-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juli 4, 2010
”Manifest för samvetsfrihet” täcknamn för diskriminering av homosexuella och alibi att kunna två sina händer vid aborter ?
Biskop Anders och hans vapendragare Sten-Gunnar Hedin mfl andra kyrkoledare går åter ut i ett sk ”Manifest för samvetsfrihet” som indirekt kräver tolkningsföreträde för vad som menas med kristen tro ”Visa att Du tycker att äktenskap, människovärde, samvets- och religionsfrihet … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
53 kommentarer
53 svar till ””Manifest för samvetsfrihet” täcknamn för diskriminering av homosexuella och alibi att kunna två sina händer vid aborter ?”
Anna Maria,
Du förbryllar mig, å ena sidan vill du inte att en diskussion om Katolska kyrkan förs offentligt, å andra sidan har du deltagit i just en sådan här.
Ännu mer konfunderad blir jag över att du egentligen inte kommenterar ämnet för den här diskussionen. Biskop Anders uppmaningar att vi katoliker ska vara reklampelare för tron borde göra dig upprörd. Du vill ju inte ens att omgivningen ska veta att du är katolik.
Jag passar på att ytterligare en gång påpeka att vi ska vara glada att vi bor i Sverige. Biskop Anders får skriva sitt manifest, du kan vägra följa hans uppmaningar, jag kan delta i en offentlig diskussion om RKK.
Vi tar åsikts- och yttrandefriheten för given, men i ett globalt perspektiv är vi lyckligt lottade och borde uppskatta vårt land och dess demokratiska rättigheter mer.
/Anneli
Anna Maria
”Jag skriver inget mer här i offentligt sammanhang. Vill ni ha min åsikt får ni söka den privat. Jag ser ingen konstruktiv väg framåt i att bara i allmänhetens ögon ventilera frustration.”
Även om du väljer att inte skriva mer här så utgår jag ifrån att du fortsätter att läsa KV blogg. Vill då säga att de andra inte vet att du igår kontaktat mig privat per mail.
Jag har inte röjt din identitet för någon och du har mitt ord på heder och samvete att jag fortsätter hålla tätt.
Jag vill även passa på att säga att det inte är av nonchalans som jag inte besvarat ditt mail.
Det har andra orsaker.
Jag vill underlätta för dig att träda fram. Om du och jag har privat kontakt blir jag möjliggörare för din fortsatta OFFENTLIGA anonymitet genom att vi privat ”ventilerar frustration ”. Risken finns att du nöjer dig med det.
Du skriver
”Faktum är att jag för dialog med flera präster ”
Ja och det är EXAKT så som våra präster vill ha det.
Att frustrerade katoliker ska vända sig till dem och i enrum FÖRA DIALOG.
I TYSTHET ska den över katolska kyrkan frustrerade katoliken känna att hon / han kan TALA ut. Lätta sitt hjärta på ett autentiskt sätt.
Och prästen LYSSNAR. Fångar upp frustrationen och i trygghet av att inga VITTNEN finns så lättar också prästen på sin egen frustration.
Jag talar om förtroliga samtal vänner emellan där den ene råkar vara katolsk präst som då – när ingen annan hör än man själv – tex kan fälla just kommentarer som att ”den egentliga källan till problemet är Vatikanen”
SUPERPRAKTISK kommentar men till intet förpliktigande från en katolsk präst som räknar med att den andre underförstått har avlagt TYSTHETSLÖFTE.
Jag ser ett värde i att KV blogg har vågat utmana TYSTHETSKULTUREN i Stockholms Katolska Stift.
Men om du som läsare tolkar bloggen som att ”bara i allmänhetens ögon ventilera frustration” respekterar jag denna din åsikt utifrån regeln att läsaren har tolkningsföreträde.
Jag kan visst diskutera rena sakfrågor med signaturer här på bloggen.
Men när det kommer till tips och goda råd om strategier för själva REFORMARBETET, så måste jag erkänna att det har jag jättesvårt att göra med en signatur.
Shalom
// Irène
Iréne,
Framförallt vill, i alla fall jag, ha förslag på vilka konkreta saker som kan göras. Det är ju inte bara Anna Maria som sagt att vi bara klagar och inte gör något. Men som sagt det har varit gnäll utan uppslag på vad som går att göra.
Jag tror att du gör rätt i att inte ha någon privat kontakt med den som ligger bakom signaturen. Om vederbörande har en så framskjuten position i samhället som han/hon antyder skulle en offentlig kritik av RKK faktiskt kunna göra skillnad.
Visst är det bra att prata med präster också, i ett konstruktivt samtal utvecklas båda parter. Men det kräver också en öppenhet för den ömsesidiga förändringen, så att det inte bara blir att ”prata av sig” om eländet i kyrkan.
Så illa som läget är nu tror jag att både det direkta mötet och den offentliga kritiken behövs.
/Anneli