-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Månadsarkiv: september 2011
Som fåglarna
Tack för all uppmuntran. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva här igen men så plötsligt en dag infann sig ett vidunderligt lugn och en stolthet och allt kändes så naturligt rätt. Mitt bidrag blir vad det blir o … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
11 kommentarer
Katolskt genusseminarium
Justitia et Pax hade inbjudit till ett seminarium lördag 24 september 2011. Seminariet fick ca tjugo deltagare, ett femtontal kvinnor, ett femtal män – nog en rätt typisk könsfördelning vid kyrkliga och religiösa arrangemang. Några artiklar är att vänta, bland … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
11 kommentarer
Fler starka kvinnor med prästkallelser
NCR tipsar om sajten Catholica där jag hittade en intervju med Patricia Fresen, en av tre kvinnliga katolska biskopar i världen. Hennes situation verkar i mångt och mycket likna den som Carin Sandberg Hamar upplevde på 1970-talet och som Gert … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Profeten Jesaja online
Nu finns de sk Döda havsrullarna med bla Jesaja rullen (som skrevs ca 125 f Kr.) och som hittades i Qumran 1947 och bevaras på museum i Jesusalem på internet. ”The Great Isaiah Scroll (1QIsaa) is one of the original seven Dead Sea … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Ny blogg: kristen opinion
Prästerna Annika Borg och Christer Hugo har denna blogg som Forum för frihet och kritik. Den ser spännade och bra ut, tycker jag. Fler katoliker än jag har yttrat oss uppskattande om kunnigheten. Krister Janzon
Publicerat i Uncategorized
Kommentarer inaktiverade för Ny blogg: kristen opinion
Gert Gelotte i GP ”När fördomar faller infinner sig normaliteten fort”.
Läs Gert Gelottes krönika i GP ”Ofattbart att hon stod ut ” om Carin Sandberg Hamar och ”hur livet såg ut för en kvinna som studerade teologi i Göteborg på 70-talet för att bli präst i Svenska kyrkan.” Gert Gelotte skriver … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
2 kommentarer
Agneta Sofiadotter ny(gammal) skribent på KV blogg
Agneta välkommen tillbaka som skribent på KV blogg För dem som inte känner dig är du konstnär i Lund och även du har en egen hemsida – ovanligt stilren. http://agnetasofiadotter.com/ Och för den som inte visste det är det du … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
9 kommentarer
Marja-Liisa Alm – ikonskrivare – har fått egen hemsida
Sveriges kanske allra främsta ikonskrivare Marja-Liisa Alm har fått egen hemsida http://www.almikon.se/ Bla har Marja-Liisa Alm gjort ikonostasen i Helige Nikolai finsk- ortodoxa kyrka i Stockholm http://www.almikon.se/Bilder.php?kat=9 2009 gjorde Agneta Lagercrantz en artikelserie i Svd om Själens spegel där en … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
2 kommentarer
Ulla Gudmundson i bloggosfären
Sveriges ambassadör i Vatikanen (och Malta) har varit på bokmässan och skriver därom på sin blogg inom Utrikesdepartementets Omvärldsbloggar ”Är påven Benedictus farlig? Är hans agenda att upphäva upplysningen och föra tillbaka Europa till medeltiden? ”Det anser den tyske journalisten … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
4 kommentarer
Kardinal Kurt Koch lever upp till sin roll som chef för Påvliga rådet för hindrande av kristen enhet
Biskop Nikolaus Schneider, de evangeliska kyrkornas överhuvud i Tyskland, och påve Benedikt XVI på väg till Augustinerklostret i Erfurt 23 sept Under påvens besök i Erfurt lyfte biskop Nikolaus Schneider – överhuvud för de evangeliska kyrkorna i Tyskland – upp … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
17 kommentarer
17 svar till ”Kardinal Kurt Koch lever upp till sin roll som chef för Påvliga rådet för hindrande av kristen enhet”
Fd katolska prästen Axel Carlberg går till nattvarden med ett barn på arm medan mamma som är präst i svenska kyrkan går med ett barn och hon får ta emot enbart välsignelsen. Detta kan skådas av hela församlingen inklusive alla församlingsbarnen.
Nu kan jag inte låta bli att undra… inte förrän mamma svenska kyrkan blev med barn efter ett flera år långt dolt förhållande (c:a 10 år) så blev pappa katolsk präst tvungen att sluta vara präst.
Ett svek mot kvinnan o kärleken kan jag tycka.
Detta finns det tvprogram o mängder av tidningsartiklar om…
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/munken-som-blev-pappa_2415927.svd
Varför går man med på att som mamma, maka och präst förnedras ånyo genom att bara få välsignelse?
Och Irene du har verkligen en poäng… hur i hela friden kan det förklaras för barnen…
Irène. Agneta!
Kyrkosplittringen är en skandal som man inte kan förklara på ett bra sätt för barn, annat än att tilsltå att vuxna är ofullkomliga och kan inte komma överens. Samtidigt inser barnen när de växer upp att världen är ofullkomlig, också kristna, det ingår i att växa upp att man konfronteras med en ofullkomlig värld, inte en ideal sådan.
Man måste ha respekt för den ekumeniska processen, Katolska kyrkan har alltid varit av uppfattningen att Eukaristin manifesterar enheten, den är inte ett medel för att uppnå den.
Så länge enheten är bruten, så länge får vi leva med de öppna såren. men vi borde inte spara någon möda på att fortsätta den ekumeniska processen.
Det är svårt att se hur det kommer att gå till, skall man spåna tror jag första steget är att Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna kommer överens om påvens ställning, sedan kommer processen att gå lättare med de protestantiska samfunden.
Agneta,
Så roligt att katoliken Axel Carlberg går till kommunion/nattvard i sin församling
i Lund! Med hela sin familj. På det sätt du skildrar.
Det har i åratal förekommit att gifta par, där den ena är katolik, den andre lutheran/protestant,
går till gemensam – fullständig – eukaristi. Ibland i en annan församling än den egna…Alltid efter sitt samvete och ”biktfaders” gillande.
Krister
Agneta
Tre rader i denna kommentar är censurerade av mig, Krister Janzon. De var ett personligt påhopp på mig som inte berör
ämnet för vare sig min eller Irènes kommentar: Hur olika katolska kyrkan kan behandla människor som önskar gå till nattvard./Krister Janzon
Jag kan berätta att jag i somras var på en reträtt i Rögle kloster med Bernard Durel där många deltagare var protestanter. Under mässorna fick de inte delta i nattvarden utan UTESLÖTS ur reträttgemenskapen. Att gå fram och få välsignelse avstod en protestantisk kvinna ifrån vars man är katolik och som gick till nattvard. Kvinnan berättade efteråt att hon betraktar det som ytterligare en förnedring att gå fram till prästen och få en välsignelse. Jag skämdes oerhört som katolik under den reträtten och kom att tänka på den då jag läste om den protestantiske biskopen som säkert gjorde sig till språkrör för alla de protestanter – gifta med katoliker -som han mött som själasörjare när de sökt upp honom för att berätta om sorgen och smärtan över att inte kunna gå med sin partner till gemensam nattvard.
// Irène
Bengt
”Kyrkosplittringen är en skandal som man inte kan förklara på ett bra sätt för barn, annat än att tilsltå att vuxna är ofullkomliga och kan inte komma överens. Samtidigt inser barnen när de växer upp att världen är ofullkomlig, också kristna, det ingår i att växa upp att man konfronteras med en ofullkomlig värld, inte en ideal sådan.”
Du citerar på din blogg ur påvens tal i tyska parlamentet.
“”Through this story, the Bible wants to tell us what should ultimately matter for a politician. His fundamental criterion and the motivation for his work as a politician must not be success, and certainly not material gain. Politics must be a striving for justice, and hence it has to establish the fundamental preconditions for peace. Naturally a politician will seek success, without which he would have no opportunity for effective political action at all. Yet success is subordinated to the criterion of justice, to the will to do what is right, and to the understanding of what is right. Success can also be seductive and thus can open up the path towards the falsification of what is right, towards the destruction of justice. “Without justice – what else is the State but a great band of robbers?”, as Saint Augustine once said.”
Påven ser sig också sig själv som politiker och statsman. Och som sådan borde han inse att han själv inte är något undantag för delaktighet i det politiska spelet som omger all politik och alla politiker. Påven allierar sig och tar avstånd och är strategisk precis som vilken annan politiker som helst. Det allt till syvende och sist går ut på i politik är att behålla sin maktposition . Påvens alla biskopsutnämningar styrs ENBART av vilka som tycker likadant som han själv.
”Eukaristin manifesterar enheten, den är inte ett medel för att uppnå den.”
Så tycker B16 och Kurt Koch.
B16 skulle tex aldrig utnämna någon till biskop eller kardinal som gjort sig känd för att ha motsatt uppfattning – Eukaristin är ett medel att uppnå ENHET.
Ty sådan uppfattning finns OCKSÅ bland Gudsfolket.
Men påven slår dövörat till och kör sitt eget RACE samtidigt som han håller tjusiga tal till ANDRA politiker.
Påvens tal är inte vatten värt i mina öron.
““Without justice – what else is the State but a great band of robbers?”, as Saint Augustine once said.””
Jag håller med Augustinus till 100 %.
Och hoppas att påven även inkluderar Vatikanstaten när han citerar Augustinus.
// Irène
Bengt, i väntan på ditt svar.
”Ingenting påven gör kan tydligen bli rätt i dina ögon” skriver du till Irène.
Varpå hon klipper till med: ”Det har du rätt i .”
I sin senaste kommentar ger Irène syn för sägen:
”Påvens tal är inte vatten värt i mina öron.”
och citerar påvens tal inför tyska parlamentet:
“Without justice – what else is the State but a great band of robbers?”, as Saint Augustine once said.”
och kommenterar:
”Jag håller med Augustinus till 100 %.”
Om Kyrkans tillstånd inte vore så tragiskt kunde man nöjt sig med att le åt komiken i denna dialog, men som du säkert insett gömmer sig här en serie seriösa frågor: Tycker du att påven gör Gud och gudsfolket rättvisa? Vad gör påven för att manifestera allt Guds folks enhet? Något alls?
Jag menar inte bara BXVI utan den teokratiska status påveämbetet stulit sig sedan tusen år och likt en Gollum svartsjukt klamrar sig fast vid med anspråk på exklusiv auktoritet. Hur rimmar det med St Petrus ord i sitt första katolska brev:
”Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.” och vidare: ”… ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. ”1Pet.2.
Så skriver aposteln eftersom han var med om Kyrkans födelse då alla 120 av Jesu mest trogna lärjungar, kvinnor och män, var samlade i bön i väntan på gåvan från himlen. Och då hände det: alla begåvades med eld och kraft, med upplysning och makt, att förkunna Guds goda nyheter för alla människor. De blev Kristi vittnen utan åtskillnad.
Vill du verkligen reduceras till en påvens undersåte när Gud ser dig som en fri och suverän kristen person fylld av Kristi Ande? Böjde sig Jesus för någon annan än Gud? Vem är huvudet för Kyrkan?
Himlen har öppnat sig över oss och skänkt oss alla det liv vi delar i Kristi kropp. Den enda som finns.
Samuel.
Krister
Jag och Irène talar om tragiken i att äkta par inte kan gå till
nattvard gemensamt om ena parten är katolik och jag kommenterar detta så
här ” Varför går man med på att som mamma, maka och präst förnedras ånyo
genom att bara få välsignelse?”
Du svarar då
”Så roligt att katoliken Axel Carlberg går till kommunion/nattvard i sin
församling
i Lund! Med hela sin familj. På det sätt du skildrar.”
Om du tycker det är ”roligt” att ena parten ISTÄLLET för nattvard får
välsignelse kan jag inte heller tolka som annat än cyniskt vilket Irène
påpekade och du cencurerade.
Att äkta par ska behöva gå i andra församlingar än sin hemförsamling eller vara
beroende av en förstående präst tycker jag inte heller är ”roligt.”
Du har en tendens att säga emot som kan uppfattas som ”personligt påhopp.”
Krister, jag vill också fråga dig hur du känner inför moderatorsrollen och detta gör jag eftersom jag känner att du känner dig besviken framförallt på Irene men säkerligen också på oss andra speciellt när vi (Samuel och jag) tycker att Irene är fantastisk för sitt arbete här. Ja, jag ser det som ett arbete som hon utför eftersom hon lägger ner mycket stor tid på att översätta o finna artiklar. Detta gör tacksamt nog idag även Anneli (tack Anneli!).
Jag vet verkligen att du inte vill ha personliga bråk på bloggen men du måste samtidigt förstå (o det vet jag att du gör) att ingen av oss tycker det är kul när det känns som du söker fel och brister med rödpenna. Speciellt när det gäller Irene.
Och alla våra kritiker kan nu glädja sig åt följande fråga nedan till dig men minns att jag menar att det är den STORA STORA HÄRLIGHETEN med KV:s blogg … att vi är så öppna och så många gånger sårbart mänskliga. Jag satt på morgonen nu o läste igenom andra kristna bloggar och fann de flesta av dem tillrättlaggt dötrissta. En kristen fromlig narcissism florerar ibland å det grövsta.
Så snälla Du… vad är det du känner inför KV idag i det att du tycks vakta oss som vore du en vakthund (snäll sådan förvisso) utanför biskopsämbetets gatuport.
Jag vet att du äger mod o rättframhet att svara på detta.
vänligen din sökande syster i tron … Agneta
Krister,
Det går inte för sig att du censurerar kritik mot dig själv, men tycker att vi andra ska stå ut med i stort sett vilka påhopp som helst!
Jag ser i likhet med Agneta inget roligt alls i den situation hon beskriver och även om Iréne kunde riktat sin kommentar direkt till dig så kan jag förstå hennes irritation.
Anneli
Det är synes mig att Svenska Kyrkan är Kärlekens Kyrka framför andra i vårt land.
Samuel:
Jag är inte reducerad till ”en påvens undersåte”. Jag, du, varje kyrkomedlem från påven och biskoparna till de sista lekmännen är som du säger ”fria och suveräna kristna personer fyllda av Kristi Ande?”
Kristus är huvudet för Kyrkan, det säger också påven tydligt.
Påven, den nuvarande, gör mycket bra för Kyrkan. Men han är också en människa med sina begänsningar.
När det gäller påveämbetet som sådant tror jag att bitarna kommer att falla på plats. Trolig utveckling är att man först kommer överens mellan Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna om påvens roll i världskyrkan, därefter kommer det att gå mycket lättare att fortsätta ekumeniken med de protestantiska samfunden.
Jag tycker fortfarande du skjuter över målet i din kritik.
Vänner,
kyrkans splittring består så länge vi vill att den skall bestå och så länge vi bekräftar vår vilja med handling. Var och en av oss har möjligheten att i stället foga samman det splittrade genom att lugnt och stilla införa gemensamt nattvardsbord.
Ingen tvingar oss att lyda order om splittring. Tvånget finns bara så länge vi låter oss tvingas.
Gert
Gert,
Kanske blir det så att de troende inte bryr sig om i fall de får ta nattvarden eller inte? Den tillkom i en annan tid med en annan syn på offer, då det var självklart att man kunde äta en gud, då blod och vin var utbytbart etc.
Något som inte alls är lika självklart för dagens troende. Det kan bli så att striden om nattvarden får ett slut genom för få tycker att den kampen är viktig.
Anneli
Gert!
Ditt påpekande är riktigt, men samtidigt en tautologi som inte hjälper oss att komma framåt.
Samma påstående kan sägas om krig: Krig består bara så länge vi vill att det skall bestå och bekräftar vår vilja med handling.
Klart vi inte vill krig, inte vill kyrkans splittring, men på vad sätt hjälper oss ovanstående påståenden att undvika krig/kyrkans splittring?
Vad fattas i analysen?
Bengt,
Jag förstår inte din invändning.
Jag kan bestämma mig för att inte delta i kyrkosplittringen. Då upphör den för mig. Jag tror inte enhet någonsin kommer uppifrån. Den måste komma underifrån, individ för individ.
Gert
Gert!
Tror jag förstår hur du menar, men vår ambition är väl att splittringen skall upphöra kollektivt också, att enheten blir förankrad i kollektivet.
Sakramentet är ju ett synligt tecken på Guds nåd, inte bara något som finns i min föreställning, för mig känns det viktigt att det som sker är förankrat hos dem som är satta att förvalta det, kyrkans herdar. Därför går jag inte utan vidare till kommunion i en protestatisk kyrka. Jag skulle naturligtvis kunna göra det, men jag vill inte, det skulle inte kännas ärligt.
I Guds medvetande tänker jag mig finns bara en kyrka, Jesus har bara grundat en enda. Jag tänker ofta på detta när jag umgås med olika kristna, att vi hör samman genom dopet och lever då redan i den enda kyrkan, så en bit har jag nog gjort som du föreslår. Jag tänker då att det är en anomali att vi är splittrade så att vi inte har övriga sakrament gemensamt. Jag vet att det finns privata situationer när biskopen kan besluta om gemensam kommunion, jag är glad när något sådant kan ske, men ser det som en lydnadshandling att inte rusa händelserna i förväg.
Bengt,
Visst är målet kollektiv förening. Men det utesluter inte personliga ställningstaganden och handlingar. Tvärtom tror jag det är många individuella handlingar som kommer att tvinga fram kollektiva förändringar.
Gert
Jag har för mig att det i en tidigare diskussion framkommit att det inte så lång tid som kommunionen varit den största källan till oenighet mellan kyrkorna.
Är det någon som kan påminna sig hur länge det pågått och vad som var främsta trätoämnet innan?
Annars knyter ju kyrkorna an till en mycket gammal tradition när man försöker utestänga varandra från nattvarden. I Jonas Gardells ”Om Gud” står att i förkristen tid kunde en folkstam ”svälta ut” en gud/gudinna som enligt dem inte skötte sina uppgifter genom uteblivna brännoffer.
Likaså försökte man försvaga sina motståndare genom att riva tempel och förstöra kultplatser så att de inte skulle kunna offra och därmed kommunicera med sina gudar/gudinnor.
Det är synd att Gardell inte satt ut noter på just den typen av uppgifter, utan bara på Bibelställen. Inte heller berättar han i efterordet var i den litteratur han hänvisar till han hittat olika typer av företeelser, vilket skulle underlätta för läsaren.
Anneli