-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: oktober 25, 2009
“In the evening of life we all shall be judged on love alone.”
Läs artikeln ”En modern nunnas bekännelser” i senaste numret av America av Ilia Delio, O.S.F., of the Franciscan Sisters of Washington, D.C., is professor and chair of the department of spirituality studies at Washington Theological Union. ”Religious life among women … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
2 kommentarer
Katolska kyrkans hyckleri kring homosexuella.
Katolska Biskopsämbetet skriver bla utifrån svenska kyrkans beslut om samkönade äktenskap. ”I våra kyrkor och samfund kommer vi inte att viga samkönade par, eftersom det står i tydlig motsättning till kyrkans tradition och hela vår syn på skapelsen; dess mening … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
7 kommentarer
7 svar till ”Katolska kyrkans hyckleri kring homosexuella.”
Irène,
Det ligger mycket i vad biskop Aurelius skriver. Vi måste komma ihåg att äktenskapet ända fram till sekelskiftet 1900 bara handlade om att ge en bättre social position, om möjligt mer mark, mer makt och så småningom mer pengar. Och givetvis att säkra släktens fortbestånd och sin egen försörjning när man blev gammal. Kärlek var absolut inte nödvändigt för äktenskapet. Den typen av relationer hade man, som Aurelius skriver, vid sidan om. I Romarriket verkar dessa ofta varit homosexuella.
Men äktenskapets betydelse har ändrats, jag tror inte att ens den mest inbitna traditionalist skulle hävda att den ekonomiska aspekten är viktig längre. Däremot har kärleken mellan makarna blivit det avgörande. Jag kan inte se annat än att det är mer i linje med Guds vilja än de äktenskap som var en materiell investering.
Därför måste man också förhålla sig på ett annat sätt till människors relationer och önskan att gifta sig än tidigare, även om jag som sagt tycker att det räcker med borgerlig vigsel för alla, för ögonblicket i alla fall. Egentligen är ju denna kamp för att få gifta sig i kyrkan något positivt, med tanke på hur ute det varit under en period.
/Anneli
Vänner,
äktenskapet, i betydelsen vigseln, har dessutom bytt funktion. Från att ha varit inledningen till en familjebildning är det numera en bekräftelse på att paret vill fortsätta något som har pågått en längre tid.
Även bland katoliker hör det till undantagen att par, som vill gifta sig i kyrkan. inte redan bor ihop.
Gert Gelotte
Visst. Tidigare gifte man sig med någon man kände från en släkt som känt ens släkt i generationer. Så är det inte längre och även katoliker har självbevarelsedrift nog att ta reda på hur den tilltänkta äkta hälften egentligen är innan man tar ett så stort steg som äktenskap.
/Anneli
I nedanstånde dokument från 2003 får man en inblick i kardinal Ratzingers tänkande när det gäller motsånd mot samkönade äktenskap.
Sådana skulle enligt Ratzinger ”förmörka grundläggande värden som hör till mänsklightens gemensamma arv.”
My God.
Det känns som att läsa en argumentering för att jorden är platt.
// Irène
***************************************************************”
CONSIDERATIONS REGARDING PROPOSALS TO GIVE
LEGAL RECOGNITION TO UNIONS BETWEEN
HOMOSEXUAL PERSONS
Congregation for the Doctrine of the Faith
VATICAN CITY 2003
CONCLUSION
11. The Church teaches that respect for homosexual persons cannot lead in any way to approval of homosexual behaviour or to legal recognition of homosexual unions. The common good requires that laws recognize, promote and protect marriage as the basis of the family, the primary unit of society. Legal recognition of homosexual unions or placing them on the same level as marriage would mean not only the approval of deviant behaviour, with the consequence of making it a model in present-day society, but would also obscure basic values which belong to the common inheritance of humanity. The Church cannot fail to defend these values, for the good of men and women and for the good of society itself.
Joseph Card. Ratzinger
Prefect
Angelo Amato, S.D.B.
Titular Archbishop of Sila
Secretary
http://www.ewtn.com/library/CURIA/CDfhomun.HTM
Irène,
Det här jag skrivit förut, men det tål att upprepas. För att kyrkans syn på äktenskapet ska bli förståelig måste man sätta den i det historiska sammanhanget. Det har genom tiderna varit viktigt för alla samhällen att försäkra sig om att barnen blivit försörjda (för männen att vara säkra på det verkligen är deras barn), likaså att de gamla är försörjda, av sina barn i första hand. I detta perspektiv är fokuseringen på reproduktion fullt rimlig, lägg till den höga barnadödligheten och man förstår det även gällde att få många barn.
För de enskilda släkterna låg tyngdpunkten på att förmera makt och mark genom bra allianser, dvs äktenskap. Det här märktes givetvis mest hos furstehus och adelssläkter, där barnen var brickor i ett ofta internationellt nätverkande. Den som gillar intellektuella utmaningar rekommenderas att studera äldre kungliga familjers släktträd!
Alltså i äldre tid och fram till början av 1900-talet låg kyrkans lära väl i fas med omvärlden, men frågan är hur det går nu?
Förutom sådana framsteg som att allt fler barn överlever till vuxen ålder och det alltså inte ”behövs” ett överskott för att klara försörjningen, så betonas andra värden.
Individen har fått ett eget värde, hans/hennes behov betyder något. Kärleken i relationer är avgörande för om man väljer att gifta sig och för att paret ska fortsätta tillsammans.
Det har i alla tider varit så att en del människor inte kunnat eller kanske rent av velat bilda familj. Skillnaden nu är att det inte längre är (så) nödvändigt och därmed skambelagt att leva ensam eller att av olika skäl välja att inte bilda familj. Då är det inte så konstigt att även homosexuella relationer kan accepteras av flertalet.
Någonstans i denna process tror jag att glappet uppstått mellan katolska kyrkan och katolikerna. Förutsättningarna har ändrats, men kyrkan har inte kunnat följa med.
/Anneli
Anneli
Jag kan hänga med i din historik fram till sista meningen.
”Förutsättningarna har ändrats, men kyrkan har inte kunnat följa med.”
Kyrkan är mer än KATOLSKA kyrkan.
Svenska kyrkan har visat att man VILL ”följa med ”
Jag citerar åter biskop Erik Aurelius som ger sanningen i ett nötskal.
“När Paulus fördömer homosexualitet, så gällde det inte de varaktiga relationer kyrkan nu har att ta ställning till, utan den antika seden att familjefäder kunde hålla sig med unga älskare. I Bibeln ligger det inte inom horisonten att några procent av alla människor är skapta så att de vill leva i trofasta, livslånga förhållanden med en partner av samma kön
Nu vet vi detta. Vi bör inte låtsas som om vi inte visste det!”
Katolska kyrkan har inte bara mage att fortsätta låtsas som om den INTE visste utan den drar sig inte för att FÖRFASA sig och kasta sten på dom som vägrar detta.
Det är en SKAM utan dess like att HIERARKIN accepteerar den laissez –faire policy som nu finns utbredd inom kat kyrkan.
Dvs öppet homosexuella katoliker tvingas väja mellan SYND och CELIBAT.
I motsats till heterosexuella katoliker som kan välja mellan synd, celibat och ÄKTENSKAP.
Solklar diskriminering av homosexuella.
Att tänkande hetero – som homosexuella vuxna katoliker, lekmän som präster och biskopar överhuvudtaget acceprerar de självmotsägelser om homosexuella som texten i Katolska kyrkans katekes ger uttryck för är en SKANDAL.
2358 ”Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas.”
Öppet katolska homosexuella får alltså i bästa fall nöja sig med att leva i synd.
I sämsta fall ofrivilligt celibat.
Och detta skulle inte vara diskriminering.
Det borde vara varje katoliks PLIKT i varje stift i hela världen att visa civilkurage och äntligen resa sig upp och säga
”NEJ här går gränsen.”
// Irène
Irène,
Det är jag som uttrycker mig oklart, vad jag menar är att katolska kyrkan inte klarat av att hantera den förändring i människors livsvillkor som vuxit fram under 1900-talet.
Poängen var egentligen att visa att äktenskapet har varit ett mycket praktiskt arrangemang, med en religiös överbyggnad och att de länge fungerade i samklang, men inte gör det längre.
När villkoren för tillvaron ändrats, t.ex. inte fler människor utan färre för att jorden ska klara att försörja oss, behöver katolska kyrkans syn på preventivmedel omprövas.
Även synen på homosexualitet och skilsmässor måste uppdateras. Hur det ska se ut vet jag inte, däremot att det inte går att fortsätta som nu.
/Anneli