-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: augusti 6, 2009
Moralisk chockterapi
DN låter i sommar läsa om Tio böcker som förändrade världen. Författaren Zac O’Yeah läser den 5 augusti om Jordens fördömda av Frantz Fanon (1925-1961), under rubriken ”Ideologisk chockterapi”. På mig verkar denna skildring som en Moralisk chockterapi; som en … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
1 kommentar
Ett svar till ”Moralisk chockterapi”
Det gläder mig att Frantz Fanons ”Jordens fördömda” har kommit ut i nyutgåva. Den behövs. (Särskilt i dag då så många människor inte har fått ta del av kunskap om kolonisation och neokolonisation.) Jag minns så väl min lycka när jag fick den här boken i julklapp år 1970. Det hade talats mycket om den, och Sartres skarpa och utmärkta förord väckte nyfikenhet. Sedan följde boken mig i många år. I mitten av 1970-talet använde vi den på sociologiska institutionen i Lund.
Åh, vad fantastiskt med Fanons analys av kolonialism och dess följder! Vad fantastiskt bra att han skrev den för ”sitt folk” för att öppna deras ögon, för att inge hopp, för att försöka visa på en alternativ självständig väg.
Mycket av den diskriminering och fruktansvärda nedvärdering och hat som människorna i kolonialländerna fick utstå kan kanske vara svårt för en svensk ungdom av i dag att förstå. Jag upplevde detta obeskrivliga rashat på nära håll, då jag i slutet av 50-talet i omgångar bodde hos en fransk familj i södra Frankrike. Familjen var nära vän till min familj, eftersom deras son vistades som ”krigsbarn” efter kriget hos oss i Sverige. Det är en lång historia som jag inte ska trötta er med nu. Men kort sagt – vår kontakt fortsatte under årens lopp. Sonen som varit min lekkamrat och som sa mamma till min mamma befann sig vid slutet av 50-talet i kriget i Algeriet. Han var i 20- årsåldern och kom hem på permissioner då och då. När han under hånfullt skratt berättade att han kunde få en algerisk ung motståndsman att tvätta hans kläder för ett par cigaretter, föll hans pappa in i samma föraktfulla skratt. Jag blev helt chockad – inte trodde jag detta om mina vänner, denna snälla, gästfria och trevliga familj! Och när jag sa att jag tyckte det var hemskt att utnyttja människor på detta sätt, så viftade de bara bort mina åsikter. – Äsch, dom är ju bara araber! utropade de och höll upp långfingret i en skymfande gest. Det kom också fram att man kunde behandla araberna precis hur som helst.
Det här var något de på båda sidor vuxit upp med, något naturligt för dem, förstod jag.
Fanons analys visar på ytterligare komplicerade förhållanden.
Jag kan bara rekommendera alla att läsa den!
Och jag önskar liksom artikelförfattaren att ”Jordens fördömda” gjordes till obligatorisk läsning inför studentexamen eller vid ansökan om pass…
Vi européer har fortfarande mycket lång väg kvar att gå.
Elisabet Albertsson