-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: augusti 13, 2010
Är det nog nu?
Anneli skriver: Under våren och sommaren har jag några gånger hört katoliker säga att det räcker med kritik mot Katolska kyrkan nu. Är inte det ett märkligt sätt att resonera? Som om det fanns en kvot för hur mycket man … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Kyrka som byggnad utan väggar
Samuel skriver ”Till detta kan jag bara tillägga att Den Heliga Ande genom Paulus gjort klart att könstillhörighet är irrevelant i Kristus, dvs i Kristi kropp, kyriakos, Herrens egen kyrka. Jesus själv säger ju att i himlen kommer vi att … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
4 kommentarer
4 svar till ”Kyrka som byggnad utan väggar”
Irène och envar.
”Kyrka som byggnad utan väggar” är en mycket träffande bild av Herren hus och i högsta grad biblisk. I centrum av kyriakon, som utvidgar sig gränslöst till att omfatta hela det kosmiska rummet och så innefattar hela mänskligheten, ja, hela skapelsen; i centrum av detta universumrum befinner sig den immanent korsfäste Jesus och transcendent uppståndne Kristus. Praktiskt taget alla nytestamentliga skrifter har detta universalistiska perspektiv.
Jesus säger ju själv att ”när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” Joh.12:32. Han blev upphöjd på korset, nederstigen till dödsriket och sedan, som den förste ur dödens käftar, upptagen till himlen som dödens besegrare världens frälsare och utövar därför en dragningskraft på allas hjärtan och sinnen oavsett hur långt utanför Kyrkans ordinarie gränser de är. Jesus Kristus är den mänskliga historiens gravitationscentrum.
Ingen som lär känna Bibelns huvudperson kan förhålla sig likgiltig till honom eftersom Jesus Kristus själv är allt annat än likgiltig till någon av oss. Han utmanar oss att älska lika fullkomligt som Gud gör, dvs som han själv älskar med sin spikstungna kropp. Bara så kan vi bli den ekklesia, den universella gemenskap av heliggjorda syndare, Gud avsåg att skapa. Vi ska inte relatera till varandra ”enligt köttet” (Paulus) dvs syndens väsen utan enligt den Andens natur som fyller oss i och med bekännelsen till Kristus. Han och ingen annan är ekklesians huvud.
Människan är sannolikt ensam om att kunna uppfatta rymden som en gränslös oändlighet i tid och rum, ensam om att kunna föreställa sig att vårt universum blir till och expanderar i tom rymd med accelererande hastighet, ensam om att kunna se att hon befinner sig mitt i en big bang, mitt i urljuset, fotonerna, som sedan vår universella bonings födelse ur en ultrahet planckpunkt, genomströmmar rummet. Att vi rör oss galaktiskt med hela universum expanderande i tilltagande överljusfart ut i tomma rymden.
Människan kan alltså med sin fantasi försätta sig i omedelbar förbindelse med de yttersta gränsvillkoren för sin existens. Och fantasin förmedlar till intellektet den mest fundamentala insikten att en immateriell, energetiskt oberoende men oändligt energisk skaparmakt måste vara vår världs upphov. En evig varelse, samtidigt transcendent och immanent i och utom sin skapelse. Det är i denna närvaro vi lever, rör oss och är till. Som de lekande småttingarna i sina föräldrars uppmärksamma närvaro.
Genom en historiskt given uppenbarelse har vi blivit upplysta om att skaparmakten är en person, den gudomliga urbild av vilken vi är en mänsklig avgjutning, att vi är följden av en viljeakt och att denna absoluta makt ger envar absolut värde och därför älskar oss bortom alla kategorier, alla gränser. Som en mor sitt barn. Och detta trots att vi alla, efter barndomens oskuld, brutit mot vårt samvetande med denna gudomlighet.
På grund av sin gränslöst villkorslösa kärlek har denne i egen hög Person tagit kropp genom Maria för att rädda oss undan lögnens och dödens makt. Och skapat en informell men högst konkret kyrka som saknar väggar. I den ryms vi alla.
Samuel.
Jesus omgav sig med en minst sagt blandad grupp människor, man får utgår från att det fanns en mening med det.
En kyrka utan väggar. Egentligen är det ju vad som finns precis här, liksom i evangelierna möts män, kvinnor, rika, fattiga, sköra, starka, konservativa, radikala, högljudda, lågmälda här.
Vågar vi hoppas på fler sådan mötesplatser?
/Anneli
Det är fler än jag som tycker att det behövs mötesplatser, i citatet beskriver Michael Kelly, The Irish Catholic hur man gjort på Irland:
”Kelly said his newspaper has begun conducting a series of meetings across the country to provide a forum for people to speak out about the scandal and the future of the church. The first was held recently in Dublin. The rest will follow in coming months. About 150 attended that first meeting, he said and represented “a wide variation of theological differences” gathered in one room. They included, he said, people who think that Humanae Vitae (the encyclical reaffirming the ban on artificial birth control) was a mistake and that women should be ordained to those who think Mass celebrated in English isn’t valid. “But they weren’t shouting at each other,” he said. It was as if they had decided to put all the other disagreements on hold. “There was a palpable sense of frustration” across the board, said Kelly, and a consensus on “the need to reform structure.”
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/editor-assesses-state-church-ireland
/Anneli
Uttrycket ”min kyrka” är f.ö. mycket suspekt. Kyrkan kan ju knappast vara min privategendom. Kyrkan är inte min; jag tillhör Kristus och alltså är jag kyrkans – torde vara en mer rättvisande beskrivning av verkligheten.
Bara som ett tillägg.
Jörgen Thorhard