-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: februari 12, 2011
Vad hör till katolska kyrkans GRUNDVALAR ?
Det är intressant att följa utvecklingen på internet i den nu pågående debatten mellan olika grupperingar inom katolska kyrkan som formerat sig via 2 olika internetbaserade namnlistor. Polariseringen på internet ökar. Det hela började i Tyskland med att CDU politikern … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
7 kommentarer
7 svar till ”Vad hör till katolska kyrkans GRUNDVALAR ?”
Systrar och bröder.
”Sorgen och glädjen de vandrar tillsamman” heter det i en gammal psalm. Just idag dominerar glädjen enär vi som ovanligt upprymda världsmedborgare, gläder oss med våra egyptiska syskon, som lyckats välta det gamla faraoniska systemet över ända. Dess världshistoriska betydelse kan knappast överskattas.
En lite speciell twist får glädjen av att det finns en älskad folkhjälte, landets Googlechef, som spelat en nyckelroll i den digitalbaserade revolutionen och blivit känd genom en intervju i nationell tv, den unge Wael Ghonim.
Har ni sett hur folk på gatan går fram och kramar och kysser honom på kinden? Ett sorts kärlekens och glädjens gatlopp! På grund av hans särpräglade utseende tar ingen miste. Alla älskar honom.
Detta påminner om en revolution med en älskad folkhjälte i centrum vars liv och död gjorde att hela världens slutgiltiga öde avgjordes… Jerusalem år 33. Folket hyllade honom, men när det verkligen gällde övergav de honom.
Men hans död och uppståndelse gav oss försoning med Gud, liv i överflöd och gudomlig natur. En större omvälvning finns inte i den mänskliga historien och dess universella innebörd fortsätter att ge omvälvande, revolutionerande konsekvenser i den ena nationen efter den andra. Absolut dignitet till envar.
Till detta kommer ni, kära vänner på KV. Dels Annelis alldeles fantastiska formulering: ”Eller ska Gud få fortsätta att vara en underordnad figur i kyrkan, inte betrodd med viktiga saker som att kalla präster?” En tyngre satirisk sentens har jag svårt att tänka mig. Jag blev nästan vild av glädje.
Men när jag läste Irènes senaste bloggpost om Kyrkans GRUNDVALAR där hon citerar hela den nicenska trosbekännelsen bröt jag samman i glädjetårar och blev tvungen att lyssna till den glädjetyngsta gospelsång jag känner till, Jennifer Hollidays His Eyes Are On The Sparrow. Den innehåller den vildaste versionen av afroamerikansk gospelglädje jag känner till med gospelsångens största röst sedan Mahalia Jackson.
God bless you!
Samuel.
Vänner,
i de mest konseravativa kretsarna brukar ”kyrkans grundvalar” betyda Första Vatikankonciliet 1870.
Gert gelotte
Gert,
Det betyder alltså att de som säger att de håller fast vid kyrkans traditionella lära ofta inte tänker längre tillbaks i tiden än slutet på 1800-talet? Jag tittade på vad som står om Första Vatikankonciliet på Wikipedia och hittade t.ex. dogmen om påvens ofelbarhet. Nu fanns det inte några källhänvisningar till artikeln. Men stämmer nedanstående verkar beslutet ha föregåtts av en livlig diskussion.
Hur skulle det sett ut om dagens negativa inställning till åsiktsskillnader gällt även då? Skulle Pius IX:s linje segrat?
”Dogmen, som återfinns i den apostoliska konstitutionen Pastor aeternus, antogs den 18 juli 1870 vid det Första Vatikankonciliet i Rom 1869-1870 med rösterna 433 för och 2 emot. Under föregående debatter hade tre läger uppstått: det ena ville hävda en påvens ofelbarhet i samtliga lärouttalanden; det andra försvarade den definition som konciliet fastslog; det tredje godtog över huvud taget ingen ofelbarhet knuten till påveämbetet. Pius IX syns ha lutat åt den förstnämnda ståndpunkt, som alltså inte segrade. Dagen före beslutet hade 62 delegater som var emot dogmen, bland annat företrädare för flera av de katolska östkyrkorna (se romersk rit), lämnat kyrkomötet.”
/Anneli
Samuel,
Visst är det våra rötter dvs Bibeln vi hela tiden måste gå tillbaka till. Med både kunskap om det historiska sammanhanget men också med en beredvillighet att släppa taget om våra föreställningar.
/Anneli
Anneli,
så vitt jag vet stämmer beskrivningen. Men jag kan inte gå i god för värje detalj. Det mest bisarra med ofelbarhetsdogmen är att den gör Gud onödig-
Gert Gelotte
Systrar och bröder.
Med särskild hälsning till Irène, som tagit upp ämnet GRUNDVALAR.
Fundamentalitet vs. fundamentalism.
Jesu liknelse om himmelriket som ett träd har blivit min favoritbild för en livsduglig kyrka. Jämför Jesusorden om riket med det världsomfattande livets träd som vetenskapen har uppdagat i det faktum att alla livsformer är delar av en sammanhängande evolutionshistoria därför att de delar samma centrala kod, den på en gång mest konservativt bevarande och progressivt förändringsbenägna av alla molekyler, DNA; på en och samma gång arternas bevarare och livets utforskare och erövrare av världen.
Det är som om DNA kan hålla diametralt motsatta ”tankar i huvudet” och bildligt talat röra sig i motsatta riktningar samtidigt just som ett träd gör in mot djupets livgivande grundvatten och uppåt mot den energigivande solen; så rör sig livets gestalter i oändlig variation och anpassning till nya livsvillkor. Därför har DNA lyckats bevara livet genom alla katastrofala omvälvningar som planeten genomgått, sprida sitt liv och fylla jordens alla nischer med specialanpassade livsformer.
Till skillnad mot biologin har Kyrkan inte lyckats integrera och anpassa sig till de vetenskapliga och demokratiska revolutionerna och de därav följande kulturella omvälvningarna. Detta sagt som ett understatement för att inte provocera i onödan.
Om kristendomen ska överleva vår starkt diversifierade tid och fylla hela spektrat av subkulturer med andlig närvaro måste vi lära oss skilja på vad som är centralt, fundamentalt för bevarandet av det andliga/etiska livet och vad som bara är fundamentalistiska föreställningar utan inherent värde eller andlig verklighet.
Till det senare hör alla de yttre liturgiska formerna inklusive prästens kön, medan liturgins innebörd är central och oumbärlig som det andliga livets kod. Kön är överhuvudtaget ingen andlig parameter – personskap är. Det är hjärta och sinne som fylls av Anden och så blir kroppen dess tempel.
Vi måste låta oss upplysas av en helhetsläsning av den gudomliga uppenbarelsen centrerad i Kristi liv och lära, sammanfattad i trosbekännelsen, och samtidigt ta del av den moderna vetenskapens nyvunna frukter, som ju också de är av Gud givna ytterst sett. Som exv upptäckten att homosexualitet är genetiskt givet och därmed omöjligen kan vara en synd i sig själv.
Låt oss slå följe med våra tyska reformvänner och gå till storms mot sådana förlegade och kontraproduktiva fenomen som påvligt diktatorisk ”teokrati” och all annan illegitim, autokratisk patriarkalism i våra församlingar. Maskulinitetens exklusiva privilegier är sedan länge förbisprungna, obsoleta.
Likaså måste det obligatoriska celibatet kastas ut; om celibat säger Jesus uttryckligen att det inte kan vara ett krav eftersom det är en gåva för några få: ”Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.”Matt.19:12. Den som kan.
Kyrkan behöver en pånyttfödelse. När kommer ett tredje Vatikankoncilium?
Samuel.
Samuel
Du skriver
”samtidigt ta del av den moderna vetenskapens nyvunna frukter, som ju också de är av Gud givna ytterst sett.”
Ditt tänkande påminner om en av mina katolska favorittänkare Teilhard de Chardin
som har haft nedanstående i mitt tycke tilltalande tanke
”evolutionen som inget mindre än Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv.”
Om Chardin och Louis Massignon ”Katolikerna som svor i kyrkan”
Läs artikel 2 år sedan i Svd
”För det andra delade de i kraft av sin religiösa övertygelse en syn på historien som ett gudsverk bestående av en rörelse i tiden som är på väg åt ett bestämt håll.”
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/katolikerna-som-svor-i-kyrkan_793399.svd
// Irène
PS Jag tror du också kommer att gilla en artikel i veckans nr av Kyrkans Tidning.