-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: november 5, 2009
Gemenskap med förhinder
Vänner, häromdagen höll prästen och teologen Margareta Brandby-Cöster ett föredrag om ekumenik på Newmaninstitutet. I föredraget citerar hon bland annat följande ur Gunnel Vallquists bok ”Vad väntar vi på”: ”Vi bekänner alla apostlarnas tro – det räckte för den odelade … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
8 kommentarer
8 svar till ”Gemenskap med förhinder”
Gert
Ja och ”Varför inte nattvard med alla kristna?”
Den frågan är ju ständigt lika aktuell inom all ekumenik och i alla sammanhang där gemenskap mellan kristna människor kommer på tal.
Så länge vi katoliker inte lever som vi lär, så länge kan man säga att katolsk lära inte alltid är synonym med kristen lära och tro.
Alla genomtjusiga teologiförklarigar till trots.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=161127
// Irène
Wow! Margareta B-Cs föredrag gjorde mig så glad!
Javisst, vi är redan ett. Och jag vill gå längre: kosmos är den sömlösa klädnaden. Kristna borde erbjuda hjärtat i sakramentet till envar som önskar motta det. Vilken revolution det vore – ka-a-a-brrrAAAk! Murarna skulle falla.
Berit Bylund i Umeå
Vänner,
om vi delar samma trosbekännelse kan vi naturligtvis också dela samma bröd. Kravet att vi dessförinnan även måste förstå trosbekännelsen på samma sätt är orimligt. Till en sådan trons enhetlighet är det varken möjligt eller önskvärt att nå.
Och om om någon som inte delar trosbekännelsen med oss ändå vill dela brödet – vilken anledning finns då att säga nej? Om inte kommunionen skall betraktas som någons egendom?
Gert Gelotte
Just det, till alla som hungrar, utan förbehåll. Kommunionsteologi borde f ö omfatta även vårt förhållande till djur och miljö. Men det är kanske med (vissa) teologer och (vissa) kyrkoledare som Hicks Waldron, på 80-talet chef för hudvårdsproduktfirman Avon, självironiskt sa om företagsledare:
”Som företagsledare blir man en av dem som vet mer och mer om mindre och mindre tills man vet allt om ingenting.”
Berit Bylund i Umeå
Margareta Brandby-Cösters föredrag var riktigt tankeväckande att läsa, jag skulle gärna lyssnat på det och kan inte låta bli att undra hur det togs emot?
En sak som jag fann klokt var hennes citat från Ingmar Ström att man inom ekumeniken bör se på skillnaderna och inte söka likheter samfunden emellan. Jag tror inte att Svenska kyrkan och Katolska kyrkan ska sträva efter att tycka och göra likadant. Det som är viktigt är att tillmäta varandra lika stort värde som ”riktiga kristna”.
Nattvarden som mål eller medel? Håhåjaja, så teoretisk och intetsägande man kan framställa något så centralt för oss kristna.
Det är Kristi kropp och blod utgivet för oss som tror på honom. Kan det verkligen spela någon roll om den som tror är katolik eller svenskkyrklig?
/Anneli
Ett svar på frågan är att vi väntar på Herrens dag. Under tiden lever vi i omvändelse och bot.
Thomas,
Vilken fråga är det du svarar på? Dessutom tror jag att varje dag är Herrens dag om vi låter den få vara det.
/Anneli
En Dag kommer Herren i härlighet oberoende om vi låter Honom komma, men låt oss fortsätta att i vår väntan be ”Tillkommer Ditt rike och ske Din vilja såsom i Himmelen så ock på jorden”