Vänner,
Irène Nordgren har skrivit en läsvärd krönika på Dagens Seglora:
”Som katolik och ofta utsatt för inomkatolsk kritik och bannor för att offentligt kritisera påve Benedikt XVI under dennes ämbetsperiod har det känts smått komiskt att efter bara några månader med nye påven Franciskus få höra katoliker som aldrig skulle drömma om att offentligt kritisera förre påven euforiskt utropa ”Äntligen en kristen påve!”
http://dagensseglora.se/2013/08/26/dags-for-transparens-i-katolska-kyrkan/
Visst är Irènes krönika läsvärd på många sätt. Den innehåller många sanna beskrivningar
av sakernas tillstånd. Men också parat med författarens många personliga överdrifter, för att inte säga påhopp. Därtill – som jag redan tidigare konstaterat här på vår blogg – en grov verklighetsförfalskning, på gränsen till urkundsförfalskning. Det är Irènes sammanhangsbefriade användande av ett citat från EN av våra kommentator:”Äntligen en kristen påve!” Med mindre Irène kan ge belägg för att hon hört den satsen yttras eller skrivas av andra kommentatorer här eller där. Och om inte, så har det verkligen blivit att koka soppa på en spik.
Krister
Irène.
Katolska kvinnor har nu börjat formulera svar, konstruktiva och positiva svar, på Franciskus utmaning om Kyrkans behov av ”en djupare teologi om kvinnan”. En amerikansk journalist, Elizabeth Tenety, har i Washington Post publicerat en matnyttig artikel med titeln What Catholic Women Want, där jag hittat följande citat:
Sister Mary Ann Walsh, the first female director of media relations at the United States Conference of Catholic Bishops, says that “women don’t feel heard. So just being heard is a major move forward.”
Catholic writer, activist and new mother Ashley McGuire recommends the Vatican start by convening a council of women theologians, activists, educators and leaders at all levels to help the hierarchy address “the issues women are struggling with and then helping the church then to present church teaching back to women in a way that reaches women.”
Där finns också detta lite överraskande citat: “The feminine presence in the church has not been emphasized much, because the temptation of chauvinism has not allowed for the place that belongs to the women of the community to be made very visible.” The source of that quote? Jorge Bergoglio, the man now known as Pope Francis, in a 2010 book.
Ett koncilium av, med och för kvinnor inför en påve som avsagt sig patriarkal chauvinism, tycker jag låter som en bra början på en substantiell reformation.
Samuel.
Samuel
3 dagar efter att Franciskus valts till påve skrev jag bloggen Varför inte också en Klara i Vatikanen ? och föreslog inrättandet av Klara -rådet…….
http://www.katolskvision.se/blog/?p=8896
Det jag hade i tankarna var precis det du nu citerar
”women theologians, activists, educators and leaders at all levels to help the hierarchy address “the issues women are struggling with and then helping the church then to present church teaching back to women in a way that reaches women.”
// Irène
Jag tycker att det är en sansad och välskriven artikel Iréne skrivit på Seglora.
Det som slår mig är hur tydlig bristen på debattforum i Katolska kyrkan här i landet blir. Katoliker skriver på just Seglora, i Dagen, Kyrkans tidning etc. och vad ska de göra? Något katolska alternativ finns inte att tillgå för oss.
Nog är det väl lite ynkligt att Katolska kyrkan inte kan åstadkomma en tidskrift öppen för diskussion på samma sätt som de frireligiösa samfunden?! Det går knappast att skylla på sämre ekonomi, som man gör vid jämförelser med Svenska kyrkan.
Anneli
(Bättre sen kommentar än aldrig?)
Irène, Krister, Samuel, Anneli och alla intresserade,
I söndags röstade jag i kyrkovalet, som jag brukar göra. Att få vara delaktig och påverka kyrkans utveckling är inte lika självklart för alla. Mina tankar gick till de svenska reformkatolikerna som strävar efter att demokratisera katolska kyrkan i enlighet med sensus fidelium: biskopar, teologer och lekmän uttolkar tron gemensamt. De håller sin strävan levande till priset av förlorad gemenskap. Svenska reformkatoliker bemöts på ett liknande sätt som homosexuella ofta blev bemötta förr i tiden inom Svenska kyrkan: med tystnad eller arrogans.
Mina tankar gick också till katoliker i andra världsdelar där fattiga kvinnor och homosexuella helt saknar valmöjligheter. Jag är övertygad om att ifall katolska kyrkan reformerades skulle världen bli en bättre plats att leva i och den utsatta människan ges upprättelse och värdighet.
Många svenskkyrkliga präster läser Signum för att få intellektuell stimulans, men förstår kanske inte att de ges en ytterst begränsad bild av katolska kyrkans teologiska liv. Reformkatolikerna menar att påve Franciskus måste återupprätta teologernas intellektuella frihet och trovärdighet, i synnerhet genom att inkludera kvinnornas bidrag. Den präst eller biskop som har modet att öppet uttrycka en mening som avviker från det sanktionerade blir sällan befordrad. Systemet med utvalda teologiska hantlangare på de katolska universiteten och inom kyrkan leder till andlig och intellektuell stagnation.
I somras tog svenska katoliker äntligen initiativ till en organiserad reformrörelse med namnet Aggiornamento. Det är beundransvärt att några vill ta ansvar för ett sådant kolossalt tålamodsprövande arbete. Jag hoppas att Aggiornamento får många medlemmar och blir en konstruktiv och kommunikativ, ekumeniskt sinnad rörelse som inbjuder spektrumet av troende till diskussioner, möten och aktioner i sociala medier och i verkliga livet. Majoriteten västerländska katoliker önskar reformer men erbjuds obetydligt inflytande inom den förment eviga kyrkomodellen.
Ekumeniska kontakter är sedan länge etablerade mellan konservativa katoliker – dvs. motståndare till kvinnliga präster, homoäktenskap, aborter – och konservativa svenskkyrkliga, ortodoxa och frikyrkliga. Därför är det positivt med det ekumeniska samarbetet mellan de modiga skribenterna på Katolsk Vision och Dagens Seglora. Jag hoppas också att Teologifestivalen i framtiden kommer att utveckla de ekumeniska kontakterna med reformkatoliker. Inom Focolarerörelsen finns svenskkyrkliga medlemmar, även biskopar, den kontaktytan skulle också kunna bli en väg till konkret ekumenik med svenska reformkatoliker. Törs man hoppas på Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby?
Det är viktigt att förstå att även den reformkatolska rörelsen rymmer ett spektrum av troende: moderata, liberala och progressiva. Jag vill uppmuntra reformvänner av olika schatteringar och kyrkotillhörighet till att medverka på Katolsk Vision, stödja Aggiornamento och på andra sätt utveckla ekumeniken mellan reformkatoliker och andra kristna.
Inez
Inez
”Mina tankar gick till de svenska reformkatolikerna som strävar efter att demokratisera katolska kyrkan i enlighet med sensus fidelium: biskopar, teologer och lekmän uttolkar tron gemensamt. De håller sin strävan levande till priset av förlorad gemenskap. Svenska reformkatoliker bemöts på ett liknande sätt som homosexuella ofta blev bemötta förr i tiden inom Svenska kyrkan: med tystnad eller arrogans.”
Inez, du ska bara veta hur rätt du har och att det har varit mycket mycket värre än vad du i din vildaste fantasi kan ana för några av oss!
Modiga kallar du oss… på gränsen till övermodiga… ibland med fara för sitt eget liv.
Så hårt har det varit, Inez.
Agneta
Agneta,
Det är för bedrövligt att ni blivit så illa bemötta! Jag kanske inte kan ana vidden av det, men jag har träffat homosexuella katoliker som har känt sig så ovälkomna i församlingen, t.ex. kallats för ogräs, att de har lämnat kyrkan.
Därför är det så angeläget att ni inte förblir isolerade, som en ensam liten grästuva i ankdammen, utan att diskussionen även utifrån andra mötesplatser fortplantar sig som ringar på vattnet långt bortom KV. Jag såg att Irène idag publicerat ännu en skarp artikel på Dagens Seglora, hoppas att den får många läsare…
Inez
Visst är Irènes krönika läsvärd på många sätt. Den innehåller många sanna beskrivningar
av sakernas tillstånd. Men också parat med författarens många personliga överdrifter, för att inte säga påhopp. Därtill – som jag redan tidigare konstaterat här på vår blogg – en grov verklighetsförfalskning, på gränsen till urkundsförfalskning. Det är Irènes sammanhangsbefriade användande av ett citat från EN av våra kommentator:”Äntligen en kristen påve!” Med mindre Irène kan ge belägg för att hon hört den satsen yttras eller skrivas av andra kommentatorer här eller där. Och om inte, så har det verkligen blivit att koka soppa på en spik.
Krister
Irène.
Katolska kvinnor har nu börjat formulera svar, konstruktiva och positiva svar, på Franciskus utmaning om Kyrkans behov av ”en djupare teologi om kvinnan”. En amerikansk journalist, Elizabeth Tenety, har i Washington Post publicerat en matnyttig artikel med titeln What Catholic Women Want, där jag hittat följande citat:
Sister Mary Ann Walsh, the first female director of media relations at the United States Conference of Catholic Bishops, says that “women don’t feel heard. So just being heard is a major move forward.”
Catholic writer, activist and new mother Ashley McGuire recommends the Vatican start by convening a council of women theologians, activists, educators and leaders at all levels to help the hierarchy address “the issues women are struggling with and then helping the church then to present church teaching back to women in a way that reaches women.”
Där finns också detta lite överraskande citat: “The feminine presence in the church has not been emphasized much, because the temptation of chauvinism has not allowed for the place that belongs to the women of the community to be made very visible.” The source of that quote? Jorge Bergoglio, the man now known as Pope Francis, in a 2010 book.
Ett koncilium av, med och för kvinnor inför en påve som avsagt sig patriarkal chauvinism, tycker jag låter som en bra början på en substantiell reformation.
Samuel.
Samuel
3 dagar efter att Franciskus valts till påve skrev jag bloggen Varför inte också en Klara i Vatikanen ? och föreslog inrättandet av Klara -rådet…….
http://www.katolskvision.se/blog/?p=8896
Det jag hade i tankarna var precis det du nu citerar
”women theologians, activists, educators and leaders at all levels to help the hierarchy address “the issues women are struggling with and then helping the church then to present church teaching back to women in a way that reaches women.”
// Irène
Jag tycker att det är en sansad och välskriven artikel Iréne skrivit på Seglora.
Det som slår mig är hur tydlig bristen på debattforum i Katolska kyrkan här i landet blir. Katoliker skriver på just Seglora, i Dagen, Kyrkans tidning etc. och vad ska de göra? Något katolska alternativ finns inte att tillgå för oss.
Nog är det väl lite ynkligt att Katolska kyrkan inte kan åstadkomma en tidskrift öppen för diskussion på samma sätt som de frireligiösa samfunden?! Det går knappast att skylla på sämre ekonomi, som man gör vid jämförelser med Svenska kyrkan.
Anneli
(Bättre sen kommentar än aldrig?)
Irène, Krister, Samuel, Anneli och alla intresserade,
I söndags röstade jag i kyrkovalet, som jag brukar göra. Att få vara delaktig och påverka kyrkans utveckling är inte lika självklart för alla. Mina tankar gick till de svenska reformkatolikerna som strävar efter att demokratisera katolska kyrkan i enlighet med sensus fidelium: biskopar, teologer och lekmän uttolkar tron gemensamt. De håller sin strävan levande till priset av förlorad gemenskap. Svenska reformkatoliker bemöts på ett liknande sätt som homosexuella ofta blev bemötta förr i tiden inom Svenska kyrkan: med tystnad eller arrogans.
Mina tankar gick också till katoliker i andra världsdelar där fattiga kvinnor och homosexuella helt saknar valmöjligheter. Jag är övertygad om att ifall katolska kyrkan reformerades skulle världen bli en bättre plats att leva i och den utsatta människan ges upprättelse och värdighet.
Många svenskkyrkliga präster läser Signum för att få intellektuell stimulans, men förstår kanske inte att de ges en ytterst begränsad bild av katolska kyrkans teologiska liv. Reformkatolikerna menar att påve Franciskus måste återupprätta teologernas intellektuella frihet och trovärdighet, i synnerhet genom att inkludera kvinnornas bidrag. Den präst eller biskop som har modet att öppet uttrycka en mening som avviker från det sanktionerade blir sällan befordrad. Systemet med utvalda teologiska hantlangare på de katolska universiteten och inom kyrkan leder till andlig och intellektuell stagnation.
I somras tog svenska katoliker äntligen initiativ till en organiserad reformrörelse med namnet Aggiornamento. Det är beundransvärt att några vill ta ansvar för ett sådant kolossalt tålamodsprövande arbete. Jag hoppas att Aggiornamento får många medlemmar och blir en konstruktiv och kommunikativ, ekumeniskt sinnad rörelse som inbjuder spektrumet av troende till diskussioner, möten och aktioner i sociala medier och i verkliga livet. Majoriteten västerländska katoliker önskar reformer men erbjuds obetydligt inflytande inom den förment eviga kyrkomodellen.
Ekumeniska kontakter är sedan länge etablerade mellan konservativa katoliker – dvs. motståndare till kvinnliga präster, homoäktenskap, aborter – och konservativa svenskkyrkliga, ortodoxa och frikyrkliga. Därför är det positivt med det ekumeniska samarbetet mellan de modiga skribenterna på Katolsk Vision och Dagens Seglora. Jag hoppas också att Teologifestivalen i framtiden kommer att utveckla de ekumeniska kontakterna med reformkatoliker. Inom Focolarerörelsen finns svenskkyrkliga medlemmar, även biskopar, den kontaktytan skulle också kunna bli en väg till konkret ekumenik med svenska reformkatoliker. Törs man hoppas på Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby?
Det är viktigt att förstå att även den reformkatolska rörelsen rymmer ett spektrum av troende: moderata, liberala och progressiva. Jag vill uppmuntra reformvänner av olika schatteringar och kyrkotillhörighet till att medverka på Katolsk Vision, stödja Aggiornamento och på andra sätt utveckla ekumeniken mellan reformkatoliker och andra kristna.
Inez
Inez
”Mina tankar gick till de svenska reformkatolikerna som strävar efter att demokratisera katolska kyrkan i enlighet med sensus fidelium: biskopar, teologer och lekmän uttolkar tron gemensamt. De håller sin strävan levande till priset av förlorad gemenskap. Svenska reformkatoliker bemöts på ett liknande sätt som homosexuella ofta blev bemötta förr i tiden inom Svenska kyrkan: med tystnad eller arrogans.”
Inez, du ska bara veta hur rätt du har och att det har varit mycket mycket värre än vad du i din vildaste fantasi kan ana för några av oss!
Modiga kallar du oss… på gränsen till övermodiga… ibland med fara för sitt eget liv.
Så hårt har det varit, Inez.
Agneta
Agneta,
Det är för bedrövligt att ni blivit så illa bemötta! Jag kanske inte kan ana vidden av det, men jag har träffat homosexuella katoliker som har känt sig så ovälkomna i församlingen, t.ex. kallats för ogräs, att de har lämnat kyrkan.
Därför är det så angeläget att ni inte förblir isolerade, som en ensam liten grästuva i ankdammen, utan att diskussionen även utifrån andra mötesplatser fortplantar sig som ringar på vattnet långt bortom KV. Jag såg att Irène idag publicerat ännu en skarp artikel på Dagens Seglora, hoppas att den får många läsare…
Inez