-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 19, 2012
Stäng de kanoniska lagböckerna och öppna kärlekens dörrar
Jag översatte efter bästa förmåga rubriken till Michael Leachs underbara och tänkvärda artikel på NCR. Han berättar där om sin oändligt kärleksfulla fasters levnadsöde. Hon skilde från en förskräcklig man som misshandlade henne och deras dotter och hade sedan turen … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
26 kommentarer
26 svar till ”Stäng de kanoniska lagböckerna och öppna kärlekens dörrar”
Det hör låter förvirrat. Att bli övergiven är ingen synd. men eftersom äktenskapet är oupplösligt, utom genom döden, kan man inte räkna med flera förhållanden eller äktenskap. Detta är en direkt lydnad av Kristi egna ord: (”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, är hon en äktenskapsbryterska”, Mark 10:11-12)
Kvinnan får säkert belöning för sin trohet. Och nej, eukaristin är i sig inte läkemedel mot synd. Vi har ju botens sakrament. Att prästen gav henne kommunionen på det yttersta är som vägkost, helt enligt kyrkolagen. Hon har annat framför sig än att synda..Inget har ändrats. Bara vanlig katekes.
Eric,
Ja jag misstänker att den komplicerade verkligheten kan göra en regelberoende person förvirrad. Det har jag full förståelse för.
Men verkligheten är väldigt komplicerad och de lagar och regler som behövs för att tillvaron ska fungera, t.ex. trafikregler måste hela tiden prövas och omprövas.
Dessutom måste det finnas undantag, kommer det ett utryckningsfordon måste man som bilist flytta på sig, även om det innebär att man bryter en trafikregel.
Samma sak gäller för Katolska kyrkan, den har faktiskt även om du inte tycker om tanken hela tiden prövat och omprövat sin lära.
Faster Mary, är ett väldigt tydligt exempel på hur orimligt det är att någon straffas för att den lämnat en omöjlig situation för en bättre.
Även de österrikiska katolikernas reaktion är ett tidens tecken som kyrkans ledare borde kunna tolka. Det är mer än hög tid att göra en förändring i en mer mänsklig riktning, när det gäller synen på skilda och omgifta katoliker.
Du kan jämföra med utvecklingen av kyrkans syn på slaveriet som varit upp här flera gånger.
Anneli
Sedan tycker jag illa om att du försöker anonymisera huvudpersonen genom att benämna henne ”kvinnan”. Det ger mycket obehagliga associationer.
Ditt svar kan bara tolkas så, att Jesu ord inte gäller vår generation. Vi måste lämna dem för en ”förändring i mänsklig riktning”. Djärvt!
Kvinna: OK faster – låter det bättre? Fast Jesus själv sade: Tro mig kvinna (till sin mor), Varför gråter du, kvinna (till Maria från Magdala), Kvinna, vart tog de vägen? (till synderskan)…Jag får inga obehagliga associationer av detta iallafall, får du?
Eric,
På vilket sätt kan mitt svar bara tolkas som att Jesu ord inte gäller vår generation?
Förändring som du skriver om i nästa mening har följt kristenheten sedan allra första början, så det kan inte vara det du menar.
Du förstår alltså inte att det är skillnad på att kalla någon vid namn, eller som du skriver faster, eller kvinna i största allmänhet?
Krigsherrar anonymiserar sina offer eller försöker rent av att beröva dem deras mänskliga identitet genom att kalla dem mål el.dyl.
Även nazisterna tillämpade samma teknik det mot de människor de placerade i koncentrationsläger.
Det finns tendenser till det i mildare grad lite överallt i samhället och det är inget jag gillar.
Anneli
”På vilket sätt kan mitt svar bara tolkas som att Jesu ord inte gäller vår generation?”
Du skrev ju; ”—Hon skilde från en förskräcklig man som misshandlade henne och deras dotter och hade sedan turen att hitta en bra man. Vilket på grund av Katolska kyrkans rigida hållning gjorde att hon sedan inte fick ta emot kommunionen—” och menade att prästen sokm gav henne kommunionen på dödfsbädden bröt mot ”Kyrkans rigida hållning”. Du avslutade sedan;”Tiderna förändras och jag är trots allt optimistisk inför framtiden.”
Och jag förklarade med Mark 10:11-12.
Hoppas du nu förstår vad du skrev och vad jag svarade. Jesu ord tillåter alltså inte ”om´gi´fte” eller ”sambo” eller – för den delen ”homoäktenskap”. Vill man leva så – ja, det är ju bara att göra det. Men vill man leva efter vad Guds Son lärt oss – då blir det en samvetskonflikt.
’
Sedan lät du frågan om hur ordet ”kvinna” kan användas helt avgöras av dig själv. Du beaktade inte ens att dina egna ord gör även vår Herre till skyldig att ”anonymisera” och”beröva” sin egen mor – Guds Moder – hennes ”mänskliga identitet”. Förstår du verkligen vad det är du uttrycker i detta? Förstår du konsekvenserna av dina egna ord?
Eric,
Åhå, du vill tolka Bibeln bokstavligt, är det så katolskt? Hur förhåller du dig då till alla de frågor där kyrkan faktiskt ändrat sig? Läs gärna ”brevet” jag refererar i min blogg nedan, där skribenten är bekymrad över att grannarna inte är glada över brännoffren han gör i trädgården etc. Det är väldigt roligt och tänkvärt.
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/01/humor-med-allvarlig-underton.html
Visst är de intressant att se hur olika vi uppfattar språket. Jag tycker att det är skillnad på det direkta tilltalet kvinna och att omnämna en person som kvinnan. Du kan också jämföra hur tjänstefolk tilltalades med han respektive hon av sina arbetsgivare förr i tiden.
Anneli
Tolka bokstavligt: Vi talar nu om vad Guds son lämnat efter sig, ett testamente. Vi talar inte om det Gamla Testamentet, utan det Nya. Finns det någonting vi som kristna överhuvudtaget ska rätta oss efter, vad skulle detta vara om inte vad Jesus Kristus själv lärde? Vad?
Du menar alltså att vi ska använda jesusorden lite som vi själva vill, och sakramenten också. Skiljas oss, gifta om oss, ta emot kommunionen när vi själva känner för det. Vad som är synd kan vi ju själva bestämma i vårt hjärta. Javisst – så är det ju för det mesta i realitetn, så?
Men är det meningsfullt? Om allt bara kretsar kring mina egna behov, mina egna omdömen, var kommer Gud in? Om ingen ändå kan säga något om Guds vilja, inte ens Jesu egna ord kan vi alltså lita på? Han talade kanske till några andra än oss.
Ja – vad ska vi då med en kyrka till? Stämningen?
Vad använder du kyrkan till?
Eric,
När du skriver att vi inte behöver ta Gamla testamentet på allvar gör du en tolkning, vilket visar att du förstår att bibeln måste tolkas. Vilket som sagt kyrkan varit medveten om under hela sin existens.
Faktum är att Markus 10 http://www.bibeln.se/las/2k/mark#q=Mark+10 som du hänvisar till kan fungera som en instruktion för oss.
Jesus förklarar där för fariseerna att Gud gjort på ett visst sätt för att människorna varit så förstockade. Men på Jesu tid borde de kunna förstå bättre. Och nog har vi nått så långt idag att vi förstår att vi inte ska straffa den som skiljer sig och gifter om sig av de skäl som anges i artikeln i NCR?
Vi måste också komma ihåg att vi inte idag helt vet vad som är Jesu ord och vad som är senare tillägg.
Anneli
” Vi talar nu om vad Guds son lämnat efter sig, ett testamente.”
Eric, du har missat hela poängen och din religion en icke-religion. Jesus har inte lämnat efter sig ett testamente. Jesus är inte död. Jag raljerar ej utan ditt uttalande som ett bevis på barnslig bokstavstro o en extrem ytlighet.
”Jesus lärde oss” Fel. Jesus lär oss.
”lämnade efter” Fel. Jesus är inte död.
”Han talade” Fel . Jesus talar.
Detta är den stora skillnaden mellan reformkatoliker o bokstavstroende. Gud lever i nuet.
Agneta
Men please…
Enligt min religion, som är den romersk-katolska, så avslutades Uppnebarelsen med den sista apostelns död. Vi har tillräckligt med ”information” alltså, det gäller bara att studera och reflektera. Kyrkan har anförtrotts trons heliga arv i sin helhet, inte som fragment eller ofullständigt, så att den ska kompletteras av någon ängel. eller någon annan religion eller vetenskapen eller politiken eller tiderna. Därför kallas Skrifterna också för ”testamente”.
Detta är centralt i vår tro, Agneta. Det är så att säga det första man måste ta till sig. Att sedan Jesus och helgonen kan tala till oss var och en, är också en del av samma helhet. Jesus hade inte sagt till apostlarna: ”Den som hör er, hör mig” (Luk. 10:16) om han inte hade trott att de skulle kunna förmedla hans sanning i dess helhet.
Man måste alltså ta till sig Uppenbarelsen, och för detta har vi – förutom bönen – – inte bara skrift, utan också tradition (muntlig och i de heliga handlingarna) och läroämbete.
Det Andra Vatikankonciliet formulerade det så här:
”Det visar sig alltså, att den heliga Traditionen, den heliga Skrift och kyrkans läroämbete enligt Guds allvisa råd är till den grad sammanbundna och samordnade att ingetdera kan fortbestå utan det andra. Tillsammans bidrar de, var och en på sitt sätt och under en och samma Andes medverkan, framgångsrikt till själarnas frälsning.”
Så har kyrkan och de troende alltid identifierat sitt uppdrag och sina källor, ända sedan början. Man hittar samma principer hos tidiga påvar likväl som hos våra heliga förebilder, vare det kyrkolärare eller ordenssystrar som Therese av Lisieux eller lekmän som Frederic Ozanam.
”—ett bevis på barnslig bokstavstro o en extrem ytlighet. ” Varför är du så – fräckt dömande? Vilka kunskaper sitter du inne på?
Eric
Agneta,
Du slår verkligen huvudet på spiken! Frågan vi alla måste ställa oss är tror vi på en levande eller död Gud?
Eric,
Din egen ödmjukhet är det lite si och så med, så du ska nog ta bjälken ur ditt eget öga osv. innan du anklagar Agneta för att vara fräckt dömande.
Kanske menar ni samma sak för det handlar i grunden om en levande kyrka, som ständigt ska tolka och anpassa uppenbarelsen till sin tid.
Anneli
Eric,
Det är sådana svar som dina som får mig att dra fram utträdespappren ur skrivbordslådan. Bara Katolsk Vision håller mig kvar. Och exempelvis. Samuels o Inez o Hans Ucko’s ord som ger mig andlig näring.
Som sagt Jesus sa ”man slänger inte sina pärlor åt svinen” och på så sätt svarar jag an till din fråga om ”extrem ytlighet”. Det låter inte trevligt men det är Jesu ord.
Du frågar Anneli vad hon använder kyrka till… jag tycker du ska fråga dig själv vad du använder KV-bloggen till. Du pendlar mellan högt o lågt i dina svar… ironi blandat med katekesmagistrerande prelateri. Ditt uppläxande av mig eller din ridikuliserande metod får mig att känna avsky för den laglydiga rkk-tron.
Agneta
Käraste älsklingar Anneli o Krister höll jag på att säga … men det är ju helknäppt att säga.
Såg inte era inlägg förrän nu.
Eric (m. flera o kanske en o samme under olika pseudonymer) är inte den första som tycks vilja få läsare till att förstå att jag är okunnig. Det är en metod (tidvis hysterisk). Det säger mer om personen ifråga och om dennes variant av rkk-tro.
Det är bra att Anneli genomskådar det.
Agneta
Krister och Agneta,
Kristers kommentar är nu raderad, hackande på medskribenter får inte förekomma under mina ämnen.
Eric,
Även du balanserar på papperskorgens kant!
Anneli
Annelie,
Men du får hacka på va!? Jag är inte med på att ett ämne tillhör skribenten, som du utövar det.
Så kan man rimligen inte ha det på en blogg med flera skribenter!
Du kan öppna din egen blogg för att hacka och hackas på där, men det vill Du tydligen inte?
Du är som Gästskribent på denna blogg bra självbestämmande, tycker jag?
Tänk om du slutade hacka och gick in i sakfrågan som jag nämnde i min kommentar, som du raderat: ”en levande kyrka, som ständigt ska tolka och anpassa (!?) uppenbarelsen till sin tid.”
Krister
Agneta:
Nu hänger jag iuntre med. Jag försökte reda ut en del misdsförstånd här, och det var ju knappast med några kontroversiella privattankar så att säga. Så blev det plötsligt att ”din religion en icke-religion” – alltså, jag tillhör den romersk.katolska kyrkan, och tog bara några välkända saker från dess undervisning – och så blev detta till ”ett bevis på barnslig bokstavstro o en extrem ytlighet. ”
Där slog väl ändå kärlekens port igen med en smäll! Så spårade tydligen allt ut mellan kärlekens försvarare och nu liknar tråden mera en scen ur ”Pang i bygget”. Och jag måste erkänna, att det är detta som håller mig kvar här ; Monty Python-effekten.
Se nu till att censurera detta, illa kvickt. Jag kommer få ännu ett gott skratt…
Eric
Eric,
Efter viss tvekan låter jag din senaste kommentar vara kvar. Den är trots allt ett bra exempel på vad inte bara du, utan en eller flera som skriver under signatur här, försöker göra. Det vill säga komma bort från ämnet och in på mer eller mindre uttalade personangrepp.
Precis som Agneta tror jag att det rör sig om få personer som skriver under olika signaturer.
Om vi då återgår till ämnet så bör vi kunna tillämpa både Agnetas och min tro på en levande Gud och din övertygelse om att Uppenbarelsen är avslutad och att det som återstår är att tolka den på skilda och omgifta katoliker.
Oavsett vad man utgår från så blir slutsatsen att mänskligheten borde ha nått så långt i sin utveckling att man förstår att ett äktenskap där en part misshandlar den andre och även barnen inte är bra. De flesta tror jag även har den empatiska förmåga som krävs för att önska den drabbade lycka till om hen lyckas hitta en ny make/maka. Samt inte ser någon anledning att stänga ute vederbörande från sakramenten.
På Jesu tid och långt fram i historien var äktenskapet däremot en fråga om försörjning, för väl bemedlade också om att utöka sin makt och rikedom. Det hade trots vad Jesus sade inget med kärlek att göra. Kvinnosynen har till all lycka utvecklats en hel del, åtminstone i västvärlden, sedan dess. Utifrån sin tid var Jesus ändå radikal som vågade förbjuda männen att skilja sig hur som helst. Men att säga till dem att deras hustrur hade samma rättigheter som de själva, hade inte gått, inte ens för Jesus.
Därför måste vi, som du skriver, tolka inte bara GT utan NT. Det är inte svårt att föreställa sig Jesus (och jag tror ju som sagt att han övervunnit döden och lever) stående med en grupp präster och säga att då var människorna förstockade, nu däremot förväntar Gud sig mer av er.
Anneli
Anneli och andra intresserade,
Det var värdefullt att du lyfte fram konsekvenserna av katolska katekesens förbud mot skilsmässa för en vanlig människa av kött och blod och hennes vardagliga trosliv. Det handlar om ideal kontra verklighetsnära betraktelsesätt och att skilja på oföränderligt och föränderligt. Kärleken skall vara det överordnade när man urskiljer ett svar.
Det kan vara nyttigt för katoliker att reflektera över ortodoxa kyrkans tradition som tillåter skilsmässa, omgifte och tillåter frånskilda/omgifta att fira eukaristin. I princip är ett äktenskap livslångt och oupplösligt, men eftersom Kristus enligt Matteus berättelse tillät ett undantag så är också ortodoxa kyrkan villig att tillåta undantag. Ett äktenskap kan helt ha upphört att vara en realitet. Exempelvis är ett äktenskap där misshandel förekommer inte längre att betrakta som ett verkligt äktenskap. Ortodoxa kyrkan visar då sitt medlidande med människors svaghet och vill ge dem en ny möjlighet.
Den ortodoxe prästen Robert M. Arida förklarar:
“It is clear from the New Testament that our Lord was critical of divorce. It is in the Gospel according to St. Matthew that an additional detail is included in the exchange between Jesus and the Pharisees: ‘For your hardness of heart Moses allowed you to divorce your wives, but from the beginning it was not so. And I say to you: whoever divorces his wife, except for unchastity, and marries another, commits adultery.’ Interestingly, this same Gospel also refers to Jesus speaking to his disciples about divorce and how a woman can also initiate the process. The Orthodox Church has relied on this text to allow for divorce and remarriage. However, it should be stressed that two subsequent marriages are permitted. It should also be stressed that if the betrothed have both been previously married the wedding takes on a more penitential tone stressing that second and third marriages are in no way taken lightly.
Given the above, the Orthodox Church has always recognized that couples are married only once. Yet, the question often arises, with regards to second and third marriages, as to which union constitutes the first and only union. For example, can a marriage in which one or both spouses are abusive and/or unfaithful be considered a real marriage? The answer seems very clear, NO.
From an Orthodox perspective unchastity is often understood in a broader perspective and not limited to adultery. Clearly, marriage is not intended for the spiritual or physical destruction of husband, wife and children. It is a way to salvation in Christ that is based on mutual love and care for the other. Unless there is love and reverence for the other based on love and reverence for Christ, unless there is an environment that is safe for both spouses and children, unless there is a relationship being forged that is creative there can be no marriage. That the Orthodox Church recognizes divorce signals that it recognizes that a marriage either never existed or that the love of two persons, over a period of time, ceased to sustain the marital union resulting, even under the most amicable circumstances, in a polarity of persons.”
http://holytrinityorthodox.org/ask_the_priest/index.htm
Inez
Inez,
Tack för en intressant kommentar! Ja det verkar som om den ortodoxa kyrkan mer ser det som att reglerna ska vara till för människan och inte tvärtom. Bäva månde Vatikanen om de bestämmer sig för att evangelisera bland katoliker…
Jag upplever det som om motsättningen inom RKK främst står mellan dem som hävdar att det bara finns en tolkning av tron, deras egen och oss som vill se en allmän kyrka där det finns utrymme för olika traditioner och tolkningar.
Om alla ska försöka tvinga på andra sin egen version av tron leder det bara till en total splittring av kyrkan. Som jag skrivit så många gånger tidigare vilar ett tungt ansvar på de katolska ledarna att bejaka olika katolikers tro om inte kyrkan ska bli en lite sekt, om ens det.
Anneli
”komma bort från ämnet och in på mer eller mindre uttalade personangrepp.”
Vad? Kan du exemplifiera? Ämnet var ju att du/artikelförfattaren missförstått kyrkans lära gällande äktenskapet. Finns det något tydligare än detta Jesusord – att vad som Gud förenat inte kan särskiljas?
Så – kom gärna in på banan och svara mig; Om ingen ändå kan säga något om Guds vilja, inte ens Jesu egna ord – vad kan vi då lita på?
Angående ortodoxa kyrkan:
”That the Orthodox Church recognizes divorce signals that it recognizes that a marriage either never existed or that the love of two persons, over a period of time, ceased to sustain the marital union resulting, even under the most amicable circumstances, in a polarity of persons.”
Js, men det är ju samma lära som den katolska. Om ett äktenskap annuleras så finns inget hinder för äktenskap och kommunion efter bikt. Men sambo? En annan sak.
Äsch, det är klart att mängder av katoliker går till kommunion som har en sambo eller älskare/ älskarinna. Jesus sa mången ting. Du banaliserar Jesus som låg till bords med syndare och hade vänner bland de förtappade men insåg att lärjungarna var ofta undermåliga i sin tro. Han menade att kvinnan vid brunnen hade större större tro än dem trots att hon haft flera män.
Det är sådana som du som ihärdigt i vår tid banaliserar ett Jesu ord istället för att se annat han sade och gjorde … som gör att många inte orka med vare sig kyrka eller kyrkans Jesusbild.
Gud är Kärlekens allvarliga poesi vilket innebär att man ALDRIG sårar någon eller gör någon illa. Såna som du får tugga på, helt enkelt. Er värld krymper samman.
Svårigheten med kristendomen är att välja bland Jesu ord. Saknar man poesin blir det kyrka. Den kyrka som var men definitivt inte den kristendom som Är.
Agneta
Det var ju inget svar precis på frågan.Vad kan vi egentligen lita på? Våra egna val efter behov? Inte mycket att hålla sig till – bara se sig om hur läget är så att säga.
”Det är sådana som du som ihärdigt i vår tid banaliserar ett Jesu ord istället för att se annat han sade och gjorde … som gör att många inte orka med vare sig kyrka eller kyrkans Jesusbild.”
(Så var vi där igen…Angrepp å person. Så skriver du senare: ”Gud är Kärlekens allvarliga poesi vilket innebär att man ALDRIG sårar någon eller gör någon illa. ” Vet du vad du skriver egentigen? ) Nej, jag banliserar verkligen inte. Bortsett från jesusorden så är det ett av de tio budord Gud givit oss. Det är inte banalt eller ett ouppnåeligt ideeal bara. För att nu vara övertydlig: Jag vet mycket väl att den förste och ende som blev garanterad en plats i himmelen av Frälsaren själv var en rånmördare. Men att därifrån dra slutsatsen att det går bra att rånmörda…?
Jag anser inte att man angriper en person som väljer anonymitet. Jag har ingen aning om vem du är o vill inte veta heller för den delen. Du är mr X.
Du banaliserar Jesus.
Agneta
Eric,
Vi behöver regler för att tillvaron ska fungera, helt sant. Lika sant är att dessa regler måste förändras över tiden i och med att vi människor utvecklas och världen ändras.
Det här gäller också kyrkans lära som förstås har förändrats genom årtusendena, som jag och andra belyst med många exempel.
Att sedan du och jag inte är ense om vilken väg kyrkan ska gå är en annans sak. Dess historia är ju, som vi varit inne på tidigare, en ständig pågående diskussion, så det är som det ska vara.
Anneli
Anneli och alla,
Jag vill inte släppa tråden riktigt än. Eric har en poäng när han inte ser någon skillnad på katolsk annullering och ortodox skilsmässa. I praktiken är de närmast identiska begrepp och bara en lek med ord. Trots det anser Vatikanen att den egna lagen om brustna äktenskap är den rätta. De katolska ordklyverierna framstår för mig som mer omoraliska än människors problem.
I den tidiga kyrkan ansågs äktenskapet tillhöra den civila rätten, det fanns inget särskilt äktenskapssakrament och ingen vigsel i kyrkan. Äktenskapet var en institution som kristendomen övertog från sina förkristna förfäder. Det finns viktiga skillnader mellan östkyrkans och västkyrkans äktenskapssyn. I katolska kyrkan invigs äktenskapet av brudparet själva genom sina löften till varandra med prästen som vittne. Äktenskapet är ett bindande, oupplösligt kontrakt och nödvändigt för fortplantning. I ortodoxa kyrkan är det prästen som inviger äktenskapet genom att med församlingen nedkalla Anden över brudparet. Äktenskapet är inte ett kontrakt utan en andlig väg, ett kärlekens mysterium där fortplantning kommer i andra hand.
Följaktligen blir synen på skilsmässa olika. Den ortodoxe teologen John Meyendorff skriver:
“As sacrament, marriage is not a magical act, but a gift of grace. The partners, being humans, may have made a mistake in soliciting the grace of marriage when they were not ready for it; or they may prove to be unable to make this grace grow to maturity. In those cases, the Church may admit the fact that the grace was not ‘received’, tolerate separation and allow remarriage. The indissolubility of marriage does not imply the total suppression of human freedom. Freedom implies the possibility of sin, as well as its consequences.”(Marriage: An Orthodox Perspective, 1975)
Vid ett ortodoxt möte klargjordes att skilsmässa ska betraktas som sammanhängande med bikten för att underlätta parets läkningsprocess:
“To petition for Ecclesiastical Divorce and attend the Spiritual Court should be considered as an extension of the Sacrament of Holy Confession. Its purpose is neither to justify nor condemn anyone, but rather to facilitate the process of healing and reconciliation to the Body of Christ. This is a pastoral and healing ministry, rather than a legalistic formality.” (Procedures of Metropolis of Chicago, September 2004)
Ortodoxa kyrkan tillämpar inte kanon som en formalistisk juridik, utan grundar sig på den inställning som Jesus visade: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten”. Man använder begreppet ”economia” som sägs återspegla den gudomliga kärleken och barmhärtigheten och grundar sig på Jesu ord till apostlarna: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna”. Man vill alltså inte att den ofullkomliga människan oåterkalleligen exkommuniceras från eukaristin och gemenskapen, vilket leder till ännu större skada för människans själ. Att praktisera ”economia” har som målsättning att med Jesus som förebild visa förbarmande och ge ny möjlighet till mognande. Ortodoxa kyrkan förstår att det finns fall där den äktenskapliga samhörigheten förlorats och övergått till tomhet, människan riskerar att mista det inre livet. Därför instämmer man med Johannes Chrysostomos i hans syn på skilsmässa: “better to break the covenant than to lose one’s soul”.
Den ortodoxe teologen Paul Evdokimov skriver:
”A person who betrays his love betrays himself. But this need to remain on the level of the spirit can never be formalized or decreed. Love, like martyrdom, cannot be imposed on someone. The promise of fidelity is borne on the deepest realities of human life and on transactional realities. It is not imposed from without but raised from within, from the heart’s dimension, and is addressed to the freedom of the spirit like an invitation to a banquet and a call to suffering. The act of faith enters to it, and one’s fidelity comes alive in accordance with the integrity of one’s faith. Within this mystery no one is judge except God, to whom the promise is made, and the conscience of the one who made the promise. In permitting divorce, the Orthodox Church shows its infinite respect for the person and for the sacrament of charismatic love.” (The Sacrament of Love, 1985, s. 188-189)
Jag önskar att Vatikanen anammar både den ortodoxa och den protestantiska traditionen: att inte sätta regeln före människans själ. Personligen stöder jag den synen att äktenskapet innebär ett fritt ansvarstagande; kyrkan håller inte rättegång, varken godkänner eller fördömer, men ger vägledning till läkedom.
http://www.orthodoxresearchinstitute.org/articles/liturgics/athenagoras_remarriage.htm
Inez