-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 9, 2010
Om pliktcelibatet
National Catholic Reporter Mandatory celibacy at the heart of what’s wrong “The magnet is dead. Celibacy cuts to the heart of what is wrong in the church today. Despite denials from Rome, there will be no halting, much less recovering … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
2 kommentarer
Vem evangeliserar vem?
Vänner, att stiftet fått en biskopsvikarie med ansvar för evangelisation föder en del tankar. Att makt utövas demokratiskt, att män och kvinnor är jämställda, att ingen får diskrimineras på grund av sin sexuella läggning är numera självklarheter i det sekulära … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
25 kommentarer
25 svar till ”Vem evangeliserar vem?”
Gert
Undrar om Fredrik Emanuelson kommer att få en skriftlig arbetsbeskrivning där en definition ges av själva begreppet evangelisation och där personkretsen för den tilltänkta evangelisationen närmare ringas in och beskrivs.
// Irène
Gert och Irène,
Visst har Katolska kyrkan som sådan kvalitéer, jag tänker på spiritualiteten, mystikerna etc. Den har fått fram inspirerande ledare, inte minst författare. Allt detta kan säker tillföra inte bara katoliker en hel del.
Men sedan finns det en hel del som är riktigt illa, maktstrukturer, det som närmast kan beskrivas som prästkult, diskriminering av kvinnor och HBT-personer och så förstås alla dessa sexuella övergrepp och våld som utövats av kyrkans ledare osv.
Det kommer att ta lång tid innan man lyckats bygga upp förtroendet igen både i och utanför kyrkan. Jag tror att det bästa sättet göra det är att visa att man tar problemen på allvar och verkligen vill förändra negativa strukturer. Katolska kyrkan i Tyskland uppvisar en sådan seriös avsikt, ta den som inspiration.
Lägg sedan till öppenhet för att Katolska kyrkan inte bara har något att förmedla utan hel del att lära av världen omkring, så kan den i bästa fall så småningom bli ett övertygande tecken på Guds närvaro i världen.
/Anneli
Anneli
”Visst har Katolska kyrkan som sådan kvalitéer, jag tänker på spiritualiteten, mystikerna”
Så är det och det är det som lockar moderna svenskar. Män som kvinnor.
Men det är paketpris som jag brukar säga.
Vill du ha spiritualiteten så får du dogmerna på köpet.
Därför är jag mycket intresserad av att se Fredrik Emanuelsons arbetsbeskrivning.
// Irène
Vänner,
varje år får katolska kyrkan cirka 80 nya konvertiter. Det är människor som dels har funnit något dels flyr från något.
Jag uppfattar ”evangelisation” som något mer vidsyftande. Som att kyrkan har något att säga det svenska samhället.
Vad är det?
Är det att svenska kyrkan och frikyrkorna skall avskeda samtliga kvinnliga präster?
Är det att Sveriges riksdag skall besluta att homosexuella inte får gifta sig?
Är det att Sveriges riksdag skall totalförbjuda aborter och ingripa mot försäljning av preventivmedel?
Om ärendet är ett annat och väsentligare, vilket jag hoppas och förmodar, så måste vi ändå inse att mina frågor blockerar samtalet.
Detta borde bekymra kyrkan och stimulera till tankar om vad som är vårt uppdrag.
Gert Gelotte
Irène och Gert,
Ja knäckfrågan är förstås vad man vill lyfta fram som Katolska kyrkans kvalitéer.
Det finns som sagt en hel del positivt i Katolska kyrkans historia. Men som Iréne skriver det är hela paketet det gäller och där finns mycket i övrigt att önska.
För att fylla på Gerts frågor med ett par till:
Är det kyrkans maktstrukturer, där präster och teologer bestämmer man vill sälja in?
Är det Katolska kyrkans kvinnosyn, kvinnans roll är att föda barn och serva mannen, man vill få alla att köpa?
Tills jag ser tecken på motsatsen tror jag tyvärr att evangelisationen är en politisk manöver och har som syftet att rikta uppmärksamheten mot något annat än det de stora interna problem som man kanske hoppas slippa ta itu med.
Jag hoppas att jag är för svartsynt och har fel, men tvivlar på att så är fallet.
/Anneli
Gert
Om man googlar på Evangelisation så kan man läsa följande på Wikipedia
”Evangelisation är kristenhetens verksamhet för att vinna ytterligare anhängare till sin religion genom att dela med sig av ”evangelium”. Avsikten med evangelisation är att informera om syndernas förlåtelse och evig frälsning genom Jesus Kristus. Evangelisation görs i lydnad till Missionsbefallningen, Jesu befallning att ”gå ut i världen och predika evangelium för hela skapelsen” (Mark 16:15) även Matt 28:16-20. Evangelisation och mission bör alltså i princip vara samma sak. Men idag menas oftast att evangelisation äger rum på hemmaplan, medan mission är utomlands och även innefattar hjälparbete.
I det evangelikala dokumentet Lausannedeklarationen sammanfattas centrala ståndpunkter och trosgrundval rörande evangelisation, mission och teologi i världen.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Evangelisation
Om man sedan googlar vidare till Lausannedeklarationen så kan man läsa mycket smått och gott
Ett litet axplock
”Vi tror att evangelium är Guds goda nyheter för hela världen och är beslutna att genom hans nåd lyda Kristi missionsbefallning att proklamera evangelium för hela mänskligheten och göra alla folk till lärjungar”
”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”
”Vi förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier.”
”Att evangelisera är att sprida de goda nyheterna att Jesus Kristus dog för våra synder och uppstod från de döda enligt Skrifterna, och att han som den regerande Herren nu erbjuder syndernas förlåtelse och Andens frigörande gåva till alla som omvänder sig och tror. Vår kristna närvaro i världen är nödvändig för evangelisationen och så är också det slags dialog, vars syfte är att med känslighet lyssna för att förstå.”
När jag läser alla vackra ord och formuleringar i Lausannedeklarationen så inser jag att vi åter hamnar i samma gamla vanliga frågeställning.
Vem har tolkningsföreträde att definiera alla vackra portalformuleringar ?
Och så går som vanligt all kraft och energi åt att träta om vem som ska bestämma vad orden har för innebörd.
Ta bara ordet ”förstå”. Vem avgör när jag förstår ?
Är det jag själv ? Eller kan någon annan komma och säga till mig
– Hörru du, du har inte förstått vad som menas i den här texten.
– Jamen för mig betyder det glada budskapet det här och det här.
– Det har du fått alldeles om bakfoten kära vän. Det glada budskapet betyder det här och det här.
Osv osv i det oändliga. Allt rör sig som vanligt om tolkning och om vem som ska bestämma vems tolkning som ska ha företräde i tolkningarnas mångfald ?
Så går tiden. In i evigheten.
http://www.lausanne.org/sv/covenant
// Irène
Anneli
”Är det kyrkans maktstrukturer, där präster och teologer bestämmer man vill sälja in?”
Din fråga tolkar ! ! jag som samma fråga som jag ställer
Vem ska ha tolkningsföreträde inom kyrkan och vem ska tolkningsföreträde i ett pluralistiskt samhälle med ett otal olika kyrkor, samfund och religioner och med människor som inte tillhör varken någon kyrka, något samfund eller någon religion ?
Medan ovanstående frågor håller på att besvaras
Så går tiden. In i evigheten.
// Irène
Iréne,
För mig är det fullständigt absurt att människor träter om vem som tror mest rätt om någon dvs Gud som vi har så begränsad kunskap om.
Den enda konstruktiva väg jag kan se är att vi alla med våra olika bakgrunder lägger ihop vår erfarenhet av Gud. I bästa fall blir det då som att lägga pussel, var och en bidrar med sin bit till helheten.
Sedan återigen, hur kan vi bäst visa det centrala vår kärlek till Gud, varandra och oss själva? Inget är viktigare än det.
/Anneli
Vänner,
vem kan säga något med bestämdhet om Gud?
”Worüber man nicht reden kann, muss man schweigen.“
(Ludwig Wittgenstein)
Gert Gelotte
Så nu har alltså Katolsk Vision skjutit sig ut i tystnaden. Ingenting kan sägas om Gud och därmed heller ingenting om Guds uppenbarelse.
Nu återstår bara en sak – i konsekvensens namn: Lägg ner denna site. Annars blir det hela ju lite – löjligt.
”Vi kan inget säga – men vi säger MYCKET, och det viktigaste av allt, vi har sanningen! Fast å andra sidan, finns det en sanning?”
Snurrigt? Helknäppt.
Anneli, Gert, Irene
Vilken vacker bild detta med pusslet. Vilken fin religionsundervisning för världens alla barn det skulle vara. Först skulle man lära barnen att pusslet har alltid funnits sedan människan blev till men från början var det bara en rörlig återspegling av kosmos. En abstrakt målning med bländande ljus.
Sedan började människor skära sönder den ursprungliga levande bilden och sätta dit sina egna bilder. Där återfinns idag hinduernas Krishna som söker sin älskade hälft som dansar i en ljuvlig klänning och hinduerna målar till barnens glädje en Ganesha som ler. Muslimerna målar in gröna ängar och skapar mosaiker som skiftar i all världens färg och form. De kristna sätter ett barn i en krubba och en moder Maria i en mantel av himmelsblått. Judarna tecknar ett folk som vandrar över öken och berg. Buddhisterna målar en man i saffransgult som mediterar under ett träd under det att en lotusblomma öppnar sig.
Sedan säger läraren åt barnen att de kan trots allt vända på pusslet om de vill och att de då skulle se baksidan vilket var livets begynnelse. Och där ser barnen att kosmos åter avspeglar sig med ett bländande ljus.
Vilket är vackrast frågar läraren kanske barnen.
Och barnen svarar unisont att båda sidor är lika vackra men att om någon av bitarna försvinner eller att någon vuxen drar bort vissa bitar och slänger iväg det så inträder frånvaron- Frånvaron av Gud. Den hela vackra bilden av Gud återspeglad på jorden och i människors längtan och hjärtan.
Kanske Irene, Gert och Anneli … ” a sincere feeling of respect needs no words: even silence can speak of one’s respectful attitude” / Hazrath Inayat Khan-sufi master.
Allt gott en underbar söndagmorgon från Agneta
Tidkunne,
Tvärtom vi ska tillsammans lägga ihop det vi kommit fram till om Gud, tycker jag.
I det ligger också att se hur mycket världsreligionerna har gemensamt i synnerhet sådant grundläggande som kärleken till Gud och till nästan. Detta är absolut nödvändigt om människor av olika tro ska kunna leva tillsammans.
Jag tror även att alla religioner gemensamt behöver rensa ut en del senare dåliga ”pålagringar” som förtryck av kvinnor.
Du deltar ju med liv och lust i diskussionerna här, vart skulle du ta vägen om sajten lades ner?!
/Anneli
Ikväll sänds ett program som heter ”Vi är alla Abrahams barn” på SVT 2 kl. 18. Det är bara att hoppas att det är så intressant som titeln utlovar.
/Anneli
Tidkunne, Tidkunne,
du gör dig bekymmer om mångahanda ting.
Med mitt Wittgenstein-citat ville jag påpeka att vi ytterst står inför ett mysterium – att Gud är större, annorlunda, omöjlig att fånga in med mänskliga begrepp. Att tystnaden till sist och ytterst är det enda sättet man kan nalkas Gud på.
Bara så …
Gert Gelotte
Skulle det inte behövas en biskopsvikarie för massmediala och liknande kontakter?
Agneta,
Tack för dina fina konstnärliga bilder utifrån pusslet!
Krister
Agneta,
Det var verkligen en fint utvecklande av pusslet! Tänk om man kunde genomföra det, jag tänker på konflikthärdar som i Mellanöstern men också här i Sverige där människor från många kulturer och religioner lever. Om barnen på ett så konkret sätt som du beskriver lär känna, förstå och respektera varandra vore det en investering för framtiden.
Jag har för mig att det finns ett projekt som heter Abrahams barn, men alla är ju inte det. Vyerna behöver vidgas.
/Anneli
Jo,
En konstvetare/…, en konstnär/bildterapeut/teolog och en psykoterapeut/socionom kanske skulle kunna designa det pusslet och låta det bli ett bidrag till verklig fred.
Betänk,… det är genomförbart!
Dessutom har jag en manlig konstnärsvän som liksom andra konstnärer som kan bidraga.
Häftigt vore det om det vore tre kvinnliga katoliker dvs du, jag och Irene.
Katolsk Visions fredsivrande pussel.
Söka bidrag kanske inte är helt svårt…finns flera instanser.
Först barnen i Ghaza och Tel Aviv sedan ….
kram Agneta
Agneta,
Du skrev:”Häftigt vore det om det vore tre kvinnliga katoliker…”
Det luktar diskriminering! Nämligen av kvinnliga män och manliga kvinnor i detta fredliga pusselarbete >:)
Ha en god söndag!
Krister
Agneta,
Det bästa är nog att försöka få kontakt med någon organisation som ägnar sig åt brobryggande mellan olika religioner och som har både kompetens och kontakter. Men jag tror också att pusslet du beskriver kan gå att få bidrag till.
Nu har jag sett första avsnittet av ”Vi är alla Abrahams barn” gjort av en brittisk katolsk präst och riktigt bra. Jag fastnade särskilt för vad en rabbin sade om avsnittet om hur Gud säger till Abraham att offra sin son, Isak för judar och kristna och Ismael för muslimer. Man kan välja att tjafsa om vilken text som är mest rätt eller gå på kärnbudskapet, Gud vill inte ha barnoffer, vilket tydligen var vanligt på den tiden. Och för kärnbudskapet spelar det ingen roll vilken av sönerna det är. Ett exempel på konstruktivt resonemang, som jag i alla fall vill se mer av.
Sedan kan man ju bli trött på att det bara var män,män och män. Ungefär hälften av Abrahams barn är kvinnor har jag för mig…
/Anneli
Krister,
Ha, du är som vanligt ibland riktigt rolig.
Jo, det var faktiskt diskrimerande. Jag hade FEL och du har RÄTT.
Härligt!
Agneta/ som tyckte iden var görbra men blev lite nedslagen av Annelis ursäkta Anneli ”lite förnumstiga” svar och kommer därför till ro med att det troligen är ett förslag för mig själv och andra att fundera vidare på. Jag är för gla av mig ibland.
Agneta,
Fredspusslet – vilken jättebra idé! Släpp den inte. Följ din längtan och gör det första, urpusslet, i samrbete med vilka du vill och ställ ut det. Sen får vi se vad som händer!
Berit Bylund i Umeå
Agneta,
Jag gillar att brainstorma, men övergår sedan raskt från kreativitet till att tänka i praktiska banor. Vilket säkert kan verka tråkigt även om det inte är meningen.
Pusselidén som är jättebra, tror jag kräver en del arbete och olika kompetenser för att gå från idé till verklighet.
Men jag tycker som Berit, gör ett ”urpussel” och ställ ut det. Eller presentera den för någon lämplig organisation med pedagogisk erfarenhet och stort kontaktnät.
/Anneli 🙂
Tack båda..
Jag går och funderar lite på det. Funderar också på att låta det bli en egen tråd på Forumet…eller ett ämne. Kunde vara roligt att låta det växa fram under diskussion.
Lägga ut bilder på lite kreativa ideer/bilder… mina och andras. Ta emot positiv som negativ kritik.
Jag tror det är viktigt att jag håller själv i trådarna och som ordförande för 17 konstnärer på Fabriksgatan 2 i Lund har jag mina kontakter. Och när det gäller trosfrågor har jag ju detta utmärkta forum.
Men det viktigaste är budskapet och att det är roligt att skapa fred … religionsförståelse. Om någon vill tjuva ideén desto bättre. Hur många pussel för fred mellan religiösa föreställning- som helst.
Min dotter är chef för en biståndsorganisation för ungdomar/barn och själv intresserad av religionsdialog. Alltid en början.
Jag får flundra på, kära ni. Det får mogna. En första tanke rent konstnärligt är ju att det måste vara ålderslöst. Inga serieteckningar, inga nidbilder, ingen barnboksillustration, inte för abstrakt.
Men skönhet och humor. Å Kärlek.
Agneta,
Ja mycket tror jag är vunnet bara på att börja tänka i banorna hur kan vi tillsammans få större förståelse för Gud snarare än att alla tänker, vi tror rättast och har sanningen, hur ska vi få alla andra att inse det.
Så diskussion och idéutbyte på forumet kan i sig räcka långt som pusslande
Dessutom låter det som om du själv har de flesta av de kontakter som behövs för att genomföra idén.
/anneli