-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juli 10, 2012
Nedmonterar Wir sind Kirche kyrkan?
Nedmonterar Wir sind Kirche den heliga kyrkan? Är vi medvetna om stora processers konsekvens…. Häromkvällen samtalade jag med en doktorand i teologi vars far var högkyrklig präst o kvinnoprästmotståndare. Doktoranden hade intervjuat en del katoliker och det är vad dessa … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
34 kommentarer
34 svar till ”Nedmonterar Wir sind Kirche kyrkan?”
Agneta,
Jag tror att om katolska ledare följer de här ”renläriga” katolikernas önskemål kommer kyrkan att splittras i allt mindre delar. Detta eftersom de renläriga egentligen bara ser sin egen tolkning av tron som den rätta.
Det är alltså en olycklig väg att gå, om man inte vill ha mängder småsekter förstås.
Anneli
Agneta och alla,
Jag tycker att rubriken på Annelis inlägg ”Stäng de kanoniska lagböckerna och öppna kärlekens dörrar” är signifikativ. Det är väl vad reformrörelsen handlar om. Exemplet skilsmässa illustrerar bra vägvalet: att tillämpa kanon som en formalistisk juridik eller att följa Jesus och inte sätta regeln före människans själ. Läs gärna om ortodoxa kyrkans inställning.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=6493
Jag hoppas på förbättrad ekumenik mellan den reformerade kyrkan och reformkatoliker internationellt. Katoliker utanför västvärlden lever i en sorts andlig fångenskap. Jamie L. Manson skriver i NCR:
” . . . the ability to leave the church is a luxury afforded only to Catholics in the West.
For these reasons alone, regardless of how we personally feel about the Roman Catholic hierarchy, it is important to remain in solidarity with Catholics worldwide and to continue to dedicate our activism to reforming the church’s teachings.
The ability to dissent from the institutional church’s teachings and to live lives free of the church’s teachings is a privilege. But it is a privilege that can bear fruit for the wider church if we use this gift well.”
http://ncronline.org/blogs/grace-margins/leaving-church-luxury-world-cannot-afford
Framtidshoppet består i att Vatikanens förkärlek för makt nedmonteras till kärlekens makt.
Inez
Agneta.
Det ligger en hel del i att reformrörelsen försöker nedmontera Kyrkan så som vi känner den. Det har ju blivit uppenbart i land efter land att Kyrkan gjort moralisk och andlig konkurs och därför måste rekonstrueras. Fråga det irländska folket! Eller det belgiska, holländska, amerikanska …
Hur denna rekonstruktion ska se ut och gå till måste debatteras och beslutas på ett av alla katoliker valt koncilium för att sensus fidelium ska få fullt genomslag i denna omdaning.
Kanske kan de amerikanska ordenssystrarna utgöra förebild, och då menar jag både progressiva och konservativa systrar, för båda grenarna har hög andlig och etisk trovärdighet. Det måste finnas plats för hela spektrat av spiritualiteter från de mest öppna och karismatiska till de mest slutna och högliturgiska, via de otaliga samfunden och ordnarnas variationsrikedom.
Den romersk-katolska, oevangeliska, patriarkala och antidemokratiska chauvinismen måste detroniseras och ”gudsstaten” raseras lika grundligt som en gång Karthago, och istället för en ny Peterskyrka, bygga en kyrka om vilken grundaren kan säga min Kyrka.
Samuel.
Inez och alla,
Visst är det som Jamie L. Manson skriver att katoliker i Europa och USA bara kan strunta i det i Katolska kyrkans lära som inte stämmer med deras samvete, eller rent av lämna kyrkan.
Men, som vi varit inne på i tidigare diskussioner och som Manson skriver, vi kan inte bara tänka på oss själva. Vi måste vara solidariska med katoliker i de länder som inte är lika privilegierade som oss.
Jag tror också förändringen mot en mer människovänlig kyrkan måste komma inifrån, och underifrån. Inte minst därför är det viktigt att reformvänner stannar kvar i Katolska kyrkan.
Anneli
Nej, vi kan inte lämna Gud.
Det är en omöjlighet.
Ja, vi kan lämna romerska katolska kyrkan men det är inte Guds vilja.
Herren stred för oss.
Ingenting är så underbart som att ta strid för Herren.
”De som är såsom barn”…sa Herren.
Så låt oss ställa frågor såsom barn. Rena, raka o tydliga. Inte på ett barnsligt sätt utan med den självklarhet som fanns mellan Herren och barnen i evangeliet.
Då passerar vi alla kulturella, ras, klass o utbildningsskillnader inom RKK o på så vis kommer vi att kunna solidarisera oss med de fattiga katoliker som mer än oss kanske lider av kyrkligt maktmissbruk. I Kristus. En vacker förpliktelse dessa två ord ”I Kristus”.
Alltså inte som en ny form av imperialistisk åtgärd för de mindre ”kunniga’s” bästa. Vi i väst kan inte förändra Kyrkan via reformer om vi inte ser barnet inom oss själva lika starkt som vi ser fadern inom oss själva. Då försvinner all nedmontering. Då blir vi ett syskonskap med de som inte lever i väst. Jag tänker att då har vi passerat historiska omtagelser. Makt och lydnad inför makt, herre o slav, bildad o obildad.
Detta är infantil teologi, säger de som idag säger sig veta o tro sig veta.
Det är motsatsen, tänker jag. Det betyder inte att man nedmonterar mässan, sakramenten eller bönen. Det betyder att man blir och framförallt förblir vaken i Gud.
Utan Guds hjälp går det inte men jag är helt övertygad om att Kärleken alltid finner vägen hem.
Till slut.
Agneta… vad tänker ni?
Du har sagt det viktigaste, Agneta: ”En vacker förpliktelse dessa två ord ”I Kristus”. Samuel.
Vänner,
låt gå för en liten renlärig katolsk kyrka – men då är denna katolska kyrka inte längre katolsk. Jag undrar om förespråkarna har funderat på denna konsekvens?
Katolsk betyder ju inte att ha en viss ideologi eller lära utan att vara en kyrka för alla – vilket med nödvändighet medför läromässig pluralism.
Gert
”En farlig historiskt återupprepad elitism långt ifrån Herrens möte med den ödmjuka kvinnan vid brunnen inför vilken Herren visade så stor kärlek o tillit. Han visade en på den tiden icke-rättrogen kvinna: den högsta aktning!”
Men i evangeliet (Johannes) berättas att: Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.”
Jesus upplyser kvinnan om hennes leverne. Hon får veta att hon lever i en livslögn. Han aktar alltså inte hennes livsval, utan anmärker på det! Många som kommer i kontakt med en bra präst har gjort samma upplevelser. Inte kul kanske – men det räddar själar.
”På den tiden”….? Jag har aldrig sett en sådan tolkning. Skulle den vara sann – dvs att Jeusu talade bara till sin egen tids människor – så varför lyssna till Jesu ord överhuvudtaget?
Gert: Begreppet ”katolsk” har redan sedan hundratalet stått för den sanna, överallt lika gällande vägen till sanning, godhet och frälsning – att varhelst en biskop är på jorden förkunnas samma heliga lära. Inte olika beroende på vad folk vill höra. Detta vet du ju – så varför försöka hitta på nya definitioner?
Eric
(kalla mig gärna fundamentalist, men då är i stort sett hela den historiska kristenheten fundamentalistisk, inte minst våra heliga förebilder. En ganska häftig omdefinition av begreppet alltså.)
Eric,
du kan inte ha lyssnat till många biskopar. 🙂
Gert Gelotte
Eric,
Du tolkar det från en annan aspekt. Den aspekten bör du diskutera i det sammanhang där det hör hemma.
Agneta
Märkligt besked från ett håll som säger sig sakna öppen diskussion i kyrkan: STICK!
diskutera = ty. diskutieren osv., av
lat. discutere, skaka åtskils, sedan:
undersöka, pröva, till dis-, i sär, o.
qua-tere, skaka (ej, såsom ofta antagits, besl.
med kassera).
Men här råder kanske snarare debatt – batalj?
debattera, 1620-t., av fra. débattre, av
de, om, o. bättre, kämpa (se batalj).
Härav: debatt, av fra. débat. .
Saken: Nej – det är samma aspekt: Bara för att kyrkan vidhåller de kristna idealen så ser hon inte ner på mäniskligheten som en ”syndig svinstia”. Det är en total missuppfattning! Jesus säger själv att han kom för syndarna, inte för de rärtfärdigas skull. Och det är syndarna – mig t.ex. – han tillrättavisar och leder – även kvinnan vid brunnen. Och han avskyr synden.
Gert – vad betyder ditt hånfulla garv? Att du tycker dig veta något som jag inte vet – att biskoparna divergerar i sin undervisning? Och—? Är det ett ideal du pekar på, eller ett missförhållande?
Eric,
att biskoparna divergerar i sin undervisning är ett faktum. Det hånfulla garvet är en smiley – ett vänligt leende i bloggosfären.
Gert
Eric,
Det är något som är fel, märker du inte det?
Jag kan förstå o acceptera att du har den tro du har men du kan inte vare sig förstå eller acceptera den tro jag eller andra här har. Du vill undervisa oss.
Eric, vi har lämnat ditt klassrum för länge sedan. Ledsen för din ( ditt ego) skull men så är det. Det hjälper inte du säger att du är skolad till rätt pedagog i en rätt lära, vi har ändå lämnat ditt klassrum. Jag har det framförallt o jag kommer aldrig tillbaka.
Vad vi diskuterar är: hur kan vi gå vidare i samma kyrka.
——————–
När det gäller mötet vid brunnen låg min aspekt på ekumenik o inter-religion. Det oerhörda att Jesus kände tillit för en kvinna som inte var av samma tro som lärjungarna. Egentligen är det en mkt märklig text med tanke på att om vi skulle förvandla det i nutid blir det mer än märkligt. En imam som förmedlar närhet till en judisk kvinna men samtidigt (om man nu antar din aspekt) moraliserar över kvinnans leverne … o samtidigt frågar imamen vem den kristna kvinnan tror att han är. Imamen får ett revolutionerande svar.
Jag var o är inte intresserad av att utifrån mitt inlägg o min frågeställning söka synden i den samaritiska kvinnan. Överlag är jag ointresserad av prelaters idoga hänvisning till kvinnlig syndig sexualitet (Maria Magdalena, skökan, Eva och så nu kvinnan vid brunnen) så länge som inte prelaterna på allvar tar itu med sin egen ofta förvrängda sexualitet som påvisas i högsta grad
av att de försökt dölja kyrkans sexbrott och att de fjattar runt i släp o spets o turkskor. Så länge prelater o kyrkan inte gör upp med detta exklusive fjanteri o gör upp med en för kyrkan perverterad tradition… känner jag ingen tilltro alls. Jag anser att kyrkan nedmonterar sig själv. Åtminstone den delen av en s.k. kyrka.
Du får acceptera att detta är min uppfattning och att jag har lämnat ditt klassrum för länge sedan.
———————————
Jag vet inte hur man ens någonsin kan diskutera vidare med dig såvida du inte accepterar att jag/ vi inte är dina elever. Likaså är det ett faktum att du kan omöjligen veta vad biskopar predikar e tycker världen över. Det kan bara Gud.
Detta betyder inte ”stick”. Det är bara sorgligt o jag är svarslös inför ditt beteende.
Med ett tappert försök trots allt till SAMMA SMILEY som ovan nämnt // Agneta
Undervisa – nej det är inte primärt för mig här. Diskutera, ”skaka isär”, snarare. Jag vill försöka förstå vad meningen och eventuella undermeningen är med den aktivitet, som pågår här. Vända och vrida lite på argumenten. Om ibland (ganska ofta t.o.m.) en tolkning av det kristna budskapet, ja, till och med av Jesu egna ord, presenteras, som är helt ny för mig, och dessutom jag inte kan finna den i någon annan kristen källa, ja, då måste jag ju spegla den mot hur kristenheten uppfattat saken under våra tidigare generationer. Om nu detta tolkas som besserwisser-mentalitet, så är det lite tråkigt.
Jag frågar och sällan får jag svar på frågan., utan ett påstående om något annat. Eller så blir jag hänvisad till andra medier, där jag träffar likasinnade. Men är det verkligen konsekvent med idealet att kyrkan ska vara transparent och klimatet åsiktstolerant? Är det inte just detta som våra katolska få medier just här kritiserats för – refusering, mobbning, utklassning?
VARNING! Nu kommer lite text som kan klassas som undervisande: Alla med klalssrumsfobi: SLUTA LÄS HÄR!
Det finns ju inget tvång att tillhöra katolska kyrkan, och om man nu gör det, inget tvång att älska den eller omfatta dess lära. Det är en möjlighet. Allt är optioner. Som aktiv kristen katolik kan man medverka till att vi alla bättre efterlever Kristi lära, och när det gäller missförhållanden är det vår plikt att reagera.
Men innan dess måste vi veta vad det är vi tror på. Tron kan grundas på intuitition och även upplevelser- men det krävs faktiskt en hel del studier om man vill utveckla sitt trosmedvetande. Detta är vår kyrkas kännetecken: arbete, bön och studier. Vi känner igen dessa dispositioner från våra heliga och i stort sett alla de kristna ordnarna, i öst och väst, går ut på dessa aktiviteter; bedja, arbeta, studera.
Så: 1. Daglig bön och mässan 2. De dagliga pliketrna (arbete, familj etc) 3. Katekes 4. Sprida det glada budskapet
Långt ner – ganska mycket längre ner – kommer: Kritisera andra efter hörsägen om deras brister.
Så tycker jag iallafall…
Eric,
Jag har läst din undervisning. Du får tycka det du tycker. Det säger mig plus minus noll med andra ord: jag har läst det förr o förstått det förr. Jag förstår det nu. Det säger mig ingenting nytt. Men du är duktig på att undervisa o formulera dig. Då ordet är fritt så är det ju fullt möjligt att du når andra läsare av denna blogg. Gud har redan gett mig betyg godkänt. Inte väl eller med beröm godkänt men ”godkänt”. Därefter har min dialog med Herren utvecklats vidare.
Lär dig att så kan det vara för många människor.
Om inte du kan förstå varför inte inspireras av :
http://www.youtube.com/watch?v=1KXNHcDRvgE&feature=endscreen
Agneta
”Som aktiv kristen katolik kan man medverka till att vi alla bättre efterlever Kristi lära, och när det gäller missförhållanden är det vår plikt att reagera.”
Ganska bra sammanfattning av KV, Eric.
Samuel.
Eric,
Precis som Andreas Plit tar du för givet att din tolkning av vad som är viktigt i tron är den rätta.
Daglig, mässa, bön, katekes etc. kan vara uttryck för en innerlig tro eller ett spel för gallerierna. Det säger egentligen inte så mycket i sig.
För min egen del anser jag att kunskap, kunskap och ännu mer kunskap är viktigt för att inte fastna i en ytlig, rigid tro. Men minst lika viktigt är ett öppet och lyssnande sinnelag för att uppfatta vad Gud försöker säga.
MEN jag anser inte att alla behöver tycka som jag eller ha samma behov som jag och det tror jag är den stora skillnaden mellan dig, Andreas Plit m.fl. signaturer och mig.
Anneli
Tycka – jovisst. Jag undrar bara en sak: Finns det något som gäller i alla tider och för alla människor – det som brukar kallas sanning?
Om svaret är ja – vad skulle detta vara, och hur skulle vi kunna känna igen det?
Om svaret är nej – ja, varför ska vi/jag/du/ni då överhuvudtaget försöka påverka andra?
Eric,
Av en händelse har jag just skrivit klart en blogg som faktiskt på sätt och vis svara på din fråga. Det verkar som om människor i alla tider har haft väldigt lika svar på andliga frågor, jag tar upp skapelsemyter som exempel.
Men det är kanske inte vad du menar, men en sanning måste så vitt jag vet bevisas. Kan du komma på något som gällt i alla tider och för alla människor som kan bevisas och alltså kallas sanning? Jag kan det inte.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/07/teman-ett-satt-att-se-likheter-mellan.html
Anneli
Eric,
Med tanke på hur du svarade mig under ”Bravo kyrka” så ser jag det inte möjligt att vi igenkänner samma sanning.
Dessutom tycker jag att ordet ”påverka” är långt ifrån min verklighet. Jag uppfattar inte det som en andlig mognad att uttrycka sig så. Vem sysslar med att påverka varandra här? Vi för dialog och jag förstår att den dialogformen är svår för dig. Det kanske är tid för dig att upptäcka att vi trivs i detta sätt att föra dialog o att delge andra info. Vi går ju in på vårt 9:e år.
Jag anser Anneli’s fråga bra.
Agneta
Eric,
mitt favoritcitat:
”Motsatsen till ett sant påstående är ett falskt påstående. Men motsatsen till en djup sanning kan vara en annan djup sanning”.
Sagt av den danske atomfysikern Niels Bohr.
Det vill säga: visst finns det sanning, men sett ur ett mänskligt perspektiv är den varken entydig eller enkel. Vi kan nalkas sanningen på olika sätt och från olika ståndpunkter. Det vi uppfattar som sanning är en tolkning av en tolkning av en tolkning …
Den som är sant för dig kanske inte är sant för mig. Men det innebär inte att du nödvändigtvis har fel och jag rätt – eller tvärtom. Vi kan båda ha fel eller rätt – givet våra respektive utgångspunkter.
Gert Gelotte
Läser en bok om Folke Dahlberg där Jan Hemmel citerar Rabbe Enckell:
”Kärleken är form. Rembrandt, Bach, Mozart. Sinnlighet är kroppens följsamhet o en formkvalite. Så också inlevelsen. men med innehållet repellerar vi varandra. Kring innehållen står striden het:vi tror att faktum står mot faktum. Vi ser i vår idealitet en sakuppgift och vår hållning förfalskas. Tyngdpunkten i vår uppmärksamhet fästes vid den isolerade företeelsen, ehuru det viktiga är sambanden o relationerna, med andra ord: formen. Som innehåll är friheten illusorisk, däremot kan den som form vara en realitet. Utan form ingen försoning.”
Kanske en Bild av Kyrka, i bästa fall.
Agneta
Joh 14:6
Favoritcitatet från Niels Bohr är klippt. Första meningen lyder: ”“The opposite of a correct statement is a false statement.”
Vad Bohr talar om är slutsatser rörande kvantfysiken, detta i samtal med ingen mindre än Albert Einstein. Det förefaller lite lättvindigt att utan vidare applicera detta på frågan om Jesu ord gäller idag eller om den helige Ande leder kyrkan eller ej.
Bohr skrev även:
We must strive continually to extend the scope of our description, but in such a way that our messages do not thereby lose their objective or unambiguous character …
Detta kan man utan tvekan säga även om teologiska sanningar: Aldrig får de leda till reltivism och godtycke gällande själva budskapet – Guds uppenbarade sanning om vad världen är, vem männskan är och vad som är gott och vad som är ont!
E.
Eric,
det handlar inte om godtycke, utan om språket som bro och barriär. Ingen av oss kan tänka, tala eller skriva om någonting utan att först göra sig en föreställning om vad det är vi tänker, talar eller skriver om.
När vi diskuterar vem Gud är, vad sanning är eller vad som helst annat så bryter vi våra föreställningar mot varandra. Ingen av oss har direkt tillgång till det vi talar om.
Gert Gelotte
PS. om du läser mitt förra inlägg en gång till skall du upptäcka att jag inte klippt det.
DS
Agneta, Gert.
Om man ska flytta på ett klippblock krävs en rejäl hävstång. Den teokratiska papismen är en formidabel klippa som inte går att rubba utan en kritik baserad på för alla kristna giltiga argument så att ett oemotståndligt opinionstryck bildas. Ett sådant är på god väg att formeras. Maktbasen eroderar.
Ekumeniken stärks bara i den mån vi har en gemensam grundval: den tidlösa evangeliska sanningen.
Samuel.
Alla,
Sanningen som en grundprincip för bakom allt och som vi inte mer än anar, visst det håller jag med om. Man kan då säga att Gud alltid är Gud (sanningen) men att vi människor uppfattar hen på olika sätt utifrån vår personlighet och sammanhang.
Men menar man med sanning ett påstående som går att bevisa och så tolkade jag Erics kommentar, då står vi oss slätt.
Det finns ingen här som kan bevisa att Gud finns t.ex.
Samuel, den tidlösa ekumeniska sanningen fungerar uppenbarligen inte som en tidlös sanning. Om en sådan fanns skulle inte kristenheten vara så splittrad som den är i olika samfund med tillhörande subgrupperingar.
Anneli
Vid närmare eftertanke så kan det faktum att världens religioner har så mycket gemensamt med varandra vara ett indirekt bevis för att Gud finns.
Om vi tar skapelsemyterna som exempel, så visar de att människorna när dessa tog form trodde att världen bestod av himlen som hölls upp av en pelare eller ett träd, jorden och underjorden. Det säger framförallt något om vilket period i historien vi talar om, vilket förstås är intressant ur historisk synvinkel.
Men att man överhuvudtaget trodde att världen skapades av gudar/gudinnor och från kaos till ordning skulle däremot vara ett tecken på att man ändå haft en uppfattning om en bakomliggande ” evig sanning” dvs Gud.
Fast vi får förstås ta med i beräkningen att de olika kulturerna påverkat varandra. ”Bevisvärdet” skulle vara starkare om myterna uppstått oberoende av varandra.
Anneli
Gert Gelotte
Ok klippet var inte gjort. sorry.
Men jag tror att Bohr är ute efter något liknande saningen om ljusets natur, som kan beskrivas som partikel eller våg, två helt oförenliga fenomen.Ändå är de helt evidenta.
Men vi kan knappast säga att man tror på Guds egna bud, till exempel: Di ska inga andra gudar hava jämte mig och även omfatta tesen, ”Man kan ha andra gudar, och det kan vara lika bra”. Då är vi inne på första meningen i Bohrcitatet, inte andra. Vi kan heller inte säga ”Gud har uppenbarat sanningen för oss”, och samtidgt säga – ”Men ingen har tillgång till den, så därför är alla tolkningar möjliga.” Och läroämbetet har bara att samla in dem och uppmuntra till flera. Nej – jag tro inte det skulle bli någon bra kvantfysik heller med en sådan syn på sanningen.
Eric,
självklart finns det logiska gränser – påståenden som är varandras absoluta motsatser. Ett exempel: Gud finns, Gud finns inte.
Eller för att ta ditt eget exempel: Gud har uppenbarat sanningen för oss. Men det är vi som formulerar Guds sanning – nämligen i ett mänskligt språk. Därav följer inte att alla tolkningar är möjliga eller likvärdiga. Däremot att många tolkningar är möjliga och flera av dem likvärdiga.
Det går helt enkelt inte att fånga in Gud i mänskliga termer. Vad betyder exempelvis påståendet att Gud är kärlek?
Man kan säga att Gud är kärlek, men lika gärna att Gud inte är kärlek – eftersom kärlek är ett mänskligt begrepp.
Gert
Agneta, Gert, vänner.
Visst är det så att Guds kärlek är större och annorlunda än våra föreställningar, men skälet till att vi alls talar om en Guds kärlek har helt med Jesus att göra när han i handling visar vad Guds intentioner är. Det är ju först med Jesus Gamla Testamentets profetiska historia går i uppfyllelse, vilket Jesus själv upplyser oss om på vägen till Emmaus:
”… med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” Nämligen att Messias kommit för att ge sitt liv för mänskligheten och så bevisa Guds kärlek på det mest övertygande sätt.
Det är inte fråga om en filosofisk övning i ett ahistoriskt vakuum utan en historia av kött och blod där människan visat sig vara var mans varg; vi vet ju vad som döljer sig i mörkrets hjärta, vad vi alla är kapabla till. För vilket vi alla är i behov av försoning med Gud och människor.
Om vi överger denna, den mest centrala kristna trossatsen, överger vi vårt existensberättigande.
Samuel.
PS. Den sista meningen inspirerades av en artikel i New York Times: Can Liberal Christianity Be Saved?
Den avslutas så här:
What should be wished for … is that liberal Christianity recovers a religious reason for its own existence. As the liberal Protestant scholar Gary Dorrien has pointed out, the Christianity that animated causes such as the Social Gospel and the civil rights movement was much more dogmatic than present-day liberal faith. Its leaders had a “deep grounding in Bible study, family devotions, personal prayer and worship.” They argued for progressive reform in the context of “a personal transcendent God … the divinity of Christ, the need of personal redemption and the importance of Christian missions.”
Today, by contrast, the leaders of the Episcopal Church and similar bodies often don’t seem to be offering anything you can’t already get from a purely secular liberalism. Which suggests that per haps they should pause, amid their frantic renovations, and consider not just what they would change about historic Christianity, but what they would defend and offer uncompromisingly to the world.
Absent such a reconsideration, their fate is nearly certain: they will change, and change, and die.
Gert, Eric, Samuel, Anneli… Alla-h…
Är kärlek ett mänskligt begrepp?
Matt 5:43-48
”Ni har hört att det är sagt: ’Du skall älska din nästa och hata din ovän.’
Men jag säger er: Älska era ovänner, och bed för dem som förföljer er,
och var så er himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över
både rättfärdiga och orättfärdiga.
Ty om ni älskar dem som älskar er, vad lön kan ni få därför? Gör inte publikanerna detsamma?
Och om ni visar vänlighet endast mot era bröder, vad märkvärdigt gör ni därmed? Gör inte hedningarna detsamma?
Var alltså fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.”
Nu är det något jag inte fattar…
Däremot är jag med på att man inte kan verifiera kärlek i någon annan eller mellan ex. två personer. Det hjälper mig föga om två gifter sig , lovar inför gud eller köper blommor var dag till varandra… vem kan verifiera kärlek som kärlek?
Inte heller ordensfolk fromma liv är något bevis för kärlek till Gud, sedan må kyrka himlande fromt predika att de minsann gav sina liv för kärlek till Gud. Jaha… det bevisar inget för mig. Människan har många behov!
Lustigt o paradoxalt nog är jag mkt tagen av Eva o Hans Kristian Rausings öde nu exploaterat i press. Eva Rausings faders officiella brev ang katastrofen där man anar en make som inte vill släppa sin döda hustrus lik … förmedlar en oerhört genuin stolt kärlek för sin dotter o svärson.. men kärlek? …kanske… det känns märkligt starkt i vår tid. Men ingen kan verifiera det. Så här lyder det
:”De kämpade modigt mot sina demoner och stöttade varandra och förlusten av Eva kommer vara förkrossande för vår älskade ’son’ Hans Kristian, som vi älskar av hela våra hjärtan”.
Alltså jag håller med Gert : hur kan man veta att Gud är kärlek om ingen kan verifiera kärlek? Och om Jesus använder ordet förstår vi det bättre då?
Finns det ett bättre ord?
Agneta
Agneta.
Ordet veta hör inte hemma i en debatt om trons föremål. Vi vet knappast något alls med hundraprocentig säkerhet. Verifierar är något man gör med mätinstrument i laboratorier eller med kameror i Cern. Higgs finns med 99, 99% säkerhet.
Vi tror med större eller mindre övertygelse baserat på mer eller mindre trovärdiga fenomen. Trovärdighet är vad det är frågan om. Du tror dig kunna utröna en människa genom ögonen. Jag tror mera på handlingar, inklusive speech-acts.
Kärleken är vårt första språk som vi får en djup och intuitiv uppfattning om. Man känner sig viss om huruvida man älskar och är älskad eller inte. Om någon offrar sitt liv för att rädda mig fylls jag av visshet om att vara älskad. Ingen har förmedlat denna känsla till mig starkare än broder Roger.
Jag är övertygad om att den gränslöst generösa anda Taizé förmedlar har sin källa i Jesu hjärta.
Samuel.
Samuel,
Tro-Vetskap-Övertygelse-Intuition….
Man vet att moder o barn har en sinnlig-telepatisk enhet de första 6 månaderna.
Tro – vetskap-övertygelse-intuition?
Man kan säga att man hör samman med någon.
Man hör samman med något.
Det går inte att begripa o inte översättas i mänskliga termer.
Inte heller kan man veta denna ”sammansmältnings” tid.
Det kan ta slut det kan vara in i evigheten.
Du känner dig förmedlad en känsla som gör dig övertygad. Jag får vetskap om din övertygelse men det skänker mig inte tro. Jag har vetskap om din känsla som du förvisso kallar tro eller kärlek.
Det är just därför menar jag att det egentligen är omöjligt att evangelisera. Tron är en NÅD, det tror jag på. Kärlek däremot är en strängt subjektiv känsla som andra förmedlar till mig som information.
Vi kan aldrig uttala oss om andra människors ”sammansmältning”. Det kan vara en till synes god eller en till synes destruktiv sammansmältning. Detta möte mellan två människor kan vara en nåd likväl o då menar jag att Gud har önskat detta möte för att de två ska lära sig något av det. Det behöver inte vara mellan två som har fysisk attraktion till varandra utan det kan vara arbetskollega, familjemedlem, vän.
Jag tror nog alldeles väldigt mkt på Gud men inte nödvändigtvis att Gud är synonymt med vårt ord kärlek utan att han uppfostrar till större kunskap om Himmel… på o ovan o genom allt på jord. Därför finner jag det alltid vanskligt att uttala mig om andras relationer o kärleksaffärer exempelvis.
Psykologi o terapi innebär en vansklighet o kanske tillstår jag här att själavård är bättre. Men banne mig inte vilken själavårdare som helst! Det finns många pappskallar!
Vägar korsas. Vid återvändsgränder får du vända utåt igen till en ny korsning… ett nytt möte….ett nygammalt möte…en ny viljeakt. Bär du 10 Guds bud i ditt hjärta så gör du vad du kan för att ernå o förmedla Nåd … till dig själv o därefter genom din lyskraft (ögon) förmedlas det ORDLÖST till andra. Men du kan fortfarande inte veta eller tro att kärlek är kärlek.
Du kan bara veta att du hör samman som det lilla barnet till modern. Med Gud.
Agneta