-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 8, 2010
Homosexualitet och rätt tro
Biskop Anders har utnämnt Fredrik Emanuelson till biskopsvikare med ansvar för evangelisation. Det skall bli intressant att så småningom få veta vad som konkret ligger i uppdraget. Dock kan Emanuelson med fördel börja sitt evangelisationsarbete med stiftets ungdomsorganisation SUK (Sveriges … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
16 kommentarer
16 svar till ”Homosexualitet och rätt tro”
Gert
att neka vissa religiösa organisationer statsbidrag är en återgång till statsreligion. Enda skillnaden är att i Luthers ställe har HBT:arna kommit . Och med tanke på HD-domen i Åke Greenfallet vore det intressant med en prövning i Europadonstolen, Jag har en känsla av att religionsfriheten väger tyngre än försöken att skapa ett nytt enhetssamhälle.
OBS! Ingen uppmanar till brott.
Jörgen Thorhard
Man kan göra två reflektioner här:
Att biskop Anders utser en genaralvikarie med anvar för evangelisationen ser jag som ett tecken på hur oroad han är över den interna krisen Katolska kyrkan befinner sig. Jag tror att han vill försöka få uppmärksamheten riktad mot något annat än det stålbad Katolska kyrkan har att genomgå. Precis som mången statschef i historien startat krig när inrikessituationen blivit besvärande.
Vad det gäller ungdomsförbunden så är frågan hur relgionsfriheten står sig kontra diskrimineringslagarna.
Hur det nu än är med den saken så ska ungdomsförbund som särbehandlar människor inte ha statsbidrag. Det konstiga är att ingen tänkt på det tidigare.
/Anneli
Detta är inget nytt och ingen diskriminering.
SUK kräver att den som ska sitta i förbundsstyrelsen eller vara ledare ska leva efter kyrkans lära, på samma sätt som ”vuxna” som innehar förtroendeuppdrag i Kyrkan. I praktiken innebär det att densom lever tillsammans med en annan person utan att vara gift = sambo inte kan inneha en styrelsepost eller ledaruppdrag. Detta gäller såväl hetero- som homosexuella och det rör sig alltså inte om diskriminering. Att ställa krav på att den står till förfogande för ett förtroendeuppdrag i en organisation ska omfatta organisationens idé/lära är normal föreningspraxis och förekommer vad jag vet t.ex. inom arbetarrörelsen. Att genom statsbidragssystemet försöka påverka en kyrkans trosinriktining är knappast föreningligt med religionsfriheteslagen.
Gammal SUK:are,
Men nu talar vi om lagbrott, det är förbjudet att diskriminera folk pga sexuell läggning och om man som homosexuell inte får inneha vissa poster i föreningen som Alexander Kegel säger då är det diskriminering.
/Anneli
Vänner.
SUK kan naturligtvis ha sin uppfattning om vad som ryms inom ramarna för katolsk tro och katolskt liv. Och följaktligen även kräva detta av sina funktionärer. Skall man vara riktigt strikt konservativ är exempelvis all sexualitet utanför äktenskapet förbjuden. Detta gäller givetvis även onani. Jag utgår från att ingen i SUK:s ledning ägnar sig åt detta och att de som eventuellt smyger med dylikt inte åtar sig att undervisa i katolsk tro eller besätter någon ledande post i SUK 🙂
Den avgörande frågan är om homosexuella på något sätt behandlas annorlunda än heterosexuella. Kan en ung homosexuell katolik som kommit ut ur garderoben och tillexempel deltar i Stockholm Pride bli ordförande?
Något säger mig att detta inte är möjligt – även om personen i fråga inte är sambo med någon av samma kön. Men har jag fel blir jag desto gladare.
Dock bör man begrunda följande faktum. Unga heterosexuella katoliker kan gifta sig. Det får unga homosexuella katoliker inte göra. De åläggs livslångt celibat vare sig de vill detta eller inte, passar för det eller ej.
Vi vet alla att sexualiteten har en vida större betydelse i människors liv än fortplantning. Att kräva celibat av homosexuella på grund av deras sexuella läggning är därför en betydligt allvarligare diskriminering än att förmena dem det ena eller andra uppdraget i SUK.
Gert Gelotte
Gert,
Man kan ju se det så här också, flera av de religiösa ungdomsförbunden som är aktuella har ungdomar från flera olika länder som medlemmar. Många av dem har kommit till Sverige med sina familjer som flyktingar för att det är ett demokratiskt land, där vi strävar efter att inte diskriminera människor.
Denna önskan borde ungdomsförbunden ta fasta på. tycker jag
Annars kanske det behövs flera ungdomsförbund. De befintliga och så de för ungdomar som t.ex. är katoliker men homo- eller bisexuella, tycker att det är okej med preventivmedel och att vara sambo innan man gifter sig? Det kunde vara en idé.
/Anneli
För att det inte ska bli alltför fiktigt. Kan någon ge mig information om vad SUK gör.
Hjälper de ustsatta, hemlösa, flyktingar?
Har de insamlingar? Alternativ jul?
Protesterade de under miljökonferensen i Köpenhamn vilket de flesta andra kristna ungdomsförbunden gjorde?
Didskuterar de i media, katolsk press aktuella ämnen? Djurhållningen i Europa. Miljö. Bankchefers girighet. Trafficing. Barnarbete.
Protesterar de mot Israel nu?
Det gör nämligen flertalet ungdomsrörelser. Och innan dess tror jag inte de ens tänker mycket på de homosexuella ungdomarnas situation inom SUK. Jag befarar att ungdomar inom Suck gör vad de goda äldre katolikerna gör och säger åt dem att göra : tala diskret om oförätter o gärna i bikt. Läsa Signum och resa till Rom för att vinka åt påven bakom pansarglas. RÄTTA MIG. BERÄTTA.
Låt se om Emanuelsson förvaltar Jesu bud om evangelisation i en värld fylld av orättvisor.
Agneta,
SUK har en hemsida, jag har inte adressen i huvudet, men du kan googla på den. Mycket handlar nog som hos de flesta ungdomsförbund om att skapa en gemenskap och det är ju bra. Men de frågot du tar upp är förstås viktiga som tecken på kärleken till Gud och nästan och säkert extra angelägna för flyktingar. Jag vet inte hur mycket de engagerar sig i det.
Gert,
Jag tänkte vidare. Du tar upp de religiösa ungdomsförbundens syn på sex utanför äktenskapet, onani etc. från den humoristiska sidan och det är nog bra. Trots det tänker genast föra tillbaka det till allvaret. Som du skriver har sexualiteten en mycket större betydelse i människors liv än fortplantning.
Det måste vara direkt skadligt för en tonåring att få sin sexuella läggning ifrågasatt och att allt som har med sex att göra skuldbeläggs. I värsta fall tror jag att det leder till personlighetsstörningar. Och på något sätt ingår det här i den överspända hållning till sexualiteten som är en av orsakerna till de sexuella övergrepp som drabbat barn och ungdomar i KK.
/Anneli
Anneli,
du har rätt. Homosexuella ungdomar i katolska kyrkan uppmanas till självförtryck och får lära sig att den kärlek de känner är ond till sin natur. Självklart är det ytterst riskabelt för personlighetsutvecklingen.
Gert Gelotte
Gert , Anneli
Inom psykologi finns något som kallas PROJEKTIV IDENTIFIKATION.
Enkelt uttryckt. Någon projicerar något på någon annan och denne andre identifierar sig med detta.
För att fenomenet ska kunna komma till stånd krävs medverkan av båda parter.
Omsatt i katolsk kontext och homosexualitet.
Kyrkan lär att utlevd homosexualitet är synd, en styggelse inför Gud och att det är synd om homosexuella.
En katolsk rättrogen präst som möter en ung pojke (eller flicka) låt säga i 15-års ålder som kommer för att samtala om sexuell läggning och kommer i kontakt med prästens syn om styggelse kan lätt identifiera sig med prästens syn. Det sker en projektiv identifikation som sedan kan medföra att pojken vänder styggelsen in mot sig själv och ser sig själv som en styggelse, en dålig människa.
Hela katolska kyrkans lära om homosexualitet finns som ett inbyggt postulat inom alla rättrogna katolska familjer.
Och vilken riktig katolsk far eller mor vill ha ett barn som kan bli en styggelse inför Gud och kasta vanära över hela familjen ?
Ingen vågar jag påstå så därför görs allt som kan göras för att undvika en sådan katastrof om minsta ansats till homosexualitet visar sig i en RIKTIG katolsk familj.
En ond cirkel sätts igång med ödesdigra följder. I en äkta katolsk kontext ingår också att
omgivnigen ska identifiera sig med kyrkans lära att visa ”medlidande ”om homosexuella vilket i sin tur medför att den homosexuelle pojken / flickan identifierar sig med kyrkans lära att det är synd om honom / henne men att det gäller att se sin homosexualitet som ett kors som ska bäras i Kristi efterföljd. Att det kan vara en NÅD på så vis.
Bön rekommenderas som ett universalmedel i det kommande livet i livslångt celibat.
Värre förvrängning av det glada budskapet får man leta efter.
Värre snömos som läggs i Guds mun likaså.
Det är med hjälp av det sekulära samhället som den projektiva identifikationen har kunnat brytas för homosexuella människor då det blir lättare att INTE identifiera sig med
katolska (eller andra konservativa samfundssyner) projektioner.
Det finns så att säga goda projektioner att också identifiera sig med i dagens sekulära Sverige som säger att det inte är någon skillnad i att vara hetero- eller homosexuell.
Att alla människor oavsett sexuell läggning har samma värde och samma rättigheter till tex sexuellt aktivt liv.
Men med en sådan syn får man inte starta en INOMKATOLSK ungdomsrörelse.
Med en sådan syn finns det ju UTOMKATOLSKA ungdomsrörelser inom politik och svensk – kyrkliga sammanhang.
// Irène
Gert
Apropå temat om onani, så kollade jag katolska hemsidan Fråga prästen där nedanstående från maj i år är värt att lyfta fram.
http://www.fragaprasten.nu/
På fliken
Sex och samliv
Under Onani och synd
finns fråga och svar från katolska prästen Peter Fresman SJ till en 19 ärig yngling ang onani.
Jag saxar lite
”hej jag är en 19 årig kille som har haft mycket funderingar nu på den senaste tiden, eftersom att jag har börjat lära känna kristus lite och vill veta vad ni anser att jag ska göra. det här kommer bli en lång fråga men jag hoppas att ni kan hjälpa mig!”
Fresman svarar
”Hej!
Genom ”fragaprasten” fick jag din e-post. Jag är Peter Fresman, katolsk präst i Stockholm.
”Onani” är egentligen en felaktig beteckning för ”masturbation” som på latin anger vad saken gäller: en ”perturbation/förvirring” av mannens sexualitet.
Med den rätta beteckningen anges också problemets lösning. Förvirringar bör rättas till – enligt Skaparens ordning.
Onani, som oftast kallas den, är medicinskt och psykologiskt ett komplicerat problem som jag som teolog inte kan yttra mig om.”
”Hur skall man umgås med denna svåra frestelse? – Först och främst borde man ha en klar måluppfattning: Guds vilja i skapelseordningen. Sedan gäller det att kämpa och behärska.
Praktiskt hjälper positiva intressen: idrott, motion, hobby mm. Också kosten kan bidra, lätt och måttlig.”
Jag säger bara en sak.
Stackars kille som får ett sådant svar.
Och så skumt när Fresman först säger att han som teolog ”inte kan yttra sig”.
Jämför när äktenskap är på tal.
Har du hört någon katolsk präst då säga att han som teolog ”inte kan yttra sig”.
Men plötsligt när temat är onani och det faktiskt åtminstone teoretiskt sätt finns en möjlighet att prästen skulle kunna ha egen erfarenhet att ösa ur så kommer detta märkliga yttrande.
Men Fresman har i alla fall råd att ge i förbyggande syfte. Åter rekommenderas ”kämpa och behärska”, katolska kyrkans universalmedel som hjälper mot allt.
Men mot onani rekommenderar inte Fresman bön utan istället ”lätt och måttlig kost.”
Eftersom Fresman är så noga att poängtera att han ”som teolog inte kan yttra sig” – vilket jag tolkar som underförstått att han som katolsk teolog NATURLIGTVIS inte har någon EGEN erfarenhet av ”mannens förvirring av sexualitet” – så kan ju hemligheten bakom hans lyckade icke-erfarenhet vara just ”lätt och måttlig kost.”
// Irène
Gert och Iréne,
Homo-, bi- och transsexuella ungdomar drabbas naturligtvis mest av den här inställningen, men glöm inte att även heterosexuella ungdomar får en motsägelsefull bild av sexualiteten av kyrkans ledare. Å ena sidan fantastisk och därför något som ska sparas till äktenskapet, å andra sidan något som är syndigt och ska hållas i schack.
Jag är ju inte psykolog så projektiv identifikation är inget jag känner till som term. Men det är inte så svårt att förstå att det inte är bra för en tonåring att möta en auktoritet som inte accepterar dennes sexuella läggning, utan i värsta falla ska ”bota” honom/henne.
Detta att tycka synd om homosexuella, frånskilda och andra som inte passar in ser jag inte heller något som är positivt. Den som betraktas som offer tas ifrån en del av sin värdighet som människa.
/Anneli
Iréne,
Är det inte ganska många decennier sedan onani slutade betraktas som ett problem inom medicin och psykologi???
Här måste katoliker som i sitt yrke arbetar med att ge råd till ungdomar komma i konflikt mellan tro och professionalitet. Om de inte bara struntar i de katolska värderingarna i jobbet. Vilket jag förmodar är vad de flesta gör.
/Anneli
Anneli
Onani kan som så många andra naturliga beteenden – äta , dricka alkohol, motionera – övergå i tvångsmässighet och som sådant kan det bli ett problem som psykiatrin måste ta itu med.
// Irène
Irène,
Det är klart att allt kan vara både normalt och onormalt, jag uttryckte mig kanske lite otydligt. Jag tolkade det som att det var ett normalt beteende p. Fresman ville få till en medicinsk och psykisk störning.
Sedan inser jag att jag inte nämnt kärleken här. Det är ju inte bara de homosexuella ungdomarnas sexuella läggning som kritiseras, om de accepterar Katolska kyrkans tolkning förlorar de ju också möjligheten till kärleksrelationer. Vilket förstås är ännu allvarligare.
/Anneli
Irène.
”Lätt och måttlig kost”. Där har du hittat en klassiker. 🙂
Gert Gelotte