”Almedalen: Hur får det låta i Sverige?”
”Vad får höras och inte höras i Sverige idag, detta frågade sig en panel under Almedalsveckan i ett samarbetsarrangemang mellan Newmaninstitutet och Studieförbundet Bilda. Panelen ägde rum i Katolska kyrkans trädgård i går, onsdag den 3 juli, och bestod av Lena Andersson, skribent och författare, Per Götefeldt, Equmeniakyrkan och rektor för Botkyrka folkhögskola, Ulf Jonsson, Jesuitpater och chefredaktör för tidskriften Signum samt Susanne Wigorts-Yngvesson, docent i etik vid Teologiska högskolan i Stockholm.”
”Ulf Jonsson som självkritiskt menade att även om den katolska kyrkan inte alltid varit en förespråkare för religionsfrihet så är det sedan sextiotalet en självklarhet för Kyrkan att det mångreligiösa samhället ska främjas.”
http://signum.se/almedalen-hur-far-det-lata-i-sverige/
// Irène
PS Signum skriver ”Att öppenhet, mångfald och frihet ska vara vägledande för diskussionen var ett återkomma tema i samtalet.”
Ulf Jonsson SJ verkar ha gjort bra ifrån sig i Almedalen som katolska kyrkans representant i diskussion om religionsfrihet dvs om vad som får synas och höras i Sverige.
MEN
Låt mig min vana trogen peka på den motsägelsefullhet som katolska företrädare så ofta gör sig skyldiga till då de ömmar för religionsfrihet och främjandet av det mångreligiösa samhället. Bland Katolska företrädare tycks det nämligen råda olika IDEAL för yttrande-och åsiktsfrihet INOMKATOLSKT och UTOMKATOLSKT.
Jag är intresserad av en diskussion om religionsfrihet inte bara MELLAN utan också INOM olika religioner, kyrkor och samfund.
Och mest intresserad är jag av frågan religionsfrihet INOM min egen kyrka – den katolska och av frågan om REPRESENTATIVITET dvs vem bestämmer vem som ska anses som mest REPRESENTATIV för en religion, kyrka eller samfund ????
I det mångkulturella och mångreligiösa samhället trängs ju olika yttringar för tex kristenhet, islam och judendom.
Hur ska majoriteten förhålla sig till minoriteten INOM en religion, kyrka, samfund ? Hur ser vi på TOLERANS för oliktänkande inom den egna religionen, kyrkan, samfundet ?
Lika talför som Ulf Jonsson SJ ALLTID är då det är helt RISKFRITT att plädera för samhällets öppenhet och frihet lika tyst är Ulf Jonsson i den inomkatolska debatten när det gäller fenomen som åsikts -och yttrandefrihet och tolerans för OLIKTÄNKANDE.
Väljer Ulf Jonsson att INOMKATOLSKT säga något så INTE är det för att GYNNA mångfald och öppenhet.
TVÄRTOM.
Så här NEDLÅTANDE uttrycker sig Ulf Jonsson i en egen ledare i Signum 2009 om Katolsk Vision som är den inomkatolska blogg som högst och ljudligast i Sverige ömmar för inomkatolsk åsikts- och yttrandefrihet.
”Dessa rörelser – själva ofta präglade av interna strider och splittringar – får oproportionerligt mycket uppmärksamhet i massmedierna och bidrar till att ge en skev bild av den katolska kyrkan i det offentliga rummet.
Katolsk vision, som förstår sig som en del av det som på andra håll kallas Kirche von unten, och prästbrödraskapet Sankt Pius X – ofta kallat SSPX – utgör exempel på varsin ytterflank i denna dragkamp. I Sverige har båda dessa rörelser samlat ytterst få anhängare. Båda har dessutom från kyrkans ledning fått signaler om att man befinner sig i en kyrklig gråzon, i vissa avseenden snarare utanför än innanför den katolska gemenskapen.”
”Katolsk vision å andra sidan kan ibland ge intryck av att kyrkan inte har något eget att tillföra världen. Somliga av rörelsens önskemål faller helt klart inom ramen för vad som kan vara både önskvärt och teologiskt genomförbart, såsom en ökad regionalisering som motvikt till alltför mycket romersk detaljstyrning av lokalkyrkorna. Men i långa stycken låter manifestet från Katolsk vision som önskelistan från en grupp övervintrande gamla 68:or. Man förespråkar homoäktenskap, möjlighet till skilsmässa och omgifte, och öppet nattvardsbord för alla oberoende av religiös tillhörighet. Att de samfund som redan valt att följa dessa recept knappast hör till de mest levande delarna av kristenheten tycks man inte oroas av. ”
http://www.signum.se/archive/read.php?id=3975
Alltså svenska kyrkan hör enligt Ulf Jonsson inte till de ”mest levande delarna av kristenheten” i Sverige.
Så plumt skulle naturligtvis inte Ulf Jonsson uttrycka sig om han deltog i en öppen tvärkyrklig diskussion om religionsfrihet men så plump uppfattning tycks Ulf Jonsson innerst ha…….eller har jag övertolkat det hela ?
Till sist intressant med en katolsk präst som ondgör sig över åldersmässigt gamla katoliker…….
”Men i långa stycken låter manifestet från Katolsk vision som önskelistan från en grupp övervintrande gamla 68:or.”
Undrar hur Ulf Jonsson åldersmässigt kategoriserar B16 som var 86 år då han avgick och Franciskus som nu är 76 år ……..
Bravo Irene!
Folk med dubbla agendor o som vill stå i offentlighetens ljus får räkna med att få- med all rätt- på pälsen.
Att denne Jonsson är chefredaktör o prelat är illa med tanke på hur han uttrycker sig om medsyskon i tron i Signum. Han borde skämmas men det förmodar jag att han inte gör.
När karriärsuget tillåts få fäste även i en s.k. kristen så somnar något väsentligt ofta in: ren kristendom.
Jag är benhård o bryr mig föga om han hur känd han är i katolska finrummet. I ett oändligt universum är karriärister… fjun.
Agneta
Agneta
”Att denne Jonsson är chefredaktör o prelat är illa med tanke på hur han uttrycker sig om medsyskon i tron i Signum.”
”Illa” inte bara utifrån de 2 faktorer du nämner utan ÄVEN utifrån att just Ulf Jonsson kan tala timme ut och timme in om TOLERANS och TOLERANSPRINCIPEN utifrån sin favvofilosof Jürgen Habermas när det gäller religion contra religion och när det gäller religion contra icke-religion.
Jag undrar vad den icke-troende Jürgen Habermas skulle säga om han fick läsa och höra hur nedlåtande och med vilken total BRIST på TOLERANS den djupt troende Ulf Jonsson uttrycker sig när det gäller ”medsyskon i tron” …….
// Irène
”Jag är intresserad av en diskussion om religionsfrihet inte bara MELLAN utan också INOM olika religioner, kyrkor och samfund.”
Är inte detta ettt exempel på vad man i Sverige kallar ”freudiansk felsägning”? Fundera på saken.
Stanislaw,
Förklara hur det skulle vara en ”freudiansk felsägning”? Ulf Jonsson SJ talar varmt om åsiktsfrihet generellt men faktiskt inte i den inomkatolska diskussionen. Det är så vitt jag kan bedöma en inkonsekvens eller logisk kullebytta om du så vill. Han är dessutom långt ifrån ensam om det.
Anneli
Om man anför religionsfrihet inom katolska kyrkan, kan det bara betyda man ser olika religioner inom den. Och kanske att man till en annan religion än påven?.
Stanislaw
Jag säger som Paulus ”Bokstaven dödar men Anden ger liv”
Paulus förespråkar vad vi idag skulle kalla kontextuell läsning dvs alltid låta Anden kasta sitt ljus över döda bokstäver för att de ska få liv……
Mänskligheten kan delas in i 2 kategorier – bokstavstroende vars läsförståelse baseras på bokstäverna de ser i en text / ett ord och de icke-bokstavstroende som läser texter /ord KONTEXTUELLT dvs de tolkar texten /orden i sitt sammanhang vilket per automatik innebär att ord kan bli BETYDELSEBÄRANDE på ett FLERTAL sätt……..
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kontext
Bokstavstroende säger som du ”den här texten / det här ordet kan BARA betyda ………”
Anneli – som tillhör kategorin icke-bokstavstroende – har läst samma text som du men trots att du hävdar att texten bara kan betyda en enda sak så har hennes kontextuella läsning fört henne på ett annat spår och hon förstår texten på det sätt sätt jag avsåg dvs hon tolkar och använder ordet RELIGIONSFRIHET i just det här sammanhanget / i just den här situationen synonymt med ÅSIKTSFRIHET…….
”Fundera på saken……”
// Irène
Stanislaw och Iréne,
Precis, jag tror att det centrala här är att titta på vad religionsfrihet innebär för olika grupper och individer.
Innebär det att man, i det här fallet Ulf Jonsson SJ, anser att andra har lika stor frihet att tro eller inte tro som man själv? I så fall kan nog många hålla med.
Innebär det däremot att man vill ha total frihet att tala och agera för egen del men att ingen annan vare sig i eller utanför gruppen får ha invändningar, så är det en annan sak.
Då blir religionsfrihet ett sätt att tvinga på andra sina egna åsikter.
Stanislaw jag förmodar att du åsiktsmässigt ligger nära den här andra tolkningen, dvs du ska ha full frihet och alla andra ska anpassa sig efter dig, stämmer det?
Anneli
Jag tror denna indelningen av mänsklighet efter bokstavstrohet är fullkomligt unik. Har aldrig stött på tidigare. Att åsiktsfriket inom kyrkan skulle betyda ”frihet” att rro vad man vill och ändå tillhöra kyrkan: Det är helt enkelt fel. Så har det aldrig varit och så är det inte idag heller. Invändningar: visst kan man ha det, men om det innebär att man inte accepterar kyrkans läroämbete, utan bara sin egen tolkning av tron, så får man ta konsekvenserna av det – till exempel att biskopen reagerar. Äer det så svårt att förstå?
Stanislaw
”Jag tror denna indelningen av mänsklighet efter bokstavstrohet är fullkomligt unik.”
Så länge du inte tror att unik är synonymt med fel så är det OK.
Det jag är mest intresserad att fn diskutera är det faktum att INOM de 3 abrahamitiska religionerna kristendom, islam och judendom finns GUDSTROENDE FÖRETRÄDARE med olika uppfattningar om tidens kontroversiella frågor typ synen på kvinnor och homosexualitet.
Tycker du inte själv att det är anmärkningsvärt att djupt troende kristna, muslimer och judar TROR så olika INOM sina respektive religioner i dessa frågor ?
// Irène
Stanislaw
Skriv till biskopen o anmäl mig! Jag bör exkommuniceras. Det är rätt enligt dig o biskopen förmodar jag att du menar.
Det finns prelater som anmäler människor o ser till att de blir icke- önskvärda för Jesus.
För ett år sedan hade vi på bloggen sign. en Andras Pills o Anders Plit som sa samma saker som du.
Gör nu slag i saken istället för tjata.
Se till så att kyrkan slipper mig eller att Jesus slipper mig.
Var konsekvent!
Agneta
Irène, Agneta, Stanislaw, Anneli,
Påve Franciskus talade om samvetets central roll i en predikan 2013-06-30. Han förmedlade till lyssnarna alldeles självklara och uppfriskande ord efter åratal av dunkelt tal från Vatikanen:
”Jesus never imposes. Jesus is humble. Jesus extends invitations: ‘If you want, come.’ The humility of Jesus is like this: He always invites us. He does not impose.
It tells us, for example, the importance, even for Jesus, of conscience: listening in his heart to the Father’s voice, and following it. Jesus, in his earthly life, was not, so to speak, ‘remote-controlled’.
Jesus was free. His decision was a free one. Jesus wants us Christians to be free as he is: with that liberty, which comes from this dialogue with the Father, this dialogue with God.
Jesus wants us free, and this freedom – where is it found? It is to be found in the inner dialogue with God in conscience. If a Christian does not know how to talk with God, does not know how to listen to God, in his own conscience, then he is not free – he is not free.
So we also must learn to listen more to our conscience. Be careful, however: this does not mean we ought to follow our ego, do whatever interests us, whatever suits us, whatever pleases us. That is not conscience. Conscience is the interior space in which we can listen to and hear the truth, the good, the voice of God. It is the inner place of our relationship with Him, who speaks to our heart and helps us to discern, to understand the path we ought to take, and once the decision is made, to move forward, to remain faithful.
Our Lady, with great simplicity, listened to and meditated deep within herself upon the Word of God and what was happening to Jesus. She followed her Son with deep conviction, with steadfast hope. May Mary help us to become more and more men and women of conscience – free in our conscience, because it is in conscience that the dialogue with God is given – men and women able to hear the voice of God and follow it with decision.”
http://www.news.va/en/news/pope-francis-sunday-angelus-full-text-2
Inez
Inez
”Conscience is the interior space in which we can listen to and hear the truth, the good, the voice of God. It is the inner place of our relationship with Him, who speaks to our heart and helps us to discern, to understand the path we ought to take, and once the decision is made, to move forward, to remain faithful.”
Har vi hört det förut ?
Identiskt svar har biskop Anders gett oss tidigare
http://www.katolskvision.se/blog/?p=383
samtidigt som han bett oss i KV ”Vända om”……
Med andra ord teori är en sak och praktik en annan – åtminstone när det gäller biskopen i Stockholms katolska Stift.
Om det gäller Franciskus återstår att se.
Jag håller med om att han bjuder på vackra ord mest varje vecka men framtiden får utvisa hållbarheten i allt det vackra ……….
Inte förrän Franciskus upphäver exkommunikationen av Roy Bourgeois TROR jag på att han i PRAKTIKEN menar det han säger om samvetet…..
// Irène
Stanislaw,
Du för in begreppet bokstavstrogen i diskussionen, medan jag talar om åsikter.
Det läroämbete du tycker att alla ska följa har ändrat sina åsikter genom historien, säkerligen beroende på en ständigt pågående diskussion och omprövning. Varför skulle man helt plötsligt sluta med det? För att du anser det?
Om vi tar samvetet och religionsfrihet som vi berör här så ägnas ett helt kapitel i boken ”Rome has spoken” åt hur kyrkans lära om detta har förändrats. Vilket visas genom ett antal citat, jag tar två korta från modern tid.
Johannes XXIII, Pacem in terres 1963 (jag citerar ut ”Rome has spoken”)
”Also among humanity’s rights is that of being able to worship God in accordance with the right dictates of one’s own conscience, and to profess one’s religion both in private and in public”.
Johannes Paulus II å sin sida formulerade sig så här 1988:
”Because the church’s magisterium has been instituted to enlighten the conscience, any appeal to this conscience in order to contest the truth of what has been taught by the magisterium involves the rejection of the Catholic concept of both the magisterium and the moral conscience.
Jag håller med om det Johannes XXIII skriver men sympatiserar inte med de restriktioner JP II gör. Kan jag då välja Johannes XXIII:s tolkning, kanske med argumentet att det är hämtat ur ett officiellt dokument (förutom att jag föredrar det förstås)? Och vad mera är kan jag propsa på att du som kanske mer delar JP II:s syn på samvetet ska tycka som jag, med argumentet att det är den riktiga katolska läran?
Anneli
Irène,
Klyftan mellan vackra ord och handling verkar vara en olympisk gren för katolska kyrkans högsta ledning. Jag som tillhör SVK är inte lika insatt som ni i alla ordningar, men anledningen till att jag tog upp påve Franciskus’ uttalande om samvetet var att jag uppfattade en skillnad mellan honom och föregångarna JPII and BXVI.
Påve Franciskus säger faktiskt ingenting alls om lydnad och att lekfolkets samvete måste vara upplyst av påven och läroämbetet. Ingen ska vara fjärrstyrd av någon annan. Antingen är jag naiv och påven stöder underförstått det ”upplysta samvetet”, eller så stöder han samvetsfrihet. Den som lever får se.
Påve Franciskus ställde en fråga till kyrkan i samband med pingstfirandet: ”Are we determined to strike out along the new paths which God’s newness sets before us, or have we barricaded ourselves in outdated structures which have lost their capacity to respond?”
Svaret är att det är oundvikligt att lekfolket till sist upplyser påven och läroämbetet.
Inez
Inez,
Ja, det verkar onekligen som om Franciskus är mer trogen Andra Vatikankonciliet än sina två närmaste föregångare. Jag borde ha tagit med det i min kommentar, men kom på det först när jag skickat den.
Det ska bli spännande att se hur kyrkans ledning i Sverige förhåller sig till det och förstås hur de mer värdekonservativa katolikerna gör. Följer de påven även när han inte tycker som de?
Anneli