-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: oktober 30, 2011
Är det en rättighet att bestämma över Gud?
I en diskussion på Bengts blogg med ett par kvinnoprästmotståndare, varav i alla fall den ene ursprungligen varit präst i Svenska kyrkan, insåg jag att det de kämpar för med näbbar och klor är ”rätten” att sätta sig över Guds … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
6 kommentarer
6 svar till ”Är det en rättighet att bestämma över Gud?”
Anneli,
”Är det en rättighet att bestämma över Gud?”
– Självklart inte!
– Det torde inte ens gå att bestämma över Gud, hur skulle man göra det?
– Jag menar att frågan är fel ställd. I alla fall med en rimlig tolkning av inblandade begrepp
och logikens lagar.
Jag har följt och kanske skriver mer på den aktuella diskussionen på Bengts blogg.
Krister Janzon,
som är för kvinnor som präster, självklart även i min kyrka RKK
PS Dina länkar går inte att klicka på; kan du fixa detta?
Krister,
Du måste definiera vad du menar med ”en rimlig tolkning av inblandade begrepp och logikens lagar” om jag eller någon annan ska kunna förstå vad du menar. I mina ögon ser det ut som du dragit till med formuleringar som ser bra ut, men egentligen inte säger något alls.
Är det mitt påstående att Gud har rätt att kalla präster utan begränsningar som är en orimlig tolkning av inblandade begrepp och logikens lagar? Eller är det orimligt att begära att präster ser Gud som överordnad auktoritet?
Eller är du kanske inne på att det är skrifterna och kyrkans tradition som är”inblandade begrepp och logikens lagar”? I så fall måste Gud rätta sig efter dessa? Självklart inte blir mitt svar.
Anneli
Utifrån ditt svar på Bengts blogg så tolkar jag det som att din invändning är att någon måste bekräfta ens kallelse. Det var underförstått, jag talar inte om dem som tror att de har en prästkallelse men inte har det. Men kanske var jag inte tillräckligt tydlig.
Mitt inlägg vänder sig mot dem som inte vill att kvinnor ska ha möjlighet att få sin kallelse prövad. Och mot de präster och prästkandidater i Svenska kyrkan som tycker att de har rätt att vägra samarbeta med kvinnliga kollegor som fått sin prästkallelse prövad och godkänd.
I och med det vägrar de också godkänna de val av präster som Gud gjort och det finns ingen anledning att kalla det något annat än ovilja att underordna sig Gud. Och de är därmed, som jag ser det, inte lämpliga att vara präster.
Anneli
Ytterligare en tanke, borde inte kvinnoprästmotståndarna i Svenska kyrkan ställa sig frågan, är det möjligt att de, utgår jag från, erfarna personer som avgör om en prästkallelse är äkta, missar så grovt att åtminstone hälften av dem som blir präster (kvinnorna) inte borde vara det?
Jag skriver åtminstone hälften eftersom det i så fall rimligtvis också måste vara ett antal olämpliga män som blir präster i Svenska kyrkan.
Vi kan jämföra med de stora brister som bl.a. med tanke på pedofilskandalerna uppenbarligen funnits i Katolska kyrkan när det gäller att hitta präster med en äkta kallelse. Så stora misstag har man, så vitt jag vet, inte begått i Svenska kyrkan.
Om jag är rätt informerad arbetar man i Katolska kyrkan på att få fram bättre tester av prästkandidaterna. När denna process är klar, varför inte låta kvinnor och gifta män pröva sin kallelse?
Har man väl utarbetade metoder att urskilja en kallelse borde det inte kunna bli fel. Är det som motståndarna till kvinnliga alternativt gifta präster tror kommer ingen ur dessa två grupper att passera prövningen.
Är det som jag och många andra tror får vi i framtiden även kvinnor och gifta män som präster i Katolska kyrkan.
Det viktiga är att verkligen kunna hitta de äkta kallelserna och att inte sätta sig över Gud genom att begränsa ”hans” valmöjligheter.
Anneli
Teckensnittet på Bengts blogg är lite svårläst, i synnerhet om det är många kommentarer, så jag fortsätter mitt resonemang här i stället. Den här sidan är för övrigt både snygg, lättnavigerad och med ett tilltalande teckensnitt.
Kvinnoprästmotståndare, vissa av dem också motståndare till gifta präster hävdar med emfas att det är Gud och kyrkan som kallar präster.
För Katolska kyrkans del verkar det i praktiken innebära att kyrkans ledare säger att vi vill ha män som kan tänka sig att leva i celibat till präster och förutsätter att Gud ordnar det.
För kvinnoprästmotståndarna i Svenska kyrkan förmodar jag att de anser att de ska få bestämma att bara män ska kunna bli kallade och att Gud och resten av kyrkan får anpassa sig till det.
Är det den allsmäktige Guden man behandlar på det sättet?! Jag tycker att mer ödmjukhet inför Gud är på sin plats och för Svenskyrkliga kvinnoprästmotsåndare del även respekt för majoriteten.
Anneli
Vänner,
Eftersom kyrkans magisterium kan uttala sig ofelbart, så behövs inte Gud.
Skämt (nåja) åsido. Ett av de vanligaste, kanske det vanligaste, argumentet mot kvinnliga präster i katolska kyrkan är: Se hur det gick för Svenska kyrkan.
Jag tycker det är dags att vi övertar det argumentet. Det gick väldigt bra för Svenska kyrkan. De kvinnliga prästerna har förvandlat en kyrka som dessförinnan var helt förstenad.
Att det finns kvinnoprästmotståndare kvar i Svenska kyrkan är ofrånkomligt. Alla organisationer har sina kufar. Vi också – som bekant.
Gert