-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: december 30, 2010
Påvens fynd till ärkebiskop i Bryssel
Nyblivne kardinal Raymond Burke med sina okänsliga uttalanden. Biskop Thomas Olmstedt i Phoenix med sina känslomässigt iskalla yttranden om sr Margaret Mc Bride och nu senast ärkebiskop André-Joseph Léonard of Mechelen i Bryssel som 3 dagar före jul framträder inför … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
10 kommentarer
10 svar till ”Påvens fynd till ärkebiskop i Bryssel”
Ja nu är du igång med dina käpphästar igen, Irène…
Rödstrumpan i dig formligen hoppar och studsar…
Vad är det för fel med dessa kloka ståndpunkter som vår älskade Påve så tappert försvarar mot diverse förtappade humanister, kommunister och feminister?
Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa riskeras knappast genom Kyrkans påbud, Riskerna finns snarast genom att så många inte lever efter Kyrkans bud utan i stället odlar sexuella kontakter utanför äktenskapet. Och för en sund och ansvarsfull familjeplanering behövs inga preventivmedel, man behöver bara lite självdiciplin.
Inte heller kan jag finna någonstans i Katekesen att homosexuella diskrimineras. Heterosexuella har precis samma krav på sig, att leva utan sexuella relationer utanför äktenskapet.
Och en prästkast av celibatära män?
Vad är det för fel med det?
Vad tror ni det blir om man tillåter både gifta män, och ännu värre – kvinnor som präster?
Se bara på hur eländigt det numera är i SVK!
Omöjligt att få tag på en präst utanför kontorstid och inom rimlig tid.
Min gamla mor, som ju inte var katolik, låg för något år sedan på sitt yttersta. Hon ville ha en präst och få skrifta sig och få nattvarden innan hon dog. Jag ringde på fredag eftermiddag till pastorsexpeditionen i hennes församling. Bara telefonsvarare och inga hänvisningar. Ringde kyrkoherdens direktnummer (kvinna). Bara telefonsvarare och inga vidare hänvisningar. Ringde komministerns direktnummer (kvinna). Bara telefonsvarare, inga hänvisningar. Talade in meddelande på alla tre telefonsvararna, och blev på måndag eftermiddag uppringd av kyrkoherden. Hon hade varit med familjen på Öland över helgen och ojsan-fanns det ingen hänvisning? Nej men det ringer ju ändå aldrig någon….
Jaha, sockenbud till mor, blädder,blädder i kalendern….
Jo, det skulle hon kunna klämma in på torsdag eftermiddag om det kunde passa?
Ja, går det inte innan, så får vi väl hoppas att mor fortfarande lever då…
Nej, innan dess finns det ingen möjlighet, det skulle ju vara sammanträden både tisdag och onsdag, och så ett möte med facket på torsdag förmiddag. Och hon måste väl hinna till dagis och hämta barnen efter jobbet, så klämma in nånting tidigare gick väl bara inte, och komministern var hemma med sjukt barn och förväntades inte vara tillbaka innan torsdag…..
Som tur var levde mor fortfarande på torsdagseftermiddagen, hon dog inte förrän på fredag kväll…………..
Är det sådana ”präster” du/ni vill ha i stället?
Mia,
Tänk vad gott det vore om du hade kunnat ta kontakt med en katolsk präst som du litade på.
Självklart är det olyckligt med en loj o ansvarslös luthersk kyrka och jag tror verkligen att det tyvärr kan ske i lutherska kyrkan… det du här beskriver. Men så mycket bättre det vore om man kunde be präster vandra över konfessionsgränser när en kristen människa ligger för döden.
Med en god vilja och vår tro på Herren borde det gå vägen.
När det gäller dagisplats o hemma-för-sjukt-barn så tror jag att vi måste tänka om och tänka nytt när det gäller akut själavård … oavsett om det är en katolsk präst eller
luthersk. Församlingen finns och ska kunna skynda till hjälp. Det handlar om vilja och förnuft. Därutöver: det har ju ingen betydelse om det är en kvinnlig eller manlig präst efteroch som vi lever -gud-vare-lov- i ett samhälle där båda föräldrar kan vara hemma för sjukt barn.
Min upplevelse (efter ett besök i Vadstena Klosterkyrka nyligen) är att den lutherska kyrkan befinner sig även den i en kris och att den nu söker sina katolska rötter. Jag drömmer om den dag då alla kristna räcker varandra händerna o står samman. Och för det behövs ett barmhärtigt tänkande liksom omsorg om varandra som kristna.
Och framförallt att vi börjar tala med varandra såsom syskon i Kristus. Om den tonen av ömhet finns mellan oss löses många sår som nu ligger i öppen dager i båda dessa kyrkor.
Jag känner både avsky och sorg inför sammanträdesprästen som begär ständig löneförhöjning i den lutherska kyrkan liksom inför den katolske prästens lögner ang bl.a. pedofili o många prästers arrogans mot den icke katolske människan.
Allt detta kan vi genom idog vilja att följa Herrens kärleksbud: förändra.
Jag har själv reagerat på allt det du beskriver och det var en bra beskrivning. Må vi be för den lutherska kyrkan och hoppas att de ber för den katolska. Slutligen tror jag att du också anser att det finns onda o loja präster inom båda kyrkorna. Liksom förekomsten av goda o i grunden djupt kristna präster.
Jag svarade dig nu trots att jag sagt att det inte är speciellt fruktbart att tala med dig men jag tycker du har en poäng här o då är jag inte rabiat.
Men med tanke på att så många hot idag föreligger mot mänsklighetens överlevnad på denna jord så är det av högsta vikt att de troende står samman. Jorden över.
Och stilla låter en våg av ödmjukhet … komma.
Agneta
Agneta!
Tack för din omtanke, och dina goda idéer,
Jo, det tycker jag också, och jag hade samma tanke.
Jag hade också talat med en katolsk präst om frågan, och han hade eventuellt kunnat tänka sig att ställa upp, men det var självklart under förutsättning att mor uttryckligen önskade en katolsk präst, och på den punkten föll det hela. Mor var som sagt inte katolik och när jag frågade henne ville hon absolut inte ha en katolsk präst. Min konversion var något hon aldrig kunde förstå.
Förvisso kunde jag kontaktat kontraktsprosten eller den ansvarige biskopen och anmält kyrkoherdens agerande, men vilken situation skulle det då varit inför den förutsebara begravningen?
Nu blev begravningen ändå i en annan av SVKs församlingar, eftersom det visade sig vara lika hopplöst att få en begravning inom rimlig tid i hemförsamlingen, som det var att få ett sockenbud…
Alla SVKs präster är inte 9-17 präster liksom inte alla katolska präster är pedofiler, men av vad jag sett under min tid i SVK, så är frekvensen 9-17 präster inom SVK skrämmande hög, och inte är de fria från pedofiler inom prästerskapet heller, så att bara skylla på celibatet är att göra det lite väl lätt för sig…
Jag önskar också att de olika samfunden skulle kunna mötas, men det måste rimligen betyda att alla i kärlekens anda är beredda till kompromisser och att gå varandra till mötes. Inte alltid bara Katolska Kyrkan. Men onekligen står väl Katolska Kyrkan och de ortodoxa kyrkorna närmre varandra idag än de någonsin gjort under de senaste 1000 åren? Låt oss glädjas åt det lilla.
Jag för min del ser ingen anledning att tycka att hoten idag är fler än de varit tidigare? Domedagsprofeter har vi haft inom mänskligheten i alla tider, och hittills har de alltid haft fel. Varför skulle den trenden ändras just i vår tid?
Här ställer jag därmed Matt 24:36 mot Matt 24:44. Vi skall alltid vara beredda, men ingen vet när.
Men detta att vi tolkar hotbilderna olika skall ju inte tas till intäkt för att underlåta att arbeta för de kristnas enhet.
Mia & Agneta
Noterar med glädje den fruktbara dialogen mellan Agneta och Mia i föregående kommentarer.
Irène
Det är en mycket intressant hypotes som du presenterar; att det hos vissa biskopar och präster skulle röra sig om en brist i mentaliseringsförmåga som en grund för märkliga uttalanden och övergreppen mot nästan.
Personligen är jag övertygad om att det ligger en hel del i din farhåga. Personer med just dessa drag återfinner vi mellan varven inom verksamheter som styrs av regelsystem. T ex SJ, Försäkringskassan m fl.
Att sen just personer med denna störning gör dem lämpliga för positioner inom byråkratier är ingen hemlighet inom psykopatologi.
Vatikanen förefaller mycket medvetet tråla efter biskops- och prästämnen med vissa personlighetsdrag. Ämnen som mer eller mindre är okänsliga för terrängen. Ämnen som krampaktigt håller sig till kartan oavsett verkligheten. Gudskelov tillhör gruppen vi tänker på en minoritet men det är illa nog att den existerar överhuvudtaget inom själavård där kärleken till nästan borde stå över regelsystemet i RKK.
Michael
”Personer med just dessa drag återfinner vi mellan varven inom verksamheter som styrs av regelsystem.”
Såväl kardinal Burke, biskop Olmstedt och ärkebiskop Léonard är gefundenes Fressen sett utifrån påvens intresse att ha ”vakthundar”som vakar över katolska regelsystem. Abortlagstiftning är här ett högprioriterat område som ska bevakas.
Få mänskliga ämnen är så etiskt komplexa som just abort och abortlagstiftning.
Det som utmärker personer med ett känslomässigt handikapp som störd mentaliseringsförmåga är bla oförmåga att (in)se komplexiteten i olika sammanhang, vilket gör beslutsfattande till något helt oproblematiskt oavsett vad det gäller.
Abort ska i lag vara förbjudet. Punkt slut. What’s the problem.
Så resonerar känslomässigt handikappade personer utan att BERÖRAS av baksidan av medaljen.
Det var ju inte för inte som den kända feministteologen Mary E. Hunt beskrev Burkes utnämning till kardinal
”Vatican Pitbulls Make Cardinal”
http://www.religiondispatches.org/archive/politics/3602/vatican_pitbulls_make_cardinal
Men också viktigt att lyfta fram alla de goda krafter som verkar inom kyrkan och som har
MEDKÄNSLA och RÄTTVISA som motto.
Detta är bla sr Chittester och Call to Actions huvudbudskap. Och även CFC. För att nämna bara några bland den stora mängd MEDKÄNNANDE aktörer inom katolska kyrkan.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=1291
Catholics for Choice
http://www.catholicsforchoice.org/
// Irène
Bara en kort liten notis till Mia och er andra.
”Jag önskar också att de olika samfunden skulle kunna mötas, men det måste rimligen betyda att alla i kärlekens anda är beredda till kompromisser och att gå varandra till mötes. Inte alltid bara Katolska Kyrkan.”
Ja, det kan jag också tycka. Samt tycka att vi här kanske mest har fokuserat på det faktum att RKK sätter sig på tvären och bara samtalar med Pingst o Livets ord.
Katolska kyrkan bör ändra attityd och räcka mer hand men så bör även den lutherska kyrkan. En tanke som slår mig är att kanske den lutherska skulle kunna se över sin nattvardssyn …
vad har den lutherska kyrkan att förlora?
Om det är så att katoliker tar illa vid sig av den lutherska nattvardssynen är det ju inte svårt att för den lutherska kyrkan att ompröva …
i grund och botten … vad har det för betydelse?
Om vi kan en dag dela Jesu måltid så kan vi också en dag kanske alltmer mötas, samtala och be tillsammans. Allt för det underbara att vi kan vila tillsammans i Jesu famn i en förståelse av att vi trots allt äga ringa kunskap om Guds väldiga gärningar.
GOTT NYTT ÅR…
Agneta
Irène:
Ja precis. Äntligen har du fattat! Det var väl inte så svårt? 😉
Agneta:
Nej det valet är – även om det är lätt att förstå – trots allt mycket olyckligt. Det ligger i gemene mans ögon trots allt ett ganska rejält skikt av löjets skimmer över ”fladderfia” och allt annat pingisarna kallas, för att nu inte tala om livets-ordarna. Tyvärr verkar vår käre biskop väldigt omedveten om detta. Kanske hans tid utanför kloster i ungdomen var alltför kort?
Ja, det kunde väl inte formuleras bättre?
Förvandlingen av bröd och vin till kristi kropp och blod är i sig tillräckligt svårt att förstå. Att det sen utan ytterligare åtgärder plötsligt åter blir bröd och vin igen i en protestantisk kyrka så snart nattvarden är över, var mer än jag kunde svälja när jag var kvar i SVK. För mig var alltid ”en gång förvandlat – för evigt förvandlat” den självklara synen.
Men så blev jag ju också katolik så småningom 😉
Alla,
Den här diskussionen borde inte handla om svårigheten att få tag på präster i Svenska kyrkan! Det är något Mia får ta med just Svenska kyrkan.
Ämnet är den här mer relevanta frågan om hur Katolska biskopar agerar och hur de väljs. Att som ärkebiskop André -Joseph Léonard anse att det är onödigt att betala ut ersättning till offren för de pedofila övergreppen är omdömeslöst och tyder på en obehaglig människosyn som inte borde få förekomma hos katolska ledare.
Det värsta är att han inte är ensam, det finns fler som är lika olämpliga på sin post. Men urvalet av biskopskandidater är förstås starkt begränsat. Att hitta biskopar som både är kompetenta och lojala kan inte vara lätt för påven och med tanke på de senaste årens elände verkar det tyvärr som han prioriterar det senare.
/Anneli
Det var en illustration av vad som händer när man öppnar prästämbetet för gifta och kvinnor, en varning för vad era krav kommer att leda till. Ingenting annat.
Inte några pengar i världen kan väl vara ersättning för något sådant. Så varför då slösa med kyrkans tillgångar?
Vad har det med människosyn att göra?
Jag uppfattar det snarast som en obehaglig människosyn att värdera allting i pengar.
Mia,
Nej ,det är sant att det lidande dessa präster orsakat offren inte kan värderas i pengar!
Men pengarna kan användas till att betala terapi och på andra sätt göra tillvaron bättre för de drabbade.
Det är också ett sätt för RKK att visa att man har en insikt om hur allvarliga brotten som begåtts är och att man vill göra rätt för sig.
/Anneli