(konst av Mats Hansén)
Har Göran Hägglund rätt i att barnet har rätt till en pappa? Ni har säkert följt debatten såsom jag. Debatten är mkt viktig. Själv tycker jag att det är en mänsklig rättighet att få veta mitt ursprung, min släkthistoria och min hälsas förutsättningar (gener) och jag ser ingen större skillnad på Danmarks lag som ger männen rätt att för pengar lämna sperma o förbli anonyma än Sveriges där män kan tjäna pengar o e. råka ut för att fler barn söker upp dem som vuxna utan att de är det minsta intresserade. Jag är helt med Göran Hägglund här!
Jag är tom förvånad att i ett sk jämlikt samhälle detta ens kan tänkas fram. Det är inte jämlikt att ett barn har rätt att veta o lära känna o ett barn har inga rättigheter. Ärligt talat jag blir förbannad. Och sten-konservativ!
Men jag vet att många kan tycka annorlunda. Låtom oss tala!
Agneta
Agneta,
att jag inte vill bli donator innebär inte att jag anser att andra inte kan vilja bli det. För mig är det ett känslomässigt val. Inte en fråga om rätt eller fel.
Jag bortser inte från barnens rätt, tvärtom. Jag vill ha en lagändring för att fler barn skall få kännedom om sitt ursprung. Jag tycker inte att insemination är fel. Däremot är jag motståndare till anonym spermadonation. Jag anser att barn har rätt till sitt ursprung.
Många barn växer upp i en bra familj utan att den biologiske fadern är närvarande. Det finns så mycket annat som är viktigt. Och om man ser till barns uppväxtvillkor så är en närvarande biologisk far ingen garanti för en bra barndom.
Alltså: Jag ser inga avgörande skäl varför samhället skall förbjuda ensamstående kvinnor att få barn. Det avgörande för mig är att barnen ges rätt till sitt ursprung.
Tydligare än så kan jag nog inte klargöra min ståndpunkt.
Gert
Gert,
Du skriver ”Alltså: Jag ser inga avgörande skäl varför samhället skall förbjuda ensamstående kvinnor att få barn. Det avgörande för mig är att barnen ges rätt till sitt ursprung.”
Hum, jag ser inte att staten/samhället vill förbjuda ensamstående kvinnor att få barn.
Frågan är nu om svensk lag skall erbjuda dessa kvinnor assisterad befruktning.
Dessa är inte samma sak.
”Det avgörande för mig är att barnen ges rätt till sitt ursprung.” skriver du.
Detta är ett gott syfte, men att endast ges den rätten är då fel tycker jag.
Bör kompletteras med lagstöd för att donatorer förpliktigar sig till ansvarsfullt faderskap, om/när barnet hör av sig.
Två frågor med den föreslagna svenska modellen:
1. Vem står för underhållsbidraget till dessa barn?
2. Jag antar att barnen har arvsrätt efter sin kände fader? Eller?
Krister
Krister,
Eftersom assisterad befruktning inte är tillåten för ensamstående kvinnor så är den förbjuden – i Sverige.
Svenska donatorer måste acceptera att inte vara anonyma. I övrigt har de inga legala förpliktelser.
Rättsligt uppstår en situtation som kan jämföras med adoption.
Den som adopterar ett barn ikläder sig samtliga förpliktelser. Den som adopterar bort ett barn har därefter inga legala förpliktelser – som underhållsbidrag eller arv.
Gert
Gert,
Dina tre första satser var väl kända av mig. Men jag tycker alltså att den tredje skall ändras
till en förpliktelse att ställa upp för barnet, om barnet så vill efter 18 år fyllda.
Om hela ditt sista stycke hade jag fel.
Men det hindrar inte att den lagliga modellen kunde göras som jag föreslog: barnets rättighet paras då med donatorns skyldighet, gärna kontrollerat av en ”god man”.
Du får gärna fortsätta att replikera – vi sköter det så snyggt – men det är nog så att våra lösningar är inkompatibla, bygger på olika primärt satta värderingar.
Krister
Agneta,
Jag tycker att du – liksom alla kvinnor – har all rätt och skyldighet att säga allt vad du tänker och känner i detta frågekomplex, inkl om donationerna och lagarna.
Krister
Krister
Du är en riddare som kommer till Agnetas undsättning – men tyvärr helt i onödan.
Men det är tanken som räknas…….
Jag har inte sagt att inte kvinnor får eller ska uttala sig i frågan.
Jag är bara så nyfiken på hur jag som kvinna ska bära mig åt för att ta ställning till hur jag ska göra som donator.
Enligt Agneta var det ju just donatorns inställning till donation som ska ligga till grund för en upphöjd lag när det gäller assisterad befruktning av singelkvinnor.
Men om även jag som kvinna ska vara lite patetisk och åberopa det kategoriska imperativet i denna fråga så säger jag att jag skulle vilja ha upphöjd till lag att singelkvinnor ska få ta del av assisterad befruktning.
Jag har nämligen skaffat barn av rent egoistiska skäl. Barn är det bästa och största jag skaffat i mitt liv.
Och därför vill jag inte ta ifrån mina medsystrar (som inte hittar en man att på naturligt sätt få barn med innan det är för sent ) att få uppleva glädjen att få hålla sitt nyfödda barn i famnen. Livets största ögonblick.
Jag är inte lika ädel som Agneta och vill därför inte ha upphöjd till lag att andra ska vara ÄDLARE än jag själv.
Om vi alltså utgår ifrån att det kategoriska imperativet inte självklart bara hänför sig till inställning till donation.
Agneta tycks ju ha haft betydligt mer ädla motiv att skaffa barn än mina SIMPLA motiv och hon har också beskrivit en ädlare inställning till barnlöshet så jag kan förstå att hon blir upprörd över mitt oädla sätt att resonera.
Men jag kan inte med bästa vilja i världen göra mig ädlare än vad jag innerst inne är.
// Irène
PS Hoppas jag lite illustrerat hur Thomas Idergard gör det lätt för sig att bara dra till med det kategoriska imperativet och så hux flux tro att alla problem löses.
I ett samhälle finns en mängd olika åsikter som människor vill ha upphöjda till lag.
Även Gudstroende människor har olika uppfattningar i en mängd olika spörsmål och därför obehagligt när tron på Gud används som ett slagträ i debatter……..
Krister
Barn blir myndiga vid 18 års ålder och räknas därefter som vuxna. Donatorn kan inte ha några andra legala skyldigheter än att ställa upp med sin identitet.
I övrigt anser jag att donatorn är att jämföra med den som adopterar bort ett barn.
Så vi är väl oense helt enkelt 🙂
Gert
Irene,
Det var ledsamt att läsa ditt inlägg om mig till Krister. Mest ledsamt att du gör så mot dig själv. Jag vill att du ska veta att jag respekterar dig o att du är viktig.
Gert,
Tack. Jag förstår nu vad du tänker. Vi är olika. Känner olika. Tror olika. Ämnet är svårt o det är glädjande att vi kan lyssna på varandra o förstå att svartvitt tänkande när det gäller detta känsliga ämne är mycket ovärdigt både oss själva, vår tro o ämnet.
Krister,
Tack.
Alla
Kära alla vi o ni o vad som därutöver finns. Låt diskussionen gärna fortsätta för jag har en känsla av att ämnet har många infallsvinklar. Det tar inte slut med konstateranden eftersom ämnet bär livet i sig…. Vad tänker du Inez, vad tänker du Bengt o vad tänker du Samuel efter att ni läst dessa sista inlägg…o naturligtvis fortsätt alla vi o ni.
Agneta
Gert,
Ja, så enkelt är det väl och också så odramatiskt, vi är oense i några utgångspunkter
till olika resultat: jag vill bromsa ett lagförslag, du vill se det genomfört.
Och politiskt sett torde du vinna ditt resultat i riksdagen. med mindre ett jordskred inträffar opinionsmässigt, jfr politiska kluvenheten om vapenexport till diktaturer.
Vi var många på dåvarande FOA som för över femton år sedan kritiserade Sveriges dubbelmoral om vapenexport, så långt vi kunde se den. Ledningen var inte road.
Krister
PS Har tyvärr aldrig lyckats fixa smileys på bloggen, annars skulle du fått personen med mörka coola solglasögon, imagine!
Irène,
Att vara riddare i nödan eller onödan kan man alltid fråga sig.
Det var denna gång nödvändigt för mig.
Och jag tycker det förde det goda med sig att du lade ut texten hur du tänkte efter ditt kortfattade ”Eftersom du är kvinna och följaktligen inte kan bli donator så är det ovanligt mycket du ändå har att säga när det gäller donationer och upphöjda lagar…….”
Krister
Agneta,
Tack själv.
Och fortsätt att stå för din undersökande övertygelse.
Krister
Agneta.
Jag känner stark sympati med dina argument och din position, men tyvärr ser inte verkligheten ut som vi skulle önska.
Barnkonventionen, artikel 3, anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. (Wikipedia)
Trots att både Sverige och Danmark gjort konventionen till lag har man dragit slutsatsen att det i detta enskilda fall inte går att leva upp till dess höga krav. Insemineringslagen är en typisk kompromiss där barnets bästa kommer i andra hand av ren nödvändighet – det går inte att stoppa inseminering lika lite som det gick att stoppa utomrättsliga aborter.
Du har de bästa argumenten, Agneta, moraliskt sett, men lagstiftaren har att spela bollen från där den ligger,m pragmatiskt sett. Vi befinner oss sedan länge på ett sluttande plan och nånstans måste en absolut gräns dras, men vi är inte där än.
Den kollektiva barnomsorgens misslyckande i de israeliska kibbutzerna visar var den gränsen går: ingen annan än pappa och mamma kan – och därför ska – bära huvudansvaret för det barn de satt till världen.
Samuel.
Samuel,
Vilken lag ska vi kristna följa? —————-Gud
—————————————————————————-
Vem skapar den lagen vi vill följa?———– Gud
—————————————————————————-
Vilket liv vill vi tillhöra?——————- Jesu gemenskap
——————————————————————————————————————————————————————————————————–
Klonade djur
Organbyte gris o människa
Organhandel
Surrogatmödrar
Könsbyte
Amputation av människor som vill bli amputerade
Aktiv dödshjälp
Fostervattensprov för att eliminera icke önskvärda människor
Spermabanker
Dagenefterpiller
Fri abort
Dödstraff
insemination av kossor,hästar.
insemination av ensamma kvinnor
————————————————————————
Ge mig en enda anledning till att jag som kristen inte skulle vilja vara moralisk
————————————————————————-
Ge mig en enda anledning till varför jag ska hålla på statens o det allmännas intressen gällande ovan uppräknade när jag tror på både Gud o Satan?
————————————————————————–
Ge mig din gräns…
————————————————————————–
Ge mig den gräns du tror Jesus skulle sätta?
vännen Agneta
Agneta.
”Ge mig en enda anledning till varför jag ska hålla på statens o det allmännas intressen gällande ovan uppräknade när jag tror på både Gud o Satan?”
Jag ger dig i princip rätt idealt sett, men livsvillkoren är inte idealiska; vi har att ta hänsyn till de bristfälliga villkor som råder för Adam och Eva öster om Eden: världen som den är.
Vi kan som privatpersoner sträva efter att leva enligt den höga etik vi bekänner oss till, men vi kan inte kräva att människor som vare sig känner Jesus eller det gudomliga imperativet ska leva enligt en för dem främmande lag.
Med Jesus och Johannes tror jag på en teokratisk utopi, men den kan bara inträda när Gud själv intar tronen. Någon annan teokrati värd namnet kan inte finnas; Vatikanen är ett teokratiskt falsarium. Därför är det anakronistiskt av oss – i väntan på en annan tidsålder – att stifta lagar som inte utgår från den faktiska verkligheten.
…
Detta är det tusenåra fredens rike vi väntar på och som vi bär i våra hjärtan som en dröm:
”Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet.23Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, 24och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, 25och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där.26Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. 27Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.
22 1 Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 2Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken.3Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 4De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 5Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.
Uppenbarelseboken.
Samuel.
Samuel
”Vi kan som privatpersoner sträva efter att leva enligt den höga etik vi bekänner oss till, men vi kan inte kräva att människor som vare sig känner Jesus eller det gudomliga imperativet ska leva enligt en för dem främmande lag.”
Rätt o fel.
Nu är det dock så att jag tror att även ateister, humanister o andra religioners anhängare kan ha hög etik samt att de kan känna att en insemination av människa inte är naturligt/naturenligt. I vårt samhälle sker allt så oerhört snabbt att folk hinner inte reflektera över konsekvenser o de hinner inte organisera sig samman över konfessionsgränser/interreligiöst/intermoraliskt. En farlig utveckling o en härlig zon för demoner o djeflar att navigera i. Ahriman är stenhårt penningasugen o Lucifer är förtjusande invaggande o övertygande smart.
Vi måste helt enkelt hålla vår medvetenhets lyktor ständigt tända.
Det politiskt korrekta … vad fasen är det? I min värld låter det mer som att man måste tycka som den stora allmänheten (eller de som tyckarna i media tycker) för att bli accepterad…bli poppis sas.
”I väntan på en annan tidsålder”
Nej, jag väntar inte. Jag känner att Gud vandrar vid min sida oavsett om jag är katolik eller ej. Himmelriket finns här o nu. I dåtid o framtid. Jag kan med andra ord se mig själv som en dörrvakt för detta himmelrike inom mig själv o i andra. Himmelriket är givet mig o allt levande runt om mig o det gäller att lyssna. ”Se barnet, se fåglarna, se blommorna på marken” sa Herren och om statens o kyrkornas beslutsfattare en enda lång minut kunde ta in dessa ord i sitt hjärta skulle ett artificiellt ljus bli till ett levande ljus.
Det finns vissa absoluta sanningar för mig och det är Gud råder över liv o död. Alltså inte taga liv och inte skapa liv. Om jag inte respekterar denna gräns har jag förminskat Gud i mig. Förminskar jag Gud i mig står min grund/mitt hus på lösan sand och står jag på lösan sand förlorar jag mitt equi librium och jag har som dörrvakt börjat släppa in främmande element…andra gäster.
Alltså 1000års riket är ingen dröm för mig. Det är här – tid oräknelig. Just det … tid oräknelig.
Därför måste jag fråga dig igen då jag inte finner svaret.
Broder Samuel, var går din gräns?
——-
vännen Agneta // om andra har tankar…välkomna!
Vänner,
en liten randanmärkning.
Det finns ingen speciell katolsk moral. Etik och moral är allmängiltiga och grundas i vår mänsklighet, inte i vår religiösa eller politiska tillhörighet.
Det som gäller för katoliker gäller för alla människor. Det som gäller för alla människor gäller för katoliker.
Däremot kan man tala om speciella katolska sedvänjor – uttryck för en allmängiltig etik och moral.
Gert
Gert,
Vem har här talat om en katolsk moral? Jag har talat om min moral den är inte a priori katolsk. Det finns en katolsk morallära o man kan vara katolik med en moral som inte totalt ut-ingår i en katolsk morallära. Det dubbla kärleksbudskapet kan ateister känna som ett moralisk rättesnöre o det räcker långt, eller hur?
Däremot tror jag att du har har fel att säga att det inte finns en katolsk moral (även om jag inte nämnt det). Finns det en katekes o en biktbekännelse är detta inte en sedvänja. Det finns alltså en katolsk katekes o en katolsk bikt som stomme i en katolsk morallära. Bl.a.
Bli nu inte vred på mig Gert (som Krister sa till mig) men ibland undrar jag om du är ledarskribenten som skriver ner dina rappa (tidnings-skribent-konstaterande) tankar här eller om du är broder Gert som här tillåter sig att fundera inför öppen ridå.
Blev du sur nu?
Mycket vänligen// Agneta
Agneta,
jo, det är en sedvänja. Men kolla gärna med någon teolog du litar på.
det är ingen skillnad mellan den du kallar ledarskribenten Gert och den du kallar broder Gert.
nej, jag blir inte sur.
Gert
Agneta, Gert.
Som kristna lever vi i spänningsfältet mellan Gud och ego. Vems intresse sätter vi främst? Det blir en himmelsvid skillnad mot den överallt grasserande egoismen när vi lever enligt det föredöme Jesus gav oss när han visade vad det innebär att älska Gud över allting och samtidigt sin nästa som sig själv. Minns vad han sa till rövaren: ”Idag ska du vara med mig i paradiset.”
Jesus uppmaning är att vi i hans efterföljd ska vara fullkomliga såsom Gud är fullkomlig. Det fåtal som tar emot gåvan kallar vi helgon. Detta är naturligtvis omöjligt att lagstifta om, men visar att det är möjligt för människan att uppfatta och leva enligt en högsta etik.
Du frågar mig om var min gräns går i barnfrågan, Agneta. När jag läste det visste jag inte vad jag skulle svara, men nu vet jag tack vare en DN-artikel vars ingress lyder: ”Miljontals flickor aborteras varje år på grund av sitt kön. Med ny teknik riskerar de att sorteras bort redan som spermier.”
Bara därför att det nu är möjligt att redan på spermiestadiet skilja ut X och Y-bärare gör det inte acceptabelt. Att abortera foster pga kön (till skillnad mot genetiskt inducerade, obotliga sjukdomar) är så helt förkastligt att jag måste kalla det ett uttryck för en fascistoid människosyn. Det förekommer i systematisk skala i länder som Indien och Kina där pojkar ges högre status än flickor.
Detta brott mot alla människors värdighet måste förhindras med alla lagliga medel.
Samuel.
det finns alltså ingen katolsk moral men däremot en katolsk sedvänja o det finns därmed ingen kristen moral men däremot en kristen sedvänja…
Så min tro baseras på en Gud som ger mig sedvänjor?
Aztekernas religion var det sedvänja eller tro eller moral… att tugga unga flickors hjärtan?
Känner mig antingen bortgjord eller ointelligent..någon där?
Agneta
Samuel,
Varför sätta gränsen vid att man kan välja mellan X o Y bärare o välja kön?
Det finns desutom redan en spermabank i New York som har spermier från nordiska män o det är väldigt populärt o kostar mer … Lite samma sak, kan tänkas.
Men varför sätta gränsen där du sätter den och inte vid fostervattensprov?
Varför inte sätta gränsen vid första tanken på att inte vilja överlåta sitt liv i Guds händer o
att ha förtröstan därvid?
Är det inte det vi biktar … att vi misstror Herren?
Att vi inte lägger vårt liv i Guds händer?
Agneta
Agneta.
”Varför inte sätta gränsen vid första tanken på att inte vilja överlåta sitt liv i Guds händer o
att ha förtröstan därvid?”
Detta är just vad jag menar med en helgonlik etik som inte går att lagstifta om. Vi kan ha den bara om vi i vårt umgänge med Gud kommit dithän att vi helt förtröstar på Guds nåd.
Här blir det närmast övertydligt vilken skillnad i utfall det blir om man följer Jesus föredöme eller inte. Men alla har inte fått den förmågan. Att växa till i trons kraft, att låta sig ledas alltmer av Kristi sinnelag, så att man kan ”överlåta sitt liv i Guds händer” är en never ending story.
Samuel.
Agneta,
All moral, inklusive tio Guds bud, kan sammanfattas i Jesusordet: ”Allt vad ni vill …”. Gäller det alla människor eller bara vissa?
Om det finns en speciell katolsk moral, vad är det i så fall som är tillåtet för katoliker men inte för andra och tvärtom? Och då menar jag inte katolska ”trafikregler” utan rätt och fel.
Oavsett tro är vi alla människor med samma människovärde. Moral är hur vi förhåller oss till denna gemensamma människovärde. Av detta drar jag slutsatsen att rätt och fel gäller lika för alla människor.
Gert
PS: Att tugga upp unga flickors hjärtan, om det var det aztekerna gjorde, var naturligtvis fel, för azteker såväl som för andra. Om vi utgår från alla människors lika värde.
Människooffer, liksom kannibalism, brukar kunna härledas till en gradering av människovärdet. Det var fiender (inte riktiga människor) som offrades respektive förtärdes. Ibland handlar det också om upplevt tvingande undantag. Aztekerna ansåg människooffer nödvändiga för att solen inte skulle försvinna.
DS
Gert,
Först …jag tänker så det knakar … det inte lätt detta… okey?
Jag sa detsamma som du innan dig: ”Det dubbla kärleksbudskapet kan ateister känna som ett moralisk rättesnöre o det räcker långt, eller hur?”
Sa svarade jag Samuel.
Jag håller delvis (osäker) med dig om att det finns ingen katolsk moral men däremot för RKK specifika trafikregler typ katekes.
Det är dock RKK s mening att det finns en katolsk morallära … varför annars de moraliska trafikregler som RKK tillhandahåller i sin katekes ex.?
Obs Gert, vi för en dialog o jag söker, trevar o känner efter….kan ha fel… kan ha fattat fel.
Jag debatterar inte denna fråga om insemination utifrån att jag är katolik men nu råkar jag vara katolik o kristen med en livsyn som TYCKS mig annorlunda än dagens rådande icke-kristna livsyn.
Grejjen är helt enkelt ”bara” den att jag minns hela tiden Jesu ord o jämför med den gängse livsynen här o nu. Hur skulle jag kunna göra annat om jag tror på Jesus?
Livsyn är det detsamma som moral?… svaret blir Ja … om man/jag har svårt med …låt oss ta ett annat exempel … avrättningsstraffet … så är det både moral o livsyn. Och gudstro i mitt fall som troende.
I alla de punkter jag punktade upp i ett svar till Samuel så står människan med sin fria vilja o sitt samvete inför dessa verkligheter med sin livsyn, sin moral och i det fall människan är troende så tillkommer: gudstro.
Du o jag är troende. Alltså tillkommer i vårt fall perspektivet gudstro.
Det kan vara på sin plats att iom detta känsliga ämne komma överens om att moral är möjlig för alla oavsett tro/icke tro att ha och att det därför är viktigt att våga tala om det som skiljer oss från ”de andra”.
För det finns, Gert. Vi tror på Gud. På Jesu ord i evangelierna.
(Varför Katolsk Vision o inte Reformpartiet för social upprustning o jämlikhet?)
Vad är då den gudsbild vi har som gör oss trots allt annorlunda.
Jag kan inte tänka mig att du menar att det kvitt lika med tro eller ej…
en gång under studentlivet tog du steget o har sedan dess varit troende. Du avskiljde dig… trots allt.
Vad händer då med katolikerna o deras ev. morallära som du kallar trafikregler om jag har förstått dig rätt.
Det är i bikt vi står moraliskt ansvariga för dessa s.k. trafikregler. Vore det bara trafikregler så har vi inte behov av en präst utan en polis. Poliser har moral o prästen har förhoppningsvis en moral. Poliser har ett lagstadgat moraliskt lexikon/utbildning o prästen en katekes o teologisk utbildning.
Vad menar du skiljer dem åt?
Agneta
Agneta, Gert.
Har man en gång kommit inom ett helgons ljuskrets glömmer man inte den sanning som ryms i Jesu hjärta.
Jag har träffat flera helgonlika personer under min levnad. Vad skiljer dem från mängden? En kärleksfullhet, en glädje, en integritet som fyller ögon och hjärta med ljus och värme. Mötet med dem fyllde mig med visshet om att vara älskad av Gud. Minnet av dem lever enär de gjorde outplånliga intryck.
Sådan kärlek är inget man förväntar sig utan kommer som en glad överraskning varje gång. I vanliga fall är man mer än nöjd om en relation präglas av vänlighet och ömsesidig respekt. Jag tror det är detta senare Jesus menar med den gyllene regelns kärleksbud. Alla människor är förmögna till vänlig respekt.
Jag ger alltså Gert rätt i att den gyllene regeln är universell, att vi delar dess etik med alla människor, vars samveten är levande. Till detta kommer förmågan att förlåta och försonas, vilket är grundläggande i Jesu lära.
Utan att veta det står älskande människor i förbindelse med det gudomliga ymnighetshornet, källan till allt gott.
”den som älskar är född av Gud och känner Gud” 1Joh 4:7.
Men att älska Gud av hela sitt hjärta så att man överlåter sitt liv oreserverat i Guds händer och så är beredd att offra det för att rädda någon annans liv är resultatet av en kärlek, ett ethos av en helt annan magnitud.
”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Rom 5:6ff.
Han som kallade oss att vara fullkomligt gudomliga i vår mänsklighet gav själv det fullkomliga offret.
Samuel.
Agneta,
det enkla svaret är att du tror på ditt sätt och jag på mitt. Det är inte konstigare än att vi är olika som människor och det finns ingen anledning att värdera.
Du skriver så mycket, det är svårt att svara koncist, men låt mig försöka.
Ja, det finns en katolsk morallära. Men observera att det är en lära om moral, alltså en tillämpning, det jag kallar sedvana.
Varför katolsk vision och inte reformpartiet? Därför att vi är katoliker och att vi debatterar inom en katolsk kontext. Samma frågor, exempelvis kvinnors och homosexuellas rätt, kan förstås debatteras även i andra sammanhang.
Kvittar det lika med tro eller ej. Svår fråga. Hitler var,formellt sett, katolik, Gandhi hindu, Danilo Dolci icke troende. Vilka följde i Jesu fotspår. Okej det är ett väl drastiskt exempel.
Vad vi tror har en betydelse i den mån det påverkar vilka vi är. Om det inte påverkar vilka vi är kan jag inte se att tron spelar någon roll.
Varför jag är katolik? Därför att Gud ville det och jag inte motsatte mig det. Det var dessutom möjligt i det sammanhang jag befann mig. I en annan kontext kanske Gud hade föst mig till moskén.
Mitt bruk av ordet ”trafikregler” är bruket av en metafor. Ta det inte bokstavligen.
Gert
Agneta och alla,
Jag önskar förbud mot anonym sperma-, ägg- och embryodonation internationellt, förbud mot handel med surrogatmödrar internationellt samt godkännande av adoption för homosexuella par internationellt.
Den svenska lagen om insemination säger att heterosexuella par har skyldighet att informera barnet om att inseminationen har skett. I verkliga livet fungerar inte lagen eftersom endast promille av dem informerar barnet. I praktiken har Sverige varken anonyma eller kända donatorer, utan hemliga donatorer. För paret är det biologiska bandet till modern viktigt, samtidigt förvägrar de barnet det biologiska bandet till donatorn. Det är bedrägeri och ett svek mot barnet. Kanske borde lagen ändras så att myndigheten informerar barnet vid 18 års ålder.
För den som vill ta del av hur barnen själva upplevt sina livsvillkor finns studien: ”My Daddy’s Name is Donor: A New Study of Young Adults Conceived through Sperm Donation” (2010)
http://www.familyscholars.org/assets/Donor_FINAL.pdf
Kunskap, etik och lagstiftning får lov att samverka i en kontinuerlig process för barnens bästa. Mer kan jag inte säga om så här komplexa, existentiella frågor.
Dietrich Bonhoeffer: ”Testet av moralen i ett samhälle är vad det gör för sina barn.”
Inez
Inez
Om vi håller oss till spermadonation. Förstår jag dig rätt att du här har en pragmatisk inställning. Dvs under förutsättning att barnet vid 18 års ålder har ”statlig garanti ” på information om sitt biologiska ursprung vill du inte medverka till att motarbeta spermadonationer då detta i så fall skulle medverka till ökad anonymitet för de flesta barn.
För att tillhöra svenska kyrkan är du ovanligt insatt och INTRESSERAD av katolska förhållanden……………
Vill därför passa på att fråga dig angående homosexuella par som du anser ska få adoptera barn.
Ska detta också gälla katolska homosexuella par som lever i synd enligt katolskt synsätt ?
// Irène
Inez,
vad man inte känner till har man inte ont av.
Av olika skäl händer det att föräldrar inte informerar sina barn om adoption eller insemination. En statlig skyldighet att informera barnen när de fyllt 18 skulle kunna ställa till mycket elände.
Jag tror det är bättre med nuvarande lagstiftning som ger barn som tar initiativet rätt att få veta.
Gert
Gert
”ger barn som tar initiativet rätt att få veta.”
Det tycks här finnas samstämmighet i att det ska finnas en RÄTT att få veta sitt ursprung som FÖRUTSÄTTNING för insemination av singelmammor inom svensk kontext.
Nu uppstod frågan hur denna RÄTT ska komma till sin RÄTT så att säga.
Jag är på din linje att INITIATIVET till att utnyttja denna RÄTT ska ligga hos det enskilda barnet.
// Irène
Vänner,
”Du ska hedra din moder o fader” från 10 Guds bud.
Ska vi hoppa över det? Blunda eller ändra det?
Eller ska de ”donerade” barnen få dispens vilket vore det enda rättvisa eftersom de troligen i många fall inte har en chans att hedra fadern.
undrar Agneta
Agneta
Med andra vill du också förbjuda adoptioner.
// Irène
Irene, alla
Definitivt inte. Den adopterade ser sina adoptivföräldrar som mamma o pappa. Och det är en mkt god sak att kunna adoptera barn som inte har det så bra. Jag har aldrig hört talas om att adoptivbarn kallar sina adoptivföräldrar för annat än mamma o pappa, har du? Likaså säger man ”fostermamma o fosterpappa”. Nye socialdemokratiske partiledaren har mkt vackert tycker jag beskrivit sina båda mammor. Så hedrande för båda mammor.
Jag anser också att enkönande föräldrar ska kunna adoptera…ofta tar parterna i ett homoäktenskap roller som är detsamma som mamma o pappa.
Outgrundliga är Herrens vägar.
vänligen Agneta
Vänner,
jag undrar om inte det klokaste är att vi tar tankepaus i denna fråga.
Gert
Gert, alla
Bra förslag, i alla fall för mig; jag inledde min tankepaus med min sista kommentar ovan.
Vi torde var och en tänka och känna vidare på denna komplexa fråga. Och se vad samhället
och lagstiftaren gör. Frid åt oss alla, ingen nämnd, ingen glömd, tycker
Krister
Det tycker även jag som ansvarig för inlägget.
Men om det finns någon som vill bidraga med en tanke under denna tankepaus så är det välkommet. Man kan få en plötslig tanke man vill pröva.
Debatten är allstå inte avslutad…det vore inte värdigt om den blev det… men en tankepaus är
också värdigt. Oss alla o ämnet. Låt se vad vi framöver tänker.
Vi ska akta oss för att måla in varandra i ett hörn, eller hur?
Passar på att tacka igen för att inga personangrepp i större bemärkelse har inträffat utan att det finns en lyssnande respekt jag är rent ut sagt skideglad för.
Kram alla …faktiskt // Agneta