-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: september 13, 2009
”Om stenkastning vore en olympisk gren…….”
”Om stenkastning vore en olympisk gren så skulle kristna ligga bra till för medalj” har Mark Levengood sagt. Jag brukar tillägga att ”rättrogna” katoliker utgör ett särskilt vinnande team och för närvarande tycks teamet satsa på inget mindre än guldmedalj. … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
23 kommentarer
23 svar till ””Om stenkastning vore en olympisk gren…….””
Detta från olympisten som helt nyligen skrev ”Biskop Anders, läs om kyrkans svåraste synd!”. Kostligt.
Anton B
På annan plats säger du ”Ajöss på ett tag,”
Jag hoppas att detta är ett löfte du avger till oss alla och inte bara ett tomt hot.
Det säger jag helt allvarligt. Du är sååååååå tröttsam.
// Irène
Jag riktade mig till Gert. Du vet: Gert? För ni är väl två skilda personer?
Tröttsam? Jo, jag har märkt att du mest gillar medhåll. Tyvärr kan jag inte bidra med den varan.
Anton B.
Om du tittar på hur olika Iréne och Gert skriver rent stilistiskt så behöver du inte ställa frågan om det är två personer.
Däremot uttrycker sig Anton B, Jonas B., Jonas K, Jon Z.Z.. Stormuftin (tills det framkom att det är en muslimsk titel, sedan försvann denna signatur) etc. intill förväxling lika vilket gör att en något sånär språkbegåvad person drar slutsatsen att det är en och samma person som försöker verkar som fler.
/Anneli
Jaså, du är också här, Anneli? Så trevligt… Fast det går tydligen inget vidare med lektionerna i ironiförståelse, märker jag. Nå ja, man kan ju leva länge utan att förstå ironi, har jag hört. Hans Küng närmar sig t ex de 90.
Du får nu hemskt gärna tro precis vad du vill om mig, Anneli lilla. Men jag kan ogärna ta åt mig äran för vad andra begåvade renläriga katoliker skrivit. Och om än jag iklätt mig både en och två pseudonymer i mina internetdagar, hör varken Jonas B, Jonas K, Jon Z eller Stormuftin (som jag dock känner) till dessa.
Fast egentligen heter jag Elvis Presley.
P.-S. Menar du förresten Iréne eller Irène? De är så fasligt lika.
Anton,
Att du och de andra signaturerna är snudd på omöjliga att skilja åt innehållsligt och stilistiskt, har sina komiska poänger. Den som skriver Jonas B och Jonas K. blandade t.ex. själv i hop dem i en diskussion här, Jonas K försvann efter det.
Men det går inte att som du gör ”härma” det på personer som ingen har några problem att skilja åt, det blir vare sig roligt eller ironiskt utan bara platt fall.
Ska du vara ironisk måste du anpassa det till dem du skriver om.
/Anneli
Lustigt att samma mönster upprepar sig hela tiden här hos dessa debattörer – jag menar Gert Gelotte, Irene Nordgren och Anneli Magnusson. Jag tänker då på det egendomliga bytet av tyngdpunkt, från en sakdiskusison till en persondiskussion. Detta uppstår alltid när sakargumenten tryter. Jag har inte stött på detta fenomen ens på Flashback där mordutredningar diskuteras mm! Detta som en parentes.
Nu vill jag bara befria Anton B från all skuld om han/hon nu sammanblandas med mina inlägg o signatur. Den är Jonas B (och Jonas K skrev jag faktiskt av misstag.) Däremot EJ Anton B, EJ Jonas. Och inget annat heller!
Om man nu är så intresserad av personfrågan – som jag själv anser fullständigt ovidkommande – så kan man ju spåra IP-nummer etc. Men då sysslar man med något HELT annat än idédebatt. Något ganska unket…
Jonas B
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen.
Personligen tycker jag det är svårt att diskutera svåra, laddade frågor / ”idéer” med anonyma signaturer.
Signaturer som dessutom i en och samma debatt byter signatur. Det tycker jag är ”unket”.
// Irène
”Personligen tycker jag det är svårt att diskutera svåra, laddade frågor / “idéer” med anonyma signaturer.”
Då skulle du inte gett dig in i det här. Du har inte förstått mediet! Det finns tiotusentals diskussionsfora på nätet, och YTTERST få använder sig av annat än signaturer. Varför? Därför att man känner sig fri, man behöver inte riskera få hatbrev i posten eller glåpord från chefen på jobbet….
Och detta är inget problem! Istället är det ju sakargumenten som får träda fram i förgrunden. Jag tror knappast en Albertus Magnus eller för all del en professor Ratzinger eller Küng kände namnet på alla studenter under sina förläsningar med efterföljande disputationer.
Jag misstänker att det är just detta som ni visionärer inte klarar av. Flera personer har försökt driva sakskälen till sin spets, men då kommer antingen martyrklagolåten (stenkastning) eller personangreppen som på beställning.
Det är omoget och oövervägt.
Jonas B,
jag föreslår att du låter sakargumenten träda i förgrunden.
Gert Gelotte
Jonas B,
Tack för ett klart, välformulerat och relevant inlägg. Det bemötande du fått är, befarar jag, ett skolexempel på den sorts dialog man erbjuds här.
Jonas B
”Jag tror knappast en Albertus Magnus eller för all del en professor Ratzinger eller Küng kände namnet på alla studenter under sina förläsningar med efterföljande disputationer. ”
Vad har dessa exempel med mig och bloggen att göra ?
”Därför att man känner sig fri, man behöver inte riskera få hatbrev i posten eller glåpord från chefen på jobbet….”
Förstår jag dig rätt att när man skriver under signatur så är det liktydigt med tanke- och yttrandefrihet men utan att man behöver ta konsekvenser ?
Äta kakan och ha den kvar.
// Irène
1. Man kan föra diskussioner av stort värde utan att blanda in personalia.
2. Ja, ungefär som när man röstar…
3. Jag tror inte du förstått mediet. Skriv insändare istället.
Jonas B.och Anton B.
Jag tror att ni båda skulle uttrycka er på ett annat och mer nyanserat sätt om ni skrev under era riktiga namn och behövde stå för det ni skriver inför andra.
Friheten att häva ur sig åsikter man aldrig annars skulle framföra har ett mycket tvivelaktigt värde och läsaren drar naturligtvis slutsatsen att ni faktiskt inte själva tycker att era åsikter är riktigt acceptabla.
/Anneli
Uppenbarligen bidrar det knappast till sanningskärleken att skriva under med namn. Jag tycker de flesta anonyma inlägg är mycket nyanserade, och jag förstår uppriktigt inte vad det är som skulle vara så chockerande. Att katoliker försvarar läran när den angrips? Värre vore väl motsatsen.
Men dessbättre lyser dessa röster med sin frånvaro. Det är väl värt att reflektera över – eller hur?
Jonas B
”Ja, ungefär som när man röstar…”
I see said the blind.
”Jag tror inte du förstått mediet. ”
Sorry om det är någon / några som inte förstått mediet så är det företrädare för katolska kyrkan från påven till biskop Anders.
Om du läser mitt senaste blogginlägg så kanske du förstår vad jag menar.
”Skriv insändare istället.”
Omtänksamt. Jag tackar för tipset !
// Irène
Nej, Jag förstår inte alls vad du menar. Kommentarer i en blogg är inte detsamma som artiklar. De är en form av meningsutbyte, anonyma eller ej. Och det är inte alltid bloggägarens mening som uttrycks där. Så är det här och så är det väl också på Katolsk Observatör.
Noterar att du attackerar påven och biskopen, det är väl inget bra försvar, ganska onödigt faktiskt.
Jonas B.
”Jag förstår inte alls vad du menar.”
Om du vill kan jag förklara för dig med utgångspunkt från ditt påstående
”Och det är inte alltid bloggägarens mening som uttrycks där.”
Men FÖRST måste jag veta om du och jag är ÖVERENS OM att bloggägaren har ett ansvar för vilka kommentarer bloggägaren VÄLJER ska publiceras och vilka kommentarer bloggägaren INTE vill ska publiceras. Åtminstone inte OKOMMENTERADE av BLOGGÄGAREN.
// Irène
Jonas B.
Jag vill också bemöta ditt påstående
”Noterar att du attackerar påven och biskopen, det är väl inget bra försvar, ganska onödigt
faktiskt.”
Om vi tar påven först ”eller för all del en professor Ratzinger ”
“Jag tror knappast en Albertus Magnus eller för all del en professor Ratzinger eller Küng kände namnet på alla studenter under sina förläsningar med efterföljande disputationer. ”
Nu är det ju inte jag som i internationella sammanhang påpekat att det är stort problem med nuvarande påven som fortfarande på en nivå har en självbild att vara teologiprofessor som talar med sin omvärld som vore den ett gäng stundenter på föreläsning i en aula.
Du tvingar mig också att bli indiskret och åter påminna om Vatikanens internetproblem
i samband med Williamsonskandalen där någon undrade om man inte kände till GOOGLE i Vatikanen.
Och ang biskop Anders
Se ny blogg.
// Irène
Varje blogg har väl sina regler. På Katolsk Observatör läser man till höger:
”Dock kommer inga kommentarer att i sin tur kommenteras av redaktionen. Kommentarer tas bort av följande anledningar: Svordomar, kränkande uttalanden, personangrepp. Kommentarer tas däremot aldrig bort på grund av att åsikter eller uppfattningar strider mot redaktionens uppfattning.
Observera att redaktionen på intet sätt ansvarar för kommentarernas saklighet eller ställningstaganden.”
Så – vad är då problemet? Vad är upprörande?
PS Någon gång läst kommentarerna till NCR-artiklarna, som du brukar referera till? 99 % anonyma, och en stundtals livlig diskussion…
Jonas B.
”Kommentarer tas bort av följande anledningar: Svordomar, kränkande uttalanden, personangrepp.”
Alltså i inget av de 2 inlägg inklusive deras kommentarer – som jag tar som exempel finns enligt Katolsk Observatör – något kränkande eller något personangrepp.
// Irène
Du får nog vända dig till redaktionen ifråga i detta. Visst kan man kritisera både biskopar och påvar! Det gjorde inte minst dagens helgon, Bellarmin. Men det som är avgörande för tron bestäms som bekant av kyrkans läroämbete som lyder under påven. Det är just för situationer när tvivel och diskussioner uppstår som det finns till. Det är kanske på denna punkt som den här bloggen får lite problem, då ju påve och läroämbete tycks vara dess måltavla Nr 1. Reaktioner som knappast är så svåra att förutse.
Jonas B.
”Du får nog vända dig till redaktionen ifråga i detta.”
Det har jag inget som helst behov av. Skulle aldrig falla mig in ens.
Men jag tror att Gud har skapat människan med ett medfött RÄTTVISEBEHOV. Och eftersom katoliker är människor så har även katoliker behov av att bli RÄTTVIST behandlade och en skyldighet att ALLTID medverka till att orättvisor inte upprätthålls i världen oavsett vad det gäller.
Att jag nu protesterar beror på att jag tycker att biskopen är ORÄTTVIS i sin bedömning och därmed har jag gett uttryck för såväl mitt eget rättvisebehov som min SKYLDIGHET att påtala att biskopen är orättvis.
// Irène