare så kräver det bla förändrad roll inom FN.
Det UJ inte vågar närma sig är Vatikanen lika med Heliga stolen som inte vill säga ifrån sig sin permanenta observatörsstatus i FN som ger fördelar som ingen annan religion har i FN.
Heliga stolen är katolska kyrkans REGERING som inte uppfyller gängse internationella kriterier för att räknas som stat.
Catholics for choice har gjort en informativ video om problematiken kring Heliga stolen och FN där Heliga Stolen utnyttjar sin permanenta observatörsstatus till att motarbeta kvinnors reproduktiva –och sexuella hälsa med katastrofala följder för tredje världens fattigaste kvinnor som får betala med sina liv.
Franciskus talar om ”slit och släng mentalitet ” men förmodligen har han då inte i åtanke de 80.000 unga kvinnor som kan känna sina liv som ”slit och släng” då de helt i onödan mister sina liv i sviterna av illegala, medicinskt osäkra aborter varvid samtidigt ett otal barn får växa upp moder – och ofta föräldralösa .
Att minska aborttalen är ett gigantiskt globalt problem som kräver långsiktiga åtgärder – olika för olika samhällen- för att ge önskat resultat dvs en kultur där abort hör till sällsyntheterna……..
// Irène
Irène,
Katolska kyrkans problem i ett nötskal verkar vara den återkommande striden mellan statisk och dynamisk tolkning i moralfrågor.
Jag vill gärna tipsa om boken: ”The Sexual Person: Toward a Renewed Catholic Anthropology”, 2008, av de katolska teologerna Todd A. Salzman och Michael G. Lawler. De skriver:
“The first fact is that those living in the past simply did not know either the entire reality of the human person, from its emergence to its full development in the future, nor its individual elements, from the mysterious powers of the physical universe to the long – hidden possibilities of human biology and human sexuality considered biologically, psychologically, and sociohistorically.
In the Catholic moral tradition, argument is never from ‘nature’ alone or reason alone, but always a question of ‘nature’ interpreted by reason.
Classicist culture is static; empirical culture is dynamic. Theology, which is necessarily part of culture, mirrors this distinction.
Classicist theology sees moral norms coming from the Magisterium as once and for all definitive; sexual norms enunciated in the fifth or sixth centuries continue to apply absolutely in the twenty first century. Empirical theology sees the moral norms of the past not as facts for uncritical and passive acceptance but as partial insights that are bases for critical attention, understanding, evaluation, judgement and decisions in the present sociohistorical situation. What Augustine and his medieval successors knew about sexuality cannot be the exclusive basis for a moral judgement about sexuality today. The Second Vatican Council adopted a historical, empirical approach to theological (including moral theological) judgements as well as a focus on the person rather than on the person’s acts, but the Roman Magisterium continues to support its teaching on sexual morality by quoting the past tradition as if it did not suffer from historicity.”
http://queeringthechurch.com/2013/09/24/the-evolution-of-catholic-sexual-theology/
Påve Franciskus säger i den berömda intervjun:
”Trosskatten växer och konsolideras med tidens gång. Också uppfattningen om människan förändras med tiden och förståelsen av människan fördjupas. Tänk på när slaveri var tillåtet och dödsstraff utmättes utan betänkligheter. Alltså växer förståelsen av sanningen. Exegeterna och teologerna hjälper kyrkan att nå fram till ett moget omdöme. Också de andra vetenskaperna och deras utveckling hjälper kyrkan till en djupare förståelse. Det finns sekundära kyrkliga föreskrifter och bud, som en gång var verksamma medel men som nu har förlorat sitt värde och sin innebörd. Visionen av kyrkans lära som en monolit som i allo måste försvaras utan nyanser är ett misstag.”
The United States Conference of Catholic Bishops, The Committee on Doctrine, gav boken ”The Sexual Person: Toward a Renewed Catholic Anthropology” en reprimand för att den stred mot katolsk lära. Undrar vad de anser om påve Franciskus uttalande?
Inez