-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 24, 2010
Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt.
Nedan följer ett gästinlägg på denna blogg av Samuel Johansson. Inlägget är enl författaren tidigare publicerat på Newsmill, vilket inte hindrar kommentarer här. /Krister Janzon, moderator Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt. “I begynnelsen var ordet och … … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
10 kommentarer
10 svar till ”Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt.”
Agneta.
Varje gång jag läser din kommentar blir jag varm om hjärtat och minnen stiger fram från en tid då min tillvaro dominerades av en bildkonstärinna och alla bilder hon gjorde mig uppmärksam på. Jag älskade allt som kom från hennes djupa ådra av konstnärlighet och fick ögon att se med. Ögonen har jag kvar men den egensinniga betydelsevärld konsten framkallar ser jag inte lika tydligt längre. Numera genomströmmar musikkonsterna sinne och kropp. Men jag tror jag börjat fatta ett och annat ur din text.
Framförallt uppskattar jag din Gud-barn-analogi. Det gudomliga barnet som ”placerar sin första givna krit-rörelse i mitten av den tomma ytan eftersom han på något märkligt vis vet att i mitten ligger universums mitt. Där bor Gud och där kan han välja att bo”. En sådan bild har aldrig någon ställt mig inför tidigare, men jag kan inte annat än kapitulera för den, och så öppnas en ny ”betydelsevärld” där barnet blir till genom konsthandlingen och Gud får nya innebörder.
Var Gud bara barnet när haon fick en ingivelse att skapa något vidunderligt, och samtidigt någon som kunde se, förstå och uppskatta det han åstadkommit, och som själv skulle bli en skapare av nya världar. Är det inte det konstnären gör i varje originellt konstverk, varje musikstycke? Vad kom först? Bilden eller Ordet? För första gången gissar jag på bilden. Bilden transformerades till ord och ordet framkallade det heta energirika ljus vi innerst inne är, lever, rör oss och är till i. Det är i oss Gud tar form.
Samuel.
Och vem är den bedårande Agneta i vår värld?
Michael H
Michael,
Lite märklig fråga; vem Agneta är framgår av vad hon skriver. Jag upprepar nedan hennes kommentar som Samuel refererar till, och raderar den samtidigt från dess felaktiga plats under Skribenter.
Moderatorn
Agneta Sofiadotter skrev 24 juni 2010
Samuel, nu ville även jag svara. Jag är fd skribent men nu bara en Agneta som känner själsfrändskap med dig och som vill svara din text med en annan infallsvinkel … ´ förhoppningsvis inte alltför grötigt.
– ha förbarmande i såna fall –
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
I begynnelsen var ordet …
I begynnelsen var bilden…
?
I min bildvärldsprocess och i min erfarenhet av andra människors möte med sin egen bildvärld finns en magisk begynnelseakt som jag i min tur alltid och ofta tänkt vara en Johannesprolog : nämligen i begynnelsen finns en tom yta papper och bild blir till.
Jag brukar kalla detta konstens födelseögonblick för “Den tomma ytans bildliga återklang”. Det kunde lika gärna heta “Gud inbjuder människan till en skapande dialog”.
En tom vit yta papper som pockar med sitt outtalade “någonting” som “ingenting”.
Som exempel: se barnet framför den tomma ytan/pappret och att barnet gör sin första bild – en krumelur- och förstår att det är HAN som i detta tomma vita hav till papper blivit till via sin egen hand och en krita. Det stannar nämligen kvar som ett personligt någonting. Varde någonting och Det består. Dessutom föräldrarna kommer rusande och ger beröm. Barnet är onekligen till. Har möjligheter att förstå att han hädanefter kan verka som egen individ. Skapande sitt signum genom livet. Unik. Ett hissnande ögonblick! Bejublat förhoppningsvis av mor och far.
Barnet om barnet är lycklig placerar sin första givna krit-rörelse i mitten av den tomma ytan eftersom han på något märkligt vis vet att i mitten ligger universums mitt. Där bor Gud och där kan han välja att bo. Lägger barnet det i ena hörnet av det tomma papperet säger barnet till sin värld och sig själv “ursäkta att jag finns till” …. och det blir kanske en lång vandring hem till Gud genom livet och till att åter en dag se sin krumelur i universums mitt. Om människan väljer att så göra.
I begynnelse var ordet… eller i begynnelsen var bilden? Detta har förbryllat mig. Skaparguden säger ett ord och materia blir till hav-land- dna- eller som du skriver “giraff spring fram!” Varde ljus! Varde form?
Själva transformeringen/ förkroppsligandet av… ord… eller bild?
“Inte minst den exakta kalibreringen av de naturlagar enligt vilka all världens fenomen – från galaxer till giraffer – funnit sina former när tiden, de rätta omständigheterna, varit inne för dem var och en att framträda.”, skriver du.
Samuel, jag bara älskar denna formulering!
Så och barnet framför den tomma papperets yta och så och den vilsna kanske osäkra vuxna människan/gudsbarnet som uttråkad under ett ändlöst föredrag stirrar på ett stycke papper och som tar pennan förstrött och bara tycker sig kladda bild. Men se. Förundras! Gläds åt detta “lilla” mirakel. Det blev en talande någonting- en bild- en form.
Det kom från mig? Eller?
Det rätta ögonblicket – den exakta kalibreringen- fann sin form, den rätta omständigheten för ett framträdande. Vem gjorde det?`Vad säger “det”?
Gud alltid närvarande.
Och vi är alltid medskapande.
Medansvariga.
Inbjudna till Herrens måltid (alla) (Allah- Gud är stor)
Och i det finns ingen annan utväg än att älska Heren, såsom jag älskar mig själv och såsom jag älskar andra.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
ps: idag är konsten fri. Förr vad den beställd. Lagar och ekonomi och teologi förfogade över dess existensberättigande. Nu är konsten fri som matematiken alltid varit och fysiken änteligen blivit och teologin kan fortsätta att – bliva
Glad midsommar och känn dig väldigt välkommen in på bloggen och är jag övertygad … av alla de andra // Agneta
Samuel,
Jag är en krake. Jag har inte vågat läsa din svarstext förrän nu. Jag har nämligen råkat mycket mycket illa ut i min fd församling då mitt personliga språk och närvaro uppväckte ett fruktansvärt hat i en av dess präster. Jag är tyvärr personlig ibland och speciellt när jag känner själsfrändskap. Som om gränser för min längtan efter att vi är alla Ett i Herren luckras upp och det är ju förståss inte lämpligt i denna värld och framförallt inte i en katolsk konservativ och titelsjuk och sträng värld. Där blir jag själv ett felplacerat fosterhemplacerat ”barn” ,,, förr eller senare. Och ett sådant kan en snillrik präst med maktanspråk lätt missförstå och använda sig av för att tala illa om och göra ned med alla de krafter som katolska kyrkan har till sitt förfogande. Jag förväntar mig ibland ondska som svar utifrån denna erfarenhet och då blir jag kraken som inte vågar läsa svaret på kanske tom på mina egna frågor. Självklart kan jag övertolka men också undervärdera ondskan och makten. Först nu råkade jag ramla på ditt svar här ovan.
Jag är givetvis liksom alla andra inte ett barn … bara… utan alla åldrar återspeglade.
Därför blir jag så glad i det du skriver. Det på något sätt ger mig tron tillbaka på ENHETEN.
I Herren. Vi ska våga vara intellektuella, arga, glada i hatten, barnsliga och personliga som opersonliga här …tycker jag. Att tala ut kräver det. Och så allvarligt är det med KV:s blogg som jag följt från mer eller mindre sedan dess start. Vi som skriver här har råkat ut för en det ena än det andra, så tänk dig för om du vill ge dig in i det. För mig är församlingslivet redan förlorat så det spelar längre ingen roll.
Det betyder inte att jag inte tror på vår underbare Herre. Nej, kanske jag tror mer idag än jag någonsin gjort. Detta med att följa och ta del av bloggen är en allvarlig och omvälvande resa vilket jag tror vi alla kan intyga. Det är mer än värt det svåra. Andra som är mer försiktiga med sitt liv väljer nog att vara inne på andra mer ”trygga” katolska bloggar.
Dock, betänk.
För vad fasen var det Ferlin skrev (hjälp mig den som minns) ” Jag bor hellre i ett själavårdande hus än i den med tomtebo-lycka där falskhet råder”.
Tack Krister. Tack Samuel.
Tack själv Agneta.
Oss Ferlin-krakar emellan.
Krister
Agneta,
Jag sökte googla på ditt Ferlincitat, men hittade det inte än.
Däremot följande från SR:
Skaraborgaren Johan Alfred Eklund tjänstgjorde som biskop i Karlstads stift i början på 1900-talet och han lär vid ett tillfälle ha utbrustit:
”I Värmland är ingen själavård möjlig. Hälften är mytomaner och resten är poeter”
Krister
Äntligen Agneta.
I stark sympati med dig vill jag säga följande: i samma stund man lämnar den hierarkiskt organiserade, maktkorrumperade religionen, där en människa har tagit Herrens plats, träder man ut i den frihet Herren har kallat oss till, den oorganiserade, organiska andlighet där syskonkärleken och Herren själv är de sammanhållande banden. Jag tänker bland annat på den ”Andens frihet” som karismatiker för fram, men framförallt på den spiritualitet och den spontana ”frihetens ordning” som uppstår mellan trossyskon som står för den ursprungliga universalismen/katolicismen, den som gick förlorad 325 (år 382 började förföljelsen av dissidenter och tre år senare blev kristendomen enda tillåtna religion. Statsreligion vill säga. Ett religionpolitiskt maktspråk som fortgått alltsedan dess.).
Kristendomens början kännetecknades av fria husförsamlingar som tillsammans bildade ett nätverk över hela Romarriket med naturligt centrum i Rom. De förenades av en gemensam tro, sådan den förkunnades av apostlar, herdar, biskopar, som tidigt, troligen före år 100, enades om innehållet i denna tro; bara de dokumenterat apostoliska skrifterna dög som grund för läran; Guds ord, Jesu egna ord, åtnjöt den högsta auktoriteten. Kejsaren hade inget att säga till om.
Något liknande sker i vår tid. Jag syftar på husförsamlingsrörelsen. Små celler som via nätet bildar nationella och övernationella nätverk, sammanhållna av en gemensam tro på Guds ord (till skillnad mot att jämställa NT med Traditionen). Taizé har gått flera steg längre; de har tagit universalismen till sin yttersta konsekvens: Guds kärlek i Kristus kommer att besegra alla människor. Det är där du finner mig. Mitt credo är: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus.” 1Korinter 15:22. Mer kategorisk katolik än så går det inte att bli;-)
Din broder Samuel.
Underbara bröder.
Det är inte lätt att lämna ut sig men jag känner djupt i mitt hjärta att det är enda vägen till sant syskonskap och jag hoppas att det är en längtan i oss flesta kristna. Att komma hem i Kristus och till varandra. Vad är livet annars? Allt lär förgå… rikedom, föreställningar och de ynka titlar vi eftersträvat. Till och med den jordiska kärleken försvinner och uppgår i ett allt större famntag där min vila blir den andres vila.
Samuel, jag vill gärna ta del av en husförsamling om det finns i närheten av Lund eller åtminstone att jag kan ta min bil och köra utan att bli trött. Jag vet nu inte om det var det du menade ”något liknande finns” och om det finns i vårt land. Om du tycker att det vore något för mig eller har några liknande tips om vart jag vänder mig så kan du gå in på min hemsida och där finns min e-mail. http://www.agnetasofiadotter.com.
Jag hoppas det är ok Krister, Gert o Irene att jag skriver detta… trots allt: jag är katolik utan församling.
Krister, det var kul med Värmland… är döpt där … och jag kan inte garantera att jag alltid alltid håller mig till den 100% sanningen men jag tillhör nog lika garanterat den poetiska delen av detta sagoälskande folk.
er syster Agneta
ps: det är varmt i Havet och där simmar juden, den kristne och muslimen alldeles bredvid varandra. Med inte mycket som skiljer dom åt förutom en liten bit tygbit. Vackert.
Syskon.
Eftersom jag anar att det är fler än Agneta som saknar församlingsgemenskap och som i respekt för och kärlek till urkyrkan vill leva så nära idealet som möjligt lägger jag ut den här korta introduktionen till husförsamlingsrörelsen i Malmö med omnejd. Bara ett exempel alltså på vad det handlar om. Det finns liknande fenomen lite varstans i Sverige.
Lägg märke till hur generöst direktdemokratiskt allas deltagande i ledarskapet beskrivs i enlighet med Petrus ord om att vi alla är kungar och präster i Guds rike där vi frambär oss själva, våra liv, våra begåvningar som andliga offer inför Gud den allsmäktige. Men synar man presentationen lite närmare är man inte främmande för att det finns andliga auktoriteter som har helhetsansvar för gemenskapen; herde- och biskopsämbeten alltså i trohet mot NT:s modell, demokratiskt valda dock. Här finns alltså en balans mellan andlig frihet och andlig ordning.
MALMÖ HUSKYRKA
Om oss
Malmö huskyrka är ingen vanlig kyrka. Den är en samlingspunkt för olika husförsamlingar i Malmöregionen – en kyrka av kyrkor. De husförsamlingar som är med i Malmö huskyrka är var för sig autonoma församlingar, som dock står under Malmö huskyrkas försyn och stöd.
En husförsamling är en gemenskap av kristna som har överlåtit sig till Kristus och till varandra. Gemenskapen baseras på ett ”öppet hem”, och kan till exempel ta sig i uttryck i regelbunden, gemensam bön, att man uppmuntrar varandra till ett tjänande liv och på olika sätt betjänar sitt område. Målet är att alla människor ska få lära känna och följa efter Jesus.
Malmö huskyrka vill vara ett nätverk av små organiska gemenskaper av kristna som lever ut den kristna tron i vardagen, ber för och på olika sätt betjänar sin stad och sitt område. Det dessa husförsamlingar håller på med har många namn. På vissa håll kallas det husförsamlingsrörelsen, på andra håll Simple Church, Organic Church, kommunitetsrörelsen eller den nymonastiska rörelsen.
Malmö huskyrkas tror på ett mångfacetterat och kompletterande ledarskap där varje persons gåva blir sedd och varje persons röst blir hörd. Där beslut fattas gemensamt och där man tillsammans får föra varandra längre in på spåren efter mästaren Jesus.
Det övergripande ledarskapet utgörs av ett äldsteteam bestående av två representanter från varje husförsamling. Detta team är även underställt ledarskapet i Hyllie Park kyrkan i Malmö.
Gå med?
Vill du gå med i Malmö huskyrka finns det två alternativ: antingen så kan du gå med i någon av husförsamlingarna, eller så kan du starta upp en ny husförsamling och ansluta den till Malmö huskyrka. Man kan nämligen inte gå med i Malmö huskyrka som enskild medlem.
Vill du/ni ha hjälp med att starta upp en ny husförsamling? Kontakta någon av våra husförsamlingar så hjälper vi mer än gärna till med detta.
I centrala Malmö samlas ”Kärleksgerillan”: http://gerillan.wordpress.com/karleksgerillan/
Samuel,
Nu har jag läst på och kommer att ta kontakt till hösten.
Efter flytt och vistelse i mitt lapplandshus.
Det låter som helt rätt för mig.
Det är Guds väg detta och den vägen är outgrundlig.
ps: övrigt svar på väg // Agneta