-
Länkar
-
Senaste inläggen
- Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Jesuiterna i Stockholm sätter upp vindskydd mot den Helige Ande
- Biskop Anders Arborelius i TV4 – Efter fem
- Göran Rosenberg ”Israel – det förlorade landet”
- Påve Franciskus 10 år på 10 min
Senaste kommentarer
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
- Charlotte 986300 Åkerlind om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 15, 2013
Påven bryter tabu och talar om ”gay lobby”
Lyssna och läs ”Katolska kyrkan lär att homosexuella handlingar är svår synd. Men att det existerar ”aktivt” homosexuella präster inom Vatikanen dvs inom kurian har varit en illa dold hemlighet under århundraden. Robert Mickens som är korrespondent för The Tablet … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
67 kommentarer
67 svar till ”Påven bryter tabu och talar om ”gay lobby””
Svar1: Ja, att tillmötesgå rituellt o ur det skapa en kärleksfull gemenskap utan prelaters o kyrklig moraliska idiot-övervakning. Underbart! Det liknar judendom. De är intelligenta judarna. Vilken religion förutom RKK har en sådan prelatmakt … det är inte alls bra. Och vad har inte uppenbarats på senare tid av kyrkligt skunkeri!
svar2: Ja. Bara G-d vet. Låt folk skiljas.
Svar3: Jag ger inte mkt för många helgon o martyrer. De fick sina kickar, sina egofullträffar genom att ”offra” sina liv. Det säger muslimska jihadkrigare också. Bättre om de sopat gator, tvättat toaletter, hjälpt fattiga och stött kvinnor o barn. Helgonaspiranter finns det gott om, stort o smått. Det passar vissa bra att lyfta fram dessa som perfekta exemplar, det ger jag inget för.
Svar4): Det civila samhället funkar bra. Jag tycker däremot att obligatoriska samtal vid skilsmässa om det finns barn… är bra. Barn ska tryggas. Skolan är inte bra o behöver regler, men det är en samhällelig fråga o har inte med detta ämne att göra. Detta ämne handlar om katolska homosexuella präster.
G-d är inte katolik. Jesus kanske inte ens är kristen.
Agneta
Bengt,
Som du märker har jag jagat upp mig o är bara arg … du talar sansat o tyvärr kan jag nu inte möta upp dig på ett trevligt sätt.
Jag får ta o lugna ner mig ett tag. Ska äta lite.
återkommer // Agneta
Tack – då har jag fått besked. Jag respekterar de positioneringar som framkommit här. Men är man så långt från allt som förenar i kyrkan – så varför då detta engagemang? Detta hat?
Ibland undrar jag dock vilken kyrka som det talas om. Ack – om någon en enda gång velat övervaka mig och rätta mig! Och vilken tur jag aldrig stött på de där förfärliga prästerna, som det låter så sysslar de mest med att snoka i andra människors liv när de inte själva jagar sexuella upplevelser. Aldrig stött på…Och vad bra att jag tydligen missat helt historier om heliga med egotrippar, utan bara hört om självuppoffrande själar i Guds och medmänniskors tjänst, som Helige Damien of Molokai, som levde bland leprasjuka på en isolerad ö, , tog på sig sjukdomen för att hjälpa dem. Elsabeth av Ungern som grundade sjukhus och hem för föräldralösa barn, eller Moder Teresa som släpade in fattiga och döende från Calcuttas rännstenar…
Bengt,
Det var en mycket bra o nyanserat blogginlägg. Att Kyrkan borde ta itu med sin rädsla för sina homosexuella (inklusive sina präster) är ju definitivt det allra viktigaste. Skönt också att läsa att du inte rädes att bejaka att det finns en överrepresentation inom kyrkan av homosexuella präster. Och på sin tid: aidssjuka. Att vara aidsdrabbad o kanske döende ha varit en fasansfull ensamhet. Det gör ont att föreställa sig.
Det är ordet ”psykologisk homosexualitet” som väcker mitt intresse. Med din yrkesverksamhet o erfarenhet borde du kunna ana vad det kan skapa i ett religiosocialt slutet rum och vad det kan skapa visavi en församling eller ungdomsgrupp. På sätt o vis måste det ge grogrund för en manskult som omedvetet eller medvetet vill utestänga kvinnor.
Jag har mött flera lesbiska kvinnliga präster inom den Lutherska kyrkan som hade den dåliga smaken att tala om hur gärna de rådde kvinnor att skilja sig från sina män i biktsamtal. Jag minns också en homosexuell katolsk präst som i ett svagt ögonblick berättade att han äcklades av ammande mödrar. Bilden av moder Maria med ett bröst o ett barn äcklade honom sålunda också. Detta måste väl vara dåliga uttryck för ”psykologisk homosexualitet”, eller?
Det finns även katolska präster som i sina predikningar vältrar sig i kyskhetens betydelse o som kan med avsmak beskriva köttsliga lustar vilket även det tycker jag kan ge vid handen en psykologisk homosexualitet. Vad tänker du?
Du har alltså helt rätt i att det är rädslan Kyrkan måste få bukt med. Men gäller det inte att få bukt med rädslan för sexualitetet överlag?
Och om jag sammanfattar ditt blogginlägg så säger jag inte bara som August att det är synd om människorna utan att det är synd om kvinnor o de homosexuella inom den Katolska kyrkan.
Kvinnorna som kanske måste bikta sig för en olycklig homosexuell präst som äcklas av kvinnor o de homosexuella som vet att de enligt Kyrkan är oöverstigligt syndiga in i evigheten pga sin längtan efter kroppslig närhet.
Det är ju inte G-ds vilja detta…vem har svårt att inse detta?
Agneta
Bengt
”De jag talat med förstår utmärkt väl att skilja på diskriminering beroende på fientlig attityd/homofobi och att man pläderar för att samhället positivt skall stödja det tvåkönade äktenskapet för att det främjar släktets fortplantning och samhällets stabilisering, det senare är till gagn för alla obereoende av sexuell läggning.”
När jag talar om katolska kyrkan och homosexualitet så syftar jag inte enbart på Stockholms katolska stift och den privilegierade situation homosexuella åtnjuter i Sveriges huvudstad. Det trodde jag du förstod.
”Är det min ärliga samvetsgranna uppfattning att samhället bör främja det tvåkönade äktenskapet, så är det min plikt att stå för det, inte gömma undan det för att ”skydda” den som är homosexuell. Det är väl snarast en sådan attityd som är diskriminerande och särbehandlande.”
Det är obegripligt för mig att du måste sätta bevarande av ”det tvåkönade äktenskapet” i motsatsställning till ett samkönat äktenskap.
Vilka heteropar avstår från äktenskap i Sverige bara för att även homopar får gifta sig ?
När biskop Anders ville engagera Stiftets katoliker för uppropet Rädda Äktenskapet tänkte jag samma sak -helt obegripligt – som nu när du kör samma taktik.
Du skriver vidare
”Kan vi få en genomlysning av detta och tala om det utan rädsla så är mycket vunnet, och jag tror Katolska kyrkan då kan lämna ett positivt bidrag till attityden till homosexuella i samhället. Det bästa ur Katolsk tradition kombinerat med sann förnyelse och öppenhet att möta dagens kultur och människor och de problem de brottas med.
Gert beskriver situationen idag som varande tvärtom: ”…det är frånvaro av kyrkligt inflytande som gör den homosexuella frigörelsen möjlig”.
Jag tror mig förstå hur Gert tänker och jag delar till fullo hans uppfattning och är därför nyfiken på hur du besvarar denna CENTRALA fråga.
Tror du det är TACK VARE eller TROTS katolska kyrkan som Sverige är ett föregångsland när det gäller jämställdhet mellan hetero-och homo och mellan män och kvinnor ?
Ang ”positiva bidrag som kat kyrkan skulle kunna bidra med ang ”attityden till homosexuella i samhället.”
Du har tidigare skrivit
”Det finns vetenskapliga rön som Kyrkan måste ta ställning till i sitt närmande till frågan om homosexualitet, men det är inte givet att de vetenskapliga rönen är av sådan natur att det föranleder en kovändning.”
Skulle du kunna svara bara ja eller nej på följande frågor.
1. Utlevd homosexualitet är synd ?
Ja eller nej ?
Om ja
2. Anser du att katolska homosexuella ska leva i livslångt celibat ?
Om ja hur motiverar du det ?
Och vad svarar du i så fall ett tonårigt katolskt ”regnbågsbarn” som frågar om föräldrarna lever i synd ?
3. Om nej – menar du att katolska homosexuella ska tillåtas ha sex utanför det sakramentala äktenskapet ?
Dvs det räcker med civilt äktenskap för homosexuella.
Och i så fall
Tycker du att det ska vara annorlunda syn vad beträffar synen på skilsmässa för hetero-och homosexuella katoliker?
// Irène
Irène!
Äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna är en viktig grundsten i den mänskliga civilisationen som samhället bör stödja. Definierar man om det till något annat är det inte utan betydelse.
Misstaget man gör när man bagatelliserar betydelsen av att göra äktenskapet könsneutralt är att se på det endast som en institution för de vuxnas självförverkligande när det i själva verket är reproduktionen och barnen som står i centrum. Socialt trygga former för homosexuella samboförhållanden går att ordna i samhället utan att förändra äktenskapet.
Angående dina specifika frågor om vad som är synd:
Varför skulle jag sätta mig till domare och uttala mig specifikt om sådant och peka ut andra människor som värre syndare än jag själv? Det vi som troende vet är att vi alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23) och är i behov av omvänelsens gåva och kyrkans förmedling.
Vi har själavård, vi har Bibeln, vi har Kyrkans katekes. Din frågeställning vittnar om ett sätt att se på synd som något alienerat från den mänskliga personen och handlar om att oreflekterat följa regler. Kyrkans tro och vägledning är i första hand till för att fostra samvetet och vara till hjälp och vägledning i den personliga resan mot helgelse i detta livet och evig frälsning i det kommande.
Jag ger dig därför inte heller denna gång några enkla ja- och nej-svar på dessa frågor (vi har talat om detta förr). Jag vill istället hänvisa till mina två längre bloggposter om homosexualitet som jag skrev i våras, det är så nära ett svar jag kan komma.
Homosexualitet och kyrkan:
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/09/30/homosexualitet-och-kyrkan/
Homosexualitet och kyrkan, uppföljning:
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/10/13/homosexualitet-och-kyrkan-uppfoljning/
Bengt
”Äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna är en viktig grundsten i den mänskliga civilisationen ”
Antyder du implicit att samkönade äktenskap skulle rubba grundstenen i ”den mänskliga civilisationen? ”
”Misstaget man gör när man bagatelliserar betydelsen av att göra äktenskapet könsneutralt är att se på det endast som en institution för de vuxnas självförverkligande när det i själva verket är reproduktionen och barnen som står i centrum.”
Misstaget du gör är att bagatellisera vuxna människors ”självförverkligande” vilket innefattar bla VALET att välja eller välja bort reproduktion liksom en mängd andra faktorer. Och härvidlag finns ingen skillnad mellan hetero-och homosexuella personer.
Det finns heteropar som vill självförverkliga sig själva bla genom reproduktion men där naturen lägger hinder. Idag finns olika typ av hjälp för heteropar.
Liksom det finns hjälp för homopar.
”Socialt trygga former för homosexuella samboförhållanden går att ordna i samhället utan att förändra äktenskapet.”
Låt oss hålla oss till katolska homosexuella.
”Samboförhållanden ? ” Inser du inte att Vatikanen målat in sig i ett hörn ?
Å ena sidan förkunnelsen till heterosexuella ungdomar att vänta med sex tills man gift sig och absolut inte jämställa samboförhållande med sakramentalt äktenskap.
Och nu plötsligt menar du att kyrkan ska dela upp katolska ungdomar i olika kategorier så här ungefär
– Jaha ni två är homosexuella -ja då räcker det att ni flyttar ihop och lovar varandra att hålla ihop.
– ?? Men får vi gå till kommunion då ? Alla vet ju att vi är homosexuella och om vi flyttar ihop så märks det ju ………..
Du skriver
”Varför skulle jag sätta mig till domare och uttala mig specifikt om sådant och peka ut andra människor som värre syndare än jag själv? ”
Min fråga till dig gällde inte huruvida du ska sätta dig till domare eller inte.
Min fråga gäller om du stödjer Katolska Kyrkans Katekes nr 2357- 2359
”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”
”De kan aldrig i något fall godkännas”
”Homosexuella personer är kallade till kyskhet”
http://www.katekesen.se/
Du skriver
”Vi har själavård, vi har Bibeln, vi har Kyrkans katekes. Din frågeställning vittnar om ett sätt att se på synd som något alienerat från den mänskliga personen och handlar om att oreflekterat följa regler. Kyrkans tro och vägledning är i första hand till för att fostra samvetet och vara till hjälp och vägledning i den personliga resan mot helgelse i detta livet och evig frälsning i det kommande.”
Sorry men jag upplever det precis TVÄRTOM. Att det är du som helt ”OREFLEKTERAT” stödjer regler som är ORÄTTFÄRDIGA och OBARMHÄRTIGA.
1. ”Själavård” ? Javisst men den måste utgå från gemensamma KATOLSKA GRUNDVÄRDERINGAR hos det katolska prästerskapet när det gäller synen på homosexualitet. Detta är A och O för god själavård. Jag motsätter mig GODTYCKLIGHET i frågor som rör homosexualitet.
2. ”Bibeln ” ? Javisst men du vet lika väl som jag att det går att finna olika svar på samma frågor i bibeln. Allt beror på vad du vill betona.
3. ”Kyrkans katekes” ? En mer obsolet text får man leta efter. Jag anser att bäst-före-datumet gått ut.
Idag gäller frågan om den mänskliga civilisationen överhuvudtaget ska överleva på jorden.
Här skulle katolska kyrkan ha mycket att tillföra men då gäller det att först kunna skilja på huvudsak och bisak och inte komma dragande med insinuationer om att samkönade äktenskap rubbar den mänskliga civilisationen……..
// Irène
Irène frågar:
”Antyder du implicit att samkönade äktenskap skulle rubba grundstenen i den mänskliga civilisationen?”
– Nej, en grundsten rubbas inte så lätt, men samhället bör bejaka och inrätta sig efter det som är grundstenen.
Irène: ”Misstaget du gör är att bagatellisera vuxna människors självförverkligande vilket innefattar bla VALET att välja eller välja bort reproduktion liksom en mängd andra faktorer. Och härvidlag finns ingen skillnad mellan hetero-och homosexuella personer.”
– Jag bagatelliserar inte alls det. Vuxna människor har frihet att förverkliga sig själv på vilket sätt de vill, men min poäng var att allt sådant inte behöver inrymmas i äktenskapet.
Äktenskapet är inriktat på reproduktion och barnens fostran. Väljer man som gift bort det väljer man också bort en del av meningen med äktenskapet.
Ja, det gäller att skilja mellan huvudsak och bisak, däri är vi överens. Att läsa bibeln med förnuft och samvete i den helige Andes ljus skall väl hjälpa oss med just det. Samma gäller Kyrkans katekes, den måste man tillägna sig i samma anda.
Om man har den grundinställningen till Katekesen tycker jag inte alls den spelat ut sin roll utan är till stor nytta. Den pekar tillbaka till källorna genom att utgå ju från bibeln (bibelcitaten är oräkneliga) liksom från Andra Vatikankonciliets dokument (som i sin tur också utgår från källorna).
Varken bibeln eller katekesen skall läsas med snäva fundamentalistiska skygglappar där man tolkar in enbart sina personliga favorit-idéer. Har du den inställningen till katekesen att den skall kunna ge exakta svar utan tolkning, då är den givetvis bristfällig. Men det är inte dess syfte.
Bengt
”Varken bibeln eller katekesen skall läsas med snäva fundamentalistiska skygglappar där man tolkar in enbart sina personliga favorit-idéer.”
Jag upprepar och citerar ur KKK 2357-2359
”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”
”De kan aldrig i något fall godkännas”
”Homosexuella personer är kallade till kyskhet”
Utrymmet för ”personliga tolkningar” är obefintligt i ovanstående formuleringar.
Tydligare och mer i klartext är svårt att tänka sig. KKK har i ovanstående formuleringar gjort sitt yttersta att FÖREBYGGA att katoliker ”tolkar in enbart sina personliga favorit-idéer” vad homosexualitet beträffar.
Upp till bevis Bengt ! Skriver du under citaten eller inte ?
// Irène
Irène skriver:
”Upp till bevis Bengt ! Skriver du under citaten eller inte ?”
Som sagt, jag hänvisar till min bloggpost Homosexualitet och kyrkan där jag kommenterar just detta. Se länk ovan.
Bengt
Du gör mig mäkta besviken. Dina bloggposter om Homosexualitet är så omfattande och ordrika så det är omöjligt att där få svar på mina frågor.
Kan du åtminstone svara om jag formulerar min fråga så här ?
Anser du att det finns olika tolkningsutrymmen i nedanstående citat
”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”
”De kan aldrig i något fall godkännas”
”Homosexuella personer är kallade till kyskhet”
Ja eller nej ?
// Irène
Agneta!
Du undrar över begreppet ”psykologisk homosexualitet” som don Ariel S. Levi di Gualdo nämner i sin bok. Han använder det i samband med att han talar om övergreppen på barn och minderåriga där han skiljer på äkta pedofili (som riktar sig mot prepubertala barn) och homosexuell dragning till tonårsgossar och konstaterar att majoriteten av de rapporterade ”pedofilifallen” rörde sig just om homosexuella kontakter med tonåringar, något som också framgick av John Jay-rapporten som kartlade övergreppen bland katolska präster i USA.
Om det är som det beskrivs i boken att det finns den typen av isolerade manliga miljöer där kvinnor inte släpps in och det odlas hemliga mot kyrkan illojala nätverk, i detta fall med homosexuella förtecken där människor inte får möjlighet att mogna och utvecklas kan det bli mycket problematiskt som du säger, t.ex. i biktsituationer med kvinnor om det finns en känslomässig aversion mot det motsatta könet.
Man var nog problematiken på spåren när Katolska kyrkan i slutet av Johannes Paulus II´s pontifikat skärpte intagningsreglerna till prästseminarier och uppmanade ansvariga till hård granskning av prästkandidaternas sexuella och känslomässiga mognad.
Man har kanske inte lyckats så bra med detta, senare tolkades dessa regler så att man helt uteslöt homosexuella från att få prästvigas. Risken är att detta snarast har ökat förnekelsen och främjat framväxten av den typen av grupprocesser som beskrivs i boken.
Att vara präst och själavårdare kräver att man har uppnått en mognad på det känslomässiga området, där sexuell mognad och självkännedom är en viktig del. Annars är risken att man projicerar sina egna obearbetade känslor, begär och antipatier på de människor man är satt att hjälpa och i värsta fall också agerar ut dem.
Det handlar ju inte om att vara homosexuell eller heterosexuell, utan vilken mognad och självmedvetenhet man uppnått som den person man är.
Bengt
Ditt undvikande sätt att bemöta mina frågor om katolska kyrkans syn på homosexualitet genom att hänvisa till texter på din blogg som tyvärr dock inte gör mig klokare får mig att dra slutsatsen att du helt enkelt målat in dig i ett hörn.
”Socialt trygga former för homosexuella samboförhållanden går att ordna i samhället utan att förändra äktenskapet.”
Om du inte säger emot så tolkar jag denna rekommendation som att du anser att homosexuella katoliker inte ska vara tvingade till livslångt celibat ?
Du har alltså innerst inne motsatt uppfattning än Katolska Kyrkans Katekes ?
Homosexuella katoliker får ha sex !? Kors i taket ! Men du vågar inte säga det rakt ut utan måste linda in dina svar i långa textmassor ……..?
Vanliga heterosexuella sambos och frånskilda katoliker – som alltså inte får gifta om sig – men som träffar ny partner och därefter lever i samboförhållanden får inte gå till kommunion.
Enligt katolsk heteronorm lever ju alla katolska sambos i ett permanent syndtillstånd vilket förbjuder kommunion.
Du säger att det går inte att ”förändra äktenskapet”.
Menar du då underförstått att eftersom detta inte går så får katolska homosexuella som lever som sambos gå till kommunion men däremot inte heterosexuella sambos ?
Är det rätt uppfattat ?
// Irène
Bengt,
Så uppfattar jag det också.
Det är en kinkig sak detta med att få tillräckligt mogna män att bli präster. Jag tror både du o jag o andra med terapeutisk erfarenhet att förstå hur verkligt kinkigt det kan vara. Inte för att jag har samma erfarenhet som du eller Irene men jag har ju arbetat som bildterapeut förr i många år o jag har suttit många år i egenterapi vilket var en underbart viktig möjlighet o då lär man sig mkt …om man vill. Om sig själv o andra.
Att präster kan vara skrala som själavårdare gäller i högsta grad även lutherska präster liksom frikyrkopastorer. Det saknas en hederlig vanlig genomarbetad egenterapi…kanske? Det finns fara för att man glorifierar sin egen lyriska känsla för sin egen kallelse (eller nonchalans för kallelsens natur … inom lutherska kyrkan…) o att det hindrar en till en nykter bearbetning av sig själv. Det är trots en själv som G-d ska använda som instrument.
Jag minns att jag talade med Sven-Erik Pernler om detta en gång och detta var vad även han tyckte att blivande präster behövde terapi. Kanske man har ändrat detta nu, jag vet faktiskt inte.
Folk kan ju manipulera o folk kan låta sig manipuleras och det är väl inte helt enkelt för en som själv inte riktigt känner sig själv att avgöra om den lyriske unge mannen framför …som vill bli präst… är mogen. Biskopen kan ju senare komma till slutsatsen att personen inte passar… men det hela är mkt risky. Och med tanke på prästbristen blir ju inte saken lättare.
Jag hade faktiskt bildterapi för präster i en grupp ett år. Lutherska präster. Det var väldigt intressant. Präster är ju duktiga verbalt många ggr o de kan sina g-dsbilder o bibeltexter men de blir helt förvirrade när de ska måla sina bilder o visa det för varandra. Du ger dem ett stycke i NT o så gestaltar de alla helt olika bilder … därför att de rör vid det icke-kontrollerade när de använder sig – så ovant- av måleri. Det är nyttigt. Det manar till ödmjukhet.
Slutligen: det är inte bra att kvinnor inte får bikta sig för kvinnor. Att sitta på golvnivå på biktstol framför en präst som inte är mogen o kanske räds det kvinnliga eller äcklas av det… känns.
Det blir aldrig en bra situation. Det är skönt att du tycker det också. Jag tror nämligen att detta är ett gigantiskt problem. Kvinnor kommer i en mkt ovärdig situation o det ger ringar på vatten.
Det är rätt konstigt att man inte förstår detta… det är så lätt att förstå. Om man vill.
Om män kunde höja sina röster tillsammans med kvinnor o helt enkelt föreslå att kvinnor ska få bikta sig hos ex. priorinnor så vore det bra. Naturligt, helt enkelt. I en kyrklig värld som så gärna vill höja det naturliga o värdiga.
Agneta
Irène! (svar på ditt näst sista inlägg).
Är du inte beredd att läsa igenom och begrunda mina två texter om Kyrkan och homosexualitet och få ut något av dem av relevans för dina frågor, så vet jag inte vad vi har att tala om.
Angående tolkningsutrymme: Av vad jag sagt om naturen av katekesens text så står det klart att det finns tolkningsutrymme. Tolkning är vad vi håller på med hela tiden i detta samtal.
Jag utgår från att det finns mycket bra och heliga män också inom kyrkans ledning som förvaltar den levande traditionen, som jag samverkar med och bidrar till att utveckla, inte förkasta.
Irène! (svar på ditt sista inlägg).
Du får tolka mig hur du vill. Vi är alla syndare som är kallade till helighet. Kyrkan är vår hjälp, men inte på så sätt att hon tillhandahåller en detaljerad manual för våra liv. Därför avstår jag från att kommentera eller försöka tillhandahålla svar på alla dina detaljfrågor.
Detta får bli mitt sista inlägg för denna gång.
Bengt
”Du får tolka mig hur du vill.”
Tack ! Då tolkar dig som så att du tycker jag är OTACKSAM som inte nöjer mig med att du offentligt försökt slå knut på dig själv för att få ihop det här med homosexualitet och katolska kyrkans lära och att jag TROTS detta ändå aldrig är nöjd.
Låt mig som TRÖST då säga så här till dig.
Mission impossible !
Du har kämpat tappert men du har gett dig på en omöjlig uppgift !
Vatikanen har målat in sig i ett hörn! Det du, Stanislaw och andra Vatikantroende katoliker tvingas till är att välja mellan PEST OCH KOLERA.
Att acceptera en omöjlig uppgift eller tvingas till att känna sig ILLOJAL mot katolska HIERARKIN.
Ingenstans i allt det du skrivit om homosexualitet har du vågat ta itu med de YTTERSTA konsekvenserna av kyrkans lära vad beträffar synen på RAMEN för ev utövad homosex -och därtill hörande kommunionsyn !
När du känt dig som mest pressad har du definierat mina frågor som hörande till den ”pastorala sfären” utan att ta i beaktande de varningar jag då gång på gång utfärdat mot den godtycklighet och därmed orättvisa som florerar i ”behandlingen” av homosexuella mellan olika präster, församlingar och till syvende och sist olika länder.
// Irène