-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: september 9, 2012
Kyrkoherde i Österrike lämnar sin tjänst i protest mot Rom
ORF TV Kyrkoherde Ronald Waibel har lämnat sin tjänst i Dornbirn-Haselstauden i Österrike som protest mot ”Vatikanens centralistiska ledarstil och Roms bristande beredskap för reformer.” ”Rom förordar arbetsförhållanden som jag inte kan efterleva.” Weibel anför också hälsoskäl som utbrändhet. Weibel … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Släkt med Gud?
I en av mina favoritförfattares, Steven Saylor, bok The Triumph of Caesar ifrågasätter Caesars hustru Calpurnia om Kleopatra verkligen kan vara en inkarnation av gudinnan Isis. Släktskap med en gud eller gudinna, som att hennes make Caesar är släkt med … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
12 kommentarer
Vem förlorar vem?
Vänner, Alessandro Speciale skriver i NCR om kardinal Martini som den siste ledaren för kyrkans reformkatoliker. Speciales perspektiv är sorgligt. Vad händer om han har rätt och framför allt, om han fortsätter att ha rätt. Att Martini förblir den siste under … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
4 kommentarer
Kurt Kochs motto Varför förenkla det som går att försvåra ?
En som inte heller ser positivt på Ekumenikuppropet är ”Vatikanens ekumenik-minister” kardinal Kurt Koch som betonar att man ”inte kan inskränka ekumenik till bara politiska frågar och dessutom kan man inte lösa problemet med kyrkosplittring enbart i Tyskland och inte … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
3 kommentarer
3 svar till ”Kurt Kochs motto Varför förenkla det som går att försvåra ?”
Iréne,
Det är intressant att Koch så tydligt uttrycker vad Katolska kyrkans ledning anser är viktigt. Man väljer en ingång som har med makt över och kontroll av människor att göra. Människans värde, livet och döden är förstås i grunden existentiella och andliga frågor och fick man bara in Gud så skulle det kunna bli givande samtal kyrkorna emellan.
Men jag ser som sagt inget som tyder på att Koch vill närma sig ämnet från det hållet, vilket är oroande.
Jag hittade tre bloggar av svenskkyrkliga präster som tar sig an ekumeniken och religionsdialogen från olika utgångspunkter. I Svenska kyrkan är det ju till skillnad från i Katolska kyrkan möjligt för präster att göra det.
Christer Hugo ligger nära den officiella katolska inställningen till dialog, det vill säga han följer spåret vi har rätt och (Svenska) kyrkan har alltid gjort så här.
Hans Leander analyserar Christer Hugos inlägg ur ett religionsvetenskapligt perspektiv och konstaterar att ”alltid” i fallet missionsbefallningen som är exemplet innebär sedan slutet av 1800-talet. Min reflektion är att tradition och lära för en del kristna inte minst katoliker är synonymt med att försöka stänga ute, vilket inte är bra för en dialog
Åke Bonnier slutligen har en linje som jag anser är betydligt mer konstruktiv. Han fokuserar, som jag uppfattar det, på inställningen snarare än enskilda frågor. Med en lyssnande och öppen inställning och tryggt förankrad i sin tro först de bästa ekumeniska och interreligiösa samtalen.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-
och-schvung.html
Tyvärr verkar lyhördhet, öppenhet och trygghet i den egna tron vara bristvaror inte bara i Katolska kyrkan utan på andra håll t.ex. Svenska kyrkan. Men där har de yttrandefrihet vilket är guld värt.
Anneli
Här är en fungerande länk:
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/ut-i-varlden-med-oppenhet-och-schvung.html
Titta gärna också på kommentarerna till Hans Leanders blogg. Av någon anledning är det Annika Borg som försvarar Christer Hugos synpunkter.
Anneli
Vänner,
när väl en kyrkosplittring övergått från ett akut teologiskt tillstånd till vana tror jag att vårt starkt varierande behov av kontroll spelar en avgörande roll.
De som behöver ”veta hur det är” behöver avgränsningar. De bildar grupper som hävdar revir – mot andra grupper som hävdar sina revir.
Behovet av revir är det primära, motiven för hävdandet är sekundära och kan anpassas efter situationen. Typiskt, om än häftigt, är att katolska kyrkans ledning utan större konvulsioner kan lägga 500 år av teologiska konflikter åt sidan och finna nya skäl för splittringen. Skäl som är mer aktuella och som därför kan sätta sinnena i brand.
Gert