Under rubrik ”Talar ni kyrkiska ?” skriver Hans Waldenfels SJ en artikel i Stimmen der Zeit som tar upp problemet med att ”kyrkiska” blivit ett främmande språk i det mångkulturella, mångreligiösa och samtidigt sekulära samhället.
Här en liten snabbsammanfattning i egen tolkning.
Begrepp som ”enfödde son” eller ”av samma väsen som Fadern ” är svåra att förstå. Ja näst intill oförståeliga. Även ord som ”altare”, ”tabernakel”, ”ambo” eller ”vigvattenskål” säger inte längre så mycket.
Varje gudstjänst är för många en mässa oavsett om den är katolsk eller protestantisk.
Grundläggande begrepp som ”synd”, ”nåd”, eller ” helande” är kyrkiska och tillhör inte längre människors normalspråk.
Kristendom och religion generellt har förlorat sin roll som ledande tolkningsinstans när det gäller frågor som har att göra med det mänskliga livets mening.
Artikeln tar också upp svårigheten med att förstå dogmer och svårigheten med att översätta dessa till andra tankesystem och kulturer.
Idag talas om de stora berättelserna som präglat och som ligger till grund för människans kultur. De judisk-kristna heliga skrifterna ses mindre som läroskrifter utan läses mer som en rik samling av berättelser .
Evangelierna i söndagspredikan låter åhöraren bli bekant med berättelserna om Jesu liv. Det kristna budskapet kommer bäst till uttryck -inte inom ämnesområdet teologi – utan i Kristusefterföljarnas biografier. Alltså i mäns och kvinnors liv som överallt och i alla tider levts i Jesu efterföljd. Dessa män och kvinnor har inte talat ” kyrkiska” utan helt vanligt språk.
Vad skulle Jesus ha sagt och betytt för människor idag? Nye påven Franciskus har dagens människa i blickfånget när han i korta predikningar utifrån det dagliga evangeliet inbjuder att följa Jesus i dagens värld.
// Irène
Irène,
de flesta trosformuleringar är obsoleta, minnen från en annan världsuppfattning, och därför obegripliga. Och det gäller inte bara för kyrkans sällanbesökare. Läs trosbekännelsen och fråga dig själv vad den betyder. Själv kan jag på sin höjd säga att jag förstår dess formuleringar som historiska dokument, men översatt till vår tid blir det mycket svårt, kanske omöjligt.
Därmed inte sagt att en moderniserad trosbekännelse skulle komma sanningen närmare. Kanske är det vårt förhållande till trosbekännelser och andra texter med dogmatiska anspråk som behöver ändras. Aproximationer bör behandlas som aproximationer och inte som exakta besked. Eller … ?
Gert
Gert
”Kanske är det vårt förhållande till trosbekännelser och andra texter med dogmatiska anspråk som behöver ändras. ”
Visst är det så.
Jag har läst lite på Teologiska Högskolan i Bromma och bla haft Jayne Svennungson som exellent lärare.
Följande från Jayne har etsat sig fast i mina katolska öron som jag aldrig kommer att glömma.
”Dogmer är inget man tror PÅ utan verktyg man tror MED.”
Så befriande för en tryckimpregnerad katolik att få höra.
// Irène
Irène, Gert.
Språken och kulturerna förändras kontinuerligt, nu allt snabbare med den digitala revolutionen, men de fundamentala existentiella villkoren består. En av dem är människans natur.
Till skillnad mot övriga djur har människan moraliskt ansvar för sina handlingar, vilket gör det meningsfullt att tala om etik och de oundvikliga moraliska brotten som vi gör oss skyldiga till och drabbas av dagligen. Istället för att älska, älska sanningen, konsten och livet, Gud och människan, sviker vi våra ideal, oss själva. Sveken och våldet intar en särställning bland moraliska brott, alltifrån det verbala våldet och sveken mot barnen till det strukturella våldet mot alla sorts maktlösa.
Hur många av oss sätter ”dessa mina minsta” i första rummet? Hur ofta är vi ”drivna av kärlek”? Passivt underlåter vi att begå livgivande handlingar och begår istället aktivt eller strukturellt handlingar som dödar. Detta drama har fått sitt slutgiltiga uttryck i Kristi kors. ”Synd och nåd” må vara out of fashion, men behoven av förlåtelse och försoning är oändliga.
Så är också befrielsen från all synd och skuld som förstör och dödar det gudomligt mänskliga.
Vi tillhör en befrielserörelse.
Samuel.