-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: september 2, 2010
Ulla Gudmundson om ”vägval och demokratins själ”
Läs Ulla Gudmundsons krönika ”Politikens återkomst” i veckans nr av Kyrkans Tidning ”Vi sover på en vulkan … Ser ni inte att jorden åter darrar? Revolutionens vind blåser, stormen närmar sig …” ” Scenen är den franska deputeradekammaren.” ”Talaren i … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
4 kommentarer
4 svar till ”Ulla Gudmundson om ”vägval och demokratins själ””
Irène,
En briljant analys – som alltid av Ulla Gudmundsson, frestas jag skriva.
Överförd på vår moder Kyrkan så ser det väl ut ungefär så här:
Ledningen strävar efter att finna nygamla former av absolutism. Av detta följer förtryck. Bilden är djupt deprimerande.
Men underifrån sker mycket. Det är inte bara i USA marken skakar under biskoparnas fötter. Även i urkatolska Irland mullrar det.
Vad som kommer att hända vet ingen. Förmodligen något vi inte kan förutse. Själv väntar jag med spänning på den förste biskop som modigt reser sig upp och säger att kyrkan behövs för evangeliets skull, inte för att vårda gamla traditioner och föreställningar. Och som därtill drar de nödvändiga praktiska slutsatserna förstås.
Jämlikhet mellan män och kvinnor, frivilligt celibat samt insikten att det är mot naturen att tvinga homosexuella till livslång ensamhet.
Gert Gelotte
Irène, Gert, envar.
Samtidigt som kyrkbänkarna töms på generationer av passiva ceremonikonsumenter samlas hundratusentals unga vuxna i det postkristna Europa när de enkla bröderna från Taizé kallar till gudomlig lovefest. Det är fotfolket som röstar med fötterna, drivna av upplysta samveten och varmt Jesus-älskande hjärtan.
De har gjort sitt val mellan å ena sidan ”dogmatisk lydnad, rigiditet, revirtänkande och övervakning från övervintrad inkvisition” och å andra sidan ”tankens frihet, enkelhet, gemenskap över samfundsgränser och jämställdhet mellan män och kvinnor” som Irène skriver om Taizé och Boses ekumeniska kloster.
Utan att kanske veta om det har dessa unga ekumener mer gemensamt med dem i urkyrkan som ansåg Kyrkan vara uppbyggd av alla Jesu vänner, och inte i någon som helst mening ”konstituerad” av dess monarkiska biskopar (Tertullianus vs Ignatios et al.)
Det är Kristus som är hörnstenen hela byggnaden måste harmoniera med; det är inte en liten elitistisk klick i Rom som ska utöva suverän makt. Gudsfolkets suveränitet – den gudomligt ledda demokratin – ligger djupt förborgad i hela Bibeln. Inte förrän allt folket sagt amen är saken avgjord.
Prinsen av apostlar kallar oss kungar och präster eftersom vi blivit myndigförklarade av vår skapare sedan tidernas begynnelse. Det om något ingår i vår mänskliga konstitution. Existentiellt ”dömda” till frihet, av Gud kallade till att vara fritt väljande personer, till, fritt vald gemenskap.
Ännu mer så sedan vi lärt känna vår älskande frälsare. Bara fria, självständiga människor kan välja att älska Gud så som Gud valt att skapa oss för att kunna slösa med sin kärlek. Ömsesidighet, genuin ömsesidighet med oss var och en, är vad Gud söker genom att sända sig själv till jorden. Tillsammans utgör vi ”bruden” till vår himmelske brudgum.
Samuel.
Angående Ulla Gudmundssons ovanstående krönika i Kyrkans Tidning
Jag tycker hon/den överträffar sig själv! Den är politisk och andligt visionär
på en global nivå, utöver just den konkreta appliceringen i min kyrka – och andra institutioner.
Denne Tocquevilles tankar och visioner verkar var ordentligt aktuella även
i vår tid, skulle vara spännande läsa mer på svenska, pro et contra.
Krister Bosco
Ulla Gudmundssons reflexioner är så spännade och bra, både i denna krönika
i Kyrkans Tidning och nu nyligen i en skrift från Utrikespolitiska Institutet.
Krister